söndag 22 oktober 2017

"X: Den sista platsen" av John Ajvide Lindqvist

X: Den sista platsen av John Ajvide Lindqvist. Förlag: Ordfront. Läste boken som bibliotekslån (inbunden).

"»Under hösten 2016 drog en självmordsvåg genom Stockholms undre värld.«

Så inleds John Ajvide Lindqvists roman X – Den sista platsen, den avslutande delen i trilogin som inleddes med Himmelstrand och Rörelsen.

En gång var kriminaljournalisten Tommy T hela Sveriges älskling, men på senare år har hans stjärna dalat. Undersökningen av självmorden ska bli hans upprättelse. Tillsammans med sin hund Hagge nosar han sig djupare in i mysteriet kring den undflyende gestalten »X« som tycks ligga bakom allting. Spåren leder till ett enormt parti kokain samt till ett oändligt fält med kortklippt gräs och en himmel utan sol.

Samtidigt dras Tommys systerson Linus allt djupare in i X verksamhet. Han är 17 år och bor i det megalomaniska höghusbygget Gårdsstugan. Allt sedan han som 13-åring började sälja sin egen ADHD-medicin har han drömt om att få deala i de högre divisionerna. När han slutligen får chansen visar sig verksamheten vara både farligare och underligare än vad han kunnat föreställa sig.

X – Den sista platsen är en övernaturlig kriminalroman där småbrottslighet korsar det utomvärldsliga. Det finns en större plan bakom det som inträffar och mycket pekar mot Brunkebergstunneln. Krafter bortom människans kontroll sipprar in i förorterna och förändrar Stockholm.

Nån däruppe måste gilla oss. Eller inte."

Hur kan en roman vars handling är så bekymmersam, hårdkokt och brutal även vara så pass rolig som denna? Skrivandet som hantverk är i toppklass, oavsett hur historien vänds och vrids till på de mest surrealistiska vis. En stor dos humor, rapp dialog och avgrundsdjup svärta levereras i denna sista del i Platserna-trilogin, en bokserie som jag haft väldigt blandade åsikter om och något som varit bland det konstigaste jag någonsin läst.
Den sista platsen knöt ihop det hela perfekt, kan inte se några trådar som hänger löst. Var faktiskt rätt nyfiken på hur allt skulle jämkas samman i denna avslutande del och blev positivt överraskad, trots att det var något helt annorlunda än väntat. Gillade sen riktigt mycket slutet, väldigt bra och passande!

Från ett lamt okej för den första delen Himmelstrand (som jag verkligen inte var speciellt förtjust i) kan man nöjt konstatera att det ändå var bra att man inte gav upp efter den, utan istället förhoppningsfullt glad i hågen fortsatte med Rörelsen: Den andra platsen. Avslutande X: Den sista platsen skiljer sig från de föregående genom att vara mer mörk hårdkokt krim (med övernaturliga inslag) än just skräck, med det inte sagt att det inte förekommer hemskheter, oerhört otäckt blir det ändå. Ordet hårdkokt i samband med romaner brukar i vanliga fall få mig att backa, men här handlar det inte om ytlighet utan djup, tvärtom. När karaktärerna byggs på ett så här trovärdigt komplext sätt och då en behövlig del... medlidande(?) ingår i helhetsbilden, ja då uppnås jämvikt, då funkar det tycker jag.😊

Vad gäller språket är det till stor del anpassat till den kriminella världen, där den medelålders kriminalreportern Tommy T rör sig, tillika hans systerson Linus som slår in på brottets bana genom att starta försäljning av sin ADHD-medicin. Hur deras liv utvecklas på olika sätt genom handlingens fortskridande är väl genomtänkt och inget jag avslöjar mer om här, det är en fördel att veta så lite som möjligt innan man läser den här romanen. Det blir utifrån dessa två huvudkaraktärers perspektiv historien berättas. För mig blev det en smula överkurs att begripa alla ord, om det förortsslang som används är hittepå eller sådant som används i verkligheten har jag ingen aning om, men det gick ju ändå hjälpligt (begreppet "emo" var jag för övrigt tvungen att kolla upp, okej någon slags ungdomlig subkultur alltså... inget påhitt). Har nog inte läst någon roman om narkotikabrottslighet och knarkhandel tidigare, så ovant, visst.
Sen hade liksom inte storyn varit densamma utan Tommys melankoliske hund Hagge tycker jag, en sidokaraktär med paranormala förmågor, klart underhållande.

