torsdag 23 november 2017

Helgfrågan v. 47

Mias bokhörna arrangerar inför varje veckoslut helgfrågan. Veckans fråga inför kommande helg lyder:

"Hur är det med bloggen, har du någon kalender? Eller brukar du "julpynta" bloggen?"

Hmm. Ska man ha det? Ska här julpyntas? Har faktiskt inte funderat över den saken.

Kalender låter lite avancerat, vill inte att bokbloggen skall bli ett måste att uppdatera varje dag på det sättet, fantasin kan ju tryta. Julpynta bloggen kanske man däremot skulle kunna anstränga sig till att göra, lite grann åtminstone, en bakgrund med gröna löv är kanske inte så passande så här års. Får väl försöka matcha färgen i bloggrubriken i sådana fall, så det inte skär sig mot det röda, för rött ska det väl vara får man förmoda.

Ja det där blev ju inte mycket till svar, men det får duga för den här gången.😊


Helgfrågan och länkar till andras svar hittas till helgen här.


Nineties (ett litet kulturellt axplock)


Några romaner:

Alla kriminalromaner av Henning Mankell i serien om kommissarie Kurt Wallander, allt från Mördare utan ansikte (1991) till Brandvägg (1998)

Livets ax av Sven Delblanc

Anna, Hanna och Johanna av Marianne Fredriksson

Saknaden efter Josef av Elizabeth George

Aprilhäxan av Majgull Axelsson

Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö av Håkan Nesser

Sprängaren av Liza Marklund


Två kokböcker:

Hur du lyckas i köket: Milda av Agneta Mauritzson (1997). Tvivelaktiga hälsoargument lanserades stenhårt under 90-talet för att vi skulle äta den smetiga kemikaliemixen margarin framför naturligare fetter.

ICA-förlagets Vegetariska kokboken (1997). Alltfler började äta vegetariskt på 90-talet. Vegetariska alternativ på menyerna förekom flitigare och vegetariska restauranger dök upp lite här och var under årtiondet.


Fyra filmer:

Dansar med vargar (1990)

Änglagård (1992)

Jägarna (1996)

Sjätte sinnet (1999)


Fyra tv-serier:

Twin Peaks (1990) - en av de mest populära tv-serierna detta år, en serie som dessutom återuppstod i maj 2017. Då: Nyskapande med en spännande genremix; deckare/thriller/skräck, komedi/parodi, science fiction. En mystiskt och humoristisk såpa-parodi som bjöd på både realism och surrealism i småstadsmiljö. Vi fick ju förstås bara se de första avsnitten då den sändes första gången, men det räckte för att väcka intresse.

Arkiv X (1993?) - återigen en populär amerikansk tv-serie detta årtionde, en storfavorit! Kunde man annat än gilla seriens koncept och utförande som blev så strålande lyckat genom karaktärerna Mulder och Scully? Ännu en serie som återuppstod (2016).

Seinfeld (199?)

C/o Segemyhr (1998)


Specialagent Dale Cooper, vilken favoritkaraktär det var. Kräver nog ett hedersomnämnande i form av några avslutande citat för denna sista del av min lilla inläggsserie (70-, 80- och 90-tal) här på bloggen.


Dale Cooper beställer frukost den första morgonen vid Great Northern, Twin Peaks:

"You know, this is - excuse me - a damn fine cup of coffee! … Now, I'd like two eggs, over hard. I know, don't tell me; it's hard on the arteries, but old habits die hard - just about as hard as I want those eggs. Bacon, super-crispy. Almost burned. Cremated. That's great. And, I'll have the grapefruit juice, just as long as those grapefruits… are freshly squeezed."

Kommer så småningom här i Bokhyllan lägga ut texten lite mer om denna mystiskt gåtfulla, spännande och humoristiska tv-serie som fascinerat så många. För Twin Peaks Definitive gold box edition går det att välja bort avsnittens introduktion med The Log Lady om man inte önskar damens ledtrådar inför varje avsnitt.😊


Några fler härliga kaffecitat av den koffeinberoende agenten:

"Black as midnight on a moonless night."

