söndag 22 oktober 2017

"X: Den sista platsen" av John Ajvide Lindqvist

X: Den sista platsen av John Ajvide Lindqvist. Förlag: Ordfront. Läste boken som bibliotekslån (inbunden).

"»Under hösten 2016 drog en självmordsvåg genom Stockholms undre värld.«

Så inleds John Ajvide Lindqvists roman X – Den sista platsen, den avslutande delen i trilogin som inleddes med Himmelstrand och Rörelsen.

En gång var kriminaljournalisten Tommy T hela Sveriges älskling, men på senare år har hans stjärna dalat. Undersökningen av självmorden ska bli hans upprättelse. Tillsammans med sin hund Hagge nosar han sig djupare in i mysteriet kring den undflyende gestalten »X« som tycks ligga bakom allting. Spåren leder till ett enormt parti kokain samt till ett oändligt fält med kortklippt gräs och en himmel utan sol.

Samtidigt dras Tommys systerson Linus allt djupare in i X verksamhet. Han är 17 år och bor i det megalomaniska höghusbygget Gårdsstugan. Allt sedan han som 13-åring började sälja sin egen ADHD-medicin har han drömt om att få deala i de högre divisionerna. När han slutligen får chansen visar sig verksamheten vara både farligare och underligare än vad han kunnat föreställa sig.

X – Den sista platsen är en övernaturlig kriminalroman där småbrottslighet korsar det utomvärldsliga. Det finns en större plan bakom det som inträffar och mycket pekar mot Brunkebergstunneln. Krafter bortom människans kontroll sipprar in i förorterna och förändrar Stockholm.

Nån däruppe måste gilla oss. Eller inte."

Hur kan en roman vars handling är så bekymmersam, hårdkokt och brutal även vara så pass rolig som denna? Skrivandet som hantverk är i toppklass, oavsett hur historien vänds och vrids till på de mest surrealistiska vis. En stor dos humor, rapp dialog och avgrundsdjup svärta levereras i denna sista del i Platserna-trilogin, en bokserie som jag haft väldigt blandade åsikter om och något som varit bland det konstigaste jag någonsin läst.
Den sista platsen knöt ihop det hela perfekt, kan inte se några trådar som hänger löst. Var faktiskt rätt nyfiken på hur allt skulle jämkas samman i denna avslutande del och blev positivt överraskad, trots att det var något helt annorlunda än väntat. Gillade sen riktigt mycket slutet, väldigt bra och passande!

Från ett lamt okej för den första delen Himmelstrand (som jag verkligen inte var speciellt förtjust i) kan man nöjt konstatera att det ändå var bra att man inte gav upp efter den, utan istället förhoppningsfullt glad i hågen fortsatte med Rörelsen: Den andra platsen. Avslutande X: Den sista platsen skiljer sig från de föregående genom att vara mer mörk hårdkokt krim (med övernaturliga inslag) än just skräck, med det inte sagt att det inte förekommer hemskheter, oerhört otäckt blir det ändå. Ordet hårdkokt i samband med romaner brukar i vanliga fall få mig att backa, men här handlar det inte om ytlighet utan djup, tvärtom. När karaktärerna byggs på ett så här trovärdigt komplext sätt och då en behövlig del... medlidande(?) ingår i helhetsbilden, ja då uppnås jämvikt, då funkar det tycker jag.😊

Vad gäller språket är det till stor del anpassat till den kriminella världen, där den medelålders kriminalreportern Tommy T rör sig, tillika hans systerson Linus som slår in på brottets bana genom att starta försäljning av sin ADHD-medicin. Hur deras liv utvecklas på olika sätt genom handlingens fortskridande är väl genomtänkt och inget jag avslöjar mer om här, det är en fördel att veta så lite som möjligt innan man läser den här romanen. Det blir utifrån dessa två huvudkaraktärers perspektiv historien berättas. För mig blev det en smula överkurs att begripa alla ord, om det förortsslang som används är hittepå eller sådant som används i verkligheten har jag ingen aning om, men det gick ju ändå hjälpligt (begreppet "emo" var jag för övrigt tvungen att kolla upp, okej någon slags ungdomlig subkultur alltså... inget påhitt). Har nog inte läst någon roman om narkotikabrottslighet och knarkhandel tidigare, så ovant, visst.
Sen hade liksom inte storyn varit densamma utan Tommys melankoliske hund Hagge tycker jag, en sidokaraktär med paranormala förmågor, klart underhållande.

Så, sammanfattningsvis: En riktigt bra avslutning på den mest konstiga bokserie jag någonsin läst. Till största del hårdkokt övernaturlig kriminalroman som så småningom avancerar till att gränsa till skräck. Brunkebergstunneln var jätteläskig, den här gången också, avskyr tunnlar, alla möjliga sådana får mig att rysa.😱

Betyg: 4/5

Andra bokbloggare om X: Den sista platsen:
Bims blogg
Ugglan & boken
Läsa & Lyssna


En smakebit på søndag: Jägaren

Genom den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten kan vi ta del av och även själva bjuda på smakbitar hämtade från böcker vi läser. Med detta utbyte kan vi ge och få bra boktips.

Smakbiten här idag hämtas från kriminalromanen Jägaren av Kamilla Oresvärd.

David är tillbaka vid polishuset och söker tillsammans med kollegan Lovisa efter människor med något slags avvikande beteende på övervakningsfilmer för att finna mördaren (sidan 110):

Han tittar bort mot Lovisa som sitter framåtlutad och stirrar på sin skärm. Han undrar hur hon kan vara så fokuserad och stirra in i skärmen utan att tappa skärpa. Själv hatar han den här typen av jobb och det kryper i hela kroppen.
   "Det här är ingen höjdare", säger han och stoppar filmen för en paus.
   "Nej, verkligen inte." Lovisa svarar utan att släppa skärmen med blicken. "Men det är ett jobb som ska göras."
   "Mm. Jag hämtar en kaffe. Ska du ha?"
   "Ja, tack."
Han reser sig upp och ser Stina komma emot dem. "Vad ska du göra?" frågar hon.
   "Hämta kaffe."

Ja inte för att det är tråkigt att skriva smakbit på söndagen (tvärtom!), men kanske det vore läge för en kopp te. För övrigt... dricks det inte vansinnigt mycket kaffe i kriminalromaner? De stressade perioderna ute på arbetsplatserna i dessa är ju för det mesta inte direkt få, och kaffe i kombination med stress, samt en tanke på stresshormonet kortisol, hur smart är det?😉


Här hittar ni fler smakbitar denna söndag.


lördag 21 oktober 2017

"Purebred - Flykten från Olympo" av Lisa Hågensen

Purebred - Flykten från Olympo av Lisa Hågensen. Fusce förlag. Läste boken som recensionsexemplar (häftad).

"De trodde att en värld utan raser och religion skulle bli en värld i fred. De trodde fel.

I den glömda staden Olympo ruvar farliga drömmar om flykt, hämnd och förbjuden kärlek. Femtonåriga Thorbi drömmer om att döda freaket Dora, hans systers mördare. När Dora blir tagen av mystiska män iscensätter hennes vän Laban flykten från Olympo för att rädda henne. Thorbi följer med på den farliga resan. Får han bara chansen tänker han hämnas sin syster.

Långt därifrån har en gammal rörelse krälat upp till ytan och gör sig redo för krig. Thorbi och hans vänner hamnar mitt i en fasansfull plan att erövra Europa. Armén de möter har två mål. Slaveri och förintelse."