Så, sammanfattningsvis: En riktigt bra avslutning på den mest konstiga bokserie jag någonsin läst. Till största del hårdkokt övernaturlig kriminalroman som så småningom avancerar till att gränsa till skräck. Brunkebergstunneln var jätteläskig, den här gången också, avskyr tunnlar, alla möjliga sådana får mig att rysa.😱

Betyg: 4/5

Andra bokbloggare om X: Den sista platsen:
Bims blogg
Ugglan & boken
Läsa & Lyssna


En smakebit på søndag: Jägaren

Genom den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten kan vi ta del av och även själva bjuda på smakbitar hämtade från böcker vi läser. Med detta utbyte kan vi ge och få bra boktips.

Smakbiten här idag hämtas från kriminalromanen Jägaren av Kamilla Oresvärd.

David är tillbaka vid polishuset och söker tillsammans med kollegan Lovisa efter människor med något slags avvikande beteende på övervakningsfilmer för att finna mördaren (sidan 110):

Han tittar bort mot Lovisa som sitter framåtlutad och stirrar på sin skärm. Han undrar hur hon kan vara så fokuserad och stirra in i skärmen utan att tappa skärpa. Själv hatar han den här typen av jobb och det kryper i hela kroppen.
   "Det här är ingen höjdare", säger han och stoppar filmen för en paus.
   "Nej, verkligen inte." Lovisa svarar utan att släppa skärmen med blicken. "Men det är ett jobb som ska göras."
   "Mm. Jag hämtar en kaffe. Ska du ha?"
   "Ja, tack."
Han reser sig upp och ser Stina komma emot dem. "Vad ska du göra?" frågar hon.
   "Hämta kaffe."

Ja inte för att det är tråkigt att skriva smakbit på söndagen (tvärtom!), men kanske det vore läge för en kopp te. För övrigt... dricks det inte vansinnigt mycket kaffe i kriminalromaner? De stressade perioderna ute på arbetsplatserna i dessa är ju för det mesta inte direkt få, och kaffe i kombination med stress, samt en tanke på stresshormonet kortisol, hur smart är det?😉


Här hittar ni fler smakbitar denna söndag.


lördag 21 oktober 2017

"Purebred - Flykten från Olympo" av Lisa Hågensen

Purebred - Flykten från Olympo av Lisa Hågensen. Fusce förlag. Läste boken som recensionsexemplar (häftad).

"De trodde att en värld utan raser och religion skulle bli en värld i fred. De trodde fel.

I den glömda staden Olympo ruvar farliga drömmar om flykt, hämnd och förbjuden kärlek. Femtonåriga Thorbi drömmer om att döda freaket Dora, hans systers mördare. När Dora blir tagen av mystiska män iscensätter hennes vän Laban flykten från Olympo för att rädda henne. Thorbi följer med på den farliga resan. Får han bara chansen tänker han hämnas sin syster.

Långt därifrån har en gammal rörelse krälat upp till ytan och gör sig redo för krig. Thorbi och hans vänner hamnar mitt i en fasansfull plan att erövra Europa. Armén de möter har två mål. Slaveri och förintelse."

Flykten från Olympo är första delen i en dystopisk trilogi för ungdomar och unga vuxna. Världsbygget är intressant, tankeväckande och skickligt konstruerat, kan utan tvekan även engagera vuxna läsare. Efter en seg inledning (då man ännu inte riktigt fått grepp om situationen) tog storyn fart, blev då både spännande och äventyrlig. Det blir utifrån huvudpersonen Thorbi den här första delen i serien berättas.

