söndag 25 september 2016

En smakebit på søndag: Mannen mellan väggarna

Genom den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten kan vi ta del av och även själva bjuda på smakbitar hämtade från böcker vi läser eller läst. Med detta utbyte kan vi ge och få bra boktips.

Här idag hämtas smakbiten från Mannen mellan väggarna av Emma Ångström. Sidan 12:

   "Böckerna om Kitty som hon har ärvt av mamma ställer hon längst ner i hyllan. Lexikonet över paranormala fenomen gömmer hon bakom dem. Hon vet att mamma inte tycker om att hon läser den boken, men hon kan inte låta bli. Den är så fascinerande. Sedan hon lärde sig läsa har hon bläddrat i den varje kväll, och nu har limmet lossnat från några sidor och släppt pärmen. Hon har en ficklampa gömd i nattduksbordet och brukar läsa under täcket tills hon somnar av utmattning."

En rysare skall detta vara, nyligen startat upp den men börjar bra och lovande mysrysligt redan från starten.


Här finner man fler smakbitar denna söndag.

fredag 23 september 2016

"Lignumkorset - En resa i tid och rum" av Viktor Nilorak

Lignumkorset - En resa i tid och rum av Viktor Nilorak (pseudonym) - varmt tack för recensionsexemplaret från Type and Tell (digital självpubliceringstjänst från Bonnierförlagen).

..."Ett medelålders gift par från Sverige hyr ett boende i Spanien, tillsammans med katten Viggo. Kvinnan, som heter Maria, ser fram emot att få skriva en bok i lugn och ro medan mannen, Gussen, ska ägna sig åt aktiehandel. De upptäcker ett nytt land, dess historia, kultur och gemenskap. Gussen och Maria reser i rummet, men upplever också tiden. Vad har egentligen hänt och varför? De dras in i en allt mer märklig, mystisk och emellanåt skrämmande händelseutveckling. Gussens barndomsvän, Bernt, ringer i tid och otid, oftast olägligt. Parets ibland dråpliga, men även mysiga vardag, varvas med inslag av allvarlig karaktär. En kvinna från London, en man från USA och en mäktig finansman från Sverige, är några av dem som korsar Gussens och Marias livsväg. Gränsen mellan verklighet och fantasi blir ibland vag, de upplever saker som livets erfarenheter inte kan minnas. Vad kan de gåtfulla talen, religiösa symbolerna och andliga husen förtälja? Tiden kommer ifatt dem och historien gör sig påmind."

Enligt romanens inledande ord finns samtliga platser som omnämns i handlingen på riktigt och under rätta namn (undantag: La Montaña Golf Resort och Dos Molinos). Historiska årtal, händelser, platser och byggnader/monument är tänkta att beskrivas/förklaras korrekt. Handlingen utspelar sig helt och hållet i Spanien, så var och en kan nog med dessa inledande ord förstå att den med ett intresse för Spanien, landets historia och kultur har ett stort utbyte av att läsa Lignumkorset. Är man inte nyfiken på landet tidigare, så blir man garanterat det efter att ha läst boken - man förflyttas dit! Hett tips även för den som gillar äventyrsromaner (och feelgood), denna är både lättläst och har en intresseväckande handling, var faktiskt tvungen att kolla upp en hel del som väckte tankar under läsningens gång och fick på kuppen lära mig sådant jag tidigare inte kände till. Stort plus där.

