torsdag 30 mars 2017

Helgfrågan v. 13

Mias bokhörna arrangerar Helgfrågan:
"Har du någon form av läsplanering?
Är det viktigt med en planering?"

Om man studerar (ett ganska bra tag sedan) är det naturligtvis viktigt med läsplanering, men jag förmodar att man här inte menar läromedel och studentlitteratur. För böcker i avkopplingssyfte, kanske ett specialintresse för något att lära sig mer om, eller något annat som man finner spännande för ro skull, finns för mig ingen läsplanering och har aldrig funnits.

Alltför mycket är ändå så oförutsägbart, så planering för den typen av läsning känns då ganska bortslösad tid för min del, dessutom kan det orsaka onödig stress, och extra sån är ovälkommen.

Sedan bokbloggandet startade och recensionsexemplaren började droppa in, har andra böcker lagts åt sidan vid dessa uppskattade tillfällen. Då just recensionsexemplar kommit till mig har de alltid prioriterats. Men just det handlar ju inte om planering utan prioritering. Beställer aldrig (undantaget var Stjärnklart-serien!) recensionsexemplar, utan tackar ja till sådant jag blir erbjuden och finner intresse för (böcker av romandebutanter kan göra mig speciellt intresserad av just recex, så roligt att få vara med på ett litet hörn då det gäller att lyfta fram nya förmågor).

Spontanlånar och reserverar gärna på biblioteket, kan dessutom bli så galet inspirerad till att läsa vissa böcker som ni andra bokbloggare skriver om så jag bara måste läsa NU (eller ja, så snart som möjligt...). En planering lär troligen på så vis inte alls fungera.

Sen kan man kanske ibland ha goda föresatser även vad gäller tänkt läsning av böcker. Men vart var det nu vägen ledde som var kantad av goda föresatser? Bäst att hoppa över föresatserna också, vid närmare eftertanke. 😌


(Helgfrågan och länkar till andras svar hittas till helgen här.)

onsdag 29 mars 2017

Kryddig Chai till Göteborg Noir



När det är gråkallt och snålblåst, när snöflingor åter börjar falla... blir det då strumpstickning eller bokfika med Konstnären av Diane Karlstrom & Magnus Carling. Klart det blir bokfika! 😍


Befinner mig då i ett alternativt Göteborg som jäser och pyser av korruption och kriminella gäng, där himlen är grå av förorenade utsläpp från kraftverk och luften illaluktande smutsig för jämnan. Det är en mörk plats där människorna inte längre tycks bry sig om framtiden. Hälsa, miljö- och klimatfrågor tycks inte längre viktigt, varken för gemene man, miljörörelse eller beslutsfattare...

...Och jag tänker på Trumps senaste vansinne att häva restriktionerna för amerikansk energi, man blir mörkrädd. Noir i fiktionen idag, noir i verkligheten i morgon, vem vet? Hoppas vi aldrig slutar bry oss! Men kom visst ifrån ämnet, tar upp min läsplatta igen och läser (ung. sid. 50 för e-bok):

  "«Vad vill du?» sade John och upptäckte att han fortfarande sluddrade. «Jag tänker inte låna dig en tagg om det är det du vill.»
  Pojken såg på honom med lugna, men sorgsna och allvarliga ögon. Han var klädd i mörkblå jeans, blå Tommy Hilfiger-jacka och röda Converse. Pojken var åtminstone ingen uteliggare, det var ett som var säkert.
  «Jag vill inte ha någon tagg», sade pojken.
  «Nähä. Jag har inga pengar heller och du får inte låna min nalle för att ringa din farsa, eller vad du nu vill.»
 «Nalle?»
 «Ja, vad fan … Mobil.» John försökte komma på när man slutat säga nalle om mobilen, men misslyckades. «Vad gör du ute så här sent?»
  Pojken svarade inte. Istället såg han sig omkring, innan han böjde sig fram. Han var en halvmeter kortare och såg upp i Johns ansikte. Pojkens blick var fast och stadig när han noga granskade John.
  «Är det du som är John?» sade han. «John Romeo?»
  John tog ett steg åt sidan. Det hade han inte varit beredd på.
 «Hur vet du vad jag heter?»"


Om författarna (info hämtad från pressrelease) till den nystartade deckarserien om kriminalkommissarie John Romero:
"Diane Karlstrom föddes 1952 i Rockford USA. Hon flyttade samman med familjen till Sverige i slutet av 50-talet och bodde i Stockholm resp Skåne tills hon emigrerade till Kanada 2003, där hon nu bor samman med maken Michael i Edmonton. Yrkesmässigt debuterade Diane som sextonåring och hon har levt helt på sitt författarskap sedan 1983, då hon var verksam som serieskapare för bland annat Fantomen, Starlet, Tom&Jerry och Min Häst mfl, Goliat och en hel del andra serietidningar. Tillsammans med Carola Johnsson-Haglund, bildade hon författarteamet Saga Borg. De skrev ett trettiotal böcker ihop. De senaste åren har Diane skrivit böcker på egen hand under eget namn.

