torsdag 20 juli 2017

Temavecka dystopi: Bokfika med Happicuppa-kaffe


Nja, nu är ju saken den att eftermiddagens koffein-fika slopats (morgonkaffet går dock inte att undvara). Förhoppningsvis kan det i bästa fall bidra till sänkta stressnivåer och antal utökade timmar sömn. Man ska leva på hoppet.😁

Hursomhelst får det då bli en Happicuppa-kaffe-stund med Margaret Atwood denna arla morgon anno 2017.

I Syndaflodens år är årtalet 25 och Toby tänker tillbaka (sidan 280):

   "CorpSeCorps kunde ha gjort slut på Happicuppa-kravallerna. De kunde ha skjutit ner allihopa med sprutpistoler, plus alla TV-fotografer som råkade vara i närheten. Inte för att man kunde göra helt slut på all bevakning av den sortens händelser - folk brukade använda sina mobilkameror. Men ändå: varför ingrep inte CorpSeCorps öppet, varför anföll de inte sina motståndare så att alla kunde se, och varför införde de inte öppet totalitärt styre, eftersom de var de enda som hade vapen? De styrde till och med armén, nu när den hade blivit privatiserad.
   Hon hade en gång ställt den frågan till Zeb. Han hade sagt att Corporation Security Corps officiellt var en privat säkerhetskorporation, i tjänst hos korporationerna, och dessa korporationer ville fortfarande uppfattas som hederliga och pålitliga, vänliga som tusenskönor, sveklösa som kaniner. De kunde inte tillåta sig att vanliga människor uppfattade dem som lögnaktiga, hjärtlösa, tyranniska slaktare.
   "Corps måste sälja, men de kan inte tvinga människor att köpa", hade han sagt. "Inte ännu. Så den fläckfria framtoningen ses fortfarande som ett måste."
   Det var det enkla svaret: folk ville inte ha blodsmak i sitt Happicuppa-kaffe."

Av de tre förstklassiga dystopier som är på gång för närvarande har jag särskilt fastnat i Syndaflodens år av Margaret Atwood. Fastnade ju även för Oryx och Crake då den kom 2003. Syndaflodens år följs sen i trilogin av MaddAddam, kommer inte att vänta med att läsa även den, så snart som möjligt. Atwood ... vilken stjärna på detta med dystopi (...eller "dystopisk science fiction", eller vad man nu vill kalla det...?).

Så här beskrivs boken i text hämtad från bokförlaget Norstedts:

"Adam Ett, den goda ledaren för Guds Trädgårdsmästare - en religion som ägnar sig åt att sammankoppla vetenskap, religion och natur - har under lång tid förebådat en kommande katastrof.

När katastrofen sedan inträffar utplånas nästan allt mänskligt liv. Ren, en ung nattklubbsdansare, och Toby, tidigare medlem av Guds Trädgårdsmästare, hör till dem som finner sig strandsatta i en omgivning som är alltigenom förändrad och där ingen går att lita på.

Syndaflodens år är Margaret Atwoods mäktiga och spännande roman som blivit en stor succé runt om i världen. Den kan läsas som en parallellroman till hennes tidigare Oryx och Crake från 2003. Världen är inte längre sig lik, men med Atwoods otroliga förmåga att skapa trovärdighet i det osannolika formas en genial berättelse som ytterst handlar om människans förhållande till jorden och dess resurser."

2 kommentarer:

  1. Atwood är en författare jag vill läsa mer av. Har bara läs en bok och det var många år sedan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Produktiv författare, så mycket finns att välja på. Detta blir den tredje bok jag läst av Atwood, och fler kommer det alltså helt klart att bli. :)

      Radera

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. :)