Språket är enkelt och som man får förmoda till viss del särpräglat för Thorbis livssituation. Reagerade kanske speciellt på det alltför täta användandet av ordet freak, freaking och när det kommer till Dora; freaket. Tolkar det som en förstärkning för en form av rasmotsättning, samma rasmotsättning som kan uppfattas ligga bakom killens envisa övertygelse vad gäller skuldfrågan i systern Miras oklara död. Klart att den som ser annorlunda ut måste vara skyldig... ja, något fördomsfullt avhumaniserat på det sättet tänker jag mig att det skall framstå som. Något jag däremot tyckte extra bra om var miljöbeskrivningarna, dessa blev för mig väldigt levande och påtagliga på ett mycket speciellt sätt, allt från vackert och stämningsfullt till krypande obehagligt och hotfullt.

Förutom själva den delvis för världsordningen förklarande upptakten (innan gänget nådde sitt mål efter flykten från Olympo) blev boken för mig en riktigt spännande bladvändare. Den sönderbombade staden och vad som möter dem där förklarar världssituationen ytterligare. Stadens rasmassor av betong och metall gav en tanke om hur det kan vara att leva under sådana extrema situationer, vilket ju många gör i verkligheten i krigsdrabbade områden. Episoden med utflykten till köpcentret och vad därefter hände var en verklig nagelbitare.

Om jag skall jämföra den här dystopin med något annat... så kanske till viss del James Dashers Maze runner, såtillvida att karaktärerna är rätt olika sinsemellan och att man successivt lär känna dem på ett bra sätt. Gillar man sen tankeväckande dystopier med äventyr bör man inte bli besviken på Flykten från Olympo.
Förutom Thorbi fanns det flera spännande karaktärer som man lade lite extra märke till hur de framställdes, t.ex. mystiska Whanzi som bär på en hemlighet och stackars Keidra med sitt missförstådda hälsotillstånd.

En värld utan religioner, raser och olika språk. Kan vi tänka oss något sådant? Och hur skulle en sådan värld te sig, hur skulle den utvecklas? Tycker du liksom jag att det är en spännande tanke, läs då Flykten från Olympo. Uppföljaren Herrenvolk är planerad ges ut redan i november, och såklart vill jag läsa även den.

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 3/5

Finns att köpa på:
BokusHäftad / E-bok
AdlibrisHäftad / E-bok
Cdon: Häftad

Andra bokbloggare om Purebred - Flykten från Olympo:
Boklysten
Vargnatts bokhylla
Västmanländskans bokblogg


torsdag 19 oktober 2017

Helgfrågan v. 42


Mias bokhörna arrangerar inför varje veckoslut helgfrågan. Veckans fråga inför kommande helg lyder som följer:

"Vad tycker du en bra recension ska innehålla?"

Vad boken/filmen handlar om och en sammanfattning lite kort (nämn för i allsin dar inte hur boken slutar eller vem som är mördaren!). Vilka tankar som väckts är också fint att få med, lite analys och egen tolkning efter förmåga, vad man tror att författaren vill ha fram, kanske nämna något man lärt sig eller fått insikt om. Vad man tycker om det man läst, vad som är bra, mindre bra eller rent av fantastiskt! Presentera, analysera och bedöma... ja, ungefär så tror jag i stora drag. Sen finns det ju sånt man kanske tar för självklart, d.v.s. att nämna titel och författare (eller titel och regissör om det handlar om film).

Vad som kan vara viktigt att nämna något om mer specifikt: Karaktärerna (företrädesvis de som innehar huvudroller, såvida inte någon med biroll haft stor betydelse); miljöbeskrivningarna, språket, sättet/stilen boken är skriven på; om boken/filmen uppfattats svårtillgänglig eller lätt; för vilka man företrädesvis rekommenderar boken/filmen och varför. Sifferbetyg är inte nödvändigt, det viktiga är ju ändå det man skriver och att man i möjligaste mån får fram sitt tyck och tänk på ett relevant sätt.

Uppmärksammar jag mig själv på allt som nämnts ovan när en bokbloggsrecension skrivs? Näppeligen! Men försöker att ha det i åtanke emellanåt så det inte blir helt hejsansvejsan uppåt väggarna. Har nog rätt svårt att hålla mig till en strikt strukturerad ordning där alltid alla bitar är med, det skall ju vara roligt att skriva också, på samma vis som man finner nöje i att läsa.