Magnus Carling är född 1973 och bosatt i Göteborg. Han är gift, har två barn och arbetar till vardags med informationssäkerhet. I början av år 2000 började han att skriva seriemanus, mycket tack vare den då nyfunna kontakten med Diane. Det blev främst seriemanus till Bamse och 91:an, men även till Lilla Fridolf och den numera nedlagda 113 Bom. Efter tiden med seriemanus gick Magnus över till att skriva artiklar på frilansbasis. Till dags dato har det blivit över 400 publicerade artiklar.

Diane och Magnus har skrivit den första berättelsen om John Romeo, och fler är på gång. Senare under 2017 kommer del två och i början av 2018 kommer del tre om John Romeo. "

måndag 27 mars 2017

Tematrio - Tid i titeln

Veckans tematrio presenteras som vanligt av Lyrans Noblesser:

"Berätta om tre romaner vars titel innehåller något som anspelar på tid!"

Svekens Tid: Vikingarnas färd från Norden till Miklagård. Baserat på verkliga händelser
av Leif Selander

När berättelsen tar sin början är året är 979 e.Kr och Markus 17 år värvas till viking på Björkö. Under fursten Vladimir (tronpretendent över Gårdarike) reser de över Varjagernas hav för att kämpa om makten mot Vladimirs äldre bror Jaropolk. Färden blir inledningen till bildandet av Väringagardet - romerska kejsarens personliga livvakt och elitgarde. Läs mer här.


4.50 från Paddington
av Agatha Christie

Mrs McGillicuddy råkar under en tågresa bli vittne till ett mord som inträffar på ett tåg som befinner sig på ett parallellt spår. När hon sen berättar om det inträffade vill ingen tro på henne, ingen utom hennes vän Miss Marple. Den äldre damen med fallenhet för detektivarbete klurar ut hur hon skall gå till väga för att finna sanningen bakom det som vännen bevittnat. Det är inte hon själv som tar sig an fältundersökningarna, utan hon anlitar en yngre förmåga, den försigkomna Lucy Eyelesbarrow med skarpt intellekt. Men Miss Maple står för själva tankearbetet såklart! Läs mer här.


22/11 1963
av Stephen King

Engelskläraren Jake Epping blir genom en god vän blir invigd i en mystisk sällsamhet. Genom ett kliv genom en dold port till det förflutna, tar man steget från år 2011 till exakt kl. 11.58 den 9 september år 1958, varje gång. Och varje gång, oavsett hur lång tid som spenderas där på andra sidan, har endast två minuter passerat år 2011 vid tillbakagång. Vad som manipulerats i historien vid det ena besöket, återställs (som det verkar) vid ett förnyat återinträde till samma tid, samma dag och samma år 1958. Jakes vän Al är döende och detta föranleder honom att låta Jake överta det uppdrag han ålagt sig, uppdraget att förhindra mordet på Kennedy i Dallas, den 22 november 1963. Men det förflutna strävar emot förändring, ju större förändring desto större svårigheter läggs i vägen för Jakes försök att åstadkomma en annan utveckling av historiens gång. Läs mer här.


Dagens bokpost: Konstnären


Konstnären av Diane Karlstrom & Magnus Carling


Första delen om Kriminalkommissarie John Romeo; "en ny deckarserie med en nypa övernaturlig twist", i kombination med; "Göteborg Noir".
Hur lockande låter inte det?!


Del av författarnas pressrelease:
"John Romeo är en kriminalkommissarie i ett alternativt Göteborg, en mörk stad där polisen kämpar mot korruption och kriminella gäng. Där svaveldoften från ofiltrerade kraftverk ligger tung och där blå himlar är lika sällsynt som empati. John Romeo har en underlig förmågan att som låter honom höra ekon av känslor, men den är sällan till någon hjälp - istället gör förmågan det svårare för honom att besöka mordplatser eller platser där många känslor har lagrats."

Boken är nyligen utgiven som e-bok och här i Bokhyllan lär recension komma inom kort, redan i ett huj slukat ett par kapitel och kan konstatera att jag är ohjälpligt fast. 😊

Beskrivning (hämtad från Adlibris):

"När en ung pojke hittas mördad tillsammans med sina föräldrar står det snart klart att dottern i familjen är försvunnen. Kriminalkommissarien John Romeo, som brottas med alkoholism och en underlig gåva som ibland låter honom uppfatta ekon av starka känslor, får reda ut morden samtidigt som han försöker hitta den unga kvinnan. Är hon inblandad i morden på sina föräldrar och hennes lillebror, eller är hon ytterligare ett offer?  Snart står han inför en värre motståndare än vad han någonsin träffat på i den korrumperade, smutsiga staden Göteborg.

Konstnären är den inledande delen i den första trilogin om John Romeo."


Tack för recex Magnus Carling!


söndag 26 mars 2017

En smakebit på søndag: Fienden bor inte under sängen

Genom den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten kan vi ta del av och även själva bjuda på smakbitar hämtade från böcker vi läser eller läst. Med detta utbyte kan vi ge och få bra boktips.

