tisdag 31 oktober 2017

Skräck (och annat otäckt) i Veckans topplista


Skall prova på något nytt!: Veckans topplista som arrangeras av Johannas deckarhörna.

Kunde väl va nåt att avsluta årets lilla skräcktema med här på bloggen.😊

"Berätta om fem böcker som är skräckexempel i en eller annan mening!"

Tanken var att såhär avslutningsvis nämna något om "skräckexempel" som riktar sig till målgruppen unga vuxna. Men det kan vara lite knepigt med den där kategorin, på vissa ställen står en del böcker för kategori unga vuxna och på andra ställen står samma böcker för läsålder 12-15. Hursomhelst; har blivit lite extra nyfiken på dessa fem Unga vuxna (och/eller Läsålder 12-15) av mig olästa böcker:

Vattnet drar
av
Madeleine Bäck

Svensk postapokalyps och skräckfantasy med åldrig naturmystik...

Låter väl bra?


Half bad: Ondskans son
av
Sally Green

Ett mörkt, magiskt och gripande äventyr. En mix av 1984 och Hunger games.

Den kombon verkar minst sagt intressant.


Monstrumologen
av
Rick Yancey

Otäck gotisk skräck. Som en mix av Mary Shelley och Stephen King har den omnämts...

Vad sägs om det?


Leva utan skugga
av
Sofie Trinh Johansson

"I en tragisk bilolycka förlorade Aisha inte bara sin tvillingsyster Shirin utan även sin själ. Hon tvingas att möta en ny värld, en värld där de döda inte alltid försvinner och där onda förmågor hotar att ta över"...

En sant spännande inledning för bokinnehåll.


Höstväsen: skräckberättelser
av
Anders Fager
Alex Haridi
Kerstin Lundberg Hahn
Madeleine Bäck
Magnus Nordin
Niklas Krog
Lena Ollmark

Skräckmästare som skapat en samling mörka kusliga berättelser (här är det nog läsålder 12-15, tror jag). Sju skrämmande noveller från gränslandet mellan vår verklighet och en dunklare värld.

Lockande? Javisst!


Så nej, berätta så mycket mer om böckerna än vad som delges av förlagen och mina egna små reaktioner på dessa texter kan jag tyvärr inte göra då de ännu inte är lästa. Någon av ovanstående som kanske rekommenderas särskilt?

animated-halloween-image-0735


Månadens bästa bok oktober


Mias bokhörna arrangerar Månadens bästa bok och där kan man hitta länkar till bokomdömen/recensioner för dessa bästa böcker som deltagarna valt för oktober månad.
Kolla in massor av fina boktips!


Mitt val för Månadens bästa bok i oktober:

av Martin Österdahl

(Titel länkar till recension)

När: 23/9 - 23/10
Var: Rec.ex.
Hur: Betyg; 5/5
Vad: Spänningsroman
SAB: Hc
Läste den som: Inbunden
Antal sidor: 512
Förlag: Bokförlaget Forum


Läst oktober

  1. Fruktans tid av Leif Selander (Rec.ex. författare/Publit Sweden)
  2. Skrik tyst så inte grannarna hör av Karin Alfredsson (Rec.ex. Bokfabriken)
  3. Första hösten - Blå gryning av E P Uggla (Rec.ex. författare/Visto förlag)
  4. Purebred - Flykten från Olympo av Lisa Hågensen (Rec.ex. författare/Fusce förlag)
  5. X: Den sista platsen av John Ajvide Lindqvist (bibliotekslån)
  6. Tio svenskar måste dö av Martin Österdahl (Rec.ex. Bonnierförlagen/Bokförlaget Forum)
  7. Jägaren av Kamilla Oresvärd (Rec.ex. Bokfabriken) 


"Jägaren" av Kamilla Oresvärd

Jägaren av Kamilla Oresvärd. Förlag: Bokfabriken. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden).