"Harry, I'm going to let you in on a little secret: every day, once a day, give yourself a present. Don't plan it; don’t wait for it; just let it happen. It could be a new shirt in a men's store, a catnap in your office chair, or two cups of good, hot, black, coffee."

"Diane, last night I dreamed I was eating a large, tasteless gumdrop, and awoke to discover I was chewing on one of my foam disposable earplugs. Perhaps I should consider moderating my nighttime coffee consumption."

"I only have time for coffee."


Agent Cooper om Twin Peaks:

"...that's what you do in a town where a yellow light still means slow down, not speed up"



"Ester Karlsson med K" av av Christina Olséni och Micke Hansen

Ester Karlsson med K av av Christina Olséni och Micke Hansen. Förlag: Bokfabriken. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden).

"Ester Karlsson, 78 år och änka, bor tillsammans med kakaduan Roland i den välmående bostadsrättsföreningen Lärkan. Livet går sin gilla gång med dispyter om tvättstugan och den trasiga gallerhissen som de mest spännande inslagen i vardagen fram till dagen då Lärkans vaktmästare hittas död i sitt vindsförråd.

Polisen konstaterar snabbt att det rör sig om mord och Ester, som behöver fylla sina dagar, beslutar sig för att starta en egen utredning. Med kafferep och vaniljdrömmar nästlar sig Ester in hos både poliser och grannar, i hopp om att finna ledtrådar. När det kort därpå inträffar ytterligare ett dödsfall i fastigheten så går ingen av Lärkans invånare fri från misstankar - allra minst Ester själv.

Ester Karlsson med K är en varm pusseldeckare skriven av författarna bakom succéserien Mord i Falsterbo."

Ester Karlsson med K kan man nog kalla en deckare i den humoristiska genren. Lite som Bo Baldersons pusseldeckare om Statsrådet ungefär, fast med en sorts djärv och smått misslynt Miss Marple i huvudrollen. Lägg därtill en touch av en Maria Lang-liknande historia, med lite småstadskänsla... voilà, där har har ni det! Bo Baldersons pusseldeckare sätter jag själv som främst i den där humoristiska genren, så från min synpunkt hedrar den jämförelsen.

Mordmysteriet är av slutna rummet-karaktär och förlagd till en bostadsrättsförening på Sandgatan i Lund, där den pensionerade änkan Ester Karlsson äger en våning (obs! våning ej lägenhet, påpekar Ester högdraget, så träffande!). Även hennes syster med hypokondriske make Arne har en lägenhet i samma hus. Det är väl sen inte helt omöjligt att den som känner till Lund även får ett extra utbyte av romanens platsbeskrivning kan jag tänka. För de som sen tidvis eller alltid föredrar mindre blodiga och inte så våldsamma mordgåtor är den här historien också lämpad.

Att som karaktärer ha pensionärer som fritidspraktiserande privatdetektiver funkar toppen. Man kan lugnt förstå att författarna själva gillar dessa äldre figurer de skriver om och då brukar det bli bra! De pensionärer som befolkar den här romanen tillhör nog det lite övre samhällsskiktet, det märks förstås i deras livsstil och då de tycks ha en blick för exklusiv design, hållande på etikett, o.s.v.. En kategori äldre i nutid som kanske är trovärdig? Tror nog att äldre läsare ändå rent i allmänhet kan identifiera sig, åtminstone delvis, med karaktärerna och på så vis får stort nöje av romanen.

Vad jag möjligen har invändningar mot är de produktplaceringar och liknande smygreklam(?) som förekommer. Ett kafé i centrala Lund - som tydligen finns i verkligheten - får t.ex. fin reklam. Systrarna Ester och Barbro fikar americano med katalaner (tycks vara en sorts supersöta kakor i folieform) och Valrhona-chokladfyllda croissanter (valrhona = någon slags exklusiv chokladsort) på Patisseriet, ett konditori och stenugnsbageri i Lund.
Det här författarparet skriver alltså underförstått "mysdeckare", någon slags feelgood-variant - med s.k. mysfaktor - till kriminalroman, där poliserna har en underordnad roll i mordgåtans lösning. Och signifikant i handlingen för den typen av nutida romaner tycks vara ett stort koffeinintag kompletterat med snabba kolhydrater i form av kakor, bullar och smörgåsar, så i hög grad även här, det fikas verkligen hejvilt. Hur blev det såhär? Eller är det något jag inte reagerat på tidigare?