Tror det bestämt får bli en smakbit denna söndag, kommer nog att hoppa in och köra en sådan lite då och då emellanåt, istället för varje gång eller ingen gång. Läser bland annat nu en bok för unga vuxna, vilket jag ju normalt kanske inte alltid gör. Författaren är dessutom bokbloggare (syrlig.se), och det var på så vis jag fick upp ögonen för Fienden bor inte under sängen av Monika Orski. Boken var tillgänglig på bibliotek, så självklart blev det då ett lån! Läst fram till sidan 47, det blir just därifrån samt från föregående sida som smakbiten hämtas:

"Den kvällen låg hon i sin säng och hade svårt att somna.
- Nu kommer jag och tar dig!
Det var mammas röst. Riktigt varifrån den kom uppfattade hon inte, men den fanns definitivt någonstans i rummet. Ändå visste hon genast att mamma inte var där. På något sätt lyckades hennes röst vara närvarande helt på egen hand.
- Nu kommer jag och tar dig! ropade mammas röst igen, som om hon läste en saga om trollen.
Sedan var det någonting som rörde sig under sängen, någonting som försökte kravla fram under den. Klara hoppade till och satte sig upp med bankande hjärta. Blodet forsade fram så att det dånade i hennes tinningar. Hon drog efter andan, släppte ut en lång suck och försökte tala förstånd med sig själv. Det kunde inte vara någon där. Hon var ensam i rummet, och det kunde inte finnas någonting under sängen. Eftersom det inte kunde finnas något där, fanns det ingenting där. Det var enkel logik. Hon måste ha drömt. Hon tände lampan, tittade ned på golvet, och böjde sig till och med fram för att titta ordentligt under sängen. Nej, det var tomt så när som på en dammråtta. Självklart var det tomt. Klart att hon bara var fånig. En röst utan människa, det kunde inte vara någonting annat än en dröm. Det begrep hon nu när hon var riktigt vaken. Hon måste ha somnat till utan att märka det och drömt någonting riktigt skumt. Det var det hela.
Hon släckte ljuset, lade sig ned igen och lyssnade ut i mörkret."


Beskrivning hämtad från bokus:

"Klara har en mamma som är psykiskt sjuk.
Trots att hon har det bra med sin pappa kan
det vara ganska tungt. När Klara går första
året på gymnasiet har hon fått en ny god
vän och det mesta i livet känns bra.
Snart börjar det dock hända konstiga saker
omkring henne, och Klara får betydligt
värre bekymmer än mammans sjukdom att
tänka på."


Troligen en utmärkt bok att läsa för unga som t.ex. studerar en gymnasial vård- och omsorgsutbildning. Man får genom lättillgängligt och enkelt språk en insikt om sjukdomen (paranoid) schizofreni på ett troligen väldigt realistiskt sätt, fruktansvärt obehagligt och hemskt, visst! Men ändå lärorikt.

Läser nu för övrigt samtidigt Ubik av science fiction-författaren Philip K. Dick. Hans mest hyllade roman. Författaren lär ha haft just schizofreni, och man har det nu i åtanke när man läser boken. Science fiction är en för mig relativt nyupptäckt genre som uppskattas alltmer, för att man kan läsa in så mycket och för att det skapar så mycket tankestoff. Jon Krakauer verkar ha en annan åsikt om genren, för i Ett berg högre än Everest (också pågående läsning) kallar Krakauer bl.a thriller och science fiction för "enfaldiga, ytliga böcker", den typen av litteratur som håller intresset vid liv under situationer vilka trubbat av intellektet. Då ilsknade man förstås till när man läste det! 😠 Vad tycker ni, är science fiction och thrillers genrer för ett avtrubbat intellekt? Eller är det bara ett dummeligent påstående?

Kom visst ifrån ämnet... 😜

...nåväl, här hittar ni de andras smakbitar denna söndag. 😊


fredag 24 mars 2017

Bokbloggsjerka 24 – 27 mars

Fredag och bokbloggsjerka, arrangerar veckans fråga gör i vanlig ordning Annikas litteratur- och kulturblogg:

"Har någon av de författare som du följer bidragit till en tv-serie/film, om inte, vem tycker du skulle få chansen och varför?"

Kommissarie Lynley är väl den första jag kommer att tänka på som blivit TV-serie, där författaren Elizabeth Georges böcker i serien har lästs (känns dock inte lika lockande att fortsätta med längre). Sen tycker jag förstås att Elly Griffiths rättsarkeolog Ruth Galloway ska få chansen att bli TV-serie, trots att bokserien inte följts från början. Kanske BBC redan har något på gång? Skulle inte bli alltför överraskad om så är fallet. Att svara på varför man (jag) tycker så, är väl ungefär samma som varför man gillar böckerna: klassisk engelsk charm, spännande deckargåtor med historiska inslag, stämningsfulla miljöer, intressanta och roliga karaktärer, toppat med en dos trivsam humor... kan väl inte bli annat än bra filmatiserat? När man som mig dessutom inte följt bokserien från början blir det ju på så vis en resumé för vad som hänt tidigare, kanske ett smått egoistiskt motiv, så stryk det! 😉


Missa inte att vara med på bokbloggsjerkan, du hittar den här.

torsdag 23 mars 2017

Helgfrågan v.12

Mias bokhörna arrangerar Helgfrågan:

"Titeln som har en sådan avgörande faktor för att man blir nyfiken på en bok? Alltså hur viktig är titeln på boken?"

