En smakebit på søndag: Vril

Genom den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten kan vi ta del av och även själva bjuda på smakbitar hämtade från böcker vi läser eller läst. Med detta utbyte kan vi ge och få bra boktips.

Smakbiten här idag hämtas från Vril: eller Den kommande rasen (från 1871) av Edward George Earle Bulwer-Lytton. Har nu läst ungefär halva denna gotiska skräckklassiker; ibland är det riktigt bra, fast ibland också rena sömnpillret.

Nyfiken som jag är så har redan efterordet konsumerats och det var nog det mest underhållande och lagom utförliga som lästs på länge - högsta betyg till efterordet alltså! Men smakbit kommer från sidan 13, och berättaren har just fått syn på den underjordiska världen:

Edward George Earle Lytton Bulwer Lytton
(1803 - 1873) Brittisk författare och politiker

"Vi steg ur buren och färdades nedåt, den ene efter den andre, vilket vi tack vare utsprången kunde göra utan några större problem, tills vi kom till platsen där min vän hade stannat vid sin första nedstigning, en klipphylla precis så stor att vi båda kunde stå där. Därifrån vidgade sig tunneln snabbt, som en enorm tratt, och jag såg tydligt dalen, vägen och lyktorna som min vän hade beskrivit. Han hade inte alls överdrivit. Jag hörde ljuden som han hade hört - ett mumlande, obeskrivligt sorl av röster och ett dovt trampande av fötter."

Bokens baksida informerar:

"I våra dagar är den stora 1800-talsförfattaren Bulwer-Lytton mest ihågkommen för Vril: eller den kommande rasen från 1871. Här skildras i enlighet med dåtidens intresse för exotiska utopier ett nedstigande i jordens inre där en helt främmande människoart har byggt ett fantastiskt samhälle, drivet av den mystiska vril-kraften. 

Inte minst är Vril intressant för den kult den omgivits av långt efter att den skrevs. Olika grupper, från Madame Blavatskys teosofer fram till ockultistiska nazister och fram till nutida konspirationsteoretiker, läste den utopiska äventyrsromanen som en sann berättelse och sökte på allvar efter vril-kraften. Även Thomas Pynchon har grävt i den ihåliga jorden-teorin i sina romaner."

Visst låter det knasigt? Och även lite läskigt med tanke på; "ockultistiska nazister".  Men samtidigt var det lockande att läsa denna klassiker, som nyligen återutgivits i nyöversättning, då handlingen påminner lite om Resan till Jordens medelpunkt och då konspirationsteorier ju alltid är roande sådär (hade tidigare läst lite om vad denna bok gav upphov till senare, med tanke på det). En del steampunk-känsla finns dessutom i Vril som ger plus i kanten, så jag läser nog vidare...

I efterordet (av KG Johansson) nämns att Bulwer-Lyttons popularitet under sent 1800-tal skulle kunna jämföras med Stephen Kings i vår tid. Rätt hajpat på sin tid alltså.

Det där men konspirationer får mig sen idag att tänka på någon som verkligen intresserade sig för det; fantastiska geniet Umberto Eco, som man igår kunde läsa gått ur tiden 84 år gammal. Rekommenderar att läsa hans böcker, t.ex Rosens namn och Focaults pendel.

"To read a paper book is another experience: you can do it on a ship, on the branch of a tree, on your bed, even if there is a blackout." 

Umberto Eco