fredag 1 september 2017

"Stengudarna" av Jeanette Winterson

Stengudarna av Jeanette Winterson. Wahlström & Widstrand. Översättning av Ulla Roseen. Läste boken som inbunden, bibliotekslån.

"Genom tre berättelser som spänner från avlägsen forntid till apokalyptisk framtid iscensätter Jeanette Winterson en makalös triptyk om vetenskapskvinnan Billie Crusoe och den undersköna roboten Spike och deras passionerade men omöjliga kärlek.        

I ett högteknologiskt samhälle för 65 miljoner år sedan har man just upptäckt en blå planet (jorden) som skulle kunna bli räddningen för den överbefolkade, totalkontrollerade och döende planeten Orbus. Härifrån svingar sig Winterson obehindrat över till Påskön och kapten Cooks 1700-tal, för att avsluta i en krigshärjad framtid där mänskligheten ånyo kämpar för sin överlevnad.

Jeanette Winterson är alltsedan debuten 1985 i det närmaste kultförklarad, och hennes nya roman liknar inget annat. Stengudarna är en interplanetär kärlekshistoria, en kraftfull pamflett mot vår rovdrift på naturen, en futuristisk reseskildring, en hyllning till världens skönhet och en lika briljant som lekfull undersökning av mänsklighetens förmåga att börja om på nytt.

Ur lektörsutlåtandet:

”En ny roman av Jeanette Winterson! Henne är vi många som gillar: Vintergatan går genom magen, Powerbook, Det finns annan frukt än apelsiner … Hon är helt klart bland de allra bästa, den kanske mest egenartade rösten, en av de intressantaste brittiska författarna i sin generation. Hon är speciell, har ett vackert och starkt poetiskt språk, hon är gäckande, hon är alltid allvarlig, hon är alltid humoristisk. Och här är hon på högvarv!”"

Stengudarna plockade jag med mig från biblioteket mot bättre vetande. Baksidestexten var det som lockade och hade nog inte alls valt att låna boken om texten hade varit den ovan istället, här följer ett förkortat citat av just baksidestexten:

"På planeten Orbus är alla genetiskt förbättrade men uttråkade till döds. Det är en värld som är väldigt lik jorden, och som liksom jorden lider svårt av effekterna av klimatförändringarna. Det är en värld där allt har gått förlorat. Så upptäcks en ny planet, perfekt för mänskligt liv. Där finns bara ett problem - dinosaurierna. En expedition lämnar Orbus för att ta itu med dem.[...]
Med stora kliv genom tid och rum är detta berättelsen om en värld som upprepar sig, om misstag som upprepas - och om möjligheter till förändring."

Det här var ingen succé vad gäller bokval för mig. Detta trots tankeväckande ingredienser jag gärna favoriserar, som till exempel: Varnande framtidsvisioner, klimatförändringarna och de ändliga energiresurserna (fossila bränslen) i förlängningen, människans hänsynslösa utnyttjande av naturen, driften att vilja föryngra och omforma till någon sorts perfektion, interplanetariska resor, historiska mysterier, högteknologi som löper amok, ökad hierarkisk segregation (etnicitet, klass, funktionsnedsättning, ålder, etc., etc.), vetenskap vsv religion, m.m. ...
Visst, dessa ingredienser finns med, och ibland är det framfört på ett brilliant välformulerat fyndigt vis (som t.ex. smakbitarna som nämns här och här). Men, jättesynd (åtminstone i mitt tycke), den här typen av överdrivet tillkrånglad lyrisk prosa i romaner brukar vara sådant jag helst undviker. Tyckte heller inte om hur de kvinnliga karaktärerna framställdes. Dessutom var själva uppdelningen i tre berättelser inte vad jag väntat, även rätt osmidig uppdelning med tanke på att allt är menat att hänga ihop som en helhet. Över gränsen till smaklöst burleskt sen när det handlade om överklassdamen Pink och hennes pedofil till make, samt allt knas med det där robothuvudet... nej och usch. När en bok blir skumläst på det sätt som denna blev, ja då blir det lägsta betyg. Så är det bara.

Betyg: 1/5


4 kommentarer:

  1. Svar
    1. Men visst! Det tycker jag du skall göra! :)

      Radera
  2. Oj! Jag lånade den här boken för en tid sedan (glömt när) men hann aldrig läsa. Det låter inte som jag går miste om något men nyfiken blir jag ändå!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Såklart lockar den att läsa, och är du nyfiken så ge den en chans, du kanske gillar! Den har ju faktiskt en hel del som är tankeväckande för vår tid.

      Radera

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. :)