Tar mig friheten att dela vidare frågor och svar; Type and Tell - Viktor Nilorak:
"Hur skulle du beskriva stilen i din debutroman för potentiella läsare? Jag har medvetet undvikit att försöka återge en rafflande story i hetsigt tempo. Min ambition är att berätta något mer, att väva in tänkvärdheter och kanske alternativa livsval i berättelsen, att försöka hålla en högre abstraktionsnivå så att säga, där man kan finna djupare mening bakom orden, om man vill. Visst innehåller Lignumkorset spänning och ondska emellanåt, men också feelgood och en nyfikenhet på historiska miljöer. Den som längtar efter att slå sig fri från gängse normer och att förändra sitt liv i en mer spännande riktning tror jag uppskattar Lignumkorset. Ja, givetvis bör där nog även finnas en viss nyfikenhet på just Spanien. Jag ville ge en känsla av att allt händer här och nu. Ja, jag har alternerat jag-formen med en klassisk berättarröst, beroende på vem som gör vad i handlingen.

Vad var det som drev dig att skriva Lignumkorset? Startskottet var ett besök i den spanska staden Caravaca de la Cruz, där det sägs finnas en bit av Jesu kors, lignumkorset. Legenderna som berättades och rummet där det sanna korset (Vera Cruz) finns talade till mig; min fantasi spann loss när jag förstod att det ursprungliga korset försvunnit på ett oförklarligt sätt år 1934. Jag ville knyta ihop historia och nutid med mystik och andlighet. Min ambition var att skriva något som ligger i tiden och är aktuellt, samtidigt som det återknyter till dåtid. Jag ville förmedla en bild av Spanien och ge läsaren ett äventyr på flera plan.

Har du någon förebild? Ja flera, men Dan Brown är nog den främsta.

Varför skriver du under pseudonym? Jag är inte bekväm med offentlighet; mitt driv ligger i research och att skriva, inte att synas som person.

Kommer det fler böcker i samma stil som Lignumkorset? Ja, jag skriver just nu på nästa, så det är på gång."

Läser mer än gärna böcker utgivna genom självpubliceringstjänst (mer om Type & Tell på mynewsdesk), finns många litterära pärlor publicerade på så vis, detta är en av dom. Kan sen jag på mitt lilla bokbloggarhörn se till att göra andra uppmärksamma på dessa pärlor känns det såklart väldigt bra.

Till att börja med vad jag gillade så mycket med just Lignumkorset: Mixen av feelgood, äventyr, historia och religion; den tydliga influensen vad gäller böckerna skrivna av Dan Brown (man blir nyfiken på den fakta som ligger bakom fiktionen); intressanta och väl beskrivna historiska platser/miljöer, legender och hänvisningar till sådant som nämns i religiösa skrifter, (såklart också spännande konspirationsteorier kring hemliga sällskap!); gillade upplägget med de skiftande perspektiven från de olika karaktärerna, och tyckte riktigt mycket om det stiligt perfekta slutet. Åh, visst... ej att förglömma: Katterna! Att de fick ta sådan plats i storyn, det var mysigt, gillar katter.

Tyckte mindre om (brutalt ärlig kring sådant jag både kanske förstod och missförstod): Det som glimtade till emellanåt av överklassnobbig "vett och etikett" - gillar inte pekpinnar i romaner!; allt tröttsamt återkommande fokus på viner (saknar väl för egen del alldeles totalt intresse för sådant); gillade inte att ibland ana unken nationalism eller då politik blandas in, "skeoningens" tirader blir bara för mycket till slut, (jo, jag har läst Reinfeldts förfärliga Det Sovande folket, där han i ungdomens dagar kallar sina landsmän mentalt handikappade och indoktrinerade, men är det verkligen värt att nämna i en roman av detta slag?).

För att återgå till den positiva upplevelsen. Sanning att säga övervägde ju ändå det positiva, i mycket tyckte jag detta var fantastiskt bra och fängslande, läste ut boken otroligt raskt och lätt!

Tänk om den här romanen kunde ha givits ut genom bokförlag på vanligt vis, med redigerare, kritiskt öga och hela baletten... kunde ha blivit så otroligt toppenbra med lite finslipning (förstod t.ex. inte alls första gången att "oOoOoOoOoOoOoOoOo" var någon slags avdelare, men så var det ju). Det kanske kommer, hoppas på det, för mer i samma stil är tydligen att vänta, vilket ovanstående svar på frågan antyder.

