fredag 30 juni 2017

Månadens bästa bok i juni


Mias bokhörna arrangerar Månadens bästa bok och där kan man hitta länkar till bokomdömen/recensioner för dessa bästa böcker som deltagarna valt för juni månad.
Kolla in massor av fina boktips!


Mitt val för Månadens bästa bok i juni:


av Mariette Lindstein

(Titel länkar till recension)

När: 6/6 - 17/6
Var: Recensionsexemplar
Hur: Betyg; 5/5
Vad: Thriller/Deckare
Läste den som: Inbunden
Antal sidor: 430
Förlag: Forum
SAB: Hc




Läst juni


  1. Djurfarmen av George Orwell (bibliotekslån)
  2. Manglade dukar och vikta servetter av Ewa Klingberg (Rec.ex. / Historiska Media)
  3. Sektens barn av Mariette Lindstein (Rec.ex. / Bokförlaget Forum)
  4. Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood (bibliotekslån)
  5. Vit syren av Cecilia Sahlström (Rec.ex. / Bokfabriken)

torsdag 29 juni 2017

Helgfrågan v. 26

Mias bokhörna arrangerar helgfrågan. Den här veckan undrar först Mia om vi vill ha ett uppehåll under semestertid. Gör som du själv vill Mia, har du tid och lust så kör på, valet är ditt. Jag svarar snällt varje vecka om där finns en fråga, och skulle den utebli är man väl inte direkt sysslolös för det.


Sen blir frågan:

"Det har varit lite snack i veckan om bokbloggens död och om andra sociala medier tagit över. Jag har inte riktigt haft tid att läsa allt men funderade lite på om alla är med i sociala medier. Har ni Instagram eller Facebook? Vilket fördrar ni? Eller har ni något annat?"

Det hoppas jag verkligen inte, det där om bokbloggens död. I såna fall får vi väl ta tag i saken och göra ett rejält återupplivningsförsök. Vill ha massor av dynamiskt liv i bokbloggarsfären. Så här menade ju för ett par år sedan litteraturkritikern Annika Koldenius (se hela inlägget här):

"Med bokbloggarnas inträde fick litteraturkritiken en välbehövlig konkurrens. Läsarna kände igen sig i bloggarnas tilltal, som var annorlunda än kritikerns. Den personliga läsupplevelsen sattes i centrum, vilket gjorde att läsarna kom närmare både varandra och litteraturen."

Så fint sagt, tycker jag. Så håll liv i bokbloggandet, det fyller ju en funktion! Skall göra vad jag kan på mitt lilla hörn. Visst blir det väl rätt amatörmässigt och inte så värst djuplodande analytiskt och lärt här i Bokhyllan, men ett gott försök vill jag ju ändå prestera. I bästa fall kanske man på så vis kan vara delaktig i att inspirera andra till lusten att läsa böcker, hålla liv i diskussionen om ämnen som berörs i böcker, o.s.v.. Sen om det lyckas eller inte är en annan sak, kul är det i varje fall. Här skulle jag sen kunna dutta dit en emoji, men borde nog försöka strama upp det lite, för att verka mer seriös? Så länge det nu varar.

Har inte Instagram, sånt har man inte utan mobiltelefon.

En facebook-sida har jag i varje fall skapat för Bokhyllan, så föredrar den framför Instagram... som jag inte har. Förstås. Nu blev det lite konstigt...
Men hur menar ni det kan gå till att sociala medier (som facebook) skulle kunna "ta över"? Det fattar jag nog inte riktigt. Länkar bara mina blogginlägg till fb-sidan, delar sporadiskt lite annat som är värt att dela vidare, följer några bokbloggare, förlag och författare, tar emot och besvarar förfrågande meddelanden och meddelar själv när recensioner lagts ut på bloggen. Men skriftliga bokomdömen och recensioner görs ju på bloggen, hur skulle det annars gå till?

Finns det något annat? Jo, twitter såklart, men det förstod jag aldrig vitsen med. Svårt att fatta sig kort kanske. Tyder ju i såna fall det här inlägget på. Dags att sätta punkt.

❤️

Helgfrågan och länkar till andras svar hittas till helgen här.


tisdag 27 juni 2017

Dagens bokpost: Innan ankorna drunknar

(Nä kisse, finns inga ankor som kan ha drunknat i dammen!😄)


Fick i fredags en sådan fin förfrågan om jag ville läsa och recensera boken Innan ankorna drunknar av Ivana Vukadinovic, en ny författardebutant.
Klart jag vill!

Bok och författare kan man läsa mer om här (mynewsdesk) och här (corren).

Romanen vänder sig till unga vuxna och kom ut på förlaget Whip media den 26 april. Hör förstås inte riktigt till målgruppen, men läste även det här boktipset och kände jag nog ändå vågade mig på läsa och tycka till... trots att det är redigt bra länge sen man passerat åldern 15-25 år.😊


Tack för recex Ivana Vukadinovic!


"Tjänarinnans berättelse" av Margaret Atwood

Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood gavs ut första gången 1985, i svensk översättning året därpå. Norstedts ger ut denna roman i reviderad översättning i höst (bild och citerad bokinfo nedan lånade från förlaget). Jag läste den dock i form av den första svenska upplagan, och då genom bibliotekslån.
Varför boken blivit aktuell på nytt beror troligen på att denna klassiker nyligen blivit TV-serie.

"I Atwoods klassiska dystopi från 1985 ges en bild av ett framtida USA, som förvandlats till den kristet fundamentalistiska republiken Gilead. I kampen mot sjunkande födelsetal rekryteras kvinnor i fruktsam ålder och utnyttjas hämningslöst som Tjänarinnor när de befruktas mot sin vilja av härskarklassens män, Anförarna. ­Offred är en Tjänarinna som lever under strikt övervakning, men som drömmer om att ta sig bortom Muren och bli fri igen. 
Tjänarinnans berättelse presenteras nu i reviderad översättning av Maria Ekman – samtidigt som en stor tv-serie får premiär!"

Läser mig igenom klassiska dystopier (jämte nyskrivna dito) och denna kände jag faktiskt alls inte till, detta innan nämnda filmatisering blev upprinnelsen för det förnyade allmänna intresset av boken. Beskrivningen lät egendomlig och tankar gick till en viss polygami-sekt i Utah, Krakauers bok Mord i Guds namn - En berättelse om våldsam tro var ju verkligen uppseendeväckande. Hemskt att sånt förekommer.

Det är en mörk framtidsvision Atwood målar upp, där kvinnorna reducerats till att inte ha något som helst människovärde annat än som barnaföderskor i ett extremt patriarkalt kvinnoförtryckande och fanatiskt religiöst fundamentalistiskt samhälle. Om det blir otäckt? Utan tvekan!