Upprepningar finns det gott om, men inom humorgenren är det ju ett knep för att förstärka det komiska och på så vis har man liksom överseende med det på ett annat vis än annars. Här kan man väl också nämna Esters sällskapsdjur, kakaduan Roland, småkul ingrediens på ett tjatigt sätt. Och utan Roland hade man förstås heller inte fått ta del av den där episoden som gav - åtminstone mig - sällsynta skrattårar i ögonen; Arnes nedplitade lapp till P-vakten i samband med besöket hos veterinären... helt obetalbar episod, missa inte den! Diagnosen för kakaduan hade jag f.ö. förutsett. Det starka band som finns mellan Ester och hennes sällskapsdjur är dessutom mycket ömt och fint beskrivet i handlingens utveckling. Esters sorg efter sin bortgångne make finns med i bilden och hennes speciella drivkraft för att lösa mordgåtan gör att hennes bearbetning efter förlusten får sig en skjuts till nästa fas. Tyckte mycket om hur just det framställdes också.
Bland karaktärerna finns många, skiftande och roligt porträtterade typer, kan inte nämna alla, men Arne är väl en figur som utvecklas på ett trevligt sätt tycker jag.

Är Esters handlingssätt realistiskt och är hennes person trovärdig? Nej, inte så värst med tanke på hennes ålder och bakgrund, framförallt inte det hon tog sig för att göra i samband med den oväntade händelsen med mikrovågsugnen. Men jag kräver liksom inte realism, i en så här lite långsamt berättad historia piggade det faktiskt bara upp. Jag gillar Ester, det är krut i tanten som verkligen törs säga vad hon tycker och tänker, lite kärv och bitsk trots sin tillbakadragenhet och sitt väna uppträdande emellanåt. Jag har inget emot att få träffa henne igen, om så skulle vara, i nästa bok?

Förslag inför kommande storhelg: Lägg den här lättlästa boken som julklapp under granen till någon du vill locka fram ett leende hos. Lagom förströelse till den som behöver något lättsamt och roande. Passar äldre, ung och allt däremellan.

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 3/5

Finns att köpa på:
BokusInbunden / E-bok
AdlibrisInbunden / E-bok
CdonInbunden


onsdag 22 november 2017

Eighties (ett litet kulturellt axplock)

Några romaner:

Alla dessa romaner av Stephen King. Började med Carrie (svensk översättning 1980) och sen kom allt däremellan fram till Pestens tid (svensk översättning 1988)

Rosens namn av Umberto Eco

Purpurfärgen av Alice Walker

Tracys hämnd av Sidney Sheldon

Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood

Nattens ögon av Dean Koontz

Alkemisten av Paulo Coelho


Två kokböcker:

ICA-förlagets Rutiga kokboken (1980)

Laga mat i mikrovågsugn (1985) av Sonja Eriksson och Gunnel Friblad


Fyra filmer:

Sällskapsresan eller Finns det svenskt kaffe på grisfesten (1980)

Tuppen (1981)

Blade Runner (1982)

Die Hard (1988)


Fyra tv-serier:

Dallas (1981)

Skånska mord (1986)

Par i brott (1987)

Varuhuset (1987)


"Times change, people change, situations change…
the only thing constant is change."


tisdag 21 november 2017

Veckans topplista v. 47 – Böcker jag inte tyckt om hittills i år

Dags för Veckans topplista som arrangeras av Johannas deckarhörna!

Temat denna gång är "Böcker jag inte tyckt om hittills i år".

Vill egentligen inte gärna skriva om sånt, vet ju vilket enormt arbete författarna lägger ned på sitt skrivande. Vill verkligen inte göra någon på dåligt humör. Varken de som skriver eller deras hängivna läsare.

Men samtidigt är det ju som det är. Alla kan inte gilla allt.

