onsdag 16 augusti 2017

"Den som finner" av Stephen King

Den som finner av Stephen King. Albert Bonniers Förlag. Översättning av John-Henri Holmberg. Läste boken som inbunden, bibliotekslån.

"När beundran blir till besatthet
Den som finner är den fristående andra delen i Stephen Kings thriller-trilogi om Bill Hodges. Den första delen, Mr Mercedes, hyllades av kritikerna och tilldelades årets Edgar Award för bästa spänningsroman 2015.
Morris Bellamy är författaren John Rothsteins allra största fan. Han är fullkomligt besatt av den geniförklarade Rothstein och hans romaner om Jimmy Gold. Men Morris är besviken på sin idol. Rothstein har slutat skriva, och sålt sig till reklambranschen. Som straff måste han dö.
Efter att ha skjutit ihjäl Rothstein i författarens eget hem får Morris inte bara med sig pengarna i kassaskåpet, utan också en trave anteckningsböcker som bland annat visar sig innehålla det handskrivna manuset till ytterligare en Gold-roman. Morris hinner precis gömma undan anteckningsböckerna när omständigheterna gör att han hamnar i fängelse för ett annat brott.
Åratal senare finner en liten pojke vid namn Pete Saubers den undangömda skatten. En skatt som visar sig vara livsfarlig att ha i sin ägo. Den pensionerade kriminalaren Bill Hodges får nys om Petes trängda situation, och tillsammans med sina medhjälpare Holly och Jerome dras han in i fallet och i Morris Bellamys vansinne."

Den här nu andra delen i Bill Hodges-trilogin var i mitt tycke oerhört mycket bättre än den första delen Mr Mercedes, skrev om den här. Trodde då att jag inte skulle följa upp den här trilogin, men blev genom andra bokbloggares recensioner så frestad att ändå fortsätta, och det var väl tur!

Hyllar gärna King som författare återigen, då även detta är en briljant berättad historia av ett sant proffs. Hoppas verkligen att de som läser deckare även provar att läsa den här trilogin. För ni som skyr skräck och övernaturliga inslag, behöver inte känna hinder att läsa serien om Bill Hodges, åtminstone i första och andra delen förekommer inget direkt övernaturligt. Vardagliga miljöer, vardagliga enkla människor och monstret som står för skräcken är ett mänskligt monster, och det blir nästan ännu mera läskigt. Den som finner fick mig att tänka på Kings roman Lida, som ju också har ett liknande tema vad gäller läsares besatthet av författares alster, på ett riktigt ordentligt sjukligt sätt. Men här finns också så mycket ömsint och varmt varsam medmänsklighet. Sympatiska Bill Hodges, Holly och Jerome, unge Pete Saubers och hans syster, dessa personporträtt, deras fina relationer och bemötande väger upp allt det otäcka.

Trots den spännande händelseutvecklingen upplevde jag romanen lite trögläst, och förstår egentligen inte riktigt varför, kanske för ordrik och utbroderad för att räknas som bladvändare? Men när det drar ihop sig mot slutet och blir sådär ruggigt nagelbitande spännande var det trögläst på ett helt annat sätt, visste då knappt hur jag skulle våga läsa vidare. En berättelse engagerar verkligen när man känner så starkt för huvudpersonerna som man vill skall klara sig eller hinna komma till hjälpande undsättning. Är ju en sån som helst vill ha lyckliga slut.

Blev den här gången övertygad om att jag även vill läsa den sista avslutande delen i trilogin, Sista vakten, och en liten hint om handlingen i den får man på slutet i Den som finner. Kanske blir det en aning övernaturligt då i varje fall.😊

Betyg: 4/5


"Transformationen" av Magic Frigren

Transformationen av Magic Frigren. Läste boken i häftat format, en bokvinst!

"Staden påminde Melly om ett böljande hav, ständigt i rörelse men ändå i perfekt harmoni. Efter att ha levt så länge i total tystnad kände hon sig snurrig av alla ljud: gnisslet från vagnshjul, klappret av hästskor, prat och rop...
Vad händer när livet inte blir som man tänkt sig? Melly, en ung vilsen kvinna, får rådet att byta miljö för rekreation. Istället invigs hon i en värld av märkliga hemligheter. Besynnerliga symboler hittas bakom en tavla. Ett dolt rum upptäcks. En mystisk dagbok är på villovägar. Människoöden vävs samman över tidens gränser vilket leder till en dold värld av alkemi och gåtfull magi. 
Magic Frigren är författare, serietecknare och bloggare bosatt i Stockholm. Hon har ofta uppmärksammats i medier för sitt breda kunnande inom mystik, sägner, sagor och symbolik. Transformationen är hennes debutroman."

Transformationen bjuder på en härligt fräsch originell mix. Tänk dig något i stil med Paulo Coelho (själv har jag läst nästan samtliga av hans böcker, såklart även Alkemisten), lägg därtill Scooby Doo! Mysteriegänget (minus hund) och en dos relationsdrama, feelgood, alkemi, tro och andlighet, plus lite till.

Detta sammantaget blir en klok och vacker berättelse med både charm och humor. Intrigen är spännande och ämnet intresseväckande. Såklart vilar även ett magiskt skimmer över hela storyn.☺

Romanens figurer har en framtoning man känner igen som karaktäristiskt för Magic Frigrens skapande (om man besökt någon av författarens bloggar). Underförstått finns de där humoristiska glimtarna med som en viktig ingrediens, detta kombinerat med smått överspända reaktioner, missförstånd och lite vimsighet på det där ungt charmiga viset. Tyckte mycket om det sätt på vilket man fick en mer breddad och nyanserad bild av de olika karaktärerna vartefter historien framskred. Trots allt det lättsamt underhållande ligger själva tyngdpunkten ändå på ett djupsinnigt allvar som vill fram, vissa berättelser söker "människan i människan" och detta kan man nog säga vara en sådan, fast på ett lättsamt feelgoodsätt. Oftast kan jag tycka det psykologiska och filosofiska i romaner blir ännu tydligare och mer lättillgängligt med en smula humor, som här. Budskapet går fram, och så som det görs i Transformationen tror jag det lyckas nå fram även till unga läsare. Relationerna och hur de utvecklas är för övrigt framställda på ett trovärdigt sätt om än ibland kanske lite väl närgångna, att utelämna lite åt läsarens egna slutsatser är inte fel.

Vackert lyriska miljöbeskrivningar i historisk miljö skänker en stämningsfull känsla, de bidrar positivt till helhetsupplevelsen och gör det lätt att leva sig in i historien. Vissa ord och uttryck (i t.ex. dialogerna) hör väl kanske mer hemma i vår tid än på 1800- och 1500-talet, men inte så det stör nämnvärt, roade faktiskt mer än att det blev störande, det här är ju dessutom en sorts fantasy och ingen historisk roman.

Själva äventyret, eller mysteriet, upplevde jag fängslande och väl uppbyggt med effektfulla komponenter som exempelvis en gammal funnen dagbok, delar av uppskrivna formler att finna, symboler och mystiska gåtor att lösa. Till sist känner man sig nästan lika engagerad i att lösa mysteriet som karaktärerna själva. Den slutliga dramatiska upplösningen, när formlerna väl blivit funna, kändes helt perfekt och föll på plats utmärkt passande till historien i övrigt. Toppenbra.

Efter romanens slut följer ett avsnitt kortfattad intressant fakta om alkemi, om dess ursprung, historia, senare teorier, samt filosofin och drömmen om transformation (fysisk och andlig). Dessutom får man veta att den här debutromanen är den första i en planerad alkemisk trilogi. Suveränt! Jag håller utkik efter nästa bok och rekommenderar varmt alla er andra att läsa Transformationen.❤

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 4/5


söndag 13 augusti 2017

En smakebit på søndag: Transformationen

Genom den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten kan vi ta del av och även själva bjuda på smakbitar hämtade från böcker vi läser eller läst. Med detta utbyte kan vi ge och få bra boktips.