I nyhetsflödet kan man ju nuförtiden dagligen läsa om övergrepp (t.ex. den här på DN Åsikt igår), och efter att ha läst Atwoods bok går nu tankarna osökt dit. Hur kan olika tidstypiska företeelser utvecklas? Det gäller nog att vara alert på vart det bär iväg om det vill sig illa. Böcker som väcker tankar är alltid bra, av den anledningen bör vi även läsa Tjänarinnans berättelse, trots det jag nu kommer att tycka till om...

För egen del uppfattar jag romanen något för ordrikt trögläst ibland och retade mig på att den var lite plumpt skriven. Det kan ta tid innan man vänjer sig vid skrivsättet, man får liksom härda ut en smula (för det är värt det!). Har väl sen inte direkt något emot det "poetiska" annars, men ibland kan det som här bli i omständligaste laget och man krånglar sig igenom texten med hjälp av drivkraften att man väntar sig en förklaring till det som sker. För den drivkraften finns, utan tvekan.
Visst får man, genom tillbakablickande tankar och efterkonstruktion, en insikt om vad som hänt (hur det hela startade var så fruktansvärt obehagligt, man ryser verkligen inför situationen) och förklaring på vad som sker, men hade nog ändå velat haft en lite klarare bild tidigare än vad som till sist framkom först på slutet. Där först drämmer författaren helt och fullt till med en sorts klargörande epilog kallad "Historiska kommentarer", ett knastertorrt anförande som man alltså sådär slutligen skulle traggla sig igenom med nöd och näppe. Förklaringen fick man ju i varje fall. På sätt och vis. Men oj vad jag skulle ha velat veta hur det gick för huvudpersonen Offred! Tänk om det kunde bli någon slags fortsättning som förtäljer den historien, det hade varit något.

Har tidigare läst Margaret Atwoods Oryx & Crake, en helt fantastisk bok, ännu en minnesvärd dystopi. Kommer med stor sannolikhet att fortsätta läsa den trilogin så småningom. Och om Atwood är ett ämne för Nobelpriset i litteratur? Utan tvekan!

Betyg: 3/5


fredag 23 juni 2017

Bokbloggsjerka 23 – 26 juni


På fredagarna arrangerar Annikas litteratur- och kulturblogg bokbloggsjerka. Så här lyder frågan den här gången:

"Vilken författare förekommer mest i din bokhylla?"

Ha ha! Kul.

Gjorde ju faktiskt en bokhylleinventering alldeles nyligen och tog då bilden ovan. Nu hör förstås inte Hemmets Veckotidning från sommaren 1959 till saken (låg bakom hyllraden med böcker), men rätt uppenbart att King flyttat in i våra hyllor igen. Kanske är det fler 40-plussare som återupptäckt denna favoritförfattare från tonåren? Jag bekänner mig i varje fall till dessa. Synd att man gjorde sig av med alla King-böcker man hade då, hade varit en skatt att ha kvar nu.

Vilken fantastisk författare!

Det här får bli min lilla hyllning till The Master of Horror Stephen King såhär på Midsommarafton. ❤️


Glad Midsommar!
animated-flower-smiley-image-0142

torsdag 22 juni 2017

Helgfrågan v.25

Mias bokhörna arrangerar helgfrågan. Det här är veckans fråga:

"Vad gör du när du råkar ut för en trögläst bok? Gärna exempel på en sådan."

Finns ju ett antal alternativ:

→ Låneböcker behöver man ju inte alltid läsa ut (som tur är aldrig varit med om något trögläst recex... peppar peppar).

→ Skumläsa vissa partier som inte är värst relevant för att ändå kunna hänga med i handlingen (så var det med exemplet som nämns nedan).

→ Läsa andra böcker parallellt så man inte tråkar ihjäl sig på trögheten.

→ Hålla det dagliga sidantalet som läses till ca 25 sidor, förr eller senare kommer man ju fram till slutet på det sättet också.

Ungefär så.

Men tvingar mig för det mesta inte att läsa ut en bok som uppfattas trögläst, finns alldeles för många andra bra olästa böcker för att offra tid på böcker som känns tröga, tråkiga, ointressanta och/eller något annat som stör en, t.ex. ett grovt språk (så var det med exemplet som nämns nedan, mer och än eller).

Förlåt Johanne Hildebrandt, men jag gillade verkligen inte alls Sigrid - Sagan om Valhalla, så oerhört trögläst + allt annat tyck och tänk som jag då skrev om boken här.
Tyckte så väldigt bra om Freja - Sagan om Valhalla (2002), rätt bra var även Idun - Sagan om Valhalla (året därpå), Saga från Valhalla var också helt okej (ett år senare), men sen blev jag alltså rejält besviken på den där fjärde delen om Sigrid som saknade all sorts finess. Bara en massa grymheter, sanslöst brutalt blodigt våld, rått och grovt språk (far too much). Till råga på allt var biblioteksboken skitigt tummad på varenda sida också, så himla äckligt (inget man skulle vilja göra en bakterieodling på!).
Förutom Sagan om Valhalla-serien även läst Fördömd, också en bra roman av Hildebrandt. Så jag antar att den där besvikelsen kanske bara var ett tillfälligt undantag, men tyvärr blev det ett undantag som avskräcker mig från att nu läsa den senaste delen i Sagan om Valhalla-serien: Estrid.



(Helgfrågan och länkar till andras svar hittas till helgen här.)


onsdag 21 juni 2017

"Sektens barn" av Mariette Lindstein

Sektens barn av Mariette Lindstein. Bokförlaget Forum. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden).

"Sista delen i hyllad sekttrilogi 
Femton år har gått sedan Sofia flydde sekten på Dimön. Sektledaren Franz Oswald har inte synts till sedan dess, men när en skoningslös storm sveper över Sverige kliver han ut ur skuggorna. Han är redo att ta sin sekt ut i världen och blir med sitt nya miljömedvetande mer populär än någonsin. 
Men bakom fasaden utövar han en grym och manipulativ tyranni som inte minst drabbar sektens barn. Två av dem är sönerna Thor och Vic som uppfostras enligt sektens teser till att bli trofasta soldater i faderns tjänst. Men ju äldre Thor blir, desto mer växer tvivlen. Vem är egentligen Franz Oswald? Och hur långt är han beredd att gå för att behålla sin makt? 
Sofia driver numera ett härbärge för unga människor som flytt från sekter, men det totalförstörs av stormen. Samtidigt kämpar hon mot vetskapen om att Franz Oswald kan vara far till hennes dotter, Julia. Hon har lovat sig själv att aldrig mer ha någon kontakt med honom, men det visar sig vara svårare än hon trott. Franz Oswald använder all sin list för att nästla sig in i hennes liv och plötsligt befinner hon sig återigen i sektledarens grepp. Men den här gången är det inte bara henne han vill komma åt – utan också hennes dotter. 
Sektens barn är den dramatiska upplösningen på serien om sekten ViaTerra, där makt, manipulation och våld är en del av vardagen."