"När Julia en tidig morgon kommer hem från ett nattklubbsbesök möts hon av en fruktansvärd syn i köket ligger hennes storasyster livlös på golvet och det är blod överallt. Kriminalkommissarie Stina Seger och hennes grupp blir tilldelade fallet, med väldigt få ledtrådar att arbeta med. Stina kämpar med sorgen efter sin mamma, och i kombination med att ständigt ligga steget efter gärningsmannen blir hennes situation nästintill ohanterlig. De måste komma nära innan mördaren slår till igen, men till vilket pris?

Samtidigt jagar en man sanningen om en olycka som skedde flera år tidigare. Men vem är han? Och vad är det som han så desperat söker efter?

Jägaren är en fristående uppföljare till Minnesbäraren (2015)."

En tidstypisk svensk kriminal-/spänningsroman med allt vad det innebär; snabbläst (om man så önskar), lättläst, korta kapitel med mycket dialog, o.s.v.. Vändningarna är många, de antingen anas innan de blir uppenbara eller kommer helt oväntat, precis som det skall vara, mycket skickligt konstruerat.

Huvudkaraktären, kriminalkommissarie Stina Seger, har från både jobbhåll och privata sfären en långt gången press över sig och hanterar det med någon sorts tablettmissbruk som trappas upp och döljs för omgivningen. Meningen är väl att man skall känna sympati för denna karaktär, men lyckades för egen del dåligt med det. Hon beter sig väldigt oansvarigt och illa utan ursäkt, vilket det stör mig. Fann inte någon större sympati för hennes kollegor heller, och för det mesta brukar man vilja tycka bra om någon av de som figurerar i dessa fiktiva polisteam, oavsett om de framställs mer eller mindre orealistiskt.
Persongalleriet (eller de olika namnen snarare) är för övrigt rätt omfattande och till viss del kan man nog uppleva problem att hålla koll på vem som är vem emellanåt. Men inga större problem.

Kriminaldramat i sig bjuder på en typ av lurendrejeri i modern tappning (d.v.s. med tanke på folks aktivitet på nätet och sociala medier numera) som säkert även förekommer flitigt i verkligheten. De flesta av oss har nog svårt att förstå hur offren kan luras in i en sådan fälla, men man läser ju tyvärr om sådant (på olika vis) lite nu och då i nyhetsflödet. Verkligen jätteläskigt med den ökade nätbrottsligheten, skapade falska identiteter o.s.v.. På sätt och vis kan man få en aning mer förståelse för hur det fungerar, t.ex. vilken typ av offer som oftast blir utsatt av dessa förövare med fallenheten för den sortens bedrägeriverksamhet. Tanken att det hela skulle fungera som ett sorts spelberoende, där offret som förlorar ändå ger ut det sista i förhoppning att vinna tillbaka, är ju klart intressant. Att i romanform på det här sättet få nya infallsvinklar om företeelser i vår tid, och hur olika typer av människor fungerar i olika situationer, är väl alldeles strålande. Plus där!

Första halvan av boken hakade jag upp mig på alltför ingående beskrivningar kring personernas utseende, mimik och kläder, inte bara tillfälligtvis utan flera sådana personbeskrivningar i följd mellan interlokutörer. För andra halvan med sitt mer drivna tempo uppmärksammades det inte på samma störande vis, varför vet jag inte, kanske avtog det detaljerade kring utseenden i och med det ökade tempot?

Sammanfattningsvis: I det stora hela tyckte jag bra om spänningsromanen Jägaren, framförallt genom att ha ett kriminalfall i handlingen som ledde tanken vidare. Kamilla Oresvärd kommer säkert att bli en deckarförfattare på uppgång, för viktiga frågor att fokusera på i ett nutida samhälle tror jag många kan finna intresse för och behov av. Framförallt då även såhär i romanform lär det ju nå fler, kanske t.o.m. på så vis minimera brottslig verksamhet. Inte dumt om så vore.😏

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 3/5

Finns att köpa på:
BokusInbunden / Mp3-CD
AdlibrisInbunden
CdonInbundenMp3-CD


måndag 30 oktober 2017

Tematrio - Rädsla

Veckans tematrio presenteras som vanligt av Lyrans Noblesser:

"Berätta om tre böcker som gjort dig rädd!"