Hur det nu än ges ut, här är i varje fall en som kommer att läsa också kommande alster av den i år romandebuterande Viktor Nilorak med Lignumkorset - En resa i tid och rum.

Har tidigare skrivit om boken här (smakbiten).

Betyg: 3/5

Novellix-helg!


Novelläsning denna helg:

Karin Boye: Snäckorna
Nikolaj Gogol: En dåres anteckningar
Joyce Carol Oates: Nattsidan
F. Scott Fitzgerald: Det sällsamma fallet Benjamin Button


En dåres anteckningar av Nikolaj Gogol. Novellen publicerades första gången 1835. Novellix N° 41.

"År 2000 i april den 43:e.
I dag är en festdag utan dess like! Spanien har en kung. Han har återfunnits. Denne kung är jag. Just i dag fick jag reda på det. Jag får allt erkänna att det var som att plötsligt träffas av blixten. Jag begriper inte hur jag hela tiden har gått omkring och trott mig vara ett titulärråd. Varifrån fick jag en sådan löjlig idé? Tur att ingen kom på tanken att spärra in mig på dårhus. Nu är allt uppenbarat för mig. Nu ser jag allt klart och tydligt. Men tidigare, jag begriper det inte, tidigare såg jag allt som genom en dimma."


"Spöket på Canterville" av Oscar Wilde

Spöket på Canterville av Oscar Wilde.

"Spöket på Canterville är en parodi om ett spöke vid namn Sir Simon och en amerikansk ambassadör vid namn Hiram B. Otis. Familjen Otis reser till England för att bosätta sig i ett hemsökt slott. Lord Canterville, den förra ägaren till slottet, varnar herr Otis för spöket efter Sir Simon de Canterville som har hemsökt slottet ända sedan han dödade sin fru, Eleonore, för tre hundra år sedan. Men herr Otis avfärdar spökhistorierna som strunt och bryr sig inte om Lord Cantervilles varningar."

Så väldigt länge sedan denna kortroman lästes, och då på originalspråk. Barnsligt bra och skojig spökhistoria (icke tillstymmelsevis skrämmande) man gott kan unna sig att läsa om nu när den finns i svensk översättning i e-bokformat, kanske ett bra Halloween-tips - bus och godis allt-i-ett!

Snäll, söt, charmig, kvick och lustig. En lättsamt snabbläst berättelse, väl värd att damma av på nytt.

»Jag vill värdera alla möblerna och spöket också.« 
"Så säger amerikanen Mr Otis som för sig och sin familjs räkning önskar köpa slottet Canterville. Oscar Wilde skrev boken 1887, kort efter sin resa till USA. Det var de erfarenheterna han använde, i USA kan allt köpas. Hur det gick för familjen skall inte avslöjas här. Det är ett nöje som förbehålls läsaren." 
(Goodreads)

Betyg: 4/5

"Rött uppror" av Pierce Brown

Rött uppror av Pierce Brown.

"Alla människor är inte lika mycket värda", förklarar han. Reslig, imperatorisk, som en örn. "De svaga har svikit er. Enligt dem bör de saktmodiga besitta jorden. De starka bör ta hand om de svaga. Det är demokratins storsinta lögn. Cancern som förgiftade mänskligheten." 
"Darrow är Röd, en ung gruvarbetare i en underjordisk koloni på Mars. Hans uppgift är att borra efter helium-3 som är avgörande för att göra planetens yta beboelig för människor. Darrow och de Röda vet att de är mänsklighetens sista hopp. Tills han upptäcker att de lever i en lögn. 
Mars yta är både beboelig och bebodd. Där lever människorna i en strikt hierarki, de Gyllene styr och frodas i lyx och överflöd. När Darrow förstår att de Röda är förslavade startas ett Rött uppror. Tillsammans med en grupp rebeller lyckas Darrow både byta identitet och utseende och bli en Gyllene - med målet att infiltrera Akademin där de kommande ledarna utbildas, för att försöka förstöra systemet inifrån..."