Vilken rysare! Ett fantastiskt bra avslut på en superspännande (och lärorik!) bokserie med sekttema. Som psykologiska thrillers i fiktiv form får man genom att läsa den här trilogin ökad förståelse för hur sekterism fungerar, något som de flesta av oss inte har en aning om.
Kanske man tänker att det är oerhört lättmanipulerade ungdomar som råkar ut för sådant; att man utifrån enkelt kan avgöra om det handlar om en sekt eller ej (vaga sekttendenser kan ju förstås finnas inom vissa grupper ändå); att man rätt kan bedöma en förtroendeingivande och karismatisk ledargestalt utifrån dennes apparition mot omvärlden. Sällan är något okomplicerat, inte heller är så fallet när det gäller att förstå det här med sekter och den manipulation som en sektledare (ofta med stark personlig utstrålning) använder. Enkelt är det helt klart heller inte för de medlemmar som lyckats hoppa av. Och hur kan sen livet te sig för sektmedlemmarnas barn, för de som blir kvar? Det kan vi få en föreställning om i den här sista och avslutande delen Sektens barn.

En del av händelseförloppet kretsar kring Sofia, Benjamin och deras tonåriga dotter Julia. Sofia och Benjamin lever nu sitt liv en god tid efter avhoppet från sekttillvaron på Dimön. Parallellhistorien handlar om Franz Oswald och hans söner Thor och Vic. Genom Thors redogörelse får man successivt ta del av hans uppväxt inom den återuppståndna sekten ViaTerra, där barnen drillas med teser, hårt arbete och kuvande tyranni. Kapitlen växlar mellan vad som händer i Sofias liv (efter den stora förödande stormen) och dessa "brev" från Thor. Det blir ett perspektiv utifrån betraktat och ett annat perspektiv inifrån sekten där den tyranniske ledaren Franz Oswald styr. Prologen ger en bild av en intensiv dramatisk situation som hör till något som kommer att ske längre fram, och genom berättelsens gång kommer man bit för bit närmare en förklaring. Behöver jag nämna att det blir effektfullt och att detta är en skönlitterär bladvändare med nerv? Nej, trodde väl inte det.

Brukar nämna att man kanske inte bör jämföra författares böcker sinsemellan, och ändå gör jag det så ofta. Gillar du Sharon Boltons psykologiska thrillers kommer du nog garanterat att gilla böckerna av Mariette Lindstein. Så, nu gjorde jag det igen. Här finns på samma vis det lite oförutsägbara, en fängslande intrig och speciella karaktärer med komplicerade personligheter, det där drivet i handlingen gör boken oerhört svår att lägga ifrån sig, man blir fast! Känns det igen?

Sammanfattningsvis: Det som är speciellt och särskiljer just den här thrillerserien från andra spänningsromaner av liknande sort, är den äkta känsla man får p.g.a författarens egna erfarenheter genom att själv ha levt i en sekt. Det blir en insikt på ett djupare plan för hur det hela fungerar och som är väldigt intressant att ta del av. Man tycker helt enkelt att man blivit lite klokare efter att ha läst dessa böcker, stort plus tycker jag. Den här sista delen i bokserien knöt ihop det hela perfekt och det känns avslutat på ett mycket bra sätt, högsta betyg utan tvekan och rekommenderar hela trilogin varmt. Böckerna tycker jag bör läsas i ordningsföljd för bästa behållning.

Har tidigare här på bokbloggen skrivit om Sektens barn här (smakbit). Mina bokomdömen för första och andra delen i trilogin: Sekten på Dimön och Sekten som återuppstod. De två första böckerna finns numera även utgivna i pocketformat (Månpocket).

Vald till Månadens bästa bok för juni.

Betyg: 5/5

Finns att köpa på:
BokusInbunden / E-bok / Ljudbok
AdlibrisInbunden / E-bok / Ljudbok
CdonInbunden


måndag 19 juni 2017

Tematrio - Sommarplaner

Inför sommaruppehåll presenterar Lyrans Noblesser en sista tematrio:

"Berätta om tre saker ni planerar att göra i sommar!"

Det här är en bokblogg som är sådär tråkigt opersonlig ibland, därför väljer jag att visa upp de tre böcker som med 100% sannolikhet kommer att bli lästa av mig i sommar (juni/juli). Naturligtvis påbörjade alla tre:



En "bubblare" måste ju förstås också få vara med så här avslutningsvis:


animated-garfield-image-0099
På återseende!


söndag 18 juni 2017

Spänningsroman och jordgubbar!


Avslutade Sektens barn av Mariette Lindstein igår (recension dyker upp här på bloggen kommande vecka den 21/6). Wow, vilken bok! Ruskigt bra (med betoning på "ruskig") psykologisk thriller, enligt mig. En sån man inte kan lägga ifrån sig. 👍

Började idag läsa ännu ett träffsäkert s.k. överraskningsexemplar som kom med posten i veckan, och jag är redan ohjälpligt fast. Ännu en bladvändare; korta kapitel med parallellhistorier som varvas i ett fartigt driv... Till det kaffe med Uppsala-odlade jordgubbar och kokosgrädde, yummy. 😋

Det är sommar det. 😎


Bokomslagets baksidestext:
"Den erfarna förhandlaren Amanda Lund placeras mitt i hetluften när två svenska diplomater kidnappas i Kabul. Under jakten på kidnapparna upptäcker Amanda att hon saknar någon att förhandla med.
     Hemma i Sverige stundar ett afghanskt statsbesök. Amandas kollega Bill Ekman utreder mordet på en ung man samtidigt som han håller departementet underrättade om Amandas framsteg i Afghanistan. Men varför försöker regeringen mörka kidnappningen? Och vad har mordet i Stockholm för koppling till de försvunna diplomaterna?
     I en nervkittlande kamp mot klockan inser Amanda snart att den svenske ambassadören i Kabul döljer mer än vad hon kunnat ana.

Fyra dagar i Kabul är en internationell spänningsroman av debutanten Anna Tell."


Om författaren:
"Anna Tell, född 1975, är statsvetare och kriminalkommissarie med ett förflutet inom Försvarsmakten. Hon har tjugo års erfarenhet av operativt arbete i Sverige och utomlands. Fyra dagar i Kabul är den första boken i en serie om förhandlaren Amanda Lund."

Låter väl toppenbra!? 😊


fredag 16 juni 2017

Bokbloggsjerka 16 – 19 juni

På fredagarna arrangerar Annikas litteratur- och kulturblogg bokbloggsjerka. Så här lyder frågan den här gången:

"Om du skulle kunna byta plats med en karaktär i en TV-serie/film vem skulle du välja och varför? (OBS: Tänk inte för länge utan skriv den första som du kommer att tänka på)."