Oj! Har läst så mycket skrämmande så tror nästan man blivit en aning avtrubbad, svårt att bli rädd numera utav böcker, verkliga livet är vida mer skrämmande liksom. Finns så oerhört mycket bra inom svensk skräcklitteratur numera, hade förstås velat nämna någon av dessa, men istället dök tre andra upp:


När skruven dras åt av Henry James
Det är julafton och ett antal personer samlats framför brasan för att berätta kusliga historier för varandra. En av dessa låter de andra förstå att han sitter inne med den allra ruskigaste. Den nedtecknade berättelsen har han fått sig tillsänd av den kvinna som själv upplevt det hela, en kvinna som varit död i 20 år och sidorna hon sände honom skickades iväg strax innan hon dog. Där berättas om hennes tid som guvernant till en föräldralös flicka på ett ensligt gods utanför London. Flickans äldre bror kommer hem efter att ha blivit relegerad från internatskola och mystiska andeväsen tycks bli alltmer enträgna, och hotfulla? En bok som osökt fick mig att tänka på filmen The Others med Nicole Kidman i huvudrollen.

Kvinnan i svart av Susan Hill
Elegant gotisk skräckroman som gavs ut första gången 1983, kom i svensk översättning först 2013. Spökhistorier berättas kring brasan en julaftonskväll (ja! igen!) och Arthur anmodas berätta sin om hur han som ung advokat hamnade ute på ett uppdrag i en enslig landsortsstad. Ett dödsbo skall ordnas upp på familjeegendomen Eel Marsh House som ligger märkligt beläget förbi dimhöljda sankmarker. Men är han ensam? Vem är den mystiska kvinnan i svart?

Evig natt av Michelle Paver
Vacker, ödslig och underbart kuslig spökroman. Året är 1937. Jack har fått se sina drömmar gå i kras och tar chansen att följa med som radiotelegrafist på en arktisk expedition. Fem män och åtta polarhundar slår läger vid en avlägsen, obebodd vik i Spetsbergen Norge, Gruhuken. När sommaren är på upphällning och då nätterna åter blir mörka kommer obehaget krypande. Jack tycker sig se en mörk gestalt stiga upp ur havet, är det inbillning? Omständigheter gör att expeditionens medlemmar en efter en måste ge sig av och till sist blir Jack den enda som blir kvar i det tilltagande mörkret, fyra månader i ensamhet... eller?


Men rädd? Nåja, underbart rysliga och välskrivna är de i varje fall alla tre.😊


Nyfiken på: Fyra ruskiga filmer

2 skräck + 2 scifi:



Bok blir film: It av Stephen King





Bok blir film för andra gången: Do Androids Dream of Electric Sheep? av Philip K. Dick



Så, med tanke på skräcktemat, vad vill man ha sagt med de två första filmerna?

Akta er för Pennywise och lek aldrig, aldrig anden i glaset!
(menar verkligen det sista med stort allvar)


Ett tips om bokutlottning av "De förjagade"

Tips!: Författaren Mikael Strömberg firar med en bokutlottning att den senaste romanen De förjagade fått ett så fint mottagande bland läsare och recensenter (vilket man som bokbloggare såklart inte undgått att uppmärksamma i flödet). Det är hela fem exemplar av romanen som lottas ut. Är man liksom mig intresserad att vara med för att pröva lyckan så skall man göra något av följande: Gilla författarsidan på fb; gilla, kommentera eller dela fb-inlägget angående tävlingen som finns på nämnda författarsida, och denna författarsida hittar du här. Eller så kan man göra allt det där sammantaget och ju fler interaktioner desto fler vinstchanser. Något sådant här blogginlägg som jag gjort behöver man inte göra, gjorde det bara på kul ändå. Tävlingen uppges vara avslutad söndagen den 12/11, kl 12.00. Låter väl toppenbra tycker jag!