Flykten från Olympo är första delen i en dystopisk trilogi för ungdomar och unga vuxna. Världsbygget är intressant, tankeväckande och skickligt konstruerat, kan utan tvekan även engagera vuxna läsare. Efter en seg inledning (då man ännu inte riktigt fått grepp om situationen) tog storyn fart, blev då både spännande och äventyrlig. Det blir utifrån huvudpersonen Thorbi den här första delen i serien berättas.

Språket är enkelt och som man får förmoda till viss del särpräglat för Thorbis livssituation. Reagerade kanske speciellt på det alltför täta användandet av ordet freak, freaking och när det kommer till Dora; freaket. Tolkar det som en förstärkning för en form av rasmotsättning, samma rasmotsättning som kan uppfattas ligga bakom killens envisa övertygelse vad gäller skuldfrågan i systern Miras oklara död. Klart att den som ser annorlunda ut måste vara skyldig... ja, något fördomsfullt avhumaniserat på det sättet tänker jag mig att det skall framstå som. Något jag däremot tyckte extra bra om var miljöbeskrivningarna, dessa blev för mig väldigt levande och påtagliga på ett mycket speciellt sätt, allt från vackert och stämningsfullt till krypande obehagligt och hotfullt.

Förutom själva den delvis för världsordningen förklarande upptakten (innan gänget nådde sitt mål efter flykten från Olympo) blev boken för mig en riktigt spännande bladvändare. Den sönderbombade staden och vad som möter dem där förklarar världssituationen ytterligare. Stadens rasmassor av betong och metall gav en tanke om hur det kan vara att leva under sådana extrema situationer, vilket ju många gör i verkligheten i krigsdrabbade områden. Episoden med utflykten till köpcentret och vad därefter hände var en verklig nagelbitare.

Om jag skall jämföra den här dystopin med något annat... så kanske till viss del James Dashers Maze runner, såtillvida att karaktärerna är rätt olika sinsemellan och att man successivt lär känna dem på ett bra sätt. Gillar man sen tankeväckande dystopier med äventyr bör man inte bli besviken på Flykten från Olympo.
Förutom Thorbi fanns det flera spännande karaktärer som man lade lite extra märke till hur de framställdes, t.ex. mystiska Whanzi som bär på en hemlighet och stackars Keidra med sitt missförstådda hälsotillstånd.

En värld utan religioner, raser och olika språk. Kan vi tänka oss något sådant? Och hur skulle en sådan värld te sig, hur skulle den utvecklas? Tycker du liksom jag att det är en spännande tanke, läs då Flykten från Olympo. Uppföljaren Herrenvolk är planerad ges ut redan i november, och såklart vill jag läsa även den.

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 3/5

Finns att köpa på:
BokusHäftad / E-bok
AdlibrisHäftad / E-bok
Cdon: Häftad

Andra bokbloggare om Purebred - Flykten från Olympo:
Boklysten
Vargnatts bokhylla
Västmanländskans bokblogg


torsdag 19 oktober 2017

Helgfrågan v. 42


Mias bokhörna arrangerar inför varje veckoslut helgfrågan. Veckans fråga inför kommande helg lyder som följer:

"Vad tycker du en bra recension ska innehålla?"

Vad boken/filmen handlar om och en sammanfattning lite kort (nämn för i allsin dar inte hur boken slutar eller vem som är mördaren!). Vilka tankar som väckts är också fint att få med, lite analys och egen tolkning efter förmåga, vad man tror att författaren vill ha fram, kanske nämna något man lärt sig eller fått insikt om. Vad man tycker om det man läst, vad som är bra, mindre bra eller rent av fantastiskt! Presentera, analysera och bedöma... ja, ungefär så tror jag i stora drag. Sen finns det ju sånt man kanske tar för självklart, d.v.s. att nämna titel och författare (eller titel och regissör om det handlar om film).

Vad som kan vara viktigt att nämna något om mer specifikt: Karaktärerna (företrädesvis de som innehar huvudroller, såvida inte någon med biroll haft stor betydelse); miljöbeskrivningarna, språket, sättet/stilen boken är skriven på; om boken/filmen uppfattats svårtillgänglig eller lätt; för vilka man företrädesvis rekommenderar boken/filmen och varför. Sifferbetyg är inte nödvändigt, det viktiga är ju ändå det man skriver och att man i möjligaste mån får fram sitt tyck och tänk på ett relevant sätt.

Uppmärksammar jag mig själv på allt som nämnts ovan när en bokbloggsrecension skrivs? Näppeligen! Men försöker att ha det i åtanke emellanåt så det inte blir helt hejsansvejsan uppåt väggarna. Har nog rätt svårt att hålla mig till en strikt strukturerad ordning där alltid alla bitar är med, det skall ju vara roligt att skriva också, på samma vis som man finner nöje i att läsa.


Och bonusfrågan:

"Vad brukar du unna dig när det är helg?"

Först och främst: Unnar mig att inte försöka lösa olösbara problem.

Därutöver: Mycket frisk luft, motion, bra hälsosam mat... men allt det där unnar jag mig nog för jämnan.


Trevlig helg!
🌞



Helgfrågan och länkar till andras svar hittas till helgen här.


onsdag 18 oktober 2017

Bokpaus med Höstsol


Har varit lite knalt med bokpaus här på onsdagarna sedan det var tänkt att inläggen skulle ersätta bokfikavarianten. Men idag blev det dags igen. Höstsol reserverades på biblioteket långt innan denna ström av recensionsexemplar förgyllde min tillvaro med en naggande god bokhög som väntar på att bli läst. Även X: den sista platsen av John Ajvide Lindqvist (utläst nu och bokomdöme kommer inom kort) och Kaja Nordengens Hjärnan är stjärnan är sådana, d.v.s. biblioteksreservationer som inte gick att ta bort. Vissa böcker bara måste man ju läsa, oavsett boktravar som lockar i ens alldeles omedelbara närhet.

Men nu var det alltså Höstsol av Lars Wilderäng det skulle handla om. Efter en klar fin höstdag med strålande sol passar det ju bra att till kvällen starta upp första delen i denna säkerhetspolitiska thrillerserie om två delar. Verkar ruggigt spännande och så här lyder baksidestexten:

"Det är tidig september och i Stockholms skärgård pågår ännu en ubåtsjakt. Men när en privatperson lyckas fånga något på bild, riktas misstankarna oväntat bort från öst och vänds istället mot väst.

Samtidigt gör ett amerikanskt specialförband i Irak en förödande upptäckt. Vapen som borde ha förstörts efter kalla kriget, decennier tidigare, har åter dykt upp. Men vem är ägaren, och finns det fler?

I Skövde lägger major Johanna Bergäng all sin energi på sitt repövande kompani istället för på sitt havererade förhållande. Hennes ex Jonas Vindelby börjar sitt nya jobb som beredskapshandläggare i Uppsala medan hans bror Christian placeras ut som livvakt hos den excentriske och svårhanterlige utrikesministern. Från sina olika positioner blir de alla snart varse att tillvaron drastiskt är på väg att förändras. Vem är egentligen ansvarig när världsläget tar en fasansfull vändning?

Höstsol är den första av två delar i en rafflande säkerhetspolitisk thrillerserie. Den utspelar sig i en framtid som ligger obehagligt nära vår egen tid."


tisdag 17 oktober 2017

Ord: "Keto" och "ketogen kost" är veckans nyord, enligt Språktidningen


Acetone-3D-vdW
Keton
By Ben Mills (Own work) [Public domain],
via Wikimedia Commons
Ja, så stod att läsa igår på Språktidningens blogg. Blev lite betänksam, för "ketogen diet" började ju användas redan på 1920-talet och då som som epilepsibehandling, om jag nu inte helt har missuppfattat saken. Kanske menar man just ordet "keto"? Det ordet kan man nog däremot tycka är en aning nyare, liksom att ketogen kost i huvudsak tycks ha hamnat i det stora facket bantningsdiet numera, där så många andra matval som är hälsobefrämjande verkar hamna (trist att det ska behöva vara så).