Lara Croft.

Tänkte inte länge, skrev den första som kom i tanken, och då blev det så.

Filmen jag hade i åtanke var Lara Croft: Tomb Raider, amerikansk film från 2001:


Ja, ja, sådär kan det gå när man tänker snabbt. 😏

Varför?

För att hon har så skärpta sinnen samt dessutom verkar så himla beslutsam, djärv och stark! 💪 Konstigt nog syns inte den förmodade muskelstyrkan på dom taniga armarna, mysko! 😄

Att få byta en stund och uppleva hur det är att leva så där äventyrligt... varför inte?

Den där fartiga scenen med hundspannet eller den då hon svingar sig fram där i taket. Häftig känsla det skulle vara. 😊

Borde nog börja styrketräna lite... kanske... imorgon... eventuellt... nån annan dag... 😜


Trevlig helg på er!
💛


"Manglade dukar och vikta servetter" av Ewa Klingberg

Manglade dukar och vikta servetter av Ewa Klingberg. Bokförlag: Historiska Media. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden).

"Charmig roman om omöjlig kärlek!

Utan att riktigt förstå hur det gick till så har Felicia blivit med hus. Inte en vanlig villa, utan en stor fastighet med hyresgäster som nu är hennes ansvar. En av lägenheterna ska hon inreda till sig själv.

När Felicia möter den attraktive antikhandlaren Jonathan som vill fylla hennes bostad med tidstypiska möbler vänds hennes liv upp och ned. Felicia tar tacksamt emot inredningshjälp från Jonathan, men vad varken Felicia eller Jonathan känner till är att en av möblerna döljer en gammal hemlighet ... Denna hemlighet leder till Nanny, en ung kvinna som arbetar som piga i ett välbemedlat hem i Karlskrona år 1851.

Ensamheten blir plötsligt ett virrvarr av nya bekantskaper, de gamla murriga väggarna får nytt liv och Felicias sårade hjärta tinar upp. Men hur ska hon hantera en kärlek som är omöjlig redan från början?

Nannys och Felicias skilda livsöden vävs samman på ett fängslande vis. Hemligheter från det förflutna blir en del av Felicias liv och påverkar henne på ett sätt som hon aldrig hade kunnat förutsäga. Manglade dukar och vikta servetter är en varm och charmig historia som handlar om vänskap, kärlek och modet att känna tillit."

En trivsam feelgood-historia som pendlar mellan två tider som berör varandra. Historiska delen av berättelsen skimrar! Den startar sommaren 1861, och det är just den delen som jag själv uppskattade som allra mest med sina stämningsfulla miljöskildringar och folklivet. Gillar när den där känslan infinner sig då man tycker sig bli förflyttad till en annan tid och plats; känner dofter, atmosfär, får möta skiftande tidsenliga karaktärsporträtt som kommer till liv, känslostämningar, olika sociala förhållanden och miljöer. När sen allt det där uppfattas på ett autentiskt och rätt trovärdigt vis kopplat till verkliga historiska skeenden, tillsammans med en intrig/handling som griper tag i läsaren, ja då blir det helt enkelt sådär klart lysande bra. Och det blir det även här.

Att jämföra författares sätt att skriva är väl kanske inte så värst klokt att göra, men kan inte låta bli att dra paralleller till Catharina Ingelman-Sundberg och Elisabet Nemert, har mina romanfavoriter av dessa; t.ex. Förföljd (C.I-S.) och Ringens gåta (E.N.). Vill absolut fortsätta läsa böcker skrivna av Ewa Klingberg också, men jag hoppas nog då att det kommer att handla om rent historiska romaner, verkar uppenbarligen föredra just sådana.
Det här är nu alltså inte den första boken jag läser av författaren, Stenhuggarens dotter (i stafettbokserien "Släkten") blev för mig en historisk roman som räknas till en av de bästa jag läst inom just den genren.

Så kanske är det då inte så överraskande att just Nannys historia blev den som jag själv fann mest intresse av, hade nog för egen del önskat att den delen fått ta mera plats på bekostnad av nutida berättelsen. Men tycke och smak är ju så olika! Tror med all säkerhet att många också kan uppskatta att få ta del av Felicias liv, upplever igenkänning med det tidstypiska, samt tycker det är spännande med den spirande romantiken, missförstånden mellan parterna och triangeldramat.

De två olika tiderna varvas och fann mig längta efter kapitlen som handlade om dåtid. Det är möjligt att jag kanske hade förväntat mig en mer historisk roman, än övervägande nutida, och förväntningar kan såklart påverka hur man slutligen känner inför en bok.

Hursomhelst är det här ett utmärkt lättläst sommartips för underhållande njutläsning. Och såklart bör ni inte missa denna må bra-bok i sommar! 😊

Har tidigare här på bokbloggen skrivit om Manglade dukar och vikta servetter här (smakbit).

Betyg: 3/5

Finns att köpa på:
BokusInbunden / E-bok
AdlibrisInbunden / E-bok
Cdon: Inbunden


onsdag 14 juni 2017

Skynda! Var med på utlottning av den historiska deckaren "Skam" av Robert Warholm


Sikta in att det är sista dagen för att vara med och tävla om ett exemplar av den historiska deckaren och kriminalromanen Skam (ett av författaren signerat exemplar, får man väl hoppas?). Den flitige bloggaren tillika författaren Robert Warholm firar sin blogg, som har födelsedag den 15 juni, med denna tävling.

Såklart vi då måste vara med och fira detta genom att delta. Gör det du också. Hur vi gör, om vi vill vara med, kan man läsa om här.

Senast idag den 14 juni kl 23.59 måste vi göra detta för att delta i utlottningen. Vinnaren tillkännages i morgon på Warholms då nyligen fyllda 9-åriga(!) blogg.

Så, alltså:

Sätt fart, var med på utlottningen, ta chansen att vinna boken!

Bokinfo nedan hämtad hos bokus:

"I den värmländska socknen Frykeboda hittas en ung kvinna mördad i sitt eget hem. Det är sent 1800-tal och kommunikationerna är långsamma, men en sådan här nyhet sprids snabbt på kyrkbacken.
Länsmannen och fjärdingsmannen gör sitt bästa för att lösa mordfallet, men det står snart klart att det är många som har något att dölja. I en socken där alla känner alla måste man akta sig för att ge grannarna anledning att skvallra. Det finns mycket skam och skuldkänslor om man skrapar på ytan. Där finns även en främlingsfientlighet som blir tydlig när man söker efter mördaren.

Historien bygger på ett autentiskt svenskt rättsfall, men platser och personer är ändrade och upplösningen blir en annan."