Bok- och författarinfo hämtad från bokus:

"I december 1917 skickas en grupp svenska soldater till en utpost i Norrbotten, där en hemlig transaktion med Ryssland ska äga rum nära gränsen till Finland. Vid ankomsten upptäcker de dessvärre att uppdraget inte tycks vara av fredlig karaktär. Någonting allvarligt har hänt i lägret. De finner spår som visar tecken på strid.
Isolerade och ansatta av meterdjup snö, sträng kyla och evigt nattmörker, står de nu inför ett okänt hot.

Mikael Strömberg (f. 1976) är uppvuxen i Norrtälje och bor i dag i södra Stockholm med sin fru och deras två barn. Han debuterade 2011 med den hyllade skräckromanen Vätten och har sedan dess även skrivit Inmurad och Vad gör dina barn när du sover? (återutgiven i pocket på Lind & Co, 2017). I hans böcker förenas vardagsrealism med övernaturliga element."


Har konstigt nog missat läsa ovannämnda Vad gör dina barn när du sover?, tydligen nu återutgiven i pocketformat, och finns dessutom på biblioteket... jag som inte skulle reservera och köa för fler låneböcker, som förgjort. Böcker är svårt att motstå, alltid, trots att där finns olästa bokhögar.😀


söndag 29 oktober 2017

Ett års skräckisar - en tillbakablick



Wow! Har ju nästan drunknat i skräck-/spökhistorier som lästs och skrivits om här på bokbloggen sedan idag precis ett år tillbaka. Samlade dem nedan med titlar länkade till mina bokomdömen och recensioner:


Singelnoveller och novellsamlingar:
Grottan av Eva Ullerud
Kadavernatten av Lova Lovén
Rent-A-Claus av Johan Ring
Alfa och Omega (novellsamling) av Oskar Källner


Romaner:
Kalldrag av Markus Sköld
Trojanerna av Lova Lovén
Gruvdamen av Daniel Svanberg
Barrfiolernas rike av Joni Huttunen
In i evigheten av Hanna Lans
Flickan med gåvorna av M.R. Carey
Svarthunden av KG Johansson
Sjuka själar av Kristina Ohlsson
Första hösten - Blå gryning av E P Uggla


Klassiker (romaner):
Frankenstein: eller den moderne prometeus av Mary Shelley
Dr Jekyll & Mr Hyde av Robert Louis Stevenson


Mysiga och hjärtevarma spökhistorier/novellsamling (ej skräck):
Mysrys: Novellsamling av Kim M Kimselius


Mer lär det bli framöver. Är ju uppenbarligen en obotlig fantast vad gäller skräck-/spökhistorier. Detta gäller ju såklart all fantastik i sin helhet, men hade jag även lagt till det som faller utanför skräckgenren och spökhistorierna hade listan blivit alldeles på tok för lång!

Årets lilla skräcktema här på bloggen, som påbörjades med en lista böcker igår, följs upp fram till på tisdag den 31 oktober, alltså Halloween - det passar väl bra?


Horror (Nota bene: book/film) makes me smile


Kunde inte låta bli, den är ju så rysligt bra
animated-laughing-image-0056


En smakebit på søndag: För oss är natten ljus

Genom den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten kan vi ta del av och även själva bjuda på smakbitar hämtade från böcker vi läser. Med detta utbyte kan vi ge och få bra boktips.

Smakbiten här idag hämtas från feelgoodromanen För oss är natten ljus av Christoffer Holst. Sidan 10-11:

"Jenny och Oliver äter ingenting. Jenny på grund av att hon inte äter kolhydrater och Oliver på grund av att han inte kan. På stället där de bott de senaste två nätterna - ett smutsigt motorvägshotell inrett av Norman Bates från Psycho - har frukosten varit förvånansvärt maffig. Bacon i överflöd, stora feta, svettiga korvar och massor av skinkor. Men sedan en månad tillbaka är Oliver vegetarian, eller som hans mamma kallar det: PK-fascist. Sedan Oliver såg den där filmen på Youtube för en månad sedan där små, söta, fjuniga kycklingar med antibiotikasprutor i huvudet studsade fram på ett rullband och rakt ner i en köttkvarn plockad ur en Saw-film har han inte velat äta kött. Det har dock inte varit lätt. Kebabmannen - Oliver vet inte vad han heter, bara att han driver Kebab Place i Sollentuna Centrum - har till och med undrat varför kebabtallrikarna har bytts ut mot rena pommes frites-tallrikar när Oliver kommer in om eftermiddagarna.
   Och i ärlighetens namn saknar han kött. Han saknar friterad kyckling, saknar sin pappas grillade fredagsbiffar, saknar bacon. Åh, som han saknar bacon. En natt för någon vecka sedan drömde han att han var inrullad i bacon och liksom försökte äta sin väg ut.
   Idag bestod hans amerikanska frukost av massor av osaltad äggröra, toast med smör och sylt och sockrig apelsinjuice."