Keto är enligt mig ett hälsobefrämjande livsstilskoncept med helhetssyn, alltså ingen diet eller bantningskur. Alla som väljer ketogen kost väljer det inte för att gå ner i vikt, även om folk säkert lätt kan tro det, inte minst genom att läsa sådana publicerade texter som för Språktidningen igår.

För egen del vill jag hellre uppfatta keto och ketogen kost som ett sätt att behålla hälsan, eller försöka uppnå hälsa och mer ork i vardagen (oavsett frisk, sjuk, klen, stark, tjock eller mager). Och vem vill inte det?


måndag 16 oktober 2017

Dagens bokpost, del 2/2: Landsförrädaren


Landsförrädaren
av David Baldacci


Nästa bok som fanns i postlådan denna oktoberdag var en thriller, tredje delen i Baldaccis serie om FBI:s utredare John Puller. Också Landsförrädaren är nyutkommen denna månad. Har inte läst de två föregående böckerna i serien och hoppas den skall gå att läsa fristående, tycker oftast det brukar vara på det viset.

Författaren är förstås vida känd och böckerna omåttligt populära, så denna skall bli riktigt spännande att få läsa.


Innehållsbeskrivning:

"Det är ett fängelse olikt alla andra, med ett säkerhetssystem utöver det vanliga och militärens hårda disciplinregler.

Ingen av fångarna har ens tänkt tanken på att rymma. Alla trodde att det var omöjligt. Fram tills nu.John Pullers äldre bror Robert är dömd för landsförräderi.Hans oförklarliga rymning från fängelset har gjort honom till landets mest eftersökta brottsling. Vita huset ser John Puller som länken till att finna Robert. Men Puller upptäcker snart att hans bror är jagad av någon som inte vill fånga honom levande. Puller tvingas dessutom att samarbeta med en annan agent som verkar ha en helt egen agenda.

De blir allt mer involverade i fallet, och Puller hittar märkliga detaljer om sin brors dom. Och det verkar som att någon är villig att göra vad som helst för att sanningen inte ska komma fram. Pullers förmåga som utredare sätts verkligen på prov, och han kanske inte är tillräckligt skicklig för att rädda sin bror eller ens sig själv."


Tack för recex Bokfabriken!


Dagens bokpost, del 1/2: Warriors - Midnatt


Warriors - Midnatt
av Erin Hunter


Yepp! Spännande böcker från Bokfabriken i postlådan igen. Börjar med att kolla upp första delen i Warriors-seriens andra svit, vilken Cajsa ser ut att vilja sätta tänderna i (eller så försöker hon möjligen hypnotisera sin matte till att trolla fram något annat ätbart):

"Mörker, luft, vatten och himmel kommer att stråla samman. Ingenting kommer att bli som förr. 

I många månar har det varit lugnt i skogen. Men så, i en dröm nås Åskklanskrigaren Törnklo av en profetia från Stjärnklanen. Ett hot närmar sig och Törnklo är utvald att rädda sin klan. Runt om i skogen slår samma natt tre andra katter upp ögonen. De fyra utvalda har vaknat.

En ny generation krigarkatter vågar sig ut på en resa som inte ens klanernas ledare känner till. En resa som kräver största tänkbara mod.

Hjältemod, vänskap, maktkamper och svek - krigarkatternas hårda liv fascinerar läsare över hela världen. Warriors-serien har blivit en jättesuccé med över 20 miljoner sålda böcker. Midnatt är första delen i Warriors-seriens andra svit, Den nya profetian. Fortsättning följer i Månsken."

Ja, det här är ju lite lustigt. Har tidigare tänkt mig vara oförmögen att bedöma och recensera barnböcker tillräckligt bra (Warriors-serien riktar sig till läsålder 9-12 år). Har av den anledningen resolut tackat nej till erbjudande om recex för den typen av böcker...  Jante är stark ibland. Men just dessa sagolikt fina böcker om krigarkatternas hårda liv har man liksom inte undgått att tjusas av, spänning för barn och en sorts fantasy jag själv skulle ha älskat i den åldern. Lika magiskt vackra inuti som utanpå (jodå, detaljerade och utsmyckade kartor finns även det innanför pärmarna). Nu när så denna första del i andra sviten kom som ett överraskningsexemplar, vad gör man? Sätter klorna i den naturligtvis, och ger blanka tusan i Jante.

Har läst några recensioner om tidigare böcker i serien, för t.ex. Warriors - Ut i det vilda på bloggen Bokhuset, läs den utförligt bra recensionen här; eller för Warriors - Det svåra valet på bloggen Mest Lenas Godsaker, läs den fint lovordande recensionen här.
Verkar alltså inte direkt konstigt att den här bokserien tycks ha gjort sådan stor succé över hela världen.

Nåväl, Cajsa håller sig nog ändå borta från eventuella krigarkatter. Att solo jaga möss, klättra i träd, busa med hundar och mysa vid braskaminen är antagligen mer den unga damens grej.👍




Tack för recex Bokfabriken!


söndag 15 oktober 2017

En smakebit på søndag: Purebred - Flykten från Olympo

Genom den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten kan vi ta del av och även själva bjuda på smakbitar hämtade från böcker vi läser. Med detta utbyte kan vi ge och få bra boktips.

Smakbiten här idag hämtas från den första delen i dystopiska trilogin Purebred Flykten från Olympo av Lisa Hågensen. En bokserie tänkt för ungdomar och unga vuxna... men såklart att även vuxna kan läsa den med stor behållning!


Sidan 244:

    “Får vi komma in? Vi vill inget ont.”
    Tobias ser på Whanzis reptvinn och våra smutsiga kläder. Konstigt nog nickar han och släpper in oss i den dunkla hallen. Det luktar svagt av något jag aldrig känt förut.
    “Jag har precis satt på kaffe”, säger han och går före in i huset. “Vill ni ha? Jag har ingen mjölk.”
    Väggarna i den smala korridoren är mjukt vinröda. Jag stryker fingrarna mot dem och känner på de sträva mönstren.
    “Sammetstapeter”, viskar Laban, och jag undrar hur han kan veta så mycket. “Och äkta mattor”, han pekar på golvet, som består av långa, mörka träplank med tjocka rödblå tygstycken ovanpå.
    “Har de sånt här uppe på Kanten?” viskar jag och låter pekfingret följa sammetsgirlangens väg över väggen.
    “Nej. Jag har läst om det i böcker”, viskar han tillbaka. Böcker, det är ett magiskt ord. Jag har aldrig hållit i en, trots att det finns flera stycken i skolan i Olympo, och ännu fler hos de inflytelserika på Kanten. “En av fördelarna med att bli lärare, vet du”

Har egentligen läst ut boken, men avslutningsvis finns ett utdrag ur uppföljaren Purebred II: Die Herrenvolk. Önskar väldigt gärna läsa fortsättningen av den här bokserien och vill nog spara tills jag har hela boken framför mig, men vacklar lite, dessa två inledande första kapitel det handlar om kan ju inte göra någon skada, speciellt när det tycks handla om ett prequel (ja, åtminstone de två kapitlen), men jag vet inte. Brukar ni läsa den typen av förhandstittar i böcker? Små smakbitar är ju en helt annan sak, förstås, och här hittar ni fler sådana denna söndag.

animated-elk-and-moose-image-0006

lördag 14 oktober 2017

Gårdagens bokpost: Ester Karlsson med K


Ester Karlsson med K
av Christina Olséni och Micke Hansen


Javisst! En mysig pusseldeckare kom på posten igår.