Och bonusfrågan:

"Vad brukar du unna dig när det är helg?"

Först och främst: Unnar mig att inte försöka lösa olösbara problem.

Därutöver: Mycket frisk luft, motion, bra hälsosam mat... men allt det där unnar jag mig nog för jämnan.


Trevlig helg!
🌞



Helgfrågan och länkar till andras svar hittas till helgen här.


onsdag 18 oktober 2017

Bokpaus med Höstsol


Har varit lite knalt med bokpaus här på onsdagarna sedan det var tänkt att inläggen skulle ersätta bokfikavarianten. Men idag blev det dags igen. Höstsol reserverades på biblioteket långt innan denna ström av recensionsexemplar förgyllde min tillvaro med en naggande god bokhög som väntar på att bli läst. Även X: den sista platsen av John Ajvide Lindqvist (utläst nu och bokomdöme kommer inom kort) och Kaja Nordengens Hjärnan är stjärnan är sådana, d.v.s. biblioteksreservationer som inte gick att ta bort. Vissa böcker bara måste man ju läsa, oavsett boktravar som lockar i ens alldeles omedelbara närhet.

Men nu var det alltså Höstsol av Lars Wilderäng det skulle handla om. Efter en klar fin höstdag med strålande sol passar det ju bra att till kvällen starta upp första delen i denna säkerhetspolitiska thrillerserie om två delar. Verkar ruggigt spännande och så här lyder baksidestexten:

"Det är tidig september och i Stockholms skärgård pågår ännu en ubåtsjakt. Men när en privatperson lyckas fånga något på bild, riktas misstankarna oväntat bort från öst och vänds istället mot väst.

Samtidigt gör ett amerikanskt specialförband i Irak en förödande upptäckt. Vapen som borde ha förstörts efter kalla kriget, decennier tidigare, har åter dykt upp. Men vem är ägaren, och finns det fler?

I Skövde lägger major Johanna Bergäng all sin energi på sitt repövande kompani istället för på sitt havererade förhållande. Hennes ex Jonas Vindelby börjar sitt nya jobb som beredskapshandläggare i Uppsala medan hans bror Christian placeras ut som livvakt hos den excentriske och svårhanterlige utrikesministern. Från sina olika positioner blir de alla snart varse att tillvaron drastiskt är på väg att förändras. Vem är egentligen ansvarig när världsläget tar en fasansfull vändning?

Höstsol är den första av två delar i en rafflande säkerhetspolitisk thrillerserie. Den utspelar sig i en framtid som ligger obehagligt nära vår egen tid."


tisdag 17 oktober 2017

Ord: "Keto" och "ketogen kost" är veckans nyord, enligt Språktidningen


Acetone-3D-vdW
Keton
By Ben Mills (Own work) [Public domain],
via Wikimedia Commons
Ja, så stod att läsa igår på Språktidningens blogg. Blev lite betänksam, för "ketogen diet" började ju användas redan på 1920-talet och då som som epilepsibehandling, om jag nu inte helt har missuppfattat saken. Kanske menar man just ordet "keto"? Det ordet kan man nog däremot tycka är en aning nyare, liksom att ketogen kost i huvudsak tycks ha hamnat i det stora facket bantningsdiet numera, där så många andra matval som är hälsobefrämjande verkar hamna (trist att det ska behöva vara så).

Keto är enligt mig ett hälsobefrämjande livsstilskoncept med helhetssyn, alltså ingen diet eller bantningskur. Alla som väljer ketogen kost väljer det inte för att gå ner i vikt, även om folk säkert lätt kan tro det, inte minst genom att läsa sådana publicerade texter som för Språktidningen igår.

För egen del vill jag hellre uppfatta keto och ketogen kost som ett sätt att behålla hälsan, eller försöka uppnå hälsa och mer ork i vardagen (oavsett frisk, sjuk, klen, stark, tjock eller mager). Och vem vill inte det?


måndag 16 oktober 2017

Dagens bokpost, del 2/2: Landsförrädaren


Landsförrädaren
av David Baldacci


Nästa bok som fanns i postlådan denna oktoberdag var en thriller, tredje delen i Baldaccis serie om FBI:s utredare John Puller. Också Landsförrädaren är nyutkommen denna månad. Har inte läst de två föregående böckerna i serien och hoppas den skall gå att läsa fristående, tycker oftast det brukar vara på det viset.