Och jag saknar verkligen norsk odlad lax... Usch, varför tittar man ens på såna här filmer på t.ex. Vimeo eller Youtube? Vet ju inte ens om det är så överallt eller om det har förändrats sedan filmen visades första gången för tre år sedan. Kanske någon i Norge som vet? Men nog om det nu, här är bokens baksidestext:

"Kan världens bästa stad laga världens värsta familj?

När familjen Brickman äntligen ska lämna USA och åka hem till Sverige efter den pliktskyldigt besökta begravningen av de vuxna barnens farfar nås de av beskedet att Norwegians piloter har gått ut i strejk. De är strandsatta i New York.

En dröm för många, men en mardröm för Oliver.

Han försöker ignorera det faktum att han tvingas dela rum med sin pensionärstorra syster, krisande mamma, nya unga styvmor och kärlekskranka pappa och istället fokusera på att han faktiskt är i New York. Möjligheternas och musikalernas stad. Och att drömmen om ett liv på Broadway plötsligt känns inom räckhåll.

Under fyra dagar ställs allt på ända bland gula taxibilar, nätter på Brooklyn Bridge och glittrande storstadsgator. För oss är natten ljus av Christoffer Holst är en feelgood-roman om drömmar, förälskelse, familjeband och försoning."

Så väldigt nöjd med att ha ersatt de sista 220 sidorna av en kyligt macho technothriller med 220 sidor varmt humoristisk feelgood. Ibland måste man bara låta bli att läsa ut böcker som för en själv känns helt fel och istället kasta sig över sådant som är mer lockande för stunden.😊


Här hittar ni fler smakbitar denna söndag.


lördag 28 oktober 2017

Olästa böcker om ruskiga platser och hemsökta hus - en lista


Böcker om ruskiga platser och hemsökta hus, verkliga och påhittade, detta är en lista ännu olästa:


Hemsökelsen eller Hemsökelsen på Hill House
av Shirley Jackson
(Klassisk skönlitteratur)


Hemsökta
av Magnus Nordin
(En skärgårdsö med mörkt förflutet och en gammal sägen om hemsökelse)


Rebecca
av Daphne du Maurier
(Hemsökt herrgård. Filmatiserad av Alfred Hitchcock 1940)



Parasitus
av Christian Johansson
(Läskig norrländsk skog?)


Barnflickan
av Hanna von Corswant
(Au pair som hamnar i ett stort hus på den franska landsbygden. Mörka familjehemligheter, ödsliga korridorer och låsta rum)


Spökhuset
av Virginia Woolf
(Titelnovellen i Virginia Woolfs postuma novellsamling A Haunted House)


Tistelblomman
av Amanda Hellberg
(Ett ensligt beläget hus på det skotska höglandet)




Förfärande kvinnor: Gotisk skräck från Brontë till Gilman i urval av Charlotte Brontë, Emily Brontë, Elizabeth Gaskell, Hesba Stretton, Adelaide Anne Procter
(Man lär här kunna finna vittrande slott bland en massa andra kusligheter som åskväder, sönderslitna moln, månsken över upprörda hav, hålögda adelsmän och bleka jungfrur)


Hemsökt: spökerier i Stockholms län
av Petter Inedahl
(Över hundra hemsökta platser)


Stockholms spökhus: och andra ruskiga ställen
av Stig Linnell


Skulle du våga besöka skogen Hoia Baciu (kallad "Transsylvaniens Bermudatriangel"), där en öppen plats enligt legenden är en dold port till andevärlden som vaktas av mördade bönders själar?:




fredag 27 oktober 2017

"Tio svenskar måste dö" av Martin Österdahl

Tio svenskar måste dö av Martin Österdahl. Förlag: Bokförlaget Forum. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden). Recex erhölls efter förfrågan på eget initiativ, inte ofta jag gör på det viset, men denna verkade så spännande. Det visade sig vara mycket mer än så...