Så himla trevligt att smakbitarna är tillbaka igen! Behöver sant lite välbehövlig tankedistraktion just nu.

Smakbiten hämtas här från Transformationen av Magic Frigren (sidan 264):

  "Väl inne i biblioteket slutade hon att känna efter. Hon hade inte varit i klostret tillräckligt länge för att få tillgång till boksamlingen.
   Rummet bestod av flera långa salar kantade av mindre rum. Golven täcktes av hyllor som bildade gångar. Hela biblioteket kändes som en enda stor labyrint av böcker.
   De började vandra lite planlöst genom den första salen. Doften av böcker flöt samman med ekot av steg och suset av viskande röster. Hennes blick gick upp mot de höga takvalven där änglar i relief såg ner över dem. En känsla av harmoni fyllde henne. Hon tog några djupa andetag samtidigt som hon visualiserade hur friden i biblioteket fyllde hennes lungor. De sista dropparna av nervositet rann av henne och ersattes med en känsla av spirande förväntansfullhet."

Så! Nu skall jag läsa vidare en stund till...😊

Här hittar ni fler smakbitar denna söndag. Ha det gott!

❤️

fredag 11 augusti 2017

Helgfrågan v. 32



Mias bokhörna arrangerar inför varje veckoslut helgfrågan. Frågan att svara på inför kommande helg är denna:

"Vad ser du framemot att göra i höst?" Bonusfråga: "Fredag innebär lite mys för oss i familjen och då kan det bli något extra gott. Jag är extra svag för chips och ostbågar. Vad är du svag för i godis eller snacksväg?"

Bävar enormt inför denna höst (oro är verkligen inte bra, men vad gör man?), skall ändå försöka plocka fram något positivt. Ser fram emot en höst tillsammans med våra två nya familjemedlemmar sedan drygt fyra månader (omplaceringskatter).



Båda är knäkatter och en katt sovande i knät så där på hösten (och alla andra tider på året) är ju trivsamt när man läser böcker. Så det är väl också något att se fram emot.😊


Bonusfråga:

Godis och snacks är inte riktigt min grej. Brukar stå mig på middag och en kopp örtte på kvällen, vardag som helgdag. Så tråkig är jag. Men, om man bortser från det vanligt förekommande för hur det brukar vara, så är det väl troligen inte så tokigt med rostade cashewnötter, gröna oliver och ja... en god bok till det är sen förstås obligatoriskt. Kräver bestämt en arrangerad bild trots att nötterna fixades för annan tillämpning, nämligen Flygande Jacob i en ny version med kokosgrädde, ingen aning om hur det kommer att funka.😅


Helgfrågan och länkar till andras svar hittas till helgen här.


torsdag 10 augusti 2017

Preliminär läsplaneringslista


Dags att uppdatera läsplaneringslistan. Några har åkt ut (lästa, pågående, saknas på biblioteket eller bortplockade av annan anledning) och några nya har kommit in. Utgivningsmånad för innevarande år inom parentes nedan.


Hon som vakar
Caroline Eriksson

Höstsol
Lars Wilderäng

X : Den sista platsen
John Ajvide Lindqvist

De sju nycklarna
Åsa Schwarz

De förjagade
(september)
Mikael Strömberg

Det sista experimentet
(september)
Emma Ångström

Koka björn
(september)
Mikael Niemi

Dödsdömd
(september)
Sharon Bolton

Det tyska huset
(oktober)
Arnaldur Indriðason

Det som inte växer är döende
Jesper Weithz

Vita tigern
Christin Ljungqvist

Dödliga mediciner och organiserad brottslighet: hur läkemedelsindustrin har korrumperat sjuk- och hälsovården
Peter Gøtzsche

Jordad
David Jonstad

Kollaps: livet vid civilisationens slut
David Jonstad

Märkt
Kelley Armstrong

Våran hud, vårat blod, våra kroppar
John Ajvide Lindqvist

Den sjunde dagen
Stefan Einhorn

Barnflickan
Hanna von Corswant

Svenska gummistövlar
Henning Mankell

En väktares bekännelser
Elin Säfström

Transparente blanche
Peter Sandström

Skydda din hjärna
David Perlmutter, Kristin Loberg


onsdag 9 augusti 2017

Yes!! Jag vann! Dagens bokpost: Transformationen


Transformationen av Magic Frigren


Tänk att det är så roligt att vinna, speciellt den här boken också, fint signerad dessutom. Det var minsann trevlig post!😊


Baksidestext Transformationen:

"Staden påminde Melly om ett böljande hav, ständigt i rörelse men ändå i perfekt harmoni. Efter att ha levt så länge i total tystnad kände hon sig snurrig av alla ljud: gnisslet från vagnshjul, klappret av hästskor, prat och rop...  
Vad händer när livet inte blir som man tänkt sig? Melly, en ung vilsen kvinna, får rådet att byta miljö för rekreation. Istället invigs hon i en värld av märkliga hemligheter. Besynnerliga symboler hittas bakom en tavla. Ett dolt rum upptäcks. En mystisk dagbok är på villovägar. Människoöden vävs samman över tidens gränser vilket leder till en dold värld av alkemi och gåtfull magi. 
Magic Frigren är författare, serietecknare och bloggare bosatt i Stockholm. Hon har ofta uppmärksammats i medier för sitt breda kunnande inom mystik, sägner, sagor och symbolik. Transformationen är hennes debutroman."


Så, Stephen Kings Bill Hodge-thriller (och alla de andra slalomläsningsböckerna) får allt vila sig en stund, för den här vill jag sätta igång och läsa nu, bums, på en gång.👍


(Psst! Ska inte alls va hård utan jättesnäll när det sen blir dags för att skriva bokomdöme här på bloggen, det lovar jag. Brukar ju som Den vandrande vålnaden Fantomen - enligt ett av ordspråken från Bengalis djungler - bara vara hård mot de hårda.😄)


måndag 7 augusti 2017

"Andlös" av Mattias Ronge

Andlös av Mattias Ronge. Bokförlag: Ordfront. Läste boken som inbunden, bibliotekslån.

"Kom ihåg varje andetag. Glöm allt annat.

En tyst och osynlig farsot går genom landet. Ingen vet varifrån den kommer eller hur man botar den. De smittade tappar den automatiska andningsreflexen och måste hela tiden tänka på att andas. Epidemin sprider sig fort.

Eva-Lena har ännu inte drabbats av sjukdomen som kommer allt närmare. Men hon vet något om den och hon gör allt för att försöka övertyga sin omgivning. När hon dessutom mot sin vilja tvingas ta hand om en föräldralös egensinnig sjuåring blir allt ännu viktigare. Tusentals liv står på spel och hela den moderna civilisationen är hotad. Och tanken gnager, är det vi själva som bär skulden till allt, är det just det samhälle vi byggt som gör oss andlösa?

I sin nya roman undersöker Mattias Ronge vad som händer med oss människor när vi drabbas av en sjukdom som vi inte förstår. Hur mycket kan vi lägga i händerna på forskare, experter och politiker? Ger vi dem för mycket makt? Eller är det tvärtom, att de inte får det mandat de behöver? 
Andlös är en gastkramande dystopi som precis som Mattias Ronges tidigare romaner Den girige och Tittaren inte drar sig för att vrida upp den tid vi lever i ett snäpp för att vi ska se oss själva mitt i stressen, karriärhetsen eller klimatkatastrofen."

