fredag 28 april 2017

"Missdåd" av Karin Erlandsson

Missdåd (hittade den bara som ebok hos Adlibris bland nätbokhandlarna) av Karin Erlandsson. Beskrivning Schildt & Söderströms (förlag):

"Sara Kvist, nybakad journalist från utbildningen i storstaden, sommarjobbar på lokaltidningen i en liten österbottnisk stad. Nu skall hon få både jobbpraktik och möjlighet att umgås med pojkvännen Robert som har ett stall i staden. Naturligtvis är det Sara som får jouren på midsommarafton. Uppdraget är att rapportera från traktens dansbanor tillsammans med sympatiska fotografen Oskar. Men planerna ändras: några ungdomar hittar ett lik i skogen. Sara dras in allt djupare i historierna kring dödsfallet. Hon intervjuar den dödas make och flera personer som har sitt att säga. Snart verkar det som att Sara håller på med en egen mordutredning. Under ytan härjar trassliga relationer och starka konflikter i det lilla samhället. Också samlivet med Robert bjuder på otrevliga överraskningar."

Söker du en annorlunda "deckare light" med många knepiga, tilltrasslade och udda relationer? Tycker du om Maria Langs deckargåtor och något som ofta på samma vis är oerhört snabbläst? Verkar det lockande med en spänning som i mycket grundar sig i överhängande hot och skrämmande utsatthet på olika sätt människor emellan? Missdåd är då ett hett boktips till dig!

Själv tyckte jag väl sådär, toppen till att börja med, men inte så nöjd med historiens upplösning och gillade inte alls epilogen som bara kändes underlig. Gillade däremot helt fantastiskt mycket just miljöbeskrivningarna och platsen för handlingen, d.v.s. den finska småstaden Nykarleby. Staden verkar dock inte i romanen namngiven annat än i efterordet, eller så har jag missat det. Platsen kom verkligen till liv på ett inkännande sätt, vilket förstås var ett stort plus för mig som föredrar litterärt beskrivna småstäder (med eller utan vidhängande landsbygd, eller tvärtom) framför storstad. Att händelseutvecklingen äger rum vid midsommartid och att årtalet är 1992, gör det bara ännu bättre.

En karaktär vilken beskrevs särskilt bra och som jag kände extra sympati för, var pensionären Lea som porträtterades så väldigt fint. Även fotografen Oskar blev förstås en självklar favorit, medans sjukligt svartsjuke narcissisten Robert det klart motsatta (hans roll bidrar med en råhet som nästan blir för mycket). Oskar fick alldeles för lite plats i storyn, är han mindre intressant bara för att han är vanlig? Är vanligt tråkigt numera? Man undrar...
Har för egen del jättesvårt för att i böcker läsa om misshandel av såväl djur, barn samt gamla människor, i Missdåd finns tyvärr djurmisshandel med... bara som en varning sådär. Framförallt i den vevan förstod jag mig alls inte på huvudkaraktären Saras uteblivna handlande efter den första omedelbara reaktionen. Hon hade ju alla möjligheter att bryta relationen, om inte förr så just efter det tillfället! Hennes bristande konsekvenstänkande i arbetet uppfattar jag däremot som lite ålderstypiskt.

Det finns en hel del att fundera över kring just de olika karaktärerna i den här romanen. Prästen Linna får mig t.ex. att fundera över hur kvinnoprästmotståndet har tagit sig uttryck då i början, om t.ex. den beskrivna situationen med typer som Eskil samt församlingens och kyrkoherdens nonchalans - åtminstone delvis - kan ha varit trovärdig för den tiden. Och i sådana fall, kan det fortfarande finnas något liknande i verkligheten, såsom det fiktiva stoffet framställs här? Linna var för övrigt en karaktär jag också hade svårt att förstå, antingen är hon vagt tecknad eller så begriper jag mig helt enkelt inte på den sorten.

Polisen har en försvinnande liten roll i historien, istället är det alltså en lokaltidningsredaktion som står i fokus. Men just det känns bara positivt och uppfriskande, ett annorlunda men ändå intressant och väl fungerande perspektiv.

Egentligen hade jag tänkt att läsa författarens Minkriket, men då det nu var Missdåd som fanns tillgänglig för bibliotekslån, fick det bli den istället. Karin Erlandssons debutroman Minkriket skall handla om en österbottnisk familjs historia, om tider som förändras och om människor som inte alltid gör detsamma i lika grad. Vill fortfarande (och nu ännu mera) läsa den, passar mig möjligen bättre än Missdåd. För det var helt klart något med Karin Erlandssons sätt att skriva som tilltalade mig väldigt mycket och som absolut gav mersmak.

Måste nog även så här på sluttampen nämna att bokomslaget var något i särklass, väldigt fint och passande!

Betyg: 3/5

Andra bokbloggare om Missdåd:
Bokpool


2 kommentarer:

  1. Intressant att läsa din recension om boken som utspelar sig i min hemstad. Jag tyckte Missdåd var mycket bättre än Minkriket.

    SvaraRadera
    Svar
    1. På något sätt skall jag få tag på Minkriket ändå, väldigt nyfiken på den. Mysig liten hemstad du har! Gillar småstäder och hur de framställs litterärt. :)

      Radera

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. :)