Ledande fråga kanske, då det i förledet börjar med ett klargörande. Men oavsett det, visst kan väl titeln vara viktig, troligen dock inte jätteviktig. Skall väl ändå tillstå att det helt nyligen var just titeln som i första hand gav ingivelse att ta reda på mer om Undine av Friedrich de la Motte Fouqué. Kunde inte riktigt placera "Undine", men kände ändå till på något sätt. Så visst kan även ett huvudbry kring en titel leda till vidare nyfikenhet.


Baksidestext:
”Mest konstnärlig av alla kontinentala berättelser i den fantastiska genren är den tyska klassikern Undine (1811), av Friedrich de la Motte Fouqué. Denna berättelse om en vattenande, som gifte sig med en dödlig och vann en mänsklig själ, är ett konsthantverk med en precision som skulle pryda varje litterär genre, och den har en lätthet och naturlighet som ställer den i närheten av den äkta folksagan. Den har i själva verket sitt upphov i renässansläkaren och alkemisten Paracelsus Avhandling om elementarandar. [… ] Många inslag i Fouqués skildringar av miljöer och stämningar avslöjar honom som en fulländad konstnär på det makabras fält, och då särskilt hans beskrivningar av den hemsökta skogen med sin gigantiska snövita man, och olika onämnda fasor som förekommer tidigt i berättelsen.   H. P. Lovecraft 
”Av alla fantastiska berättelser anser jag Undine vara den vackraste.”   George MacDonald

Undin = mytologiskt väsen som hör till kategorin elementarandar/naturandar. Där personifierar Undin vatten, Salamander eld, Sylf luft och Gnom jord. Vattenanden Undinen har tydligen gestaltats i flera litterära verk o.s.v., så kanske är det inte så konstigt då att man snappat upp det någonstans tidigare, möjligen korsord kan tänkas.

Friedrich de la Motte Fouqués gamla saga från 1800-talet vill man såklart läsa, och hade det alltså inte varit för titeln som lockade från början (själva omslaget var väldigt intetsägande - se ovan) hade det nog inte blivit av.

Finns förstås även titlar som avskräcker, men det lämnas därhän. Tror vårljuset tröttar en aning mer än lovligt... 💤


(Helgfrågan och länkar till andras svar hittas till helgen här.)

onsdag 22 mars 2017

Bokfika: Om oregerliga svenskar i Chamonix


Läsning till fikat blir idag Ett berg högre än Everest av Jon Krakauer. Fängslande skrivet som vanligt, och vad sägs om det här:

..."Likaså hittar man få svenskar på hotellen i Chamonix, men av en annan anledning. I Sverige tycks man ha en oöverkomligt hög skatt på alkohol. När svenskar kommer till Frankrike, där spriten kostar ungefär hälften så mycket som i Skandinavien, har de en tendens att dricka för mycket och "bli fullkomligt galna", som Twight uttrycker det. "De börjar slåss, vandaliserar rum och blir ytterst oregerliga. Följden har blivit att när värdshusvärdar i Chamonix ser ett svenskt pass säger de för det mesta: 'Jag beklagar, men jag erinrade mig just att alla rum redan är upptagna.'" Det har gått så långt att svenska affärsmän nyligen köpte några hotell i byn Argentière, längre upp i dalen, bara för att deras landsmän ska ha ett ställe nära Chamonix där de kan sova. Nuförtiden förvandlas Argentière till en veritabel svensk koloni under skidsäsongen."

Bedrövligt. Men hög skatt på alkohol tycker jag absolut är en mycket god idé, hade gärna fått vara ännu högre med tanke på vårdkostnader, m.m.

För övrigt väldigt spännande att läsa om bergsbestigning och allt som har med det att göra, men eufori behöver man som tur är inte nå höga bergstoppar för att uppleva, det räcker så bra med att nu få se alla efterlängtade vårtecken då de successivt dyker upp. 😊 En solig bild från idag:


tisdag 21 mars 2017

Några intressanta nyord och en insnöad dekadent fundering


Några intressanta ord hämtade från nyordslista 2016 (lite kortfattat):


Annonsblockerare:
Program som hindrar annonser att visas på internetsidor, t.ex. facebook.

Ekodukt:
Bro som håller ihop ekosystem på båda sidor av väg och möjliggör för vilda djur att passera.

Filterbubbla:
Ett urval av innehåll på internet som anpassats till individen. Filtreras automatiskt utifrån tidigare sökningar.