En rätt okej katastrofskildring (med inlindad samhällskritik) där en mystisk farsot drabbar människor. Sjukdomen påverkar andningsreflexen, så den "smittade" hela tiden måste vara medveten om sin andning. Sjukvårdens respiratorer är begränsade, och i städerna ökar antalet insjuknade som behöver respirator för att t.ex. kunna få sova utan att riskera att dö i sömnen. Den egendomliga karaktären Leni, som jag alls inte förstod mig på, har en teori om vad som orsakar sjukdomen, trots att ett sammelsurium av olika orsakssamband blandas in, bl.a. fågeldöd.

Sjukdomen grasserar främst i storstäderna och ett populistiskt parti plockar poäng bland landsbygdens folk som framställs föga smickrande. Landsortsbor är inskränkt korkade och sjuksköterskor får sig en känga via en nidbild också, väldigt verklighetsfrämmande. Gillar det inte.

Sjukdomen ger även upphov till en sekt vars medlemmar vill föra ut budskapet om att farsoten alls inte är negativ utan däremot positiv, de menar att den ger ett rikare andligt liv.

Vad som fattas Leni vet jag inte, men alla hästar tycks inte riktigt vara hemma där, även om hon blir lite mer mänsklig vartefter berättelsen framskrider. Hennes ultimata nöje tycks vara att betrakta folk som källsorterar vid återvinningsstationer... va?

Hursomhelst blir själva händelseutvecklingen att Leni, med sitt eget forskningsmaterial, försöker ta sig till en expertkonferens där forskare samlats för att utreda katastrofläget. Med sig har hon sjuåriga Selma som just blivit föräldralös efter att modern dött av sjukdomen. Lenis motvilja inför barn underlättas av att hon även har med sig en miljöaktivist, vilken som tur är äger den empati Leni helt verkar sakna (till att börja med).

Som sagt, tyckte för egen del att det var en rätt okej dystopi, varken mer eller mindre. Allt funkade inte, t.ex. återkommande onödiga fokuserade beskrivningar av ett speciellt utseende. Vissa drag kändes snobbistiskt fördomsfulla och lite som tråkningar, inte så glad i sånt och det överskuggade för mig eventuellt bra tankeväckande budskap. Språket uppfattades egendomligt ibland, eller vad sägs om det här
(sid. 127-128):

"De skakade hand och receptionisten, som bara presenterade sig som Astrid utan efternamn, verkade inte ha den där rädslan för storstadsmänniskor som många hade. Hon visade vägen mot trappan till vänster och de passerade över den asiatiska mattan som inte alls passade in och därför passade in perfekt, förbi ingången till matsalen med söta dukar på rektangulära bord och de små ovala tavlorna av skandinaviska blommor som också hade guldramar och en spegel som inte kunde dölja hur blek och härjad Leni såg ut och trots att hon kände antydan till klaustrofobi i rummet - eller just därför - så kände hon sig som hemma."

Man blev lite andlös efter den sista meningen där.😄

Tidigare inlägg här på bokbloggen om Andlös finns här (ytterligare en smakbit).

Betyg: 2/5


"Minnet av vatten" av Emmi Itäranta

Minnet av vatten av Emmi Itäranta. Läste boken som inbunden, bibliotekslån. Förlag: Modernista. Översättare: Camilla Frostell.

"Den globala uppvärmningen har förändrat världen geografiskt och politiskt. Krig utkämpas om vatten, och Kina har tagit makten över Europa. Också över Skandinaviska Unionen, som ockuperats av den mäktiga staten Nya Qian. 
Här, långt uppe i norr, går sjuttonåriga Noria Kaitio i lära för att bli temästare, samma befattning som hennes far haft före henne. Det medför stort ansvar och djupa hemligheter. Bara temästaren känner till var de dolda vattenkällorna finns. Som den naturliga källa Norias far har hand om – källan som förser hela Norias by med vatten. 
Men hemligheter förblir sällan hemligheter. När Norias far dör börjar armén övervaka både Noria och hennes by. Och när vatten i allt högre grad blir en bristvara tvingas Noria välja mellan att slåss och att skydda sig själv, mellan kunskap och släktband.
Emmi Itäranta [f. 1976] är en finsk författare, bosatt i Canterbury i England, vars debut Minnet av vatten är flerfaldigt prisbelönt, har översatts till fler än 20 språk och gjort succé världen över. Minnet av vatten är en engagerande, lyrisk och intensiv ungdomsroman om en framtid som ter sig alltmer möjlig. Filmrättigheterna har sålts till produktionsbolaget Bufo, filmen kommer att regisseras av Saara Saarela och utspela sig i ett futuristiskt Lappland.
Emmi Itärantas hemsida"

Priserna som nämns ovan, plus nomineringarna är följande: Vinnare av Kalevi Jäntti-priset, Unga Aleksis-priset, Finlands Fantasy & Scifi-pris, och nominerad till Arthur C. Clarke Award, Philip K. Dick Award, Golden Tentacle Award, The Premio Salerno Libro D'Europa.

Förstår fullkomligt att den här ungdomsdystopin fått sådan genomslagskraft, för den är lugnt och fint berättad samt väldigt välskriven (troligen även ett utmärkt jobb av översättaren). Handlingen är dessutom befriande olik andra moderna ungdomsdystopier. Det blev för mig en rogivande läsning, emellanåt även en aning spännande trots att det inte är det centrala här. Framtidsscenariot är trovärdigt och intressant sett ur ett nutida perspektiv, med de utmaningar vi har framför oss.

Norias värld:
Polarisarna har smält, landytan har minskat och värmen ökat. Det råder brist på dricksvatten då havsvattnet är otjänligt. Solenergi tycks vara den enda kraftkällan, fortskaffningsmedel och kommunikationsteknik är soldrivna, lyktor som skall skänka ljus fylls med eldflugor. "Skandinaviska Unionen" är ockuperat och kontrollerat av Nya Qian, en global militärdiktatur som genom övervakning straffar folk med döden om brott mot vattenlagen upptäcks eller om det rapporteras genom angiveri.

Delvis får man också en förklarande bild för tiden som ligger mellan Den Gamla Eran (som skall föreställa vår tid) och den tid Noria lever i. Denna mellantid kallas Skymningens Århundrade, en mörk epok då krig härjade p.g.a. den sista oljan.

Den Gamla Erans konsumtionssamhälle kan skönjas för Noria och hennes kompis Sanja (som snabbt blev en favoritkaraktär) då de gräver bland soporna i "Plastgraven" utanför byn. Där finner de något som kommer att ha betydelse för berättelsens fortsättning, en fortsättning som på sätt och vis inte alls blev så som jag hade förväntat mig, men som man ändå förstod skulle bli annorlunda än förväntan, då det vid det laget inte var så mycket kvar att läsa. Saknade faktiskt lite det där missade äventyret till "De förlorade områdena", som skulle ha kunnat avslöja hemligheterna vilka framkom genom Janssonexpeditionen. Kan man kanske tänka sig en fortsättning? Med fixaren Sanja i huvudrollen? Det skulle vara kanon!😊

Skulle så gärna ha velat veta mer om Skymningens Århundrade och den tid som växte fram strax därefter, hellre än det utrymme som upptogs av noggrant beskrivna teceremonier. De poetiska och detaljerade beskrivningarna för dessa teceremonier, allt kring temästarens traditioner, tyckte jag för egen del fick ta för stor plats. Men samtidigt är det just där man först möter Noria, då hon går i lära för att bli temästare hos sin far, en temästare med en välbevarad hemlighet som förs vidare till hans dotter.

Hoppas många kommer att läsa boken innan det blir dags för film, för filmrättigheter har sålts till ett produktionsbolag. Filmen skall regisseras av Saara Saarela och inspelningsplats blir ett futuristiskt Lappland (wow!) där vatten är en lyx som ransoneras av militären. Filmen Memory of Water ser man såklart fram emot.