Innehållsbeskrivning:

"Ester Karlsson, 78 år och änka, bor tillsammans med kakaduan Roland i den välmående bostadsrättsföreningen Lärkan. Livet går sin gilla gång med dispyter om tvättstugan och den trasiga gallerhissen som de mest spännande inslagen i vardagen fram till dagen då Lärkans vaktmästare hittas död i sitt vindsförråd.

Polisen konstaterar snabbt att det rör sig om mord och Ester, som behöver fylla sina dagar, beslutar sig för att starta en egen utredning. Med kafferep och vaniljdrömmar nästlar sig Ester in hos både poliser och grannar, i hopp om att finna ledtrådar. När det kort därpå inträffar ytterligare ett dödsfall i fastigheten så går ingen av Lärkans invånare fri från misstankar - allra minst Ester själv.

Ester Karlsson med K är en varm pusseldeckare skriven av författarna bakom succéserien Mord i Falsterbo."

Låter ju hur bra som helst! Och jag som alldeles nyligen klagade på att så få äldre figurerade i romanerna, så kom då den här som ett bre... en bok på posten. Timing.😊

Åsa Carlsson med C behöver nog en varm, snäll och rolig bok att grunda med om man tänker på all skräck och dystopi som planerats framöver. Att det sen är en pusseldeckare, dessutom med ett mystiskt "det slutna rummet"-mord, är ju helt suveränt, gillar sådana.😉




Tack Bokfabriken för recensionsexemplaret!


torsdag 12 oktober 2017

Helgfrågan v. 41

Mias bokhörna arrangerar inför varje veckoslut helgfrågan. Veckans fråga inför kommande helg lyder som följer:

"Har du några tips på hur man gör för att ta sig ut svackan?"

Med "svackan" menas förstås en lässvacka. Men att förtydliga det på en bokblogg var nog lite onödigt.

Tja, vad sägs om att surfa runt på alla dessa inspirerande bokbloggar ett tag för att leta upp något riktigt passande skräddarsytt för den egna smaken kanske? För egen del (om jag befann mig i en lässvacka) skulle det nog så här års innebära skräck eller dystopi tror jag, eller varför inte en dystopisk skräckroman, och känner man så kan jag för tillfället rekommendera denna.

Ibland kan det annars hjälpa att pausa romanläsandet om det går trögt och istället leta fram en riktigt intressant faktabok med ett ämne som man kan få grotta ner sig i fullständigt.

Och bonusfrågan:

"Höst, Vinter, Vår eller Sommar?"

Våren! Varken för kall eller för varm, bara så där ljuvligt lagom, efterlängtad och skirt grönskande. Inget man helst skall börja längta till nu när hela vintern ligger emellan.😏


Helgfrågan och länkar till andras svar hittas till helgen här.


"Första hösten - Blå gryning" av E. P. Uggla

Första hösten - Blå gryning av E P Uggla. Förlag: Visto förlag. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden).

"När skördarna förstördes oroade sig alla för vintern. Så naivt. De flesta skulle inte överleva hösten.

Stockholm. De nya blommorna spränger igenom ännu en trottoar och Livsmedelsverket kallar till krismöte. Vad gör man när de blå blommorna inte kan sorteras ut från skördarna? När gräset har försvunnit och kornas mjölk är ljusblå?

Ändå är det inte vad de borde fokusera på. Hösten är här och Lisen är forskaren som först ser förändringen. Inte som hon skulle önska under ett mikroskop. Hon ser den i sig själv.

Första hösten är en dystopisk skräckroman som skickligt väver in vår tids vetenskap i en verklighet bortom de mest groteska mardrömmar."


Tackade ja med förtjusning då jag erbjöds den här boken som recensionsexemplar, och mina höga förväntningar blev minsann infriade, utan tvekan.

Intresset för fantasifull spännande fiktion i form av (mer eller mindre skräckbetonade) dystopier har verkligen växt sig starkt under senare tid. Man behöver alls inte vara särskilt ung läsare för att gilla den här typen av böcker. Skräckvisionerna kan ha spännande saker att förmedla (alla tider har väl haft sina orosmoment inför framtiden och fortsatt väva vidare på meningen: "Tänk om"...).

Nu skall det handla om den dystopiska skräckromanen Första hösten, och börjar då med en flott bokvideo:



Glad jag blev att få följande upplysning i bokens efterord: "Det kommer en fortsättning."

Tack!

För det här gillade jag riktigt mycket. Finns därför en hel del man inte vill missa att nämna, utan att för den skull spoliera handlingen.

Det allra bästa med just Första hösten som dystopi är hur skickligt nutida vetenskap (plus sådan som fortfarande till stor del ligger i sin linda) är infogad i en fiktiv dramatisk händelseutveckling. Hur spännande är det inte med allt det som nu händer inom forskningen för molekylärbiologi; biokemi, biofysik, bioteknik, genetik... och även otroligt skrämmande, om man tänker på vad kunskapen eller sökandet efter kunskap kan leda till om det går fel, i värsta fall, i ett mardrömsscenario (kanske i kombination med vad för hemligheter kring det förflutna som klimatförändringarna blottar?). Tanken finns ju redan där hos oss och därför känns den här storyn så otroligt rätt i tiden.

Hade inte hört talas om LUA (eller LUCA) - den sista gemensamma förfadern; Last Universal Ancestor (eller Last Universal Common Ancestor) innan jag läste den här boken. Blev förstås oerhört nyfiken på detta något som antas ha levt under den geologiska eran paleoarchean, ja för sisådär 3,5 miljarder år sedan. Såklart måste man ta reda på mer om det på wikipedia. Sätter ens fantasi i rörelse, inte sant?

Sen skall jag inte avslöja hur detta med tarmfloran kommer in i bilden. Våra tarmbakterier, som vi tycks leva i symbios med, har man fått veta en hel del om på senare tid, enormt intresseväckande område som vetenskapligt antagligen bara är i utkanten av något större. Nyare forskning har ju, som vi kanske läst, kommit fram till att det finns fler kopplingar mellan tarm och hjärna än tidigare anat, styr på så vis t.ex. beteende och personlighet. Helt klart är det stoff som används på ett effektivt och finurligt sätt i romanen (mer än så avslöjar jag inte!).

Romanens tre huvudkaraktärer, Lisen (forskaren) å ena sidan, och femtonåriga Charly (Lisens syster) samt Adam å andra sidan, delar varvat på kapitlen. Kapitlen hålls på äkta bladvändarmanér effektfullt korta, fartigt händelserika och med avslutningar som lockar till sträckläsning. Uppdelningen därutöver är en snabb upptrappning från "Sista sommaren" till "Första hösten" (då allt går åt helsike) och kort avslutande "Vinter". Gillade hur de till olika personlighet inblandade aktörerna utvecklades under berättelsens gång (Fredrik inte minst) och det skall bli spännande att få följa upp hur det kommer att gå för de som är kvar i fortsättningen. För visst, alla överlever inte. De huvudsakliga platserna för romanens handling är från söder till norr; Malmö, Stockholm och Luleå. Miljöbeskrivningarna spär snyggt på den härligt obehagliga stämningen i övrigt. Historien är som fantasifull fiktion väl underbyggd och trovärdigt framställd med hjälp av just den där vetenskapen, som jag redan troligen nämnt alldeles för mycket om.