Författaren är förstås vida känd och böckerna omåttligt populära, så denna skall bli riktigt spännande att få läsa.


Innehållsbeskrivning:

"Det är ett fängelse olikt alla andra, med ett säkerhetssystem utöver det vanliga och militärens hårda disciplinregler.

Ingen av fångarna har ens tänkt tanken på att rymma. Alla trodde att det var omöjligt. Fram tills nu.John Pullers äldre bror Robert är dömd för landsförräderi.Hans oförklarliga rymning från fängelset har gjort honom till landets mest eftersökta brottsling. Vita huset ser John Puller som länken till att finna Robert. Men Puller upptäcker snart att hans bror är jagad av någon som inte vill fånga honom levande. Puller tvingas dessutom att samarbeta med en annan agent som verkar ha en helt egen agenda.

De blir allt mer involverade i fallet, och Puller hittar märkliga detaljer om sin brors dom. Och det verkar som att någon är villig att göra vad som helst för att sanningen inte ska komma fram. Pullers förmåga som utredare sätts verkligen på prov, och han kanske inte är tillräckligt skicklig för att rädda sin bror eller ens sig själv."


Tack för recex Bokfabriken!


Dagens bokpost, del 1/2: Warriors - Midnatt


Warriors - Midnatt
av Erin Hunter


Yepp! Spännande böcker från Bokfabriken i postlådan igen. Börjar med att kolla upp första delen i Warriors-seriens andra svit, vilken Cajsa ser ut att vilja sätta tänderna i (eller så försöker hon möjligen hypnotisera sin matte till att trolla fram något annat ätbart):

"Mörker, luft, vatten och himmel kommer att stråla samman. Ingenting kommer att bli som förr. 

I många månar har det varit lugnt i skogen. Men så, i en dröm nås Åskklanskrigaren Törnklo av en profetia från Stjärnklanen. Ett hot närmar sig och Törnklo är utvald att rädda sin klan. Runt om i skogen slår samma natt tre andra katter upp ögonen. De fyra utvalda har vaknat.

En ny generation krigarkatter vågar sig ut på en resa som inte ens klanernas ledare känner till. En resa som kräver största tänkbara mod.

Hjältemod, vänskap, maktkamper och svek - krigarkatternas hårda liv fascinerar läsare över hela världen. Warriors-serien har blivit en jättesuccé med över 20 miljoner sålda böcker. Midnatt är första delen i Warriors-seriens andra svit, Den nya profetian. Fortsättning följer i Månsken."

Ja, det här är ju lite lustigt. Har tidigare tänkt mig vara oförmögen att bedöma och recensera barnböcker tillräckligt bra (Warriors-serien riktar sig till läsålder 9-12 år). Har av den anledningen resolut tackat nej till erbjudande om recex för den typen av böcker...  Jante är stark ibland. Men just dessa sagolikt fina böcker om krigarkatternas hårda liv har man liksom inte undgått att tjusas av, spänning för barn och en sorts fantasy jag själv skulle ha älskat i den åldern. Lika magiskt vackra inuti som utanpå (jodå, detaljerade och utsmyckade kartor finns även det innanför pärmarna). Nu när så denna första del i andra sviten kom som ett överraskningsexemplar, vad gör man? Sätter klorna i den naturligtvis, och ger blanka tusan i Jante.

Har läst några recensioner om tidigare böcker i serien, för t.ex. Warriors - Ut i det vilda på bloggen Bokhuset, läs den utförligt bra recensionen här; eller för Warriors - Det svåra valet på bloggen Mest Lenas Godsaker, läs den fint lovordande recensionen här.
Verkar alltså inte direkt konstigt att den här bokserien tycks ha gjort sådan stor succé över hela världen.

