torsdag 30 april 2015

"Dolores Claiborne" av Stephen King

Dolores Claiborne
Stephen King
Stephen Kings roman Dolores Claiborne från 1992 (nu återutgiven genom Albert Bonniers förlag som storpocket) är en psykologisk thriller i toppklass, som man enligt mig bara inte får missa. Hade inte läst den tidigare och anser nu själv att romanen kan räknas till en av Kings absolut bästa. I USA blev den en bästsäljare 1992, och det förvånar mig alltså inte det minsta, för detta är så fantastiskt bra.

Det finns en del som är annorlunda med den här romanen, till skillnad från andra böcker av King:

Texten är skriven utan brytningar; varken avsnitt eller kapitel, berättelsen är kontinuerlig och en sorts talad monolog. Ovanligt är också att det i Dolores Claiborne förekommer färre övernaturliga element (förutom telepatiska syner) än vad som är vanligt i Stephen Kings böcker. Detta är nu en psykologisk thriller (faktiskt kan man nog även kalla den en sorts pusseldeckare), men trots det finns skräckmästarens signum där, och man lär så småningom inse att inte heller här kommer man att sakna kalla kårar och rysningar när det otäcka smyger sig på.

Hela romanen igenom är skriven i form av ett polisförhör där endast Dolores har ordet. Denna intervju äger rum efter det att hennes arbetsgivare, den äldre förmögna Vera Donovan, avlidit och Dolores står som misstänkt för mord (av omgivningen i det lilla samhället har Vera och Dolores inte uppfattats stå på värst vänskaplig fot med varandra). Dolores nekar till att ha varit delaktig till eventuellt brott när det gäller denna olyckshändelse (såsom hon menar det vara). Men däremot lämnar hon en bekännelse att hon nästan trettio år tidigare gjort sig skyldig till att ha iscensatt mordet på sin make Joe, vilket skulle ha skett under en solförmörkelse den 20 juli 1963 (förekom även i verkligheten vid denna tidpunkt). Bekännelsen leder vidare till att Dolores får möjlighet att berätta om sitt liv, hur det ena ledde fram till det andra. Det kommer att handla om hennes problematiska äktenskap, den misshandel, terror och övermakt Joe utsatte henne och barnen för. Då det blev Dolores sak att till största del ta ansvar för familjens försörjning och barnens framtida medel för studier, utökas hennes tjänst som hushållerska hos den knepiga Vera Donovan (bär även hon på sina hemligheter) som flyttat ut som åretruntboende på ön Little Tall Island. Det handlar även om den oro hon kände för sina barn, framför allt sin dotter, och när den enda andra utväg som fanns - för att med sina barn komma bort från Joe - tillintetgjordes, beslutade sig Dolores för vad hon måste göra.

Liksom många andra av Kings böcker har även Dolores Claiborne blivit film, denna är från 1995. Har tyvärr inte sett den, men boken har man nu åtminstone fått möjlighet att gå i god för att varmt kunna rekommendera att läsa.

Tanken väcks, när man läser den fiktiva Dolores berättelse om sitt liv med Joe, att det funnits och finns många verklighetens "Dolores" därute, som i sitt liv till stor del av sin tid lever i fruktan och oro.

Fiktiva Dolores Claiborne har de utsökta egenskaperna som innebär att ha "skinn på näsan" och samtidigt vara "slängd i käften", öppenhjärtigt får hon berätta hela sin sanna historia från början till slut, utan att bli nämnvärt avbruten eller ifrågasatt. Själv kan man inte annat än uppmärksamt ta till sig berättelsen som är väldigt fängslande (läste faktiskt ut boken på bara tre dagar). Slutet känns fulländat, ett sådant man blir oerhört nöjd över. Det är verkligen inte svårt att bli imponerad av Kings sätt att skriva, och uppenbarligen fungerar det även på det här lite annorlunda viset.

Betyg:
* * * * *

Boken går att köpa på:
Adlibris
Bokus
Cd-on



2 kommentarer:

  1. Jag har sett filmen också, har nog sett de flesta filmatiseringar av Kings böcker, men jag har lite svårt att komma ihåg. Det var ju några år sedan. Har för mig att det var en del förändringar, vilket ju är logiskt, det är ju inte lätt att filma en monolog. Men gillade den gjorde jag :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Filmen skall vad jag förstår vara en av de bättre. Har själv inte sett så många filmatiseringar av Kings böcker, där har jag tydligen också en del att ta igen. Men The Shining har man ju självklart inte missat! :)

      Radera

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. :)