Skall det till att göra jämförelser, vilket jag inte tycks kunna hålla mig ifrån, kan man finna likheter till den av mig höjd till skyarna; Flickan med gåvorna av M R Carey, men även suveräna; Pestens tid av Stephen King, och lägg därtill sen en ordentlig skopa detaljerade Dean Koontz-aktiga monsterbeskrivningar, det sistnämnda fick i mitt tycke ta mer plats än nödvändigt, liksom slagsmålen. Men det där med slagsmålen är ju lite svårt att avgöra när det blir för mycket, samtidigt ger de ju actionavsnitten extra fart och skänker karaktärerna ökad samhörighet (eller tvärtom).

Hur blåa anemoner kan vara obehagligt skrämmande? Ja, det får man ta reda på genom att läsa Första hösten: Blå gryning, en ovanligt bra dystopisk skräckroman, vild fantasi blandat med fascinerande och intresseväckande vetenskap. Väntar nu med stor entusiasm på fortsättningen!

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 4/5

Finns att köpa på:
BokusInbunden
AdlibrisInbunden
Cdon: Inbunden

Andra bokbloggare om Första hösten - Blå gryning:
Bokhuset


onsdag 11 oktober 2017

"Skrik tyst så inte grannarna hör" av Karin Alfredsson

Skrik tyst så inte grannarna hör av Karin Alfredsson. Förlag: Bokfabriken. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden).

"Allt kommer att ordna sig. Roger är omtänksam och uppvaktande och har vigt sitt liv åt att hjälpa afrikanska kvinnor ur fattigdom. Han ser på Ellinor med en blick som säger att han vill ha henne, att hon är hans. Du kanske ska flytta med till Afrika? Rogers erbjudande blir lösningen på den ekonomiska knipa Ellinor har hamnat i. Hon lämnar frisörsalongen och Stockholm och flyttar med till Zambia.

Efter ett liv i fattigdom i Lusakas slumområden får änkan Loveness ett liknande erbjudande. Siame är välklädd, snäll mot barnen och har en tjänstebostad hos svenska ambassadens biståndsråd. En riktig bostad. Med en dörr som går att låsa. Allt kommer att ordna sig.

Skrik tyst så inte grannarna hör är en gripande roman om mäns våld mot kvinnor, om orättvisor, systerskap och häxeri. Efter flera år som biståndschef i södra Afrika är Karin Alfredsson äntligen tillbaka som författare."

Moderna och samtida rena relationsromaner är något jag normalt inte väljer att läsa, men Karin Alfredssons nya roman Skrik tyst så inte grannarna hör blev jag ändå rätt nyfiken på.

Bokpresentationen av författaren själv:


Att försöka förstå gruppens påverkan på individen, eller en ledares påverkan/manipulation av en grupp individer, är ju alltid intressant att lära sig mer om. Men vad gäller detta med destruktiva parförhållanden, där den kontrollerande parten utövar våld som förtryckarmedel, kan man ibland ha svårt att förstå hur det kan gå så långt innan den misshandlade parten lämnar förhållandet (åtminstone i de fall där inte gemensamma barn är inblandade). Så blev man något klokare av att läsa den här romanen vad gäller det? Absolut!

Här får man följa två olika par från två olika kulturer och samhällsklasser där förhållandena blir alltmer destruktiva, på olika sätt p.g.a. sociala- och kulturella skillnader men ändå på sätt och vis lika. Dessutom får man en övertygande beskrivning för den afrikanska miljön och livet där, liksom biståndsarbete, även det var väldigt spännande att få en trovärdig inblick i.

Romanen är framförallt väldigt välskriven. Kapitlen är korta, liksom meningarna, och individuellt färgade röster ges åt de olika inblandade parterna varvat. Rogers och Siames röster blir alltmer motbjudande att läsa och man fick en tilltagande obehagskänsla för dessa. Fick alltså en klarare bild för hur det kan gå till då en människa så till den grad kan förtrycka en annan i ett parförhållande så att det leder till förnekelse inför det som sker, då självbevarelsedriften sätts ur spel. Hemskt ruskigt och angeläget att känna till! Så detta är en sådan där viktig bok som jag hoppas många kommer att läsa för att få större insikt i något som ofta inte syns utåt, men som sker i det fördolda. Bra att det lyfts fram på det här sättet i lättillgänglig romanform.

Även fast mitt betyg nedan kan tyckas lågt i förhållande till mitt positiva tyck och tänk om boken ovan, är det för mig ett högt betyg eftersom relationsromaner normalt inte är något jag annars läser, och just därför blev det för mig en aning trögläst. Romanen rekommenderar jag förstås alla att läsa, oavsett vilka sorters böcker ni annars helst föredrar. Komfortzoner har vi även för våra bokval, men genom att kliva ur den där zonen emellanåt kan man vidga sitt vetande på områden man inte alls annars väljer att läsa om, så var det med den här boken för mig.

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 3/5

Finns att köpa på:
BokusInbunden / E-bok / CD-bok
AdlibrisE-bok / CD-bok / Ljudbok / MP3 på CD
Cdon: Inbunden

Andra bokbloggare om Skrik tyst så inte grannarna hör:
enligt O
och dagarna går...
Villa Freja


tisdag 10 oktober 2017

Tematrio - Pappor

Veckans tematrio presenteras som vanligt av Lyrans Noblesser:

"Berätta om tre böcker som handlar om pappor!"

..."pappor i litteraturen. Bra och mindre bra."

Knepigt! Kom på tre till sist, som kanske inte helt och fullt handlar om bara fäder, men dom ingår. För alla tre böckerna gäller dock: Missa inte, läs!


Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz av Göran Rosenberg
Med hjälp av skärvor av det förflutna, i form av t.ex brev, dokument, genom att besöka platser, tala med överlevande och egna minnen, följer författaren sin far i spåren: Vägen från Auschwitz och tiden som följer därpå. Om att sen försöka börja livet på nytt, i ett nytt land, med ett nytt språk och en ny kultur, på en ny plats; Södertälje. Faderns avsaknad av upprättelse leder till ett hemskt sorgligt slut.

Min far hade en dröm av Barack Obama
Memoarer av USA:s förre president. Berättelsen börjar med att Barack Obama, som aldrig lärt känna sin far, blir underrättad om att fadern dött i en bilolycka. Han reser till Kenya för att söka sina rötter på den afrikanska sidan. En historia om hur det är att tillhöra två olika världar och om att förlika sig med sin bakgrund. Mycket välskriven bok av en amerikansk politiker, en av de bästa kan jag tycka.

Livets ax av Sven Delblanc
Barndomsminnen av författaren. Minnen från en hemsk skräckfylld barndom. Sven Delblanc beskriver sin uppväxt som präglas av en grym och ondskefull egoistisk far, å ena sidan, och en kärleksfull mor samt omtänksamma systrar, som å andra sidan skänker stöd, tröst och någon sorts överlevnadsmod. Boken kom ut 1991 och läste den samma år då den belönades med Augustpriset. Minns starkast en förfärlig episod i handlingen då en häst blev misshandlad, kommer däremot inte ihåg om det var fadern som var våldsam mot hästkraken, men inte helt osannolikt... för han var riktigt förfärligt hjärtlös den pappan.


söndag 8 oktober 2017

En smakebit på søndag: Första hösten

Genom den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten kan vi ta del av och även själva bjuda på smakbitar hämtade från böcker vi läser. Med detta utbyte kan vi ge och få bra boktips.