Bäst är förstås när man själv får välja de böcker man är intresserad av. Men inte ens då brukar det förstås alltid bli helt rätt, men oftast blir det åtminstone inte fullständigt jättefel... eller hur jag ska säga.😏

Okej, här är mina fem:


Höstsol av Lars Wilderäng
Reserverade boken för bibliotekslån, läste 100 sidor, sen fick det räcka. Stjärnklart-serien var en läsupplevelse, men nu får det vara nog med Wilderäng framöver. En säkerhetspolitisk thriller skriven på det här sättet funkade inte för mig.

Stengudarna av Jeanette Winterson
Bibliotekslån. Läste klart, skumläste liiite. Den första och troligen sista Winterson jag läser. Ibland riktigt bra och träffsäkert, ibland gillade inte alls... eller en hel del gillade jag inte alls, om sanningen ska fram.

Ubik av Philip K Dick
Bibliotekslån. Läste klart utan att skumläsa (scifi ju!), men ack så rörig, pladdrig och osammanhängande.

Andlös av Mattias Ronge
Bibliotekslån. Inte bara "not my cup of tea", utan här var en hel del jag inte gillade med denna. Höll mig från skumläsning och läste klart (dystopi ju!).

Anna-Lisas val av Eli Åhman Owetz
Vågat av förlagen att skicka överraskande recensionsexemplar utan föregående förfrågan (för visst anade jag att det förr eller senare skulle dyka upp en nitlott). Kände tyvärr: "Nej, nej, nej!"... redan när jag fick den med posten (bara bokomslaget, första meningen, sista meningen... *suck!* allt alarmerade!). Blev ju så också dessvärre, tvungen att skumläsa (gör verkligen aldrig så med rec.ex. annars!). "Ljuga för läsare på självaste bokbloggen? Nej! Rakryggat yppa sanningen? Ja!". Var nödgad skriva att denna bok verkligen inte var i min smak, för det var den inte, inte tillstymmelsevis. Hur kan jag då sätta ett betyg som tyder på något annat. Ärlighet varar längst, och om någon tar illa upp, tänk såhär; det den ena dissar hissar den andra, smaken är så oerhört olika, och det är väl bara precis som det ska vara. För egen del kommer jag nog att undvika feelgood i fortsättningen. Kanske den här kan va nå't för mig istället:


Feel Bad och må bra - överlevnadshandbok för pessimister
av Anders Mathlein. 

"Ingenting är så hemskt att det inte kan bli värre."


Seventies (ett litet kulturellt axplock)

Några romaner:

Rapport från en skurhink av Maja Ekelöf

Den vedervärdige mannen från Säffle av Maj Sjöwall och Per Wahlöö

Statsrådets fall av Bo Balderson

GULAG-arkipelagen av Alexander Solsjenitsyn

Det är ugglor i mossen av Maria Lang

En överlevandes minnen av Doris Lessing

Ridå - Hercule Poirots sista fall av Agatha Christie

Sparvöga av Ann-Charlotte Alvenfors

Örnen har landat av Jack Higgins

Jack av Ulf Lundell

Rötter: en berättelse om en amerikansk familj av Alex Haley

Pojkarna från Brasilien av Ira Levin

Babels hus av P.C. Jersild


Två barnböcker:

Bröderna Lejonhjärta (1973) av Astrid Lindgren

Fantasynovellen Allrakäraste syster av Astrid Lindgren, utgavs som bilderbok med illustrationer av Hans Arnold, året för detta var också 1973.


Två kokböcker:

Husmanskost - det finaste man kan bjuda på (1971) av Maj Wennerholm

KFs Vår Kokbok (1974)


Två filmer:

Hajen (1975) var man förstås för liten för... men bioaffischen var spännande.

Den filmatiserade musikalen Grease (1978) var tillåten från 7 år, så den fick man gå på, vilket man också gjorde, många gånger.


Två barnprogram:

Tårtan (1972) ..."socker, grädde, nötter, mandelflarn, en liten ros av marsipan, smörkräm, krikon, snabbkräm, gott gelé, Frasses deg, en flaska saft och så en liten klick med sylt"... ja, jösses så mycket socker det var i den signaturmelodin, men vilka kul killar bröderna Frasse, Janos och Hilding var ändå.