Tidigare inlägg här på bokbloggen om Minnet av vatten finns här (smakbit).

Betyg: 3/5


söndag 6 augusti 2017

Listade böcker för kost och hälsa

Det här med kost sett ur ett hälsoperspektiv är väl intressant?

Att ge akt på hälsa och livsstil engagerar nog alltfler. För i ett uppstressat samhälle, där sjukvården står på gungfly och vacklar, försöker många (i brist på annan hjälp) hjälpa sig själva på olika sätt. Sucka inte! Det kommer inte att handla om s.k. "självhjälpsböcker", utan om böcker som rör näringslära, biokemi och medicin. Att försöka förstå vad som är orsak till problemen och hur det eventuellt går att komma tillrätta med dessa, kan jag inte se något fel i, tvärtom! Många känner nog att de inte har något annat val idag.

Åsikterna om vad som bringar hälsa eller ej varierar, från vem som säger och från den ena dagen till den andra. Och sen... det som gäller för den ene gäller kanske inte alls på samma vis för den andre. Men det är klart, lättaste vägen är ju att förenkla och att hålla fast vid sin ståndpunkt, oavsett tidens gång och ny vetenskap (samt pseudovetenskap - med en mer eller mindre gnutta sanning i - gubevars!). Men det leder ju heller oftast ingen vart.

Tidsresenären nedan kommer nog snart att lida av binjureutmattning, tror jag.


Där finns ibland enskilda ekonomiska intressen, missvisande (ibland gamla) forskningsstudier, m.m.. Man kan inte lita fullt och fast på information som framförs av hälsokostbranschen och livsmedelsindustrin... och inte heller livsmedelsverket eller sjukvården i alla lägen. Sund skepsis, sunt förnuft och sökande efter riktiga faktauppgifter om biokemiska och fysiologiska mekanismer (när sådana finns och helst då från aktuella tillförlitliga källor) är nog inte fel i såna lägen.

Att ha en breddad sökning av information, att läsa kritiskt och uppmärksamma källor... vad mer kan man göra?

Det finns verkligen många spännande böcker om kost och hälsa. En lista har jag för detta länge velat skapa, innehållande både lästa som jag tyckt om (länkat titlarna för dessa till bokomdömen här på bloggen) och vill-läsa-böcker. Här är den nu:


av Martina Johansson
Häftad, utgiven 2015-02-28


av Martina Johansson
Gavs ut i pocketformat i år


av Ann Fernholm
Finns som pocket


av Ann Fernholm
Finns som ebok


av Anna Hallén
Finns som pocket


av David Perlmutter
Finns som pocket


Skydda din hjärna: om tarmbakteriernas förmåga att läka och skydda din hjärna
av David Perlmutter, Kristin Loberg
Finns ännu bara som inbunden, utgiven 2016-02-10


Sanningen om mat och hälsa: vad säger forskningen?
av Måns Rosén
Inbunden, utgavs: 2016-08-16


Clean Reset: 3 effektiva steg till din läkande kost
av Victoria Carinci, Katarina Hagberg
Ännu inte utgiven, releasedatum: 2017-09-04


Forskningsfusket! Så blir du lurad av kost- och läkemedelsindustrin
av Ralf Sundberg
Inte så purfärskt utkommen (2012), men spännande ändå, många forskningsrön som man stöder sig på idag är ju heller inte purfärska


Och så kom jag därmed att tänka på den här då, som antagligen är liiite utanför ämnet, men ack så frestande att ta del av:


Dödliga mediciner och organiserad brottslighet: hur läkemedelsindustrin har korrumperat sjuk- och hälsovården
av Peter Gøtzsche
Inbunden, utgavs: 2015-08-26


fredag 4 augusti 2017

Bokpaus med Stengudarna

"Detta är en stor dag för vetenskapen. Det senaste hundra åren har varit ett helvete. Domedagsprofeterna och miljökämparna har oavbrutet talat om för oss att vi är så gott som döda, och så, vips, hittar vi inte bara en ny planet utan dessutom en som är perfekt för nytt liv. Den här gången kommer vi att vara försiktigare. Den här gången kommer vi att lära oss av våra misstag. Den nya planeten kommer att bli ett hem för universums första avancerade civilisation. Den kommer att vara en demokrati - för oavsett vad vi säger offentligt kommer Östra Kalifatet inte att tillåtas ta sig närmare än en yattokilometer från den. Vi skjuter ner dem innan de landar!"

Sidan 13; Stengudarna av Jeanette Winterson



Ett något förkortat citat av baksidestext:

"På planeten Orbus är alla genetiskt förbättrade men uttråkade till döds. Det är en värld som är väldigt lik jorden, och som liksom jorden lider svårt av effekterna av klimatförändringarna. Det är en värld där allt har gått förlorat. Så upptäcks en ny planet, perfekt för mänskligt liv. Där finns bara ett problem - dinosaurierna. En expedition lämnar Orbus för att ta itu med dem.[...]
Med stora kliv genom tid och rum är detta berättelsen om en värld som upprepar sig, om misstag som upprepas - och om möjligheter till förändring."

Länge velat läsa något av Winterson. Och så uppenbarade sig då denna lilla pärla, så passande för den bokliga smakinriktningen. Smaken av kaffe har dock fått ge vika för smaken av örtte. Koffeinfritt och fint. Så är det nu. Därför blir bloggens bokfika-inlägg "bokpaus" istället. Upplägget lika. Skriver fortfarande dessa i huvudsak för att det är roligt. Koffein kan man läsa om här (wikipedia). Knappast en psykoaktivt centralstimulerande drog - vars positiva effekter således försvaras högljutt - som passar för den uppstressade tillvaro vilken är mångas just nu. Men det är bara en åsikt. Min relativt nyförvärvade åsikt. Numera. Take it or leave it.

animated-laughing-image-0022


Missa inte Mias utlottning av den psykologiska thrillern Och blomstren dö

Mias bokhörna lottar ut två ex av Rebecka Edgren Aldéns Och blomstren dö. Läs om hur du deltar här. En psykologisk thriller om mörka hemligheter skall det vara, och spännande verkar den ju då således, förstås.

Var med på utlottningen för två av dessa!:



torsdag 3 augusti 2017

Helgfrågan v. 31

Mias bokhörna arrangerar inför varje veckoslut helgfrågan. Frågan att svara på inför kommande helg är denna:

"Finns det någon bok du sett på bloggar eller Instagram på sista tiden som du blivit nyfiken på?
Bonusfråga: Har du någon ägodel som du håller extra kärt?
(OBS! Om man tycker Bonusfrågan är lite för privat så behöver man inte svara.)"

Stallo av Stefan Spjut har jag nog sneglat lite åt tidigare, men även nu på sista tiden. Borde ju helt klart kvala in på den preliminära läsplaneringslistan.😉

Magisk realism, fantasy, saga... Jag menar, hur fel kan det vara? Någon som läst?


Bonusfrågan:

Funderade på det här med bruksföremål man har svårt att byta ut, trots att de är både slitna och därav inte direkt så jättesmart att fortsätta använda. Ändå gör man det, av någon outgrundlig anledning. T.ex. den rostiga men redigt stabila planteringsspaden, där träknoppen upptill murknat och ger mindre trevliga blåsor i händerna. Är det att "hålla extra kärt" tro? 😊



Helgfrågan och länkar till andras svar hittas till helgen här.


måndag 31 juli 2017

Läst juli


  1. Fyra dagar i Kabul av Anna Tell (Rec.ex. / Wahlström & Widstrand)
  2. Innan ankorna drunknar av Ivana Vukadinovic (Rec.ex. / Whip Media)
  3. Se mig, Medusa av Torkil Damhaug (Rec.ex. / Bokfabriken)
  4. Snösommar av Kristina Hård (bibliotekslån, e-bok)
  5. Syndaflodens år av Margaret Atwood (bibliotekslån)
  6. MaddAddam av Margaret Atwood (bibliotekslån)


Månadens bästa bok i juli


Mias bokhörna arrangerar Månadens bästa bok och där kan man hitta länkar till bokomdömen/recensioner för dessa bästa böcker som deltagarna valt för juli månad.
Kolla in massor av fina boktips!