Fomo:
Oro för att gå miste om något speciellt roligt eller intressant. T.ex. rädsla att tacka ja till en inbjudan utifall något ännu roligare skulle dyka upp. (Fomo förkortning för fear of missing out, motsatsord jomo = joy of missing out)

Frågestrejka:
Undvika att ställa frågor för att bryta mönstret att kvinnor oftare ställer frågor till/om män än vad män ställer frågor till/om kvinnor.

Förstärkt verklighet:
Den verkliga miljön kompletteras med datorgenererade inslag. Fiktiva miljöer samspelar med verkliga.

Grindsamhälle:
Inhägnat bostadsområde som är stängt för allmänheten.

Influerare:
Person vars inflytande används i marknadsföringssammanhang. T.ex. att de som finns i den "digitala sfären", vilka alltså är flertalet, påverkar omgivningen i olika grad.

Läslov:
Lov då elever förväntas läsa extra mycket. Höstlov var på förslag att byta namn till läslov för att uppmuntra till läsning hos yngre. Blev det så då? Ingen aning!

Matsvinnsbutik:
Livsmedelsaffär som säljer varor till låga priser, varor som annars skulle ha kasserats. Lär finnas i Köpenhamn.

Poke:
Typ av sallad med rå fisk. Poke bowl eller pokesallad.

Preppare:
Någon som förbereder sig på att överleva en samhällskatastrof. Av engelskans prepper.

Proteinskifte:
Förändrade matvanor för att byta ut kött mot proteinkällor.

Samlarsyndrom:
Sjukligt tillstånd där ett samlande överskrider vad som kan ses som normalt. (Även hoarding)

Skamma:
Få någon att känna skam.

Trumpifiering:
En skiftning i politiska debatten mot en retorikstil där något som sägs får uppmärksamhet utan hänsynstagande till konsekvens eller fakta.

Vuxenmålarbok:
Målarbok för vuxna.

Växtmjölk:
Mjölkliknande dryck tillverkad av vegetabilier.


Använde mig för ovanstående av nyordlistan från Institutet för språk och folkminnen. Hela listan hittas här.

DN hade en quiz i slutet av förra året (jo, det här inlägget är lite sent ute) angående nyordlistan, vill man testa sina nyordskunskaper för 2016 års nyord finns den här.

***

Ordet dekadent gör mig sen smått förvirrad. Är det ett positivt eller negativt laddat ord? Eller både ock? Överförfinad och överkultiverad eller fördärvad och neddekad? Är kanske överförfinade neddekade helt enkelt? 😄


Enligt NE:
"dekadens (franska décadence), urartning, förfall, är i dagligt tal vad en konservativ betraktare vill finna på olika livsområden, t.ex. uppfostran, massmedier och nöjesliv."

Enligt SAOL:
..."ett tillstånd av förfall av en enskild person, ett folk, en institution och så vidare. Förfallet är av kulturell typ och även andlig avmattning och moraliskt urartande."


Verkar vara ett negativt ord, så varför används det så ofta för att beskriva något som lyxbetonat eller extra stiligt? Vad är dekadent/dekadens/dekadans för dig?


måndag 20 mars 2017

Tematrio - Vårtecken

Veckans tematrio presenteras som vanligt av Lyrans Noblesser:

"Den här veckan är det officiellt vår. Och för en gångs skull kommer temat inte att vara begränsat till litteratur eller kultur. Alla svar är OK på frågan "vad har du sett för vårtecken hittills?"

1. Skogen: Tussilago och blåsippor har ju förstås precis börjat blomma, dock lite dävna idag då det varit tämligen gråkallt och snöflingor återigen dalat.

2. Skogen o täppan: Rådjur (får mumsa i rabatterna, gör inget alls!) och rävar är extra mycket i farten nu. Tycks lika gott om räv (fina, inte skabbiga!) i år som gott om hare förra året.

3. Täppan: Snödroppar (som rest sig efter att en omgång blivit nedbäddade i snö) blommar och dvärgkrokus står redo för att slå ut nästa gång solen behagar titta fram.


Önskar att en av ovanstående tre hade handlat om att det äntligen dykt upp till salu annonser avseende vanliga bondkattungar, men tyvärr väldigt tomt på den fronten. En vår utan katt, fixar man det? Väldigt ovan situation att vara utan katt. 😟


Psykologiska thrillers; kommande nytt - en lista

Dags för en lista! Nära förestående nytt på bokfronten vad gäller psykologiska thrillers. Plockat fram några som verkar extra spännande (länkat titlar till bokförlagens information när sådan finns), varav de två första helt självklart redan är inplanerad läsning:


Hon som vakar av Caroline Eriksson
Psykologisk spänningsroman (av författaren till De försvunna)


Sektens barn av Mariette Lindstein
Upplösningen på serien (sista delen i trilogi) om sekten ViaTerra


Andras döttrar av Amy Gentry
Författaren ("spännings-debutant") har inspirerats av fallet med kidnappade Elizabeth Smart i Utah 2002


Det finns inga monster av Liselott Willén
En psykologisk spänningsroman om förträngda minnen


Jag ser dig av Clare Mackintosh
Psykologisk thriller (författaren till Jag lät dig gå)


Eldpojken av S.K. Tremayne
Psykologisk thriller av författaren till Istvillingar


Inte ensam av Elizabeth Haynes
Psykologisk spänningsroman av en författare som arbetat som utredare hos polisen


Sargad av Flynn Berry
(Louise Bäckelin Förlag, finns att läsa om i Katalog Sommar 2017)
"En av årets bästa thrillers" enligt Washington Post


Stalpi av Stefan Spjut
Fristående berättelse som knyter an till författarens tidigare Stallo
"Stalpi är ett av de samiska språkens många ord för varg"


Tio svenskar måste dö av Martin Österdahl
En deckare/thriller som utspelar sig i Ryssland.