Den vita stenen (1973) med Hampus och Fia, alias Farornas konung och Fideli. Baserad på Gunnel Lindes barnbok från 1964.


Två tv-serier:

Tuffa polisen Kojak med flint, hatt och försmak för söta klubbor. När den sändes i svensk television vet jag ej... men någon gång i slutet av 70-talet, om jag inte missminner mig.

I framtidsvisionen Star-Trek (sändes i svensk television 1977) fick man insyn i interplanetariska resor och mystisk teknologi.


Och hur avslutas ett sådant här blogginlägg?
Kanske såhär:

Lev länge och väl (Live long and prosper)
eller Dif tor heh smusma ...
... på vulcanspråket såklart.

Fuchs-Vulcan salute.png


måndag 20 november 2017

"Anna-Lisas val" av Eli Åhman Owetz

Anna-Lisas val av Eli Åhman Owetz. Förlag: Bokfabriken. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden).

"Skulle du vara intresserad av att hoppa in som auktionsutropare?

Anna-Lisa blir ställd när hon får frågan. Skulle hon verkligen klara av det? Vännerna och Rutger stöttar henne: det är klart hon ska prova, det är ju bara en liten auktion.

Men när det väl är dags visar det sig vara en stor gårdsauktion med tusentals prylar. Trots nervositeten gör Anna-Lisa succé och erbjudanden börjar trilla in. Vill hon kanske ropa på en auktion på Åland också?

För en sekund tvekar hon. Men visst måste risken vara minimal att stöta på Ralf, raggaren som hon blev häftigt förälskad i sommaren då hon gick på luffen? Dessutom är Anna-Lisa nyförlovad med Rutger. Hon skulle aldrig falla för Ralf igen. 

Anna-Lisas val är en fristående bok i serien om den unga antikhandlaren Anna-Lisa Johansson. En feelgood-roman om tvivel inför livets stora beslut, om kärlek, vänskap och uppbrott i förändringens tid."

Anna-Lisas val ingår i en bokserie, har själv inte läst föregående böcker i denna serie och uppfattade det som att den här boken i varje fall gick bra att läsa fristående.

För de som gillar rosa-fluffig kärleks-feelgood borde romanen vara en stor succé att läsa (tyvärr hör jag inte dit). Begrepp som chick lit och romance kommer också för mig och då är vi väldigt långt ifrån de genrer jag själv väljer när det gäller böcker.

Trots att intrigen är väl genomarbetad, karaktärerna tydligt tecknade, miljöbeskrivningarna levande och handlingen har en vad många skulle kalla hög mysfaktor, måste jag ändå bedöma utifrån eget tyckande... Anna-Lisas val var precis på pricken "not my cup of tea". Så det låga betyget beror i stort sett på just det (plus att det var väl mycket upprepningar).

Rekommenderar boken till alla hängivna läsare av feelgood, en sorts feelgood där kärleksrelationer, fikastunder samt inredning och klädmode à la 50-tal är viktiga ingredienser. Inte en bok för mig, men högst sannolikt varmt uppskattad av många andra.

(Kompletterar senare med länkar nedan till andra bokbloggares recensioner, bokbloggare som bättre kan bedöma den här typen av genre än jag själv har förmåga till.😉)

Betyg: 1/5

Finns att köpa på:
BokusInbunden / E-bok / LjudbokMp3-CD
AdlibrisInbunden / E-bokLjudbokMp3-CD
CdonInbunden / Mp3-CD


söndag 19 november 2017

En smakebit på søndag: Ester Karlsson med K

Genom den norska bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker kan vi ta del av och även själva dela med oss av små smakbitar hämtade från böcker vi läser. På det sättet blir det fina boktips varje söndag. 