Smakbiten här idag hämtas från den dystopiska skräckromanen Första hösten Blå gryning av E. P. Uggla.

Ett tidigare forskarmöte blir avbrutet av en receptionist som meddelar att labbet i Oslo upprepat sökt kontakt. Något konstigt har hänt med de mystiska blommorna som spridit sig (än så länge i hela Norden, Baltikum, Polen och delar av Tyskland). Blommorna har på något vis förändrats, något som forskaren Lisen också senare upptäcker i labbet... Kapitel 5; Lisen (sidan 26):

"Lisen skar av en del av anemonens pistill och la den under mikroskopet. Hon höll andan när hon skar i den. Som om något skulle hända. Något oväntat. Obehagligt. Hon bet ihop och försökte fokusera på bilden i mikroskopet. Ändå kunde hon inte rå för känslan. Något var fel med blommorna.
    Anemonerna var inte längre skira blåsippor. Pistillerna hade växt samman till feta, ludna klumpar. En ny substans täckte blombladen och gav dem en lätt gyllene nyans. Framförallt fick substansen blommorna att lukta ruttet. Lukten hängde över sladdar och apparater i labbet som en smutsig närvaro. Det var därför labbet i Oslo hade ringt. De ville dela med sig av upptäckten. Veta om samma sak gällde för Stockholm.
    Rasmus stod framför ett mikroskop vid labbänken bredvid. Fingret snurrade den orange mustaschen. Det betydde att han tänkte. Eller var nervös. Eller glad. Hon var glad att han fanns där.
    Hon ställde in skärpan i okularet. De nytillkomna cellerna i pistillen var mindre än de övriga. Mycket mindre. Och de saknade membran. Nej, det kunde inte stämma. Hon bytte förstoringsgrad. Letade efter kloroplasterna som skulle finnas där. Måste finnas där. Men inte fanns där.
    “Lisen?”"

Dystopisk skräckroman, hur oerhört rätt låter inte det? Visst, visst... det menas ju vara lärorikt att kliva utanför komfortzonen, stimulera nervsystemet och allt det där, men jisses hur trivsamt är det inte att få njutläsa genrer man favoriserar, mellan utflykterna i de litterära områden som är lite mindre frekvent besökta?😁 Och vidare, vad sägs om denna beskrivning:

"När skördarna förstördes oroade sig alla för vintern. Så naivt. De flesta skulle inte överleva hösten.

Stockholm. De nya blommorna spränger igenom ännu en trottoar och Livsmedelsverket kallar till krismöte. Vad gör man när de blå blommorna inte kan sorteras ut från skördarna? När gräset har försvunnit och kornas mjölk är ljusblå?

Ändå är det inte vad de borde fokusera på. Hösten är här och Lisen är forskaren som först ser förändringen. Inte som hon skulle önska under ett mikroskop. Hon ser den i sig själv.

Första hösten är en dystopisk skräckroman som skickligt väver in vår tids vetenskap i en verklighet bortom de mest groteska mardrömmar."




👉Här hittar ni fler smakbitar denna söndag.😊


torsdag 5 oktober 2017

Helgfrågan v. 40


Mias bokhörna arrangerar inför varje veckoslut helgfrågan. Veckans fråga inför kommande helg lyder som följer:

"Vad tycker ni om valet av Nobelpristagare 2017? Kan ni tänka er att läsa något av denna författare? Var det någon annan du hellre sett fått priset?"

Kazuo Ishiguro... känner inte alls till och kan då heller inget tycka. För att tänka mig att läsa något av författaren blir man nog tvungen att ta reda på lite vilken typ av böcker han skriver. Såklart. Inget jag ännu gjort.

JA!!! Det var absolut någon annan jag hellre sett få priset! Men det verkar stört omöjligt, varenda år. Ofta nämnd i Nobelprissammanhang, så när blir det då Margaret Atwoods tur? Jag väntar fortfarande.

Läst Tjänarinnans berättelse, Oryx & CrakeSyndaflodens år och MaddAddam. Romaner som på ett fantastiskt smart sätt fokuserar på viktiga frågor. Vill bara läsa mer Atwood!

Kom igen nu Svenska Akademien, låt den här 77-åriga kanadensiska författaren och humanisten med det knivskarpa intellektet få pris nästa gång. Hon är så värd det, flera gånger om.

Kenyanska författaren Ngugi Wa Thiong'O hade heller inte varit något tokigt val, sådär i andra hand. Läst Upp genom mörkret och tyckte speciellt bra om Floden mellan bergen.

Umberto Eco (1932-2016) har ju sen länge för mig varit en favorittippad författare vad gäller priset. Men nu är det för sent, det går inte att ge Nobelpriset till en person som avlidit, enligt Nobelstadgan.


Helgfrågan och länkar till andras svar hittas till helgen här.


Dagens bokpost: Jägaren


Jägaren av Kamilla Oresvärd


Ännu en överraskning från Bokfabriken bland posten idag!

Första gången jag kan börja lägga böcker på hög för prioriterad läsning. Känns oerhört bra, speciellt nu när båda ögonen är fit for fight igen. Tack gode gud (om jag trodde på en sån) för ögonläkare och isopto maxidex för att slå ut en värkande irit.

Tackar visst väldigt mycket för allting... men att inte visa tacksamhet skulle kännas rent onaturligt för mig. Därför dessa inlägg t.ex., så det är bara att stå ut med mitt eviga tackande.😊

Nu lägger jag i en högre växel för bokläsningen igen och tillskottet idag lockar utan tvivel. Spänningslitteratur hamnar inom bekvämlighetszonen och just en sådan i form av kriminalroman är Jägaren, en fristående uppföljare till författarens debutroman Minnesbäraren (som jag för övrigt inte har läst).


Innehållsbeskrivning:

"När Julia en tidig morgon kommer hem från ett nattklubbsbesök möts hon av en fruktansvärd syn - i köket ligger hennes stora syster livlös på golvet och det är blod överallt. Kriminalkommissarie Stina Seger och hennes grupp blir tilldelade fallet, med väldigt få ledtrådar att arbeta med. Stina kämpar med sorgen efter sin mamma, och i kombination med att ständigt ligga steget efter gärningsmannen blir hennes situation nästintill ohanterlig. De måste komma nära innan mördaren slår till igen, men till vilket pris?
    Samtidigt jagar en man sanningen om en olycka som skedde flera år tidigare. Men vem är han? Och vad är det som han så desperat söker efter?

Jägaren är en fristående uppföljare till Minnesbäraren (2015)."


Tack för recex Bokfabriken!


onsdag 4 oktober 2017

Gårdagens bokpost: Första hösten


Första hösten Blå gryning av E. P. Uggla
(Visto förlag)


Så spännande bokpost det kom igår!

När jag första gången läste om den här bokens handling, kändes det direkt som om romanen var klippt och skuren för min smakinriktning. Är för det första inte så lite förtjust i skräckgenren (hösten är en utmärkt tid för skräck btw), för det andra har dystopier en helt oemotståndlig inverkan och siktas en oläst förblir den inte oläst särskilt länge.

"Första hösten är en dystopisk skräckroman som skickligt väver in vår tids vetenskap i en verklighet bortom de mest groteska mardrömmar."

Men hur fulländat låter inte det i sammanhanget? Snacka om höga förväntningar.😉

Jo, erkänner villigt... blir lätt entusiastisk när det gäller böcker.😀


Den frestande innehållsbeskrivningen i sin helhet:

"När skördarna förstördes oroade sig alla för vintern. Så naivt. De flesta skulle inte överleva hösten.