Visst, det lät så väldigt bra det där (ovan)! Och dessutom med en blurb (sorts hurtigt positiva citat som man hittar på bl.a böckers fram- och baksidor) som utlovade en kombination av Hungerspelen, Flugornas herre, Blade Runner och Game of Thrones. Nu skall väl ärligt erkännas att jag för egen del inte vet ett knyst om Game of Thrones och att jag av Hungerspelen inte alls lyckats läsa mer än en kort liten bit, men Flugornas herre och Blade Runner gillas ju skarpt (förstnämnda allrahelst som bok, sistnämnda allrahelst som film).

Rött uppror uppfyllde mina förväntningar fram till själva Akademiutbildningen i handlingen, riktigt bra faktiskt, sen tappades intresset totalt. Kunde inte uppbringa empati med någon av karaktärerna, trist språk och långtråkigt utdragen händelseutveckling som inte engagerade ett dyft. Att jag ens lyckats traggla (tog tid!) mig igenom denna hyllade roman är mig en sann gåta.

Antagligen handlar det om den där omtalade generationsklyftan, åtminstone i mitt fall. Ibland funkar det, ibland inte, så är det med det. Här var klyftan djup och vid, fattade inte alls vad som var så fantastiskt med Rött uppror; "Goodreads Choice Award for Debut Goodreads Author & nominee for Young Adult Fantasy & Science Fiction (2014)"... låter väl bra? Så troligen skall man nog inte gå så mycket efter min uppfattning i det här fallet. ;)

Betyg: 1/5

torsdag 22 september 2016

Hett i hyllan #3

Dags för "Hett i hyllan" igen! På torsdagarna blickar vi mot bokhyllornas olästa böcker, och vad det mer ingående går ut på kan man läsa om hos Bokföring enligt Monika.


Som nummer tre bland de olästa böckerna i bokhyllan sneglar jag lite försiktigt mot H.P. Lovecrafts Skräcknoveller (Vertigo). En sådan där vid-sidan-om-bok. Vill egentligen inte gå vidare in på varför jag slutade läsa efter knappt hundra sidor (och tog bort alla blogginlägg som handlade om texterna/författaren), men skall emellanåt försöka fortsätta läsa någon novell ur denna samling då och då (låt säga i "studiesyfte"). Mer uppmärksamhet kring författaren H.P. Lovecraft eller hans texter kommer det för den skull garanterat inte att bli här på bloggen. Såklart, så här är det (då som nu): Man behöver inte gilla en författares åsikter för att gilla hans/hennes verk, men blir man uppmärksammad på åsikter som känns extremt obehagliga (hade innan faktiskt ingen aning om hur det låg till vad gäller just Lovecraft!), så påverkar det helt klart hur man tolkar och vad man läser in i texterna fortsättningsvis... går liksom inte att komma ifrån. Avskräckt av skräck, jo så kan man uppenbarligen bli, på många sätt och vis.


onsdag 21 september 2016

Vid solnedgången: Coffee Time with a Ghost Story


Spöket på Canterville, Oscar Wildes kortroman från 1887, handlar om den amerikanska familjen Otis som flyttar till ett gammalt slott i England. Liksom alla välrenommerade slott finns även här ett spöke. Glad i hågen att äntligen få några att spöka för sätter anden igång att spöka. Tyvärr är familjen inte av det lättskrämda slaget utan direkta motsatsen, till andens oerhörda förtvivlan.

Var ett rejält bra tag sedan storyn lästes, men har en aning om att det ordnade upp sig till slut.

Romanen har filmatiserats ett antal gånger, här nedan en trailer från 1995. Men först mitt favoritcitat myntat av citatsprutan Wilde:

"Life is too important to be taken seriously."