Smakbiten här idag hämtas från Ester Karlsson med K av av Christina Olséni och Micke Hansen. Sidan 29:

   "Seriemördare?" avbröt Maja och tittade förskrämt på Ester.
   "Ja, jag menar att mördaren förmodligen, och av någon anledning, valt ut just Rolf som sitt offer och då lär han eller hon knappast vara ute efter oss", sa Ester lätt.
   "Hen", sa Maja tillrättavisande.
   "Vadå hen?" sa Ester och plirade mot Maja.
   "Ja, när man inte vet om det är en han eller hon så säger man hen."
   "Det vet jag väl, men det låter så utomordentligt fånigt", sa Ester och drog koftan tätare om sig. Centralvärmen hade inte satts på än i fastigheten och det drog kallt inifrån vinden. "Antingen är mördaren en han eller hon och inget mellanting", fastslog hon bestämt.
   "Du får hänga med i tiden Ester, det är inte nittonhundratal längre", sa Maja och log retsamt.


Hen betyder höna, punkt slut... och antingen är man en han eller hon... och näe, hänger inte med i tiden, utan har nog blivit kvar i nittonhundratal... tror jag. En inläggsserie är apropå det planerad till tisdag, onsdag, torsdag kommande vecka här på bloggen. Det rör sig om 70-, 80- och 90-tal, och det stannar inom det kulturella området, böcker får företräde, såklart! En liten livgivande blodtransfusion som gåva till bokbloggen sådär i all välmening.😉


Hursomhelst, så här berättar författarna själva om sin mysdeckare (bokvideon är textad👍):




Ha en riktigt härlig söndag!

💗

Andras smakbitar finns idag här.


lördag 18 november 2017

"I morgon åker vi hem och andra noveller" av Monika Orski

I morgon åker vi hem och andra noveller av Monika Orski. Förlag: Bokförlaget Axplock. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden).

"Många tvingas emigrera, medan andra nekas utresa. När det folkdemokratiska Polen driver en antisemitisk kampanj drygt tjugo år efter krigsslutet, resulterar det bland annat i att en del av de återstående judarna flyttar till Sverige. Det ger nya berättelser, om dem och människorna kring dem.

En ung man som blir religiös, hans syster som söker kontakt, och en stillsam begravning. En överlevande från koncentrationslägren är inte säker på att hon vill ha något skadestånd, och en mor funderar över ordet modersmål. En kvinna blir förälskad, och en pojke lockas av någonting förbjudet. Vardag och våld.

Novellerna i den här samlingen rör sig kring en judisk släkt i Stockholm, Jerusalem och Warszawa. Berättelserna spänner över fyra generationer. Varje novell är fristående, men tillsammans bildar de också en väv där gestalter tillåts vandra mellan olika berättelser."

Hade höga förväntningar på denna novellsamling och positivt nog blev dessa verkligen infriade. Förlagets beskrivning ovan ger en mycket bra sammanfattning för innehållet.

Boken kändes meningsfull att läsa och gav mig nya insikter om historiska skeenden som rör de polska judarnas situation, då de faktiskt jagades även efter förintelsen. Under sent 60-tal drevs alltså en antisemitisk kampanj i Polen, något jag för egen del alls inte kände till, antar att det rent allmänt också är tämligen okänt. Novellerna vävs kring just denna händelse, vilken påföljd den fick för de som drabbades. Man får tidsmässigt genom olika generationer i en judisk släkt följa med både bakåt och framåt från denna tidpunkt. Det blir olika personers röster ur denna släkt som berättar sina historier och från de olika länder som berörs; Stockholm, Jerusalem och Warszawa.

Antisemitism har jag alltid haft svårt att förstå, varför det ofattbart än idag förekommer. Att bli påmind om det polska judehatets historia kan nog ge oss en insikt om hur starkt förankrad antisemitismen är i Europa, därför tycker jag naturligtvis det känns extra viktigt att uppmärksamma den här novellsamlingen. Såklart kan man dra paralleller till vad som drabbar även andra folkgrupper i nutid också, få en ökad förståelse för deras situation. Noveller är ju f.ö. dessutom en rätt fantastisk litterär form som kan nå många läsare.