Men hörrni! Upptäckte nu att det tycks ha blivit väldigt populärt med att visa en människa som vänder ryggen till, stående eller vandrande iväg från betraktaren, på bokomslagen (se flera här ovan). Kanske har det alltid varit vanligt förekommande, utan att jag lagt märke till det tidigare. Möjligen.


lördag 18 mars 2017

Bästautmaningen - Saint Patrick's day

Lyrans Noblesser presenterar veckans bästa-utmaning så här:

"Dagen till ära vill jag att ni ska berätta om den bästa irländska romanen/författaren ni läst."

Nåja, en dag för sent, Saint Patrick's day var igår, men här kommer den bästa irländska författare jag läst (kan inte avgöra vilken som är den bästa boken, då långt ifrån alla har lästs):


Maeve Binchy (1940 - 2012). Irländsk författare vars böcker översatts till 37 språk.

Handlingen för romanerna och novellerna utspelar sig i huvudsak på Irland. Vill ta med motiveringen till Lifetime Achievement Award vid Irish Book Awards 2012:
"Tack vare sina böcker fick hon miljoner läsare i hela världen att känna att hon var deras vän!".
För jag tror det stämmer väldigt bra för känslan de flesta får av böckerna. Det handlar om alldeles vanliga människor och det jag läst har haft en medmänsklig ton som man inte kan låta bli att tycka om. Miljöer (massor av härlig natur-/landsbygdsskildring!), karaktärer och relationer framställs på ett verkligt och inlevelsefullt sätt. Gillar också den beskrivna kontrasten mellan ett då och ett nu. Böcker som översatts till svenska:

1985 - Tänd ett litet ljus
1986 - Tom O'Briens dotter
1988 - Eldflugornas sommar
1989 - Silverbröllopet
1991 - När ödets stjärnor faller
1993 - I blodbokens skugga
1995 - Glassjön
1996 - I år blir det nog bättre
1997 - Nora O'Donoghues dröm
1998 - Huset vid Tara Road
2000 - Sveda och värk
2002 - Hemkomsten
2001 - Scarlet & Feather
2003 - Vi ses på Quentins
2004 - Dublin 4
2005 - Stjärnklara nätter
2007 - Den magiska källan
2009 - I själ och hjärta
2012 - Allt för Frankie
2014 - Vinter i drömhuset
2015 - Hos oss på Chestnut Street

Och i juni i år ges en novellsamling ut, som kanske kan passa utmärkt som sommarläsningstips:

Picknick vid St Paul's

"Maeve Binchy var en enastående produktiv författare, som när hon inte skrev på någon roman, pjäs eller artikel gärna lämnade ett bidrag till en tidning eller tidskrift i form av en nyskriven novell. Obotligt intresserad av den mänskliga naturen utnyttjade hon alla tillfällen till att iaktta dess skiftningar. Ingenstans saknas det spänning, ingen är tråkig, har hon sagt."

Här på bloggen har tidigare skrivits bokomdöme för Vinter i drömhuset. En riktigt mysig bok att läsa när man känner för äkta feelgood - rekommenderas!


fredag 17 mars 2017

Bokbloggsjerka 17 – 20 mars

Fredag och bokbloggsjerka, arrangerar veckans fråga gör i vanlig ordning Annikas litteratur- och kulturblogg:

"Vad tycker du om stereotyper? Känns det tryggt, irriterande, bör undvikas, etc."

Inte är väl stereotyper "tryggt" heller? Föränderlighet, olikheter och komplexitet skapar ju realism och verklighetsförankrad trovärdighet. Det mesta i livet är oerhört komplext, om vi tillåter oss gå lite djupare. Så förenklade stereotyper känns på så vis inte verklighetsnära. Om en huvudkaraktär ges en förenklad föreställning, utan att utvecklas på något vis, blir det rätt snart klichéartat och man tröttnar, det blir ointressant och orealistiskt.

Irriterande kan stereotyper vara i allra högsta grad, men det behöver väl heller inte nödvändigtvis undvikas till 100%, beror ju lite på i vilken form det levereras, är det i fördomsfullt elakt syfte känns det verkligen inte okej.
Humor kan förstås vara en annan sak, men heller aldrig då bör det framställas på ett obehagligt illvilligt och föraktfullt sätt, där syftet ofta tycks vara att fördumma en viss grupp individer (t.ex. grupp uppdelat på yrke, nationalitet, religion, hårfärg, etc.). Sånt roar i varje fall inte mig. En del kanske menar att det stärker någon slags flockmentalitet... vi och dom.