― Oscar Wilde


Tematrio - Göteborg

För veckans tematrio, presenterad av Lyrans Noblesser, gäller följande instruktion:

"Berätta om tre böcker eller tre filmer/TV-serier som utspelar sig i Göteborg!"

Åtminstone till viss del utspelar sig handlingen i (eller i närheten av) Göteborg, och samtliga boktitlar är författade av Lars Wilderäng:


Stjärnklart: "Johan jobbar på en butikskedja för mobilreparationer. Det är något som inte stämmer med de allt fler trasiga telefoner som har lämnats in den senaste tiden. De är stendöda, men fyllda med damm som snabbt sprider sig och irriterar luftvägarna. I villaidyllen söder om Göteborg kämpar Magnus Svensson för att få livspusslet att gå ihop. När bilen plötsligt slutar fungera blir han strandsatt tillsammans med flera andra. Bilfirmorna står maktlösa, och han sätter sitt hopp till tågtrafiken. Men var är tåget?"... (Goodreads)

Stjärnfall: Anna Ljungberg är den 15 september på väg tillsammans med Kilo Lima, en grupp soldater lydande under Gustaf Silverbane, till Chalmers i Göteborg: "Hisingen var mestadels öde, men boskap betade här och var, och gruppen fick stanna vid ett tillfälle för att släppa över en enorm flock får och lamm, vallade av ett dussin herdar, som alla försvann in bland slyn som nu höll på att täcka in Volvo Torslandas industriområde. Det gick att skymta byggnader bakom buskar och de mindre träd som hade tagit över hela vägen fram till trafikleden, vars spruckna asfalt ändå hölls någorlunda fri. Grästuvor stack upp här och var, men något sly hade inte tillåtits etablera sig. Det var tydligt att det inte var långt till garnisonen på Nya Älvsborgs fästning och att militären höll gott om hästar." (Smakbiten)

Stjärndamm: Nåja, inte så mycket staden Göteborg kanske, men massor av Carlstens fästning, tillhör ju samma stift i varje fall. Och dessutom framgår det ju ganska tydligt i handlingen att det dräller ut en massa zombies från Göteborg till omkringliggande områden, så visst får staden vara med på ett hörn även i trilogins sista del. (Vad gäller stjärndamm för övrigt kan vi ju alltid läsa om det siktade stjärndammet som en docent vid Chalmers i Göteborg uttalade sig om här.) ;)


Prova även läsa författarens serie Midvintermörker, det mina vänner är ganska ruggig läsning med nuvarande nyhetsrapportering IRL till bakgrund, vad gäller Gotland...


tisdag 20 september 2016

"Samlaren" av John Fowles

För Samlaren av John Fowles, hämtades förlagets presentationsbeskrivning från första svensköversatta utgåvan (1964) Wahlström & Widstrand:

"Samlaren är den sällsamt fascinerande berättelsen om en liten oansenlig kontorist och fjärilssamlare som vinner högsta vinst på tips. Detta ger honom möjlighet att genomföra sitt livs dröm - att "samla in" en vacker ung flicka som han länge drömt om men aldrig vågat tilltala.
   Hur han genomfört sin plan berättar John Fowles om med en intensitet och allt kusligare spänning. Han ger en utomordentligt inträngande bild av en sjukligt hämmad människa som bara vill äga, men inte ge något själv. Lika övertygande skildrar Fowles situationen från flickans synpunkt - hur det känns att vara i en sådan människas våld, att vara instängd i både fysisk och psykisk bemärkelse.
   Samlaren kan läsas som en sällsynt spännande psykologisk thriller. Men boken ger mycket mer än så - hur de ofruktbara, passiva och destruktiva makterna påverkar de levande och skapande, en situation som är aktuell i många sammanhang i vårt samhälle.
   Samlaren är en debutroman och John Fowles hälsades av en enig kritik som en av de mest lovande nya författarna på senare år."