Antologins uppbyggnad kändes lite knepig inledningsvis då jag tyckte det var svårt att hålla koll på alla namn och släktskapsförhållanden hit och dit, men efter ett tag släppte det och läsningen flöt på. Judiska begrepp/ord som jag inte kände till hade jag nog velat ha någon förklaring till (kanske i form av fotnot). Novellerna sinsemellan är skiftande på olika sätt, beroende på tid, vems röst som berättar och vad som berättas. Alla noveller berör mig inte lika djupt, men när så sker blir det oerhört gripande och känslosamt.

Allt detta ovan, plus att novellsamlingen upplevdes välskriven med ett väldigt känsligt, finstämt och balanserat språk, gjorde sammantaget ett riktigt bra helhetsintryck. Det är en bok som ger viktiga insikter, jag rekommenderar den varmt och kan slutligen bara hoppas den finner många läsare.

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 4/5

Finns att köpa på:
BokusInbunden / E-bok
AdlibrisInbunden / E-bok
CdonInbunden


fredag 17 november 2017

"Tosh" av KG Johansson

Tosh av KG Johansson. Förlag: Affront förlag. Läste boken som recensionsexemplar (mjukband).

"Du kommer att se stjärnor falla och världen försvinna.

Människor blev människor - med sådant som abstrakt tänkande, konst, musik och teknologi som knivar och spjut - för ungefär 50 000 år sedan. Vår kända historia sträcker sig kanske 5000 år bakåt. Vilka högkulturer kan ha funnits innan dess?

Tosh och hans bror Kueso tillhör den högsta adeln. Deras liv är bekymmerslösa, uppe i världen som deras folk har skapat. Men även prinsar är människor och den som lever högt har långt att falla.

KG Johanssons nya roman utspelar sig i ett grönskande Sahara för många tusen år sedan. Det är storslaget och fantasieggande men samtidigt intimt och personligt av en av våra stora berättare."

Absolut svindlande storslaget! Att läsa denna historiska fantasy blev för mig en riktig höjdpunkt.

Tosh är en fantastisk roman, fantasifull och filosofisk med mättade stämningar, finstämt vackra och fasansfullt skrämmande. Det växlar mellan hopp och förtvivlan, förtröstan och uppgivenhet, alltifrån sprudlande lycka till avgrundsdjup sorg. Jag sögs in i denna mångbottnade historias gåtfullhet, kunde under pågående läsning inte släppa in något annat, och den lever vidare i tankarna långt efteråt. Det är en bok jag troligen kommer att läsa om, för kan garanterat då finna nya vinklingar och tankestoff som tidigare missats.
Historiens konstruktion och sättet som intrigen utvecklades på gjorde den till ett berättartekniskt mästerverk, en unik magisk läsupplevelse enligt mig.

Det är huvudkaraktären Tosh man får följa. Man möter inledningsvis pojken Tosh som växer upp tillhörande högsta adeln i ett strikt hierarkiskt samhälle inrättat i ett gigantiskt byggnadsverk med plattformar i olika nivåer, detta samhälle styrs av en drottning. Den övre plattformen tillhör en privilegierad adel, arbetarna längst ned är de som anskaffar födan, arbetar på marknivå och tar hand om avfallet, smutsjobbet. En sorts samverkan råder, trots att adeln inte befattar sig nämnvärt med situationen i de lägre nivåerna och där en loj förnöjsamhet tycks finnas bland arbetarna, arbetare vilka f.ö. inte riktigt tycks vara säkra på vilken uppgift adeln har att fylla. Såsom arbetaren Farih beskriver det: "Det är som bina i en kupa. En drottning, arbetare som skaffar mat, drönare som ... ja, vad dom nu gör: Men alla har sin uppgift." Blodträdens inverkan på människornas sinnen tycks skapa fred och samhörighet. Det här trädfolket fick mig att associera till ett världsbygge i Alan Lightmans bok Einsteins drömmar, en värld där höjd blivit status och där man med tiden glömt varför högre är bättre och tvärtom, de som lever på hög höjd håller sig borta från de låglänta områdena så långt det är möjligt.