Gårdagens bokpost: Fyra dagar i Kabul


Fyra dagar i Kabul av Anna Tell


Mer info om boken och författaren kan man hitta här (Wahlström & Widstrand).


Tack för recex Wahlström & Widstrand/Bonnierförlagen!


måndag 12 juni 2017

Tematrio - Katastrofer

Veckans tematrio presenteras som vanligt av Lyrans Noblesser:

"Berätta om tre filmer/böcker/målningar o s v som handlar om katastrofer"

Testar en av varje:


Slottsbranden i Stockholm den 7 maj 1697 (1866)

Änkedrottning Hedvig Eleonora stöttas av nyblivne kung Karl XII på väg ut ur det brinnande slottet Tre Kronor.

Dramatisk målning fylld av fruktan och desperation. Slottsbranden i Stockholm den 7 maj 1697, vilken katastrof...

Målningen är gjord av Johan Fredrik Höckert och är från 1866. Finns att beskåda på Nationalmuseum.




Filmen Den perfekta stormen från år 2000 handlar om kapten Billy (George Clooney) som inte anser sig tjäna tillräckligt och därför ger sig ut tillsammans med besättningen trots att stormvarning utfärdats över östra Nordatlanten.

Och vilken storm sen, blir förstås rena katastrofen...

Filmen är verklighetsbaserad och fiskebåten hette Andrea Gail även på riktigt. Ruskigt spännande film, en nagelbitare.




Ännu mera vatten, fast på ett annat sätt... Spänningsromanen Fallvatten av Mikael Niemi.

Naturkatastrof följer på att dammarna brister vid Lule älv och vattenmassorna de bara väller fram och skövlar allt i sin väg, skog, hus, bilar, folk. Kan man verkligen kalla katastrof... Hugaligen!

Norrländskan hade en intressant artikel (i samma veva som då romanen kom ut) angående skräckscenariot, utifall det skulle hända på riktigt.


söndag 11 juni 2017

En smakebit på søndag: Se mig, Medusa

Genom den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten kan vi ta del av och även själva bjuda på smakbitar hämtade från böcker vi läser eller läst. Med detta utbyte kan vi ge och få bra boktips.

Smakbiten hämtar jag idag från den psykologiska spänningsromanen Se mig, Medusa av Torkil Damhaug.
Sidan är 31-32, det är tisdag den 25 september, Axel ropar åt taxichauffören att stanna och köra åt sidan:

"Han slängde upp dörren, sprang tillbaka till korsningen. En bit in på Sporveisgata fick han syn på honom.
- Brede! ropade han.
Mannen vände sig inte om. Axel började springa. Den andra mannen satte också fart. Avståndet mellan dem var mindre än trettio meter när den andre försvann in mellan två byggnader. Axel rundade också hörnet, rusade in på en tom gårdsplan. Stod kvar och flämtade. Nu får du allt ta och lugna ner dig, uppmanade han sig själv. Du har haft en satans natt. Du ska ta dig igenom den här dagen. Det räcker så. Bara ta dig igenom den."

Okej, det skall väl jag också försöka göra då... 😉


Bokinfo från förlaget (Bokfabriken):

"Vi är bundna till varandra. Det var det du ville säga den där gången du berättade om tvillingarna som ingen kunde skilja åt. Det spelar ingen roll hur mycket du låtit mig dö i dina tankar.

Axel Glenne, sonen till en norsk krigshjälte, driver en lukrativ läkarmottagning och lever ett till synes harmoniskt familjeliv. Morgonen efter en tung jour händer det som kommer förändra hans tillvaro helt: En kvinna hittas död i Nordmarka, med skador som ser ut att komma från en björn. Kort därefter hittas ännu en kvinna riven och dödad. Förutom de brutala skadorna verkar kvinnorna inte ha någonting gemensamt ... utom Axel Glenne.

Se mig, Medusa är en psykologisk spänningsroman om skuld och hämnd. Med sitt fantastiska språk och sin djupgående förståelse för människan leder och förvillar Torkil Damhaug läsaren genom utredningens och psykets labyrinter."

Uppskattar verkligen romaner skrivna av författare som har egna erfarenheter, t.ex. yrkeserfarenheter, bakom orden (inte bara boklärd kunskap eller research-arbete). Har höga förväntningar på denna, och det börjar ju oerhört bra, spännande och intresseväckande från början. Läser alldeles för lite av norska författare, nu får det allt bli ändring på det! 😊


Ha en bra söndag!
❤️


fredag 9 juni 2017

Bokbloggsjerka 9 – 12 juni

På fredagarna arrangerar Annikas litteratur- och kulturblogg bokbloggsjerka. Så här lyder frågan den här gången:

"Vilket är ditt tidigaste och/eller starkaste minne av böckernas underbara värld?"

Magi för mig som barn: Allrakäraste Syster av Astrid Lindgren, illustrationer av Hans Arnold. Läsålder 3-6 år.

Minnet:

Snälla och roliga tvillingsystern/bästa kompisen Ylva-li, de ståtliga hästarna, gulliga hundarna Ruff och Duff, äventyret i en spännande värld, mystiken, det kusligt otäcka och det förunderligt vackra, påhittiga lekfullheten och hemligheterna, sorgen och saknaden över det förlorade, glädjen och omsorgen inför det nya och fina.

Mycket känslor, stämningsfullt, fängslande... lite läskigt mitt i, och till sist ett lyckligt slut. 😉

Hade nog allt (som då tilltalade en liten tjej som mig) den där fantastiska boken, och trots att det var så länge sedan minns jag den så tydligt. Måste helt klart vara mitt tidigaste minne vad gäller starkaste upplevelse av en bok. Och vet ni vad? Den finns fortfarande på förlaget Rabén & Sjögren (3:e upplagan):

"Berättelsen om Barbro och hennes hemliga tvillingsyster Ylva-li, med magiska bilder av Hans Arnold, har blivit kult bland bilderboksälskare.

Är det sant att tvillingsystern Ylva-li bor under en rosenbuske längst bort i trädgården? Där klättrar Barbro ner en dag när hon är trött på sin lillebror och inte vill känna sig ensam längre. Nere i underjorden väntar fantastiska äventyr på de två systrarna. De får leka i gyllene salar, rida i natten genom Hemska Skogen på varsin häst och får varsin pudel, Ruff och Duff. De två systrarna tycker så mycket om varandra och har ett hemligt språk som bara de förstår."


Trevlig Helg!
animated-butterfly-image-0281


"Djurfarmen" av George Orwell

Djurfarmen av George Orwell.