Tyvärr har den här romanen inte givits ut på nytt under senare år, därför kan jag inte länka till någon nätbokhandlare, däremot finns den naturligtvis att få tag på från t.ex bokbörsen, eller såklart går den också säkert att låna på de flesta bibliotek. Läste romanen första gången någon gång i slutet av 80-talet (då från senast översatta utgåvan från 1988), kom att tänka på den igen i samband med andra nyare romaner/noveller (där handlingen till viss del berör den sorts frihetsberövande det handlar om) och beslöt läsa om boken. För hur gick det egentligen för Miranda? Kom just inte ihåg det, möjligen blandade jag ihop det med verklighetens Natascha Kampusch levnadsöde, har ju även läst hennes biografi 3096 dagar. Fiktionens Miranda är dock ung vuxen när hon kidnappas, till skillnad från verklighetens Natascha som bara var 10 år då hon frihetsberövades 1998. Förfärligt hur som helst, och oerhört otäckt. Kampusch lyckades fly från sin fångenskap den 23 augusti 2006, men hur det i romanen Samlaren gick för Miranda kommer inte att avslöjas här. Självklart inte.

Det här är en lättläst och spännande roman, lite som en Hitchcockthriller eller kriminalpsykologisk deckare. Men man kan förstås också läsa in så mycket mer, om man vill.

Vad jag förstår skall Fowles ha menat att romanens syfte inte var att framhålla den stora barbariska allmänhetens hot mot en mindre intellektuell och förmögen liten klick. Utan istället skall man läsa in ett budskap om att människor mer borde uppmärksammas på en sorts obefogad konflikt grundad i förakt och avund; att vi aldrig kommer att kunna jämställa vårt ursprung sinsemellan då flertalet fostras till falsk underlägsenhet och fåtalet till att se sin högre samhällsklasstillhörighet eller biologiska överlägsenhet som ett existentiellt tillstånd istället för som ett ansvar. Intressant.
Författarens inspiration lär ha kommit från den grekiska filosofen Heraclitus som såg mänskligheten uppdelad i två grupper; den första som den moraliska och intellektuella eliten, känd som aristoi eller "de goda", och den andra som hoi polloi eller "de många" vilka sågs som den tanklösa inordnade massan. Fowles lär ha velat att läsarna skulle förstå att den där skiljelinjen finns inom varje individ och inte mellan olika individer.

Som ni förstår ger det så mycket mer att läsa den här romanen än det rent uppenbara, d.v.s endast som en oerhört spännande och hemskt obehaglig thriller. Rekommenderar den varmt, för trots att tiderna förändrats sedan romanen första gången gavs ut 1963, så finns det en tidlöshet i tankegångarna om våra olikheter och vår syn på dem. Var vi t.ex. sätter den där skiljelinjen mellan aristoi och hoi polloi kan nog för var och en av oss vara viktig att förstå, även idag.

Har tidigare skrivit om romanen på bloggen här och här (smakbiten).

(Källa för detta bokblogginlägg/bokomdöme: John Fowles the Website)

Betyg: 4/5

måndag 19 september 2016

"Skymningstankar och nattvakor" (olika författare)

Skymningstankar och nattvakor - svenska sällsamheter 1 (red. Rickard Berghorn) är en samling utvalda klassiska noveller från svensk skräcklitteratur. Samlingen publicerades 2014.

Presentation från Aleph Bokförlag:
"På en grushög längst inne i valvet satt den vansinniga och höll i sin famn ett halvmurket benrangel, kring vilket några gulgråa, ursprungligen vita tyglappar fladdrade för luftdraget… Och den galna satt och vyssjade benranglet som ett litet barn och sjöng så gott hon kunde sina barndomsvisor, och i hennes förr så vilda ögon glänste nu den renaste, lycksaligaste modersglädje. 
Moderskärlek bortom dödens och förståndets gränser. Vilse i ett märkligt palats irrgångar. En skuldtyngd man som förföljs av en inbillad eller spökande skarprättare. Gengångare som manifesterar sig i storstadens vimmel…
Fanns det någon svensk skräcklitteratur att tala om på 1800-talet och början av 1900-talet? Den allmänna uppfattningen svarar nej, trots att genren under samma tid var mycket populär i andra länder. Men det finns oväntat många guldkorn att hitta, bara man letar. Detta är första boken i Alephs serie ”Svenska sällsamheter”."

