tisdag 27 juni 2017

"Tjänarinnans berättelse" av Margaret Atwood

Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood gavs ut första gången 1985, i svensk översättning året därpå. Norstedts ger ut denna roman i reviderad översättning i höst (bild och citerad bokinfo nedan lånade från förlaget). Jag läste den dock i form av den första svenska upplagan, och då genom bibliotekslån.
Varför boken blivit aktuell på nytt beror troligen på att denna klassiker nyligen blivit TV-serie.

"I Atwoods klassiska dystopi från 1985 ges en bild av ett framtida USA, som förvandlats till den kristet fundamentalistiska republiken Gilead. I kampen mot sjunkande födelsetal rekryteras kvinnor i fruktsam ålder och utnyttjas hämningslöst som Tjänarinnor när de befruktas mot sin vilja av härskarklassens män, Anförarna. ­Offred är en Tjänarinna som lever under strikt övervakning, men som drömmer om att ta sig bortom Muren och bli fri igen. 
Tjänarinnans berättelse presenteras nu i reviderad översättning av Maria Ekman – samtidigt som en stor tv-serie får premiär!"

Läser mig igenom klassiska dystopier (jämte nyskrivna dito) och denna kände jag faktiskt alls inte till, detta innan nämnda filmatisering blev upprinnelsen för det förnyade allmänna intresset av boken. Beskrivningen lät egendomlig och tankar gick till en viss polygami-sekt i Utah, Krakauers bok Mord i Guds namn - En berättelse om våldsam tro var ju verkligen uppseendeväckande. Hemskt att sånt förekommer.

Det är en mörk framtidsvision Atwood målar upp, där kvinnorna reducerats till att inte ha något som helst människovärde annat än som barnaföderskor i ett extremt patriarkalt kvinnoförtryckande och fanatiskt religiöst fundamentalistiskt samhälle. Om det blir otäckt? Utan tvekan!

I nyhetsflödet kan man ju nuförtiden dagligen läsa om övergrepp (t.ex. den här på DN Åsikt igår), och efter att ha läst Atwoods bok går nu tankarna osökt dit. Hur kan olika tidstypiska företeelser utvecklas? Det gäller nog att vara alert på vart det bär iväg om det vill sig illa. Böcker som väcker tankar är alltid bra, av den anledningen bör vi även läsa Tjänarinnans berättelse, trots det jag nu kommer att tycka till om...

För egen del uppfattar jag romanen något för ordrikt trögläst ibland och retade mig på att den var lite plumpt skriven. Det kan ta tid innan man vänjer sig vid skrivsättet, man får liksom härda ut en smula (för det är värt det!). Har väl sen inte direkt något emot det "poetiska" annars, men ibland kan det som här bli i omständligaste laget och man krånglar sig igenom texten med hjälp av drivkraften att man väntar sig en förklaring till det som sker. För den drivkraften finns, utan tvekan.
Visst får man, genom tillbakablickande tankar och efterkonstruktion, en insikt om vad som hänt (hur det hela startade var så fruktansvärt obehagligt, man ryser verkligen inför situationen) och förklaring på vad som sker, men hade nog ändå velat haft en lite klarare bild tidigare än vad som till sist framkom först på slutet. Där först drämmer författaren helt och fullt till med en sorts klargörande epilog kallad "Historiska kommentarer", ett knastertorrt anförande som man alltså sådär slutligen skulle traggla sig igenom med nöd och näppe. Förklaringen fick man ju i varje fall. På sätt och vis. Men oj vad jag skulle ha velat veta hur det gick för huvudpersonen Offred! Tänk om det kunde bli någon slags fortsättning som förtäljer den historien, det hade varit något.

Har tidigare läst Margaret Atwoods Oryx & Crake, en helt fantastisk bok, ännu en minnesvärd dystopi. Kommer med stor sannolikhet att fortsätta läsa den trilogin så småningom. Och om Atwood är ett ämne för Nobelpriset i litteratur? Utan tvekan!

Betyg: 3/5

Andra bokbloggare om Tjänarinnans berättelse:
...med näsan i en bok...
Bokhuset


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. :)