"I den starkt genomskådande och satiriska berättelsen om Djurens gård kulminerar George Orwells besvikelse över kommunismen.
Djuren på Herrgården har fått nog av människornas övergrepp. De gör uppror och grundar en ny filosofi som de kallar animalismen. De sjunger sin egen kampsång, O, Englands djur, och arbetar och trivs med sin nya tillvaro. Men smygande, nästan omärkligt, förändras deras förhållanden. En av de ledande grisarna, Napoleon, utbildar alltmer en sann diktators egenskaper."

Det är nu andra gången jag läser Djurfarmen, och så fantastisk den är! Har man inte alls läst den, så gör det.

Djurfarmen, eller Djurens gård som den svensköversatta titeln även kan vara, är från 1945. Det är en satirisk roman och fabel som handlar om situationen innan och under Stalintiden, och innan andra världskriget. Orwell lär ha beskrivit sin roman som en satirisk saga mot Stalin.

Förutom revolutionen där på djurens gård och dess ledares tilltagande korruption, handlar romanen även om den förlorade utopin som på vägen fördärvas av uselt känslokallt beteende, inkompetens och likgiltig maktlystnad utan långsiktiga perspektiv.

Djurfarmen visar upp en revolution som hamnat på villovägar och som leder till ett hänsynslöst skräckvälde. Fabelns två huvudkaraktärer skall symbolisera verkliga "förebilder": Napoleon som Stalin och Snöboll som Trotskij.

Kort om handlingen: På bondgården Manor Farm bestämmer sig djuren att inleda ett uppror. Bonden drivs från farmen och djuren förbättrar till att börja med sin situation. Inledningsvis innehas ledarskapet av grisarna Snöboll och Napoleon, varav Snöboll blir den som jagas på flykten av gårdens hundar då tiderna förbistrats. Snöboll blir nu den mytiska figur som i sin frånvaro anklagas för det mesta som har gått och som går snett på farmen. En skrämmande diktatur växer sig allt starkare och det djuren tidigare upplevt under den svåra tiden med bonden kommer åter i förnyad förstärkt form. Tiden går, historieförfalskning sker, ingen minns hur det var från början, vad som då beslutades och vilka regler som tidigare var vägledande. Men vad händer med Napoleon och hans närmsta "ledningsgrupp"? Håller han inte på att sakta men säkert genom moraliskt förfall förvandlas till en hänsynslös människa? Hur var nu parollen?... "Fyra ben bra - två ben ... "?

Själv kunde jag inte denna gång låta bli att se Nordkorea, dess ledare och dess folk, framför mig då boken lästes. Läskigt med diktaturer, oavsett om det gäller hela länder eller olika typer av grupper där ett ledarskap går banans, där lögner och förtryck används som metod att styra folk åt fanders.

Av de olika djuren som figurerar tar jag särskilt den vänlige hästen Boxer (som lär symbolisera arbetarklassen) till mitt hjärta. Trots alla tokigheter är han ständigt lojal och tillgiven, jobbar på och härdar ut med sitt strävsamma: "Jag kommer att arbeta hårdare".

Läs, läs, läs! 😊

Betyg: 5/5

Andra bokbloggare om Djurfarmen:
Bokhuset
Fantastisk Fiktion


torsdag 8 juni 2017

Helgfrågan v. 23

Mias bokhörna arrangerar helgfrågan. Det här är veckans fråga:

"Vad tycker du om överraskningsexemplar?"

Sicken tur att jag kan svara på den frågan, har ju fått mitt livs första överraskningsexemplar, minsann!😀

Och mina värsta farhågor besannades inte alls, för det handlade varken om Stora boken om avancerad knyppling av spetsar eller Guiden till den perfekta garderoben för stilsäker outfit... puh! vilken rackarns tur.😅

Kommit på att jag tycker mycket om överraskningsexemplar, där den som skickar har koll.

Har tidigare för recex alltid blivit tillfrågad via mail om det funnits intresse för en speciell bok som erbjudits, eller om något önskats ur förlagskatalog med nyutgivning.

Men så helt nyligen då alltså; ta-da!:


Bokfabriken verkar ha stenkoll på vad jag gillar. Vit syren av Cecilia Sahlström är en psykologisk thriller, och den sorten är extra spännande enligt mig. Författaren har 20 års erfarenhet från polisyrket och en sådan erfarenhet brukar ju dessutom skvallra om god kvalité och trovärdighet när det gäller en kriminalroman, inte sant?

Vit syren är första boken i en planerad serie om kom­missarie Sara Vallén och inspektör Rita Anker:


"Försommaridyllen spricker när en ung tjej hittas brutalt misshandlad i Lunds stadspark. Gärningspersonens tillvägagångssätt verkar ha symbolisk betydelse och i offrets hand vilar en kvist av en sällsynt vit syren.

Kommissarie Sara Vallén vid våldsroteln i Lund blir tilldelad fallet, men hennes utsikter att vara en del av lösningen försvinner snabbt när hennes son blir huvudmisstänkt. Trots att hon är berövad sina befogenheter känner hon sig tvungen att lösa fallet. Hon måste rädda Johannes. Hennes son skulle aldrig göra någonting sådant. Aldrig.

I Vit syren sätter Cecilia Sahlström mänskligt förfall i kontrast till lärdomsstadens polerade yta."


Så värst sällsynt är nu inte den vita bondsyrén som blommar för fullt hos oss här i Uppland idag, men den doftar ljuvligt. Syrenernas tid och gullregnens månad, ack så kort, går den inte att försöka bromsa in på något vänster? 😉



(Helgfrågan och länkar till andras svar hittas till helgen här.)

tisdag 6 juni 2017

Tematrio - Något svenskt

Veckans tematrio presenteras som vanligt av Lyrans Noblesser:


..."dags att fira nationaldagen, eller svenska flaggans dag, som jag oftast säger. Det är inte så lätt att ändra sånt man lärt sig som barn. Berätta därför om tre svenska favoriter: böcker, författare, sångare, skådespelare, fotbollsspelare etc. Här finns stor frihet att hitta på lite vad som helst."


Ja, ja, jag vet... tre "gubbs", och inte heller i livet, men väldigt svenskt och väldigt bra!:


Hjalmar Söderberg Hjalmar Söderberg
(1869-1941)

Svensk författare som bl.a skrivit romanerna Doktor Glas och Den allvarsamma leken.

Här på bloggen tidigare skrivit om novellerna:

Aprilviolerna
Blom
Tuschritningen

"Det finns en del saker som man måste vara fackman för att inte förstå." 
Citat av Hjalmar Söderberg


Nils Ferlin1Nils Ferlin
(1898-1961)

Svensk författare/poet

"Du har tappat ditt ord och din papperslapp,
du barfotabarn i livet,
Så sitter du åter på handlarns trapp
och gråter så övergivet. 
Vad var det för ord - var det långt eller kort,
var det väl eller illa skrivet?
Tänk efter nu - förrn vi föser dig bort,
du barfotabarn i livet." 
Du har tappat ditt ord av Nils Ferlin


Tage Danielsson radioTage Danielsson
(1928-1985)

Svensk författare/poet, manusförfattare, filmregissör, skådespelare och komiker.