Nåväl, Cajsa håller sig nog ändå borta från eventuella krigarkatter. Att solo jaga möss, klättra i träd, busa med hundar och mysa vid braskaminen är antagligen mer den unga damens grej.👍




Tack för recex Bokfabriken!


söndag 15 oktober 2017

En smakebit på søndag: Purebred - Flykten från Olympo

Genom den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten kan vi ta del av och även själva bjuda på smakbitar hämtade från böcker vi läser. Med detta utbyte kan vi ge och få bra boktips.

Smakbiten här idag hämtas från den första delen i dystopiska trilogin Purebred Flykten från Olympo av Lisa Hågensen. En bokserie tänkt för ungdomar och unga vuxna... men såklart att även vuxna kan läsa den med stor behållning!


Sidan 244:

    “Får vi komma in? Vi vill inget ont.”
    Tobias ser på Whanzis reptvinn och våra smutsiga kläder. Konstigt nog nickar han och släpper in oss i den dunkla hallen. Det luktar svagt av något jag aldrig känt förut.
    “Jag har precis satt på kaffe”, säger han och går före in i huset. “Vill ni ha? Jag har ingen mjölk.”
    Väggarna i den smala korridoren är mjukt vinröda. Jag stryker fingrarna mot dem och känner på de sträva mönstren.
    “Sammetstapeter”, viskar Laban, och jag undrar hur han kan veta så mycket. “Och äkta mattor”, han pekar på golvet, som består av långa, mörka träplank med tjocka rödblå tygstycken ovanpå.
    “Har de sånt här uppe på Kanten?” viskar jag och låter pekfingret följa sammetsgirlangens väg över väggen.
    “Nej. Jag har läst om det i böcker”, viskar han tillbaka. Böcker, det är ett magiskt ord. Jag har aldrig hållit i en, trots att det finns flera stycken i skolan i Olympo, och ännu fler hos de inflytelserika på Kanten. “En av fördelarna med att bli lärare, vet du”

Har egentligen läst ut boken, men avslutningsvis finns ett utdrag ur uppföljaren Purebred II: Die Herrenvolk. Önskar väldigt gärna läsa fortsättningen av den här bokserien och vill nog spara tills jag har hela boken framför mig, men vacklar lite, dessa två inledande första kapitel det handlar om kan ju inte göra någon skada, speciellt när det tycks handla om ett prequel (ja, åtminstone de två kapitlen), men jag vet inte. Brukar ni läsa den typen av förhandstittar i böcker? Små smakbitar är ju en helt annan sak, förstås, och här hittar ni fler sådana denna söndag.

animated-elk-and-moose-image-0006

lördag 14 oktober 2017

Gårdagens bokpost: Ester Karlsson med K


Ester Karlsson med K
av Christina Olséni och Micke Hansen


Javisst! En mysig pusseldeckare kom på posten igår.


Innehållsbeskrivning:

"Ester Karlsson, 78 år och änka, bor tillsammans med kakaduan Roland i den välmående bostadsrättsföreningen Lärkan. Livet går sin gilla gång med dispyter om tvättstugan och den trasiga gallerhissen som de mest spännande inslagen i vardagen fram till dagen då Lärkans vaktmästare hittas död i sitt vindsförråd.

Polisen konstaterar snabbt att det rör sig om mord och Ester, som behöver fylla sina dagar, beslutar sig för att starta en egen utredning. Med kafferep och vaniljdrömmar nästlar sig Ester in hos både poliser och grannar, i hopp om att finna ledtrådar. När det kort därpå inträffar ytterligare ett dödsfall i fastigheten så går ingen av Lärkans invånare fri från misstankar - allra minst Ester själv.

Ester Karlsson med K är en varm pusseldeckare skriven av författarna bakom succéserien Mord i Falsterbo."

Låter ju hur bra som helst! Och jag som alldeles nyligen klagade på att så få äldre figurerade i romanerna, så kom då den här som ett bre... en bok på posten. Timing.😊

Åsa Carlsson med C behöver nog en varm, snäll och rolig bok att grunda med om man tänker på all skräck och dystopi som planerats framöver. Att det sen är en pusseldeckare, dessutom med ett mystiskt "det slutna rummet"-mord, är ju helt suveränt, gillar sådana.😉




Tack Bokfabriken för recensionsexemplaret!