"Vem står näst på tur?

Under en gårdsauktion i Roslagen hittas en död man i en brudkista. Han är delad på mitten och har märkliga symboler inristade i pannan.

Den döde visar sig vara chef på migrationsverket och är den första i en rad av högt uppsatta svenskar som faller offer för en brutal mördare. Ingen vet vem som står näst på tur. Ingen vet hur man skyddar sig mot en osynlig fiende.

Samtidigt håller den ryska flottan sin största övning sedan murens fall och den osänkbara atomubåten Kursk går på grund. Medan de ryska sjömännen kämpar för sina liv tittar president Putin kallsinnigt på och en nygammal konflikt mellan öst och väst seglar upp igen.

Den enda som ser hur skeendena hänger ihop är Rysslandsexperten Max Anger. Bara han kan stoppa mördaren. Men i kampen mot klockan motarbetas han från alla håll. Och ondskan har sitt ursprung långt tillbaka i tiden, i det mörkaste kapitlet i svensk historia. Något som ingen vill dra upp till ytan igen.

Tio svenskar måste dö är en actionfylld spänningsroman där Martin Österdahl väver samman samtidens mest brännande frågor med en levande del av vår historia."

Hade inte tidigare läst författarens debutroman (2016) Be inte om nåd, del ett i bokserien om Rysslandsexperten Max Anger, men vill absolut göra det efter att ha läst denna andra del Tio svenskar måste dö, så fantastiskt bra. Tre ord kommer för mig: Intelligent, intresseväckande och fängslande.

Gillar man thrillers där verklig historia vävs in i en fiktiv berättelse på ett skickligt sätt är detta boken du söker.

Upplevde det inte som en roman att läsa i högt tempo, trots att det både var oerhört spännande och kapitlen även effektfullt korta, d.v.s. nästan manade: "Men snälla, bara ett kapitel till". För det är så mycket man blir nyfiken att ta reda på mer om kring just de historiska skeendena, tänker då på:

  • Den ryska atomubåten Kursk, som efter en explosion förliste år 2000 och då 118 besättningsmän omkom. Bara tanken att besättningen faktiskt lär ha levt flera timmar efter att ubåten sjönk tyckte man var rysligt då man tog del av vad som rapporterades kring den sena bärgningen och vad som därefter upptäcktes. Fick en hel del medieuppmärksamhet på sin tid.
  • Baltutlämningen när Sverige efter andra världskriget lämnade ut baltiska soldater som stridit mot Sovjetunionen, något som skapade stor opinionsstorm. Soldaterna i de svenska interneringslägren hungerstrejkade och begick t.o.m. otäcka självstympningar för att undgå utlämning. Minst sju av dessa interner i Sverige lär ha begått självmord. Sedan 90-talet, då de baltiska republikerna erhöll självständighet, tog ju sen debatten fart kring de baltiska soldaternas delaktighet i förintelsen. Polismuseet delar ett bra filmklipp om baltutlämningen:

  • Estlandssvenskarnas flykt från sovjetiska trupper under andra världskriget då totalt ca 7 000 estlandssvenskar och ester flydde till Sverige. Många av de invandrade estländarna (varav många alltså var gammelsvenskar och hade språkfördelar) hamnade på Björkö-Arholma i Roslagen. Historia man känner till i viss del, men som är intressant att ta reda på mer om.
  • Kolerakyrkogården i Rumshamn (mellan Simpnäs och Östersjö i Roslagen). Bara kört förbi platsen men aldrig tänkt på att besöka den, vill verkligen göra det nu. Skall vara rätt kuslig och ensligt belägen har jag förstått, man kommer slutligen fram till kyrkogården via en liten skogsstig. 