"Om du tänker såsom så att
va ska allt det här va bra för,
kan du säkert finna på att
det finns mycke att va gla för.

Det är visserligen sant att
världen verkar skev och galen.
Dock är livet rosenkantat,
liksom kul i marginalen."

Del av dikten Dolda glädjeämnen av Tage Danielsson


måndag 5 juni 2017

"Hormonbibeln" av Martina Johansson

Hormonbibeln: Hormonoptimering för den moderna människan av Martina Johansson. Pagina Förlag:

"Våra hormoner styr inte bara om vi blir kvinnor eller män, de styr hela vår personlighet och individuella karaktärsdrag. De styr var någonstans på kroppen som fettet sätter sig, hur vi mår, hur länge vi sover och hur gamla vi blir. Genom att kartlägga ett par av de mest grundläggande hormonerna kan vi få en mer djuplodande förståelse för vårt beteende, humör och hälsa och också få makten att påverka det i en mer önskvärd riktning.

I hormonbibeln beskriver omfattande hur kroppens celler kommunicerar med varandra genom att regelbundet reglera hormonnivåerna, som i tät förbindelse med hjärnans signalsubstanser samverkar i en lång rad kedjereaktioner. Vi behöver inte vara offer för våra egna genetiska set-ups, utan kan påverka hur vi mår genom enkla medel som inkluderar kost, träning, tillskott och även beteendeförändringar. I den här boken får du veta hur.

Martina Johansson är civilingenjör i bioteknik och biofysik från Chalmers som brinner för hälsa och välmående. Sedan ett par år tillbaka har kroppens tillverkning, utsöndring och påverkan av hormoner varit ett stort intresse och forskningsområde, och det är med denna kunskap som grund som Hormonbibeln har vuxit fram."

Så, varför läser man den här typen av böcker? Nej, jag läser inte dessa som några slags "självhjälpsböcker", som en del verkar kalla även de böcker som handlar om humanbiologi, och som vissa t.o.m. skäms visa att de läser.
Hur kunde det bli så här? Inte behöver vi väl heller skämmas för att lära oss mer om hur vi människor fysiologiskt fungerar. Det skall aldrig vara skambelagt att vara vetgirig, och kunskapen vi förvärvar har vi ju inte bara användning av för egen del, ser det däremot först och främst som att jag lär mig för att kunna dela med mig till andra, för att sådant gör livet mycket mer meningsfullt.

Kanske tycker man så här som mig om man har utbildning och erfarenheter inom hälsa, vård- och omsorg, möjligen är det därför jag själv inte förstår det där skämmiga?
Läser sådana här böcker gör jag p.g.a. ett specialintresse, för funderingar kring åldrande (tanken att man som äldreäldre inte prompt måste leva sin sista tid i livet multisjuk med en full näve piller att försöka svälja ner varje morgon), för den spännande jämförelsen mellan mina "gamla" kunskaper med ny kunskap... skulle kunna fortsätta på den här tråden ett tag till, men det gagnar ingen annan. Har i varje fall förklarat varför det inte är bortkastat eller skämmigt att läsa om hur vi fungerar, oavsett vilken bakgrund vi har.

Att hormoner styr så stor del av vilka vi är och vårt mående borde i rimlighetens namn intressera flertalet, speciellt när så mycket ny spännande vetenskap finns inom området. Hormonbibeln ger verkligen skäl för sin titel, och alla kan nog finna något som intresserar så där alldeles extra. Boken är skriven på ett sätt som är lätt att förstå och så enkelt det nu kan bli för ett sådant komplext ämne. Jag tror (svårt för mig att avgöra) att man inte behöver några förkunskaper för att kunna ta till sig dess fakta i stora drag.

Det finns så mycket man vill skriva om, men nämner bara lite korta instick här och där, för att ge en hint om vad det handlar om. Boken är uppdelad i två delar; del ett handlar om hormonerna, dess effekt, funktion och historia; och del två handlar om "hormonoptimering" (hur vi själva kan påverka de olika hormonerna för att må så bra vi kan).

Att fler förstår vikten av att lära sig mer om blodsocker och hormonet insulin skulle hjälpa många, inte minst då ett kroniskt förhöjt insulin aktiverar inflammationer i kroppen.
Bra att boken tar upp begreppet vanlig mat, ett kosthåll som kan vara både alltför blodsockerhöjande och tillsatsbemängd. Många kan bli provocerade av att man påstår att s.k. "vanlig mat" inte är hälsosam, något man känner att det snart borde bli ändring på. Allt detta spannmål, socker, transfetter, natriumglutamat, o.s.v., tillhör den "vanliga maten", och inte är det något som befrämjar vår hälsa i varje fall.
Kopplingen dopamin (belöningshormon) och sockerberoende är nyttigt att känna till, här får vi en fördjupad insikt om hur det fungerar. Leptin (mättnadshormon) är ett annat hormon som inte upptäcktes förrän 1994. Lär mer om insulin- och leptinresistens. Läs om stresshormonet kortisol och vad det har för koppling till kolesterol, jättespännande!

Om de mer välkända hormon som testosteron och östrogen får man en ordentlig faktagenomgång, som dessutom omfattar intressant historik.
Visste du t.ex. att ett enzym kallat aromatas kan konvertera testosteron till östrogen?

Läs om peptidhormonernet oxytocin. T.ex. om hur ensamlevande äldre som har hund eller katt bevisats ha lägre sjukdomsfrekvens och få ett längre liv, att detta tros bero på de högre plasmanivåer av oxytocin (benämnt "det självläkande hormonet").

Ett kapitel berör bl.a sömn och stress. Man får lära sig skillnaden mellan noradrenalin och adrenalin. Läs om hur adenosinresistens gör att koffeinet ger ett ökat välmåendet (lugnande, sänkt bltr och puls) hos äldre som varit kaffedrickare i hela sitt liv. Hormonet kortisol, stress och utbrändhet är något som blir allt viktigare för de flesta i nutid att få ökad förståelse för, här blir allt kring detta väl förklarat.

Bokens andra del ("hormonoptimering") tar upp varför vi åldras, om oxidativ stress som åldrandeteori, om AGE-teorin och inflammationsteorin. Varför vi får rynkor, får grått hår eller tappar håret. Om hur man med livsstilsförändringar kan bibehålla en god kognitiv funktion livet ut.

Ett kapitel samlar neurohormonerna (vilka även såklart nämns då och då genom hela boken för övrigt) serotonin, dopamin och noradrenalin, läs om neurohormonerna och dess verkan vid höga och låga nivåer.