Mitt val för Månadens bästa bok i juli:


av Margaret Atwood

(Titel länkar till recension)

När: 13/7 - 21/7
Var: Bibliotekslån
Hur: Betyg; 5/5
Vad: Dystopi
Läste den som: Inbunden
Förlag: Norstedts
SAB: Hce


"MaddAddam" av Margaret Atwood

MaddAddam av Margaret Atwood. Översättare: Birgitta Gahrton. Boken var ett bibliotekslån och den lästes som inbunden.

"En farsot har svept fram över jorden, men en liten grupp kallad MaddAddamiter överlever tillsammans med de grönögda crakerianerna - en vänligt sinnad humaniod art som framställts med bioteknik för att ersätta människo­släktet.

Överlevarna i civilisationens ruiner ställs inför nya hot och möjligheter - kan mänskligheten få en andra chans, trots att vi misslyckades så grovt med den första?

Berättad med spiritualitet och svart humor för Margaret Atwoods Madd­Addam läsarna djupare in i en oförutsägbar och isande dystopisk värld. En gripande och dramatisk avslutning på den internationellt prisade trilogin som inleddes med Oryx och Crake och Syndaflodens år."

Tog direkt itu med denna avslutande del efter att ha läst Syndaflodens år (skrev om den här). Oavsett vad man nu tycker om dystopier i allmänhet bör man inte missa just den här trilogin, för den säger så mycket om vår tid och våra farhågor inför hur allt kommer att utvecklas för framtida generationer.

I MaddAddam-trilogin serveras en skruvad framtid med - roande och oroande - satirisk svart humor, tyvärr också hemskt extremt våldsamt, grovt och hårdkokt i den här sista delen. Avslutningen i just MaddAddam är ändå så oerhört starkt, ja rentav tårdrypande blir det till slut, bokstavligt talat. Så även om vissa avsnitt (som t.ex. där Zeb berättar för Toby om sitt liv) verkligen blir alltför grymt och vidrigt förnedrande, alltför fullspäckat av teknikhantering som går en helt över huvud, en massa dumt rått och fult snack, trots avsaknaden av finess; håll ut! Det är värt det.

Att välja att läsa dystopier och science fiction (d.v.s. vetenskaplig fiktion!) handlar nog för min del om ett intresse för att ta del av tänkta framtidsscenarier i fiktiv form. Sen må det som i MaddAddam vara skruvat till max - chockfasen kan vara betydelsefull - eller mer varsamt framträdande, vilket som. Är det så fel egentligen att ta sig en tankeställare emellanåt inför vart vi är på väg, över den högteknologiska livsstil vi förväntas acceptera och vad den där livsstilen kan komma att orsaka i förlängningen? Är det sen okej att maten alltmer blir full med gifter, näringsfattig och till allt större del bestående av fabriksframställda kvasiprodukter? Eller t.ex. hur det blir sen, efter att människan satt sig till att styra över naturen, mixtrat med den (GMO), utarmat och förstört den? Hur blir det om forskningsetiken upphör hos vetenskapsmän med tvivelaktiga avsikter, då konsekvenser på sikt väger lätt, då annat styr, då det finns en dold agenda... och så vidare. Reagerar vi tillräckligt på en utveckling som känns galen? Kanske kan den här typen av litteratur göra att vi får upp ögonen för en viss sorts utveckling, olika risker med den. Borde inte det vara positivt?

Läser du det här i samband med blogginläggets dag för publicering så titta in hos Goodreads, där firar man just den här veckan Science Fiction och fantasy! Bra boktips, vill säga. Tjänarinnans berättelse (av Margaret Atwood) finns bl.a. listad där.

Så, i MaddAddam finns - på liknande vis som i Syndaflodens år - en hel del att relatera till för vad man upplever i vår verklighet just nu, måste i det sammanhanget även nämna övervakning och drönare. Såg för första gången i dagarna en drönare, blev varse om att det var just en sådan jag sett efter att samma dag fastna vid en bild kopplad till en nyhetsartikel från TT. Denna delgav att Transportstyrelsen höll på att utarbeta nya föreskrifter (beräknas börja gälla redan i september) som skall förenkla för företag och privatpersoner att använda den typen av övervakande obemannade luftfartyg. Kändes hemskt obehagligt efter att ha läst MaddAddam! Något annat som kändes ruggigt (finns förstås hur mycket mer som helst att nämna) var det som handlade om hackande på nätet.

"Rio var en annan historia. Staden hade fått öknamnet Hackeriet; det var före räderna med mini-drönare och sabotagen mot elnäten som fick de verkligt seriösa operatörerna - de som hade överlevt - att flytta till djungeln i Kambodja för att börja på nytt. Men då var Rio på topp. Det kallades för nätets vilda västern, staden var full av ungdomliga skäggstubbiga hackande cyberskojare av alla tänkbara nationaliteter. Det fanns horder av möjliga kunder: företag spionerade på företag, politiker la ut nät för andra politiker, och så var det de militära intressena - de betalade bäst av alla ... "

Sid. 181; MaddAddam

Den vattenlösa syndafloden (som utplånat mänskligheten nästan fullständigt) har dragit fram. MaddAddam är den fortsatta historien om överlevarna (både onda och goda).
Man får veta mer om Zebs och Adams bakgrund, vad som föregick och orsakade katastrofen. Genom dessa tillbakablickar får man en klarare bild för även maddAddamiterna Oryx, Crake (Glenn) och Jimmy ("Snöman").
För situationen i den postapokalyptiska tillvaron, som beskriver nuet, finns förutom överlevande människor - karaktärer man tidigare lärt känna i Syndaflodens tid - alla dessa "splajsade" djur (merHårfåren kan man milt sagt roas av) och "crakerianerna", Crakes splajsade humanioda varelser. Toby blir den som för dessa berättar en sorts skapelseberättelse, vilket för ordet vidare till framtiden, genom språket och slutligen skriften. Så gripande, sorglig och vacker avslutning, missa inte den! Var beredd på tårfloder.

(Ps. Tobys biodling och relation till bina var också en höjdpunkt i mitt tycke.😉)

Kommer definitivt att läsa mer av Atwood!

Betyg: 4/5


fredag 28 juli 2017

Helgfrågan v.30

Mias bokhörna arrangerar inför varje veckoslut helgfrågan. Frågan att svara på inför kommande helg är denna:

"Vilken typ av bok undviker du helst? (Nu skrev jag inte genre för ibland missuppfattas det, men jag hoppas ni förstår vad jag menar) 
Bonusfråga: Motionerar/tränar du?"

Kärleksromaner, romance, och liknande... undviker den typen av böcker, för det mesta. Har väl funnits undantag. Om det handlar om historiska romaner verkar jag acceptera en släng åt kärleksroman tydligen.

Kan för bonusfrågan åtminstone tipsa lite. Men var och en hittar ju sen sin egen metod som funkar bäst, så; bara tips alltså.