Stockholm. De nya blommorna spränger igenom ännu en trottoar och Livsmedelsverket kallar till krismöte. Vad gör man när de blå blommorna inte kan sorteras ut från skördarna? När gräset har försvunnit och kornas mjölk är ljusblå?

Ändå är det inte vad de borde fokusera på. Hösten är här och Lisen är forskaren som först ser förändringen. Inte som hon skulle önska under ett mikroskop. Hon ser den i sig själv.

Första hösten är en dystopisk skräckroman som skickligt väver in vår tids vetenskap i en verklighet bortom de mest groteska mardrömmar."


Andra röster om boken:

"Den fantastiska öppningsscenen gör ett ändlöst hav av blommor till något otroligt skrämmande."
      Anders Fager

"Dystopi när den är som bäst: skrämmande, fascinerande och med stor what if-faktor."
     Johannes Pinter

"Obehaget kommer krypande, sedan reser det sig upp och börjar springa."
     Frida Andersson Johansson


Tack Emmelie Pettersén Uggla för recensionsexemplaret!


tisdag 3 oktober 2017

"Fruktans tid" av Leif Selander

Fruktans tid: vikingarnas färd från Norden till Särkland av Leif Selander. Förlag: Publit Sweden. Läste boken som recensionsexemplar (häftad).

"Parallell och fristående fortsättning på Svekens tid (2016). Året är 978 e.Kr. när sextonåriga Ylva med sällskap blir överfallna vid Mälarens strand på väg till Björkö. Ett mindre vikingasällskap som tvångsrekryterar roddare och krigare tar henne tillfånga för att säljas som träl i Gårdarike. Ett öde som skulle innebära total förnedring för en ung flicka. Att ta sitt eget liv verkar vara hennes enda utväg. Det olycksaliga ödet undviks genom en ny vänskap med hövdingens son. Med hans hjälp får hon möjlighet att visa att hon är en tillgång för krigarsällskapet.
I Gårdarike har krig brutit ut, mellan två bröder som slåss om makten, som gör resan farlig och tvingar dem att välja sida. Motgångar som svek, mord och fruktan, men också vänskap, lust och glädje kantar deras väg genom Gårdarike, innan de till slut når färdens mål."

Så blev det då dags för den efterlängtade andra delen i Leif Selanders vikingatrilogi, skrev om första delen (Svekens tid: vikingarnas färd från Norden till Miklagård) här.

Bokserien är baserad på verkliga händelser och bygger i det avseendet främst på en av de mest granskade krönikorna i historien; Nestorskrönikan. Traditionellt menar man att denna krönika om Kievriket och dess historia blev sammanställd omkring år 1113 av munken Nestor i Kiev. Så för er (som på samma vis som mig) är historiskt intresserade borde det här vara en bokserie som väcker intresse.

Nu till fiktionen.

I första delen Svekens tid fick man följa sjuttonåriga Markus, då han år 979 e.Kr. tog värvning till viking på Björkö. Vikingaföljet hamnar under fursten Vladimir, tronpretendent över Gårdarike, och målet blir då att slåss om makten mot Vladimirs bror Jaropolk.

Andra delen Fruktans tid är en parallell och fristående fortsättning, vilket gör att det inte spelar någon roll i vilken ordning man läser dem. I andra delen är det Markus försvunna syster Ylva berättelsen handlar om, tidsperioden är densamma och hennes liv tar en äventyrlig vändning. Som tillfångatagen av ett vikingafölje riskerar hon i förstone bli såld som träl, men efter att ha funnit en vän i hövdingens son Björn lyckas Ylva förklara sin bakgrund som sköldmö och blir därmed upptagen i följet som en resurs, en kolossalt viktig sådan kommer det att visa sig. Då krig bryter ut i Gårdarike ändras sällskapets planer och de blir tvungna att välja sida i maktstriden mellan bröderna Vladimir och Jaropolk.

Visst kan det ibland bara vara ett sådant här spännande historiskt äventyr man vill läsa? Fyllt av helt osannolikt heroiska hjältar och hjältinnor som når framgång, men även ständigt ställs inför nya motgångar; rättrådigt lojala sällskap med växande gemenskapskänsla; hederlighet kontra grym falskhet och svek; hämndlystnad och knivskarp list...
Så helt bortkopplat från vår högteknologiska tid kommer man in i en annan värld en stund, och den värdefulla avkopplingen kan ju böcker skänka oss. Så ge vikingaromaner som denna en chans, även om det normalt inte är vad man annars väljer att läsa. Ofta kanske man tycker det hör ungdomstiden till att läsa den här sortens böcker, men själv vill jag verkligen slå ett slag för att romaner som utspelar sig under vikingatiden kan läsas av alla åldrar därefter också. Testa!

Boken har lagom avvägda kapitel och är lättläst. De historiska skeendena är både intressant framförda och skickligt infogade i den fiktiva berättelsen som är laddad med dramatik. Det blir aldrig utdraget tråkigt eller alltför detaljerat (eller jo, förresten! Eriks gille hade jag nog gärna sluppit få beskrivet så i detalj😆).

Precis som i första delen är miljöbeskrivningarna levande, stämningsfulla och vävs in i berättelsen på ett naturligt sätt. Karaktärerna är en brokig variation och på samma sätt som man på ena kanten finner styrka i huvudkaraktärer att känna stor sympati för (t.ex. Ylva, Björn och hövdingen Eskil) finns även raka motsatserna som skapar ren avsky men även får det där lilla extra adrenalinpåslaget som gör det extra spännande.

Bokens avslutande del var lätt överraskande, men ändå något som säkert för historien vidare åt det håll den är på väg emot i den tredje och avslutande delen Föreningens tid. Den kommer i varje fall inte jag att missa.

Har inte så höga krav som läsare då det gäller redigering, när det som i det här fallet rör publicerade böcker on-demand. Haltade lite där, men på samma vis som vissa nutida slangord i dialogen kändes något malplacerade förtog den lilla detaljen inte helhetsupplevelsen. Lika jämn som den föregående boken gillade jag verkligen även denna uppföljande del.

Sammanfattningsvis: Ett fängslande vikingaäventyr med intressant historisk inblick. Spännande med massor av action, dramatiska händelseförvecklingar och starka känslor bland vänner och fienden. Gillade att läsa om sextonåriga Ylva, en framgångsrik, stolt och stark kvinnlig huvudkaraktär med stort självförtroende. Möjligen inte helt sannolik för tiden (eller vad vet jag om det förresten?) och för sin ålder, men fiktiva hjältinnor får gärna vara lite osannolika vilken tid de än rör sig i, eller vilken ålder de än har. Sånt behövs. Karaktären Ylva sätter alla på skam som försmår en kvinnlig krigare!😊

Ett tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 4/5

Finns att köpa på:
BokusHäftad
AdlibrisHäftad
CdonHäftad


måndag 2 oktober 2017

Tematrio - Tanter och farbröder

Veckans tematrio presenteras som vanligt av Lyrans Noblesser:

"Berätta om tre bra böcker där det finns minnesvärda porträtt av lite äldre personer!"


Roligt tema! Äldre borde verkligen få lite mer uppmärksamhet. Valde helt ojämställt tre farbröder (titlar länkar till bokomdömen på bloggen):


Den som finner av Stephen King
Sympatiska Bill Hodges. Tyckte mycket om den pensionerade kriminalarens varsamma vänlighet i Kings andra fristående thriller-trilogi. Även om fokus i romanen mest låg på en annan ryslig gubbe, våldsverkaren Morris Bellamy.