Om det gäller en deckarserie där en oföränderlig huvudkaraktär framställs, vilken aldrig tillåts avvika från ett visst mönster, kanske beror det då på någon slags slentrian hos författaren? Frågan är i sådana fall om det håller i längden, utan att läsekretsen försvinner vartefter?

Oj, det här blev längre än jag tänkt från början. Förlåt! Blir lätt så då det handlar om sådant som rör läsning och böcker, det engagerar! 😊


Missa inte att vara med på bokbloggsjerkan, du hittar den här.

Trevlig helg!
💜


torsdag 16 mars 2017

Helgfrågan v. 11

Mias bokhörna arrangerar Helgfrågan:

Vad tror du omslaget har för betydelse när man köper en bok?

...och som bonusfråga (eller som ju faktiskt är två frågor):

Vilka omslag lockar mest? Kom gärna med bildexempel.
+
Bildexempel på omslag som liknar varandra.

Till att börja med:

Omslaget kan ha rätt stor betydelse om man inte är så där alldeles särskilt inställd på att köpa just den boken. Då betyder utanpåverket mer för att fånga blicken eftersom man inte är så vidare bekant med det som finns där innanför (tills man läser baksidestexten 😕).

Det kan också ha betydelse då en klassiker som givits ut på nytt har lockande omslag, för även gamla texter kan ju tjusa med ett elegant nytt yttre (visst lockar även gamla texter med gammal utsida, men då fokuserar man nog mer på att bindningen håller ihop 😊).

Ibland är det sen inte alltid att uppenbart snygga yttre lockar, och man fattar kanske inte riktigt själv vad det är som är så charmerande med ett visst bokomslag (som Walter Skinner och Fox Mulder ungefär... Skinner vinner! Inte sant? 😁).


För att fortsätta med vad som lockat:


Verkar gilla blodstänk... men den här är ju också lockande:


...och dom här från Novellix:


...och så dom där från Bakhåll förlag nyöversatta verken av Fjodor Dostojevskij, bokomslagen är lika otroligt stiliga som av Modernista senast utgivna Dostojevskij är otroligt fula. 😝


Vilket för vidare till bildexempel på liknande omslag:

Dostojevskij i liknande stiliga och liknande fula omslag. Valde två av vardera:

Folket i Stepantjikovo
Förödmjukade och
förnedrade

Brott och straff ~ del 1
Bröderna Karamazov ~ del 1


Men... smaken är ju olika, som vi ju alla vet.


(Helgfrågan och länkar till andras svar hittas till helgen här.)

onsdag 15 mars 2017

"Gnisselzonen" av Anna Hallén

Gnisselzonen av Anna Hallén. Tukan förlag:

"Gnisselzonen är gråzonen mellan hälsa och sjukdom. Den som befinner sig här mår inte speciellt bra, men det finns ingen sjukdom för sjukvården att bota.

Värk, trötthet, håglöshet och magproblem är typiska problem som kan vara tuffa och tärande. Läkaren hittar inget fel. Man får ingen gul lapp med sig hem, eller så får man det, men det är recept på sömnpiller, laxermedel, smärtlindring eller andra piller som dämpar symptom, men som inte löser problemet.

Gnisselzonen hjälper dig att komma till rätta med de problem som sätter käppar i hjulet för din goda hälsa. Första delen av boken är indelad efter olika problemområden. Här får man lära sig om orsaker och samband direkt kopplade till olika problem. I andra delen av boken får man lära sig mer om hur kroppen fungerar ur ett näringsfysiologiskt perspektiv.

Det här är en kraschkurs i grundläggande näringsfysiologi som i första hand riktar sig till kvinnor 40+. Det handlar inte bara om att hitta mat som får kroppen i balans utan om livsstil i stort. Gnisselzonen är en bok för alla de som läser tidningars olika tips om vad som är bra för hälsan. Här sätts alla de tipsen i sitt sammanhang och man får den stora bilden. Man får lära sig varför alla de här tipsen faktiskt är bra och hur de fungerar.

Anna Hallén är kostrådgivare och bästsäljande författare av kokböcker inom LCHF. Hon är en mycket uppskattad föreläsare, har en stor skara följare och medverkar regelbundet i tidningar om mat och hälsa. Gnisselzonen är en helt ny typ av bok för Anna och här får hon visa att hon fullt ut behärskar konsten att förklara ett så komplext ämne som näringsfysiologi på ett lättsamt, målande och fängslande sätt."

I det stora hela en riktigt bra bok skriven utifrån en hälsocoachs perspektiv. Hälsocoach lär kanske vara nutidens titel för dåtidens friskvårdskonsulent? Inte forskat i saken, men allting verkar ju på senare tid erhålla förhöjd status med en skvätt svengelska! 😄
Något skaver dock med resonemanget kring sjukdom och funktionell störning, annars utmärkt.