Gummiband är en suveränt skonsam inkörsport till lite tyngre grejer t.ex. via hantlar till chin up bar. Det här tyckte jag var så himla bra skrivet om myter kring att träna styrka. Läs och begrunda. Nu är jag själv inte en sån som behöver bli av med kilon och har aldrig varit. Rätt seg, uthållig och envis (på gott och ont), visst... men aldrig riktigt tillräckligt muskelstark. Oavsett om man som mig har svårt att träna upp muskelstyrka eller förvärvar det med lätthet, så har nog alla ändå fördelar av att träna för att erhålla lite sån. Förutom chin ups är det väl squat, hantelpress, kick back, rowing, side lifts, dips (ställ en stol mot en vägg), som gäller. Kan inte komma på något annat just nu. Jo! Att gummibandet kan användas i kombination med chin up bar är ett bra tips också.
Är för egen del tvungen att gå jättemycket för att få åtminstone några ynka timmars sömn per natt. Så långa skogspromenader kära bokbloggarkollegor, underskatta aldrig den motionsformen! 😊



Helgfrågan och länkar till andras svar hittas till helgen här.


torsdag 27 juli 2017

Tävling! Dags för fantasyromanen "Transformationen"

Psst! Om en vecka lär romandebuterande Magic Frigrens bok Transformationen komma ut. Nu lottas tre signerade ex ut av den i en tävling arrangerad av författaren.

Stort! Klart man vill vara med!

Brukar normalt altruistiskt peppa andra att också delta i utlottningar av detta slag, men nixpix, inte den här gången... för när det gäller den här boken vill jag öka mina egna vinstmöjligheter. Avviker alltså för en gångs skull från mitt vanliga sätt och transformeras istället till en egennyttig vinnarskalle.😄



Läs inte följande:

För att vara med i utlottningen klicka här.


söndag 23 juli 2017

Politiska och juridiska spänningsromaner - en lista

Blev lite smått överraskad av hur fantastiskt bra jag tyckte att Anna Tells Fyra dagar i Kabul var. Det här med politiska och juridiska spänningsromaner kan ju annars vara lite knepigt, det kan vara oerhört spännande samtidigt som det ibland emellanåt blir väldigt torrt, segt och ointressant. Platta endimensionella karaktärer samt ingående detaljbeskrivningar av strider, militär utrustning, vapen, ordergivning och korthuggen radiokommunikation i överflöd, kan för mig bli rena sömnpillret, trots att det som bjuds på i övrigt kan vara ett både skrämmande och intressant scenario.

Mycket om den horribla IT-skandalen nu (som jag naturligtvis inte kan låta bli att följa utvecklingen för i media), och det väcker ju uppmärksamheten kring den här typen av spänningsromaner; säkerhetspolitiska thrillers som sätter fokus på samhällsskydd och beredskap genom olika utmanande tänkta situationer. Något som väcker diskussioner som sig bör.

En påbörjad lista, som med tiden kanske kan utökas, är på sin plats igen då (böcker jag inte läst, men är nyfiken på):


Fartblinda av Carolina Neurath
"Nominerad till Årets Deckardebut i Crimetime Specsavers Award 2016!" ... "Under en jakthelg i Skåne nås Peder af Rooth av ett samtal som kommer att förändra allt: den anrika bank där han är vd riskerar konkurs. Någon timme senare sitter han i ett privatplan med sin fru på väg tillbaka till Stockholm där dramatiska dygn väntar."

Hot över Östersjön av Mark Greaney
"En Airbus på väg från Stockholm kolliderar med ett ryskt spionplan. Alla passagerare ombord omkommer. Klämd mellan giriga oligarker och en konkursfärdig statsekonomi har Rysslands president Valerij Volodin för avsikt att skapa internationellt kaos för att dölja sin egentliga plan. Men president Jack Ryan ser ett mönster och tvekar inte att slå tillbaka. Problemet är bara att Volodin har femtiotusen soldater som står redo att invadera ett Nato-land."

Entropia: en politisk thriller av Peter Liljenberg
"Entropia är en thriller som kastar dig rakt in i det politiska spelet, där de som kontrollerar informationen också kontrollerar makten."

Isola av Åsa Avdic
"Året är 2037. Sju personer isoleras på en ö i ytterskärgården. De befinner sig där i tron att de ska genomgå diverse tester för ett toppjobb inom säkerhetstjänsten, i själva verket ska de utsättas för ett socialt experiment."

Höstsol av Lars Wilderäng
"Höstsol är den första delen i en rafflande säkerhetspolitisk thrillerserie i två delar som utspelar sig i en framtid som ligger obehagligt nära vår egen tid, och som tar avstamp i dagens säkerhetspolitiska läge."

36 timmar av David Bergman
"I ett dystopiskt Stockholm i en inte alltför avlägsen framtid får vi under 36 intensiva timmar följa Johanna Lindström, general och chef för Försvarsmaktens operativa verksamhet. Det är midsommarhelg och hela staden är avspärrad. En från början fredlig demonstration mot polisens sätt att tillämpa en ny terroristlagstiftning den så kallade Nationalsäkerhetslagen har urartat."

6 dagar av David Bergman
"De nordiska regeringscheferna har samlats i Rosenbad för att underteckna fördraget i den blivande nordiska unionen. Den festliga inledningen avbryts abrupt då terrorister slår till mot regeringskvarteren. Kraftiga explosioner skakar centrala Stockholm med ett okänt antal sårade och döda till följd. Sveriges överbefälhavare, Johanna Lindström, lyckas nätt och jämnt överleva. Samtidigt utsätts landet för en våg av avancerade IT-attacker som hotar att slå ut hela samhället."


"Syndaflodens år" av Margaret Atwood

Syndaflodens år av Margaret Atwood. Översättare: Birgitta Gahrton. Boken var ett bibliotekslån och den lästes som inbunden. Inleder med en citerad text (skriven av författaren själv om sitt verk) som hämtats från bokomslagets främre invikta flik. Tycker den texten var väldigt bra och välformulerad, känner en väldigt stor samstämmighet med tankegångarna.

Vidare innehållsbeskrivning/info författare
finns hos bokförlaget Norstedts här.
"Jag har aldrig tidigare återvänt till någon roman och skrivit en annan roman med anknytning till den. Så varför gjorde jag det den här gången? Delvis beror det på att massor av läsare frågade mig om vad som hände efter slutet på Oryx och Crake. Sanningen är att jag inte visste, men frågorna fick mig att reflektera över saken.

Det var det ena skälet, det andra var att jag fortfarande grunnade över själva knäckfrågan i romanen. När Oryx och Crake kom ut tyckte många att romanen var osannolik science-fiction, för knasig för att tas på allvar, men under de tre år som föregick själva arbetet med Syndaflodens år har glappet mellan det som tycktes framstå som overklig framtid och den hårda verklighet vi kanske är på väg in i, krympt väldigt snabbt.

Vad händer med vår värld? Vad kan vi göra för att reparera skadorna? Hur lång tid har vi på oss? Och, kanske viktigast av allt, vilken sorts 'vi' talar vi om? Vilken sorts människor kan anta utmaningen? En sak är säker, de måste vara engagerade. Och om vi inte tycker att planeten ska räddas, varför ska vi bry oss?"

Margaret Atwood

Innehållsbeskrivning:
"Adam Ett är ledare för Guds Trädgårdsmästare, en religion som kopplar samman vetenskap, religion och natur. När den katastrof inträffar, som Adam Ett under lång tid förebådat, utplånas nästan allt mänskligt liv. Vilka har överlevt? Från Adams grupp försvinner personer till en värld där inte ens djurlivet går att lita på."

Syndaflodens år menar man skall kunna läsas som en parallellroman till tidigare Oryx & Crake från 2003. Själv läste jag sistnämnda året därpå, då den gavs ut i pocketformat, så det var ett bra tag sedan.


Kort om Oryx & Crake:
"Handlingen utspelar sig i en nära framtid, på en plats som ödelagts efter en ekologisk och vetenskaplig katastrof."