Hursomhelst tar livet för Tosh en dramatisk vändning efter att hans bror blir oskyldigt anklagad och dömd till döden, brodern som utsetts till kommande drottninggemål, allt beroende på en ödesdiger träff mellan Tosh och prinsessan Malki (sagans Romeo och Julia kanske man på sätt och vis inledningsvis kan se det som). Drottningen Obiulla vill inte ha Tosh i broderns ställe och förvisar honom officiellt till marafiki-folket som gisslan i sju år. Därmed tar Tosh turbulenta liv sin början som yngling, vidare ett mellanspel som vandraren och i tredje delen som fiskaren. Det blir ett liv där han får möta skiftande folkslag med olika sociala och kulturella egenheter, samhällsskick och konflikter. Relationer inleds, etableras, överges (svek och förlust). Kuvade slavar gör blodigt uppror mot sina hårdföra herrar och de tidigare förtryckta blir med tiden förtryckare; hemska katastrofer inträffar (man fick tankar på bilder från verkligheten, allt från folkmorden i Rwanda till tsunamin i Indiska oceanen 2004, mardrömsfram-kallande bilder).
Hur Tosh kom till fiskarfolket, på det sätt han där sakta rehabiliterades åter till ett fungerande liv och fick tillbaka en del av sina minnen, allt genom Inakras kloka empatiska omsorg... detta var en så enormt fin episod som gick rakt in i hjärtat på mig. Lyckas tydligen till och med när jag läser romaner plocka upp att det som upplevs som så extra speciellt är det som visar att man fortfarande i själ och hjärta är en vård- och omsorgsmänniska (hur mycket man än försöker hitta andra vägar). Knepigt.

Vill bara här flika in ett kort smakprov som delvis kan ge en förklaring till varför jag tycker språket i den här romanen är så enastående. Den kommer från slutet av delen "Mellanspel: Vandraren" (d.v.s. innan Tosh möter fiskarfolket). Där det nära slutet vidrör nästa existens startpunkt:

    Han var lycklig, utan att själv veta det.
    "Han" var inte en skelettmager och sårig man. Han var världen och världen var i honom. Hans fötter kunde röra sig så att havet kom till honom, men världen var inte intresserad av att förflytta sig. Världen godtog det den såg och ställde inga frågor. Det som hade varit Tosh hade nått sitt mål: han hade inga minnen, ingen strävan, och därför ingen saknad eller längtan. Elden hade slocknat i honom.
    Allt var.
    Inget var begripligt.
    Alla begrepp var borta.
    Solen värmde honom men han kände det inte.
    Mörkret dolde honom men han såg det inte.

I fjärde delen kommer mannen Tosh åter till sitt trädfolk på jakt efter sanningen och sitt stundande möte med drottningen Malki. Allt som är fördolt träder fram genom gåtor ur det förflutna och som även varslar om den ödesdigra nära framtid som väntar strax bakom hörnet. Denna storslagna historia får ett effektfullt dramatiskt avslut, otroligt passande. Vilken resa!

Den här boken gjorde mig sant överväldigad, så bävade verkligen att skriva den här simpla bokbloggs-recensionen. Lyckas aldrig helt få fram allt så som jag kanske vill genom mina ord, men slutar aldrig försöka.☺

Detta blev förstås som vanligt alldeles för långt, så här är en slutlig sammanfattning:

Alternativförhistoriska romanen Tosh får man ju klart inte missa, fantastik när den är som bäst! En episk historia med allt från lugnt skimrande stillhet till skräckfyllda dramatiska händelser. Invävt i handlingen skildras existentiella teman på ett snyggt sätt. Man får följa Tosh i hans möten och liv tillsammans med olika folkslag, deras styrkor och svagheter, samhällen på uppgång och fall. Var och en finner säkert liksom mig sina egna personligt färgade tolkningar och associationer, en del av tjusningen tycker jag. Allt byggs upp med ett språk som fylls med stämning mellan raderna på ett särpräglat sätt. Läs, betänk och njut.

Tidigare blogginlägg om boken finns här ("En smakebit på søndag").

Betyg: 5/5

Finns att köpa på (finns ännu inte hos nätbokhandlarna, kompletterar därför senare med länkar nedan):
Bokus: Häftad
Adlibris: Häftad
Cdon: Häftad