Författaren förklarar och resonerar på sitt egna alldeles högst personliga vis med mycket humor, logik och sunt förnuft; underhållning och värdefull kunskap (sådant som för envar borde vara viktigt att känna till) i en sant trevlig mix.
Bokens senare näringsfysiologiska del (bäst!) är pedagogisk, enkel och lättfattlig, oavsett vilken tidigare kunskapsgrund man har. Helt klart en bok jag rekommenderar varmt till alla som intresserar sig för anatomi, fysiologi och näringslära, eller givetvis även till de som befinner sig i "gnisselzonen"!

Lånade boken som pdf-fil från biblioteket, inte att rekommendera då illustrationer stoppade upp och frestade tålamodet enormt för att komma förbi. Upptäckte att Gnisselzonen även fanns i pocketformat för mindre peng, och med tanke på den där senare näringsfysiologiska delen (som jag själv tyckte så bra om) är det nog ganska sannolikt att jag även köper boken för en omläsning så småningom.

Valde Gnisselzonen som min "Månadens bästa bok" för mars.

Betyg: 4/5

En kopp örtte med gnissel

Anna Halléns Gnisselzonen och en kopp gott te med pepparmynta, inte tokigt alls. Läser boken som pdf-fil (rekommenderar verkligen att läsa i annan form!). Snart dock utläst, så bokomdöme kommer inom kort.

Så här beskrivs inledningsvis vad man menar med "gnisselzonen":
"Gnisselzonen är gråzonen mellan hälsa och sjukdom. Den som befinner sig här mår inte speciellt bra, men det finns ingen sjukdom för sjukvården att bota.

Värk, trötthet, håglöshet och magproblem är typiska problem som kan vara tuffa och tärande. Läkaren hittar inget fel. Man får ingen gul lapp med sig hem, eller så får man det, men det är recept på sömnpiller, laxermedel, smärtlindring eller andra piller som dämpar symptom, men som inte löser problemet."[...]

Så, näe, det har inte med den typen av gnissel att göra som jag lade till nedan, men visst är reklamfilmen kul!? (Kan visserligen inte höra ljudet numera, men lever på minnet av det):


måndag 13 mars 2017

Tematrio - från/i havet (eller annat vatten)

Veckans tematrio presenteras som vanligt av Lyrans Noblesser:

"Berätta om en bok/dikt/text vars titel innehåller något från havet (eller annat vatten)!"

För oss med sinne för det makabra:



Dagon av H.P. Lovecraft

"Mitt ute på Stilla havet satte jag av i en roddbåt med förnödenheter för en lång resa. Men medan jag sov hände något. Väldiga landmassor, som legat orörda på havsbotten sedan oräkneliga tidevarv, höjde sig ur havet. Och något följde med upp. Något obeskrivligt ..."

Mardrömsmonstret Dagon stiger upp från mörka vatten... väldig, motbjudande, med gigantiska fjälliga armar och ohyggligt huvud. Lovecraft lär ha fått idén till novellen Dagon från Bibeln (för den som är nyfiken: Dom 16:23 och 1 Sam 5:1-7), Dagon var där filistéernas fiskgud. 



Tjärven av John Ajvide Lindqvist

"Zombiemassaker i skärgårdsparadis"
Ön Tjärven är belägen drygt två nautiska mil nord-nordväst om Söderarm i yttersta havsbandet.
De drunknade stiger upp ur havet. Och de är hungriga. Läs mer här.


"Vem flyttade slottet hit
och satte det på ett ödsligt skär?
Vem tog det ur öknen, djinn eller ande,
vem bor i de hundra gemaken, nymf eller fe?
Vem flyger i fjäderhamn dit, vem stiger
dit upp ur de svartblanka vatten?" 
Gunnar Ekelöf

Sail away to dreamland...
I eftertankens kranka blekhet: Varken ursprungstitel(?) Good Night Sleep Tight eller när företrädesvis Josefine Cronholm sjunger den som Dream child, har ju vattenanknytning i just titeln, så lite fuskigt kanske.

"Goodnight, time to call it a day
Sleep tight, dream your troubles away
Goodnight, in spite of any sorrow
There's a brand new day on it's way tomorrow
Someday, all your dreams will come true
Someway, for me and you
So close your eyes and dream of it my darling
Till then goodnight, goodnight, sleep tight

Won't you play the music so the cradle can rock
To a lullaby in ragtime
Sleepy hands are creeping to the end of the clock
Play a lullaby in ragtime
You can tell the sandman is on his way
By the way that they play
As still as the trill of a thrush
In a twilight hush
So you can hear
The rhythm of the river on the side of the boat
As you sail away to dreamland
High above the moon you hear a silvery note
As the sandman takes your hand
So rock-a-bye my baby
Don't you cry my baby
Sleepy time is nigh
Won't you rock me to a ragtime lullaby
[...]

Louis Armstrong & Danny Kaye: "Good Night Sleep Tight"


Godnatt och dröm vackra drömmar! 😇