Till viss del handlar det också naturligtvis om viktminskning för de som behöver sådant och muskelbygge samt uppladdning inför idrottsprestation eller s.k. "fitnesslook" (😄), för den som intresserar sig för det. Just dom bitarna intresserade väl inte direkt mig, förutom att det var roligt att jämföra vad som ingick i min friskvårdsutbildning i mitten av 90-talet med hur det är idag vad gäller det idrottsliga v.s.v. kost, styrketräning, etc.. Men förstår såklart att även detta är något som bör vara med i en sådan här omfattande "hormonbibel". 😊

Att ge människor makt över sin situation genom kunskap kan aldrig vara fel. Så läs och lär av sådana här böcker också. Framförallt; skäms aldrig för kunskapstörst! 😉

Det här är en bok jag starkt rekommenderar alla att läsa.

Tidigare skrivet blogginlägg om boken finns här.

Utnämnde Hormonbibeln till Månadens bästa bok för maj månad!

Betyg: 5/5


söndag 4 juni 2017

En smakebit på søndag: Sektens barn

Genom den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten kan vi ta del av och även själva bjuda på smakbitar hämtade från böcker vi läser eller läst. Med detta utbyte kan vi ge och få bra boktips.

Smakbiten hämtar jag idag från Sektens barn av Mariette Lindstein. Har just läst den inledande ruggiga prologen och startar på kapitel 1, sidan 8:


"Ljudet från teven var öronbedövande. Vindbyarna kan komma att uppnå över femtio sekundmeter, den högsta vindstyrkan som uppmätts i Västsverige ... 
   Sofia satte ner matkassarna i köket, gick in i vardagsrummet, slet fjärrkontrollen ur Benjamins hand och stängde av teven.
   "Men, vad är det?" frågade Benjamin.
   "Sitt inte bara där utan gör något istället."
   "Det var faktiskt intressant. De förklarade hur man ska förbereda sig."
   "Det är väl inte svårt att räkna ut. Gå ut i trädgården och ta in trädgårdsmöblerna, säkra allt som står löst. Jag handlar mat så att vi klarar oss några dagar. Sedan måste vi ta fram värmeljus, ficklampor och sådant. Vet du var Julia håller hus?""



Börjar bli en "ful" vana att bryta av smakbitarna där det finns en fråga, men jag gillar det! 😄

Det här är den tredje och avslutande delen i bokserien om sekten ViaTerra.

Första boken Sekten på dimön (skrev om den här), var egentligen en bok som första gången uppmärksammades bland nyinkomna böcker på bibliotekets sajt, hade inte hört talas om den tidigare men beskrivningen lät intressant, och något kötid för den fanns inte heller. Visade sig vara en roman som hade något väldigt viktigt att säga på ett otroligt inlevelsefullt och otäckt sätt, ett sätt som kan få oss att reagera på något som behöver komma i fokus. Andra boken Sekten som återuppstod (skrev om den här) följs nu upp med denna avslutande del Sektens barn. Har förstås en stark aning om att denna kommer att vara lika fängslande som de två föregående böckerna.

Det här med gruppens påverkan på, eller manipulation av, individen är så spännande tycker jag, värt att få insikt om på alla möjliga sätt. Ett ledarskap kan ju sen förändras över tid och leda till maktmissbruk, en grupp kan successivt börja acceptera det oacceptabla, skapa rangordning och kotterier, fjärma sig från utomstående, bilda myter och lögner. Mycket sådant.

Ska nu inte vidare babbla på om den saken, utan istället ge er en presentation från bokens baksidestext, som låter oss förstå att det här med en sekt är något som de tidigare inblandade inte lättvindigt kan lägga bakom sig:



lördag 3 juni 2017

En kärleksförklaring till böcker och läsning!



Där finns historier som behöver berättas och kunskap som bör komma ut ...

... och man blir så tacksam för att där finns de som kan berätta historierna och förklara kunskapen, för att öka vår insikt och bredda förståelsen för våra medmänniskor, oss själva; vad som skett, sker och kan komma att ske med oss och med vår gemensamma värld.

Det finns så många utmaningar, både i det lilla och i det stora ...

... så böcker ... 

... oavsett om de i romanform berättar för oss en fiktiv version där det finns en bakomliggande speciell livserfarenhet, som behöver bli uppmärksammad, som vi behöver känna till ... 

... eller kanske bara vill förmedla en känsla, få oss att tänka till, lösa ett problem, få andra perspektiv, bli lite klokare, etc. ...

... eller om där finns en specialkunskap som lätt fastnar inom vetenskapliga kretsar/forskningsvärlden och inte kommer allmänheten till del ...

... oavsett vilket ...

... läs böcker! 

❤️


fredag 2 juni 2017

Bokbloggsjerka 2 – 5 juni

På fredagarna arrangerar Annikas litteratur- och kulturblogg bokbloggsjerka. Så här lyder frågan den här gången:

"Hur ser det ut hemma hos er och vad har ni planerat för ”bokligt” i sommar (läslistor, bästa bok att läsa i hängmattan, böcker som ska få hänge med er när ni åker bort, etc.)?"

Det som är pågående läsning är ju förstås planerat den närmaste framtiden, och då ser det ut så här:


Caroline Erikssons senaste psykologiska spänningsroman Hon som vakar ser jag också fram emot i sommar.

Har sen precis upptäckt att Kristina Hårds bok Snösommar nu finns att låna som e-bok på det lokala biblioteket, e-böcker funkar inte så bra att läsa ute då man inte har e-ink, lite synd, men det kanske blir några regniga dagar också? 😊

Annars försöker jag nog lämna öppet för alla eventualiteter vad gäller det "bokliga", precis som vanligt alltså. 😉

Så här såg det ut hos oss idag: fin klar luft, svalt och skönt, ca 12 grader, sol och klarblå himmel. Liljekonvaljerna blommar, syrenens blommor är redo att slå ut, liksom midsommarblomstren. Maskrosorna blommar för fullt, oerhört grönt och vackert. 😍


Trevlig Helg!
💚


Dagens bokpost: Sektens barn och Vit syren


När två böcker kommer till mig i brevlådan = Dubbel glädje! 😍

animated-mail-image-0166

Den efterlängtade fortsättningen (avslutande delen) i bokserien om sekten ViaTerra:

Sektens barn av Mariette Lindstein

Mer info om boken och författaren kan man hitta här (Bokförlaget Forum).

Tack för fint signerat recex Mariette Lindstein!

👍

Den spännande överraskningen (första delen i planerad bokserie), en psykologisk thriller:

Vit syren av Cecilia Sahlström

Mer info om boken och författaren kan man hitta här (Bokfabriken).

Tack för recex Bokfabriken!

👌