För mig var Oryx & Crake en roman i mästarklass och upplevde det som att Margaret Atwood utan tvekan var värd Nobelpriset i litteratur. Så tycker jag fortfarande. Nu ännu mera.
Kan vi inte alla försöka medverka till att bearbeta De Aderton i Svenska Akademien i den riktningen på något sätt, en underifrån kommande kraft, liksom?😄 Låt oss hoppas att nästa pristagare som tillkännages den 10 december 2017 blir denna kanadensiska författare. Hon är så värd det, flera gånger om. Och att dessa böcker blir lästa, av så många som möjligt. Margaret Atwoods fiktiva böcker och Naomi Kleins (ännu en fantastisk kanadensisk författare!) non-fiction är böcker för vår tid som är så otroligt angelägna.

Så även om det här nu bara är ett enklare bokbloggsomdöme för en lånad biblioteksbok, vill jag försöka göra det så bra och lockande som möjligt. För Syndaflodens år (såväl som föregångaren Oryx & Crake, och säkert även den avslutande delen MaddAddam) är en bok med ett väldigt viktigt budskap som manar till välbehövlig försiktighet och sund skepsis inför oroande utveckling. För helt sant behövs den här typen av böcker för att få oss (i den tid som är) att vakna upp inför sådant som håller på att ske.

Nu vet jag att många anser att man inte skall "måla f-n på väggen", men hur det nu än betraktas så är det nog helt nödvändigt med en kritisk granskning av skeenden i vår tid och en ökad uppmärksamhet på vilka framtida utmaningar detta kan leda till att vi kommer att ställas inför. Att svara med uppgivenhet och likgiltighet minskar varken problemen eller oron för vad som skall komma.

Margaret Atwood är utan tvekan en enastående författare med ett oerhört skarpt intellekt, och precis som hon menar i citatet ovan undrar även jag vilken sorts 'vi' det är som skall anta utmaningen och att denna utmaning tvivelsutan kommer att kräva stort engagemang. Troligen och förhoppningsvis, i varierande grad efter förmåga, av oss alla. För visst måste vi "bry oss", det blir ju alltmer uppenbart. Det som behöver räddas kan väl egentligen inte någon nu existerande individ tycka är värt att offra? Eller siktar vi orealistiskt på en tänkt framtid för kommande generationer vid en avlägsen stjärna? Man undrar...

MaddAddam är titeln på den avslutande delen för denna dystopiska trilogi. Kort om den:
"En farsot har dragit fram över jorden, men en liten grupp kallad MaddAddamiter överlever tillsammans med de grönögda crakerianerna. Kan mänskligheten få en andra chans trots att vi misslyckades så grovt med den första?"

Nästa bibliotekslån, utan tvekan. All preliminär planerad läsning får i såna här lägen stå åt sidan. Det är just den här typen av böcker jag själv vill läsa nu, inger samma känsla som Lars Wilderängs Stjärnklart-trilogi, ännu en bokserie i dystopisk science-fictionmiljö som jag starkt rekommenderar att läsa.

Syndaflodens år tycker jag mycket väl kan läsas som en parallellroman till Oryx & Crake. För trots att mycket vatten runnit under broarna sedan jag läste första delen minns jag den ovanligt skarpt, så är det ju ofta med välskrivna böcker av hög kvalité och en handling som berör oss på djupet. I den här andra delen befästs karaktärerna och deras levnadsöden hos mig ännu mer. Toby, Zeb, Pilar, även Ren och Amanda m.fl., gestaltas på ett vis som gör dem extra levande för mig, man får följa dem på ett sätt som gör att de finns kvar så ovanligt starkt i medvetandet, även så här några dagar efter att ha läst ut boken och man fått lite distans till den.

Upplägget med att berätta historien utifrån olika huvudkaraktärers synvinkel fördjupar läsupplevelsen och gör händelseutvecklingen mer levande. Varje "avsnitt" inleds med ett tal och en sorts psalm, lite speciellt men effektivt när det sätts in i helheten.

Den fiktiva världen, såsom den utvecklats, är enormt bisarr. Med en rejäl dos svart humor lotsas man igenom ett fantasifullt scenario, men som ändå har en allvarlig verklighetsförankring som skrämmer. Storyn lyckas tangera sådant som är både aktuellt och betydelsefullt att kritiskt granska i vår tid, som t.ex. oetisk forskning och förvrängda vetenskapliga studier, genetisk modifiering och dess konsekvenser, abnorm jakt efter perfektion och onaturlig utseendefixering (extrem ytlighet), avhumanisering, segregering och sekterism, moraliskt förfall och ökad kriminalitet, hur vi förhåller oss till jorden och dess resurser... vad det kan leda till då människan med sitt leverne trotsar naturlagarna och inväntar en slutlig kollaps. Finns så mycket, men kan inte nämna allt.

Försöken för de små isolerade grupperna (som alltmer distanserat sig från varandra) att överleva och eventuellt förhindra det anade utbrottet av syndaflodens år - hur den väntade katastrofen än väntas bli - blir svaga, felaktiga och kontraproduktiva.

Syndaflodens år kommer med kraft; snabbt och brutalt.

Ibland skrivs väldigt viktiga böcker som manar till eftertanke kring ämnen vilka borde vara oss angelägna, det här är en av dessa som man absolut inte får missa. Hoppas mina ord (som återigen blev alltför många) kan ha fått dig att något mer vilja läsa Margaret Atwoods fantastiska roman.

Tidigare inlägg här på bokbloggen om Syndaflodens år finns här och här (ett par smakbitar).

Utsåg Syndaflodens år till Månadens bästa bok för juli månad.

Betyg: 5/5


fredag 21 juli 2017

Avslut för temavecka dystopi: Tre klassiker och kanske en blivande klassiker(?)



Dystopi-klassiker. Läst, oläst, oläst... fick bara ihop tre stycken, men nog måste det finnas fler utöver dessa, förutom de jag tidigare nämnde här? (Dessa tidigare nämnda är: Legend av Richard Matheson, Blade Runner av Philip K Dick, Fahrenheit 451 av Ray Bradbury, Vi av Jevgenij Zamjatin, Nitton åttiofyra: 1984 av George Orwell, Du sköna nya värld av Aldous Huxley, Triffiderna av John Wyndham, och visst måste den numera räknas till klassikerna(?): Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood).

Olästa Apornas planet Och världen skälvde skall betas av så småningom de också. Kallocain bör ingen missa, inte heller Oryx och Crake:


Kallocain av Karin Boye
(Dystopisk sci-fi)
"Kallocain är en framtidvision över ett polisstyrt och militariserat övervakningssamhälle. Med sin sanningsdrog har kemisten Leo Kall funnit en väg in till medborgarnas själar. Det visar sig att de flesta hyser heta drömmar om uppror mot Världsstaten och en önskan om Ökenstaden - en avlägsen plats för frihet och kärlek. Leo Kall börjar själv tvivla på Staten och ifrågasätta sin roll som lojal medsoldat.
Karin Boye har med Kallocain målat upp ett 1984, nästan ett decennium före George Orwell. En kuslig dystopi, men samtidigt en tro på människans förmåga att skapa en annan, levande värld."


Apornas planet (1963) av Pierre Boulle
(Dystopisk sci-fi eller bara sci-fi?)
"I den inte så avlägsna framtiden landar tre astronauter på en planet precis som Jorden, med frodiga skogar, ett tempererat klimat och luft som går att andas. Men trots att det ser ut att vara ett paradis så är inget som det verkar.
Astronauterna upptäcker snart den fasansfulla sanningen: i den här världen är människan vildar och aporna är deras civiliserade härskare. I en ironisk roman med ändlös action och andlösa intriger kämpar en man för att hitta hemligheten bakom en fasansfull civilisation medan han ständigt plågas av tanken: kommer han bli den som räddar mänskligheten eller det sista vittnet till dess undergång? Med ett chockerande slut i klass med det i filmen från 1968 levererar Boulle svaret i detta äventyrliga, satiriska och spännande mästerverk."


