onsdag 16 augusti 2017

"Den som finner" av Stephen King

Den som finner av Stephen King. Albert Bonniers Förlag. Översättning av John-Henri Holmberg. Läste boken som inbunden, bibliotekslån.

"När beundran blir till besatthet
Den som finner är den fristående andra delen i Stephen Kings thriller-trilogi om Bill Hodges. Den första delen, Mr Mercedes, hyllades av kritikerna och tilldelades årets Edgar Award för bästa spänningsroman 2015.
Morris Bellamy är författaren John Rothsteins allra största fan. Han är fullkomligt besatt av den geniförklarade Rothstein och hans romaner om Jimmy Gold. Men Morris är besviken på sin idol. Rothstein har slutat skriva, och sålt sig till reklambranschen. Som straff måste han dö.
Efter att ha skjutit ihjäl Rothstein i författarens eget hem får Morris inte bara med sig pengarna i kassaskåpet, utan också en trave anteckningsböcker som bland annat visar sig innehålla det handskrivna manuset till ytterligare en Gold-roman. Morris hinner precis gömma undan anteckningsböckerna när omständigheterna gör att han hamnar i fängelse för ett annat brott.
Åratal senare finner en liten pojke vid namn Pete Saubers den undangömda skatten. En skatt som visar sig vara livsfarlig att ha i sin ägo. Den pensionerade kriminalaren Bill Hodges får nys om Petes trängda situation, och tillsammans med sina medhjälpare Holly och Jerome dras han in i fallet och i Morris Bellamys vansinne."

Den här nu andra delen i Bill Hodges-trilogin var i mitt tycke oerhört mycket bättre än den första delen Mr Mercedes, skrev om den här. Trodde då att jag inte skulle följa upp den här trilogin, men blev genom andra bokbloggares recensioner så frestad att ändå fortsätta, och det var väl tur!

Hyllar gärna King som författare återigen, då även detta är en briljant berättad historia av ett sant proffs. Hoppas verkligen att de som läser deckare även provar att läsa den här trilogin. För ni som skyr skräck och övernaturliga inslag, behöver inte känna hinder att läsa serien om Bill Hodges, åtminstone i första och andra delen förekommer inget direkt övernaturligt. Vardagliga miljöer, vardagliga enkla människor och monstret som står för skräcken är ett mänskligt monster, och det blir nästan ännu mera läskigt. Den som finner fick mig att tänka på Kings roman Lida, som ju också har ett liknande tema vad gäller läsares besatthet av författares alster, på ett riktigt ordentligt sjukligt sätt. Men här finns också så mycket ömsint och varmt varsam medmänsklighet. Sympatiska Bill Hodges, Holly och Jerome, unge Pete Saubers och hans syster, dessa personporträtt, deras fina relationer och bemötande väger upp allt det otäcka.

Trots den spännande händelseutvecklingen upplevde jag romanen lite trögläst, och förstår egentligen inte riktigt varför, kanske för ordrik och utbroderad för att räknas som bladvändare? Men när det drar ihop sig mot slutet och blir sådär ruggigt nagelbitande spännande var det trögläst på ett helt annat sätt, visste då knappt hur jag skulle våga läsa vidare. En berättelse engagerar verkligen när man känner så starkt för huvudpersonerna som man vill skall klara sig eller hinna komma till hjälpande undsättning. Är ju en sån som helst vill ha lyckliga slut.

Blev den här gången övertygad om att jag även vill läsa den sista avslutande delen i trilogin, Sista vakten, och en liten hint om handlingen i den får man på slutet i Den som finner. Kanske blir det en aning övernaturligt då i varje fall.😊

Betyg: 4/5

Andra bokbloggare om Den som finner:
Bims Blogg
Bokpool


2 kommentarer:

  1. Ja, det är klart att du ska läsa sista delen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du övertygar mig, då gör jag det. ;)

      Radera

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. :)