Antologin omfattar 10 noveller av: Aurora Ljungstedt, Zacharias Topelius, Selma Lagerlöf, Helena Nyblom, Henning Berger, Ola Hansson (2 noveller), C.J.L. Almqvist, Clas Livijn, + ett anonymt skillingtryck.

Absolut en novellsamling för alla som gillar skräckgenren, spökhistorier och rysare. Kan också tycka att det nästan vore obligatoriskt för skräckförfattare att ta del av den här sortens klassiska noveller, vilket de kanske också gör, vad vet jag. Här finns massor av användbart stoff som går att modernisera.

Det ålderdomliga, såsom i novellerna; Palatset (C.J.L. Almqvist), Dubbelgångaren (Henning Berger), Moderna spöken och Husvill (Ola Hansson) samt Samvetets fantasi (Clas Livijn), är mer eller mindre trögläst med dagens mått mätt. Palatset började bra, men sen... "orientalisk gotik" var nog inget för mig, skumläste andra halvan av novellen. Dubbelgångaren var ganska rörig, men hade verkligen en kuslig episod som utspelade sig ute på en dimmig hed (s. 132) - minnesvärd. Moderna spöken kändes överbelastad och tung, hade dock sin tjusning med t.ex. de berättade barndomsminnena, stämningsfullt. Husvill var liksom föregående, dock tänkvärt slut som vägde upp det hela och novellen betydde mer efter en stunds eftertanke. Samvetets fantasi fungerade inte alls att läsa, gav upp läsningen helt efter bara ett par sidor.

Bra då? Och inte alls speciellt oåtkomligt genom alltför ålderdomlig stil, var: Nyårsfesten (Aurora Ljungstedt); blev inte besviken på Ljungstedt här heller, levererade verkligen kvalitetsskräck, enligt mig bästa novellen i samlingen, 5/5! Gråpappersansiktet (skillingtryck); helt okej spökhistoria varken mer eller mindre. Bruden (Z. Topelius); finlandssvensk skräckromantik, smålustig och ovanlig liten novell av Z. Topelius(!) - oväntat. Spökhanden (Selma Lagerlöf); novellen redan läst och skrev tidigare om den här, Lagerlöf visade sin skicklighet även i denna novell. Nocturne (Helena Nyblom); kändes väldigt modern, lättläst och välskriven, gillade beskrivningar av miljöer och stämningar oerhört mycket, får ta reda på mer som skrivits av Nyblom!

Ja det var väl allt...

Nej, förresten! Förordet och presentationerna som föregick varje novell, skrivna av redaktören Rickard Berghorn, får jag inte glömma. Informativt, intressant, kunnigt och engagerat, på alla sätt och vis, men att via en publicerad novellsamling (svensk skräcklitteratur på 1800-talet och början av 1900-talet) behöva ta upp en konflikt/irritation mellan kollegor (red ut det inbördes istället, kan man tycka), hör väl inte till saken? Har liksom inte något som helst intresse för vilka påståenden någon nutida skräckförfattare framfört i intervjuer. Hybris må väl vara förlåtligt, även då det drabbar skräckförfattare. ;)

Så, slutligen, gillar du att läsa skräck eller tycker det är ganska mysigt att andäktigt läsa en härlig spökhistoria emellanåt, missa inte Skymningstankar och nattvakor.

Tidigare blogginlägg (smakbiten) finns här.

Samlat helhetsbetyg: 3/5