Gubbe och katt: en kärlekshistoria av Nils Uddenberg
Nils Uddenberg med bakgrund som psykiater tar hand om en herrelös kattdam som gör honom smått förälskad. Uddenberg kan såklart inte låta bli att fördjupa sig i Kissens själsliv. Kåserande essä och charmig feelgood-historia.

Farbrors dröm av Fjodor Dostojevskij
Den förvirrade gamle fursten är en uppenbarelse att sent glömma: enögd, benlös, med peruk, löskägg, puder och rougé. Men Marja Aleksandrovna ser chansen och tar till alla knep för att få sin 23-åriga dotter Zinaida bortgift med den gamle. Komisk småstadsparodi.


söndag 1 oktober 2017

Månadens bästa bok september


Mias bokhörna arrangerar Månadens bästa bok och där kan man hitta länkar till bokomdömen/recensioner för dessa bästa böcker som deltagarna valt för september månad.
Kolla in massor av fina boktips!


Mitt val för Månadens bästa bok i september:


av Anne-Marie Schjetlein

(Titel länkar till recension)

När: 8/9 - 21/9
Var: Rec.ex.
Hur: Betyg; 5/5
Vad: Psykologisk spänningsroman
SAB: Hc
Läste den som: Inbunden
Antal sidor: 335
Förlag: Bokfabriken


Läst september

  1. Stöld av James Patterson/Rees Jones (Rec.ex. Bokfabriken)
  2. Rättegången av J. Patterson/Maxine Paetro (Rec.ex. Bokfabriken)
  3. Googolplex av KG Johansson (bibliotekslån)
  4. Efter Emma av Anna E Wahlgren (Rec.ex. Bokfabriken)
  5. Döden ingen ser av Anne-Marie Schjetlein (Rec.ex. Bokfabriken)


En smakebit på søndag: Fruktans tid

Genom den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten kan vi ta del av och även själva bjuda på smakbitar hämtade från böcker vi läser. Med detta utbyte kan vi ge och få bra boktips.

Smakbiten här idag hämtas från Leif Selanders historiska vikingaäventyr Fruktans tid: vikingarnas färd från Norden till Särkland. Baserat på verkliga händelser.

I den här parallella och fristående fortsättning på Svekens tid får man följa Markus syster Ylva, år 978 e.Kr. Smakbiten hämtas från sidan 314 och Vladimir har kommit med sin krigshär till staden Könugård (Nordmännens namn för Kiev) där Vladimirs bror Jaropolk nu regerar som furste:

"De stora stenarna dundrade genom staden och krossade allt i sin väg, som om Tor själv hade kastat dem. Väggar, tak och hela hus blev krossade av de stora projektilerna. Människorna i stadens östra del hade för länge sedan övergivit sina hus och packat ihop sig där de fick plats så långt ifrån den östra porten de kunde komma. Det gjorde dock inte att människor undgick de stora stenarna som kom flygande över stadsmuren. De  flesta männen i Jaropolks krigshär befann sig på den plats som alla andra försökte undvika.
    Från sin plats på ett av taken mitt i staden blickade Ylva ut över en demolerad stadsdel. De flesta byggnader på den östra sidan var träffad av projektilerna och låg i ruiner. Långt bortom stadsmuren såg hon de stora kastmaskiner Vladimir hade haft med sig. Hon hade både sett dem och hört berättas om dess effektivitet tidigare, men blivit förvånad när Vladimir haft dem med sig. Nordmännen i hans krigshär var inte vana att använda dessa maskiner. Hon hade trott att det skulle sluta med sköldmur mot sköldmur. Nu var hon inte så säker längre."

Så befriande emellanåt att läsa böcker där de mest tekniskt avancerade maskinerna är kastmaskiner för stenbumlingar.😉

För bokserien (där uppenbarligen de två första delarna kan läsas i vilken ordning man vill) utlovas en tredje del; Föreningens tid. Visst anar jag nu, när bara tre kapitel kvarstår att läsa, vad den kommer att handla om. Såklart.😊

Egentligen var det inte denna bok jag planerat läsa ut den här helgen. Men vad gör man? Är tillfället det rätta för en viss sorts bok så är det just inte så lätt att välja något annat.


Här hittar ni fler smakbitar denna söndag.


"Döden ingen ser" av Anne-Marie Schjetlein

Döden ingen ser av Anne-Marie Schjetlein. Förlag: Bokfabriken. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden).

"Precis när du tror att allt kommer att ordna sig och livet är på din sida, det är då det händer.

En sjuksköterska hittas död på rälsen efter att ha sagt upp sig från sjukhuset. Många tvivlar på att Lotta skulle ha begått självmord. Hon verkade alltid så glad, älskade sitt jobb och var omtyckt av kollegorna.

Sjukhuskorridorerna sjuder av rykten och snart är Lottas död inte det enda märkliga dödsfallet. Kirurgen Andreas Nylund känner sig alltmer otrygg och pressad i sin arbetssituation och med det ökar risken för att allvarliga vårdmisstag begås.

När olyckan väl händer får den ödesdigra konsekvenser.

Anne-Marie Schjetlein väver samman ett nät av relationer och livsöden i en dagsaktuell sjukhusproblematik. Döden ingen ser är den tredje fristående boken i serien om kirurgen Andreas Nylund och den kantstötta villaidyllen i Tylösand, uppföljare till Döden kvittar det lika och Döden den bitterbleka."

Positiv överraskning! Kände varken till bokserie eller författare då den här seriens tredje del kom till mig. Den gick att läsa fristående, men till viss del skulle jag vilja ha haft en liten resumé i början, det fanns en del frågetecken. Man ville ju t.ex. förstå det där med Petra, vad som hänt tidigare där hon varit inblandad. Visserligen kan just det där förstås vara en trigger till att läsa de föregående två delarna också, för att liksom få kläm på hela situationen bättre, blev ju helt klart engagerad i intrigen.

Som man kanske anar är det här en psykologisk spänningsroman som griper tag, kanske inte på en gång (mycket relationsfokus), men rätt snart blir det galet spännande och man bryr sig inte om något annat än att få veta hur det kommer att gå och hur allt hänger ihop. Precis så skall en riktigt lysande thriller vara. Med villospår och allt.

Som en äkta bladvändare är kapitlen är korta, njöt av ett mycket bra driv i handlingen och ett fint flyt i texten. Här finns huvudkaraktärer man fattar extra tycke för (speciellt då förstås Andreas och Stina) och framförallt en viktig anknytning till aktuell problematik inom vården som verkligen borde få mer fokus. Det som rör det sistnämnda är väldigt träffsäkert framställt och igenkänning kan nog inte undgås av de som arbetar eller har arbetat inom vården under de senaste decennierna (boken har ett suveränt bra skrivet efterord angående det också). Att det som rör sjukvården är realistiskt framställt är nu inte så konstigt då författaren är legitimerad specialistsjuksköterska inom operationssjukvård, med magisterexamen i omvårdnad. Bara en sån sak gör förstås sitt till. För det här är bra, rentav fantastiskt bra, och jag vill bara läsa mer av Schjetlein.

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Utsåg Döden ingen ser till att bli "Månadens bästa bok" för september.

Betyg: 5/5

Finns att köpa på:
BokusInbunden
AdlibrisInbunden
CdonInbunden

Andra bokbloggare om Döden ingen ser:
Vargnatts bokhylla
Boktok73
Bokraden