Och världen skälvde (1957) av Ayn Rand
(Dystopi eller "filosofisk thriller"?)
"I en värld som hastigt faller samman kämpar Dagny Taggart för att rädda sitt järnvägsimperium. Men hennes kamp gäller mer än så. I sin vägran att acceptera stagnation och hopplöshet som sitt eget och mänsklighetens öde beslutar hon sig att konfrontera det gåtfulla slanguttryck som kommit att sammanfatta andras rädsla, resignation och cynism; "Vem är John Galt?" Svaret visar sig vara avgörande för hennes egen och världens framtid.
Och världen skälvde (org. titel Atlas Shrugged) är en filosofisk thriller som utmanar, fascinerar och inspirerar. I USA har den blivit framröstad som den bok som näst efter Bibeln haft störst inflytande på människors liv. Miljontals läsare över hela världen har i generation efter generation tagit del av den gripande berättelsen om en man som sade att han skulle stänga av världens motor - och gjorde det.
Med Och världen skälvde från 1957 etablerades Ayn Rand som en av nittonhundratalets populäraste författare och en av dess mest inflytelserika tänkare."


En framtida klassiker? Rekommenderas hursomhelst:

Oryx och Crake (2003) av Margaret Atwood
(Dystopisk sci-fi)
"Huvudpersonen och berättaren i boken kallar sig Snömannen. Han sover i ett träd, insvept i ett lakan. Han sörjer sin älskade Oryx och sin bäste vän Crake. Mat och andra förnödenheter försöker han hitta i ett ödelagt område där insekter förökar sig snabbt, och där nassonger och varjundar härjar i plebsområdena där vanliga människor en gång levde.
När han försöker få en överblick över det som hänt, tvingas han gå decennier bakåt i tiden. Hur kunde allt falla samman så snabbt?
Han söker svaren på sina frågor i den resa han gör; till sitt förflutna och till Crakes högteknologiska bubbelkupol, där han skapade sitt ödesdigra Paradice Project som hela världen skulle komma att beklaga.
Med sitt fantastiska språk, sitt skarpa intellekt och sin svarta humor leder Atwood läsaren in i en värld som är allt annat än hjältemodiga, en bisarr men helt trovärdig värld befolkad av gestalter som fortsätter att leva i läsarens huvud långt efter att man lagt ifrån sig boken."


Men nu sätter jag punkt för denna temavecka i dyster dystopi och försöker i möjligaste mån se lite ljusare på framtiden, även om det inte alltid lyckas så värst bra. 😉


torsdag 20 juli 2017

Helgfrågan v. 29

Mias bokhörna arrangerar inför varje veckoslut helgfrågan. Frågan att svara på inför kommande helg är denna:

"Jag har en rejäl hög med böcker att blogga om, samt några ljudböcker och högen växer. 
Vad gör ni när det blir så? Eller tillhör ni den ordentliga som bloggar om böckerna direkt. I så fall får ni gärna tipsa mig."

Oftast en bok i taget, men som max kan det bli tre böcker emellanåt, inte fler än så. Recensionsexemplar vill jag nog försöka skriva ihop något för så snart som möjligt, men ibland vill man ju få tid att tänka till lite först, och det gäller ju även för enklare bokomdömen.

Brukar för att komma igång först skriva utkast med citerad bokbeskrivning, bild, länkar, betyg, o.s.v., det går ju fort. Sen är det ju bara (nåja, bara och bara...) att komplettera med en någorlunda genomtänkt egen text. Mina recensioner och omdömen blir nog ganska skiftande sinsemellan, men låter det nog vara så också fortsättningsvis, brukar för det mesta få bra flyt när jag skriver på det sättet.

Som bokbloggare har man ju sen förmånen att tillåtas svepas med av allt toppenfantastiskt man läser, samt bli lite "babblig" och känslostyrd mellan varven... tror jag. Det underlättar nog att inte ha alltför stora prestationskrav, oftast kan man nog bidra med något hyfsat okej ändå. Huvudsaken det känns bra, uppiggande, roligt och att man är någorlunda nöjd med det man möjligen lyckats förmedla.😉

Bonusfråga var det visst en också:

"Läser du något bra nu?"

Ja verkligen! Fullkomligt fast i Margaret Atwoods Syndaflodens år. Att kunna skriva något sådant, fullkomligt genialt. En sån bok man både bävar och ser fram emot att blogga om. Ta ett djupt andetag.😊



Helgfrågan och länkar till andras svar hittas till helgen här.

Temavecka dystopi: Bokfika med Happicuppa-kaffe


Nja, nu är ju saken den att eftermiddagens koffein-fika slopats (morgonkaffet går dock inte att undvara). Förhoppningsvis kan det i bästa fall bidra till sänkta stressnivåer och antal utökade timmar sömn. Man ska leva på hoppet.😁

Hursomhelst får det då bli en Happicuppa-kaffe-stund med Margaret Atwood denna arla morgon anno 2017.

I Syndaflodens år är årtalet 25 och Toby tänker tillbaka (sidan 280):

   "CorpSeCorps kunde ha gjort slut på Happicuppa-kravallerna. De kunde ha skjutit ner allihopa med sprutpistoler, plus alla TV-fotografer som råkade vara i närheten. Inte för att man kunde göra helt slut på all bevakning av den sortens händelser - folk brukade använda sina mobilkameror. Men ändå: varför ingrep inte CorpSeCorps öppet, varför anföll de inte sina motståndare så att alla kunde se, och varför införde de inte öppet totalitärt styre, eftersom de var de enda som hade vapen? De styrde till och med armén, nu när den hade blivit privatiserad.
   Hon hade en gång ställt den frågan till Zeb. Han hade sagt att Corporation Security Corps officiellt var en privat säkerhetskorporation, i tjänst hos korporationerna, och dessa korporationer ville fortfarande uppfattas som hederliga och pålitliga, vänliga som tusenskönor, sveklösa som kaniner. De kunde inte tillåta sig att vanliga människor uppfattade dem som lögnaktiga, hjärtlösa, tyranniska slaktare.
   "Corps måste sälja, men de kan inte tvinga människor att köpa", hade han sagt. "Inte ännu. Så den fläckfria framtoningen ses fortfarande som ett måste."
   Det var det enkla svaret: folk ville inte ha blodsmak i sitt Happicuppa-kaffe."

Av de tre förstklassiga dystopier som är på gång för närvarande har jag särskilt fastnat i Syndaflodens år av Margaret Atwood. Fastnade ju även för Oryx och Crake då den kom 2003. Syndaflodens år följs sen i trilogin av MaddAddam, kommer inte att vänta med att läsa även den, så snart som möjligt. Atwood ... vilken stjärna på detta med dystopi (...eller "dystopisk science fiction", eller vad man nu vill kalla det...?).

Så här beskrivs boken i text hämtad från bokförlaget Norstedts:

"Adam Ett, den goda ledaren för Guds Trädgårdsmästare - en religion som ägnar sig åt att sammankoppla vetenskap, religion och natur - har under lång tid förebådat en kommande katastrof.

När katastrofen sedan inträffar utplånas nästan allt mänskligt liv. Ren, en ung nattklubbsdansare, och Toby, tidigare medlem av Guds Trädgårdsmästare, hör till dem som finner sig strandsatta i en omgivning som är alltigenom förändrad och där ingen går att lita på.

Syndaflodens år är Margaret Atwoods mäktiga och spännande roman som blivit en stor succé runt om i världen. Den kan läsas som en parallellroman till hennes tidigare Oryx och Crake från 2003. Världen är inte längre sig lik, men med Atwoods otroliga förmåga att skapa trovärdighet i det osannolika formas en genial berättelse som ytterst handlar om människans förhållande till jorden och dess resurser."