Är alltså mycket förtjust i den här typen av romaner som väcker intresse för ursprungligt verkliga händelser (kanske sådana man tidigare bara snappat upp via nyhetsrapportering eller genom samtal med äldre) och som sen engagerar till att ta reda på mer. Historia med en viss del oklarheter/tvetydigheter (orsaker, händelseförlopp och omständigheter, etc.) gör det ju dessutom som upplagt för att fantisera fritt ikring hur det kan ha varit, och här görs det verkligen oerhört snyggt inordnat i en fängslande fiktiv story med hämndmotiv och flerdimensionella spännande karaktärer. Så detta bokval var för mig en riktig jackpot. För er som vill ha relationsdrama i handlingen finns även sådant, tänker då kanske främst på Max och Pashies relation, men hur det sen går med det yppas inte här.


Vad gäller handlingen i övrigt vill jag inte gå in för mycket på det, annat än ovan citerade beskrivning från förlaget samt bokvideon där Mons Kallentoft så passande kallar Martin Österdahl för "en ny mästare i thrillergenren", kan inte annat än hålla med. Det vore att förstöra läsupplevelsen att röja mer om händelseförloppet än så, för en del av tjusningen är just komplexiteten och hur allt successivt förklaras och sammanställs. Miljöerna, tiden (ett nu och ett då) samt stämningarna levandegörs på ett inkännande kunnigt sätt som gör att man som läsare sugs in i handlingen. Vad jag förstår så har författaren en fördjupad kunskap och genuint intresse för Ryssland (som ju har en central roll i romanen) och det märks så väl när en bok är väl underbyggd på det viset.

Så!: Varför måste tio svenskar dö? Ta reda på det och massor av mer intressant tankeväckande historiestoff i Martin Österdahls uppföljare i serien om Max Anger. Kommer för egen del verkligen att fortsätta läsa denna bokseries eventuella fortsättning.

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Månadens bästa bok för oktober!

Betyg: 5/5

Finns att köpa på:
BokusInbunden / E-bok / Mp3-CD
AdlibrisInbunden / E-bok / LjudbokMp3-CD
Cdon: Inbunden / Mp3-CD


torsdag 26 oktober 2017

Helgfrågan v.43


Mias bokhörna arrangerar inför varje veckoslut helgfrågan. Veckans fråga inför kommande helg lyder som följer:

"Läser du böcker på något annat språk än svenska?"

Har gjort, på engelska, men inte under de senaste åren, så visst borde man välbehövligt putsa upp den smått krackelerade engelskan lite. Avtog rejält när man började jobba i artonårsåldern (obs! för 30 år sedan!😁), fick liksom intresse för svenska deckare samt klassiker av svenska författare då. Men några blev det väl även därefter också, trots att de var väldigt få, t.ex. Animal farm av George Orwell tyckte jag om att läsa på originalspråk, rekommenderas! Men nej, känner inte alls för att putsa just nu, en härligt maffig hög svenskspråkiga böcker väntar ju på sin tur.😌


Och bonusfrågan:

"Hur många böcker tror du att du hinner läsa tills du svarar på Helgfrågan nästa vecka?"

En alldeles säkert (då det gäller ett korttidslån), troligen blir det två, kanske t.o.m. tre, den som lever får se. Har ingen direkt tidsplan för böcker, tar läsningen med ro.


Helgfrågan och länkar till andras svar hittas till helgen här.


onsdag 25 oktober 2017

Bokpaus med "Öva allvar" på läsplattan

"Det var en varm och vacker morgon i början av juni. Det hade gått drygt sex år efter Tysklands kapitulation. Ingmar var klar med studenten. Studentmössan låg på hatthyllan hemma. Han hade nästan glömt mönstringen för militärtjänst. Dagen hade kommit då han skulle infinna sig på regementet. Nu skulle han bli soldat och ligga i lumpen under nästan två år. Hans pappa kände till kasernerna från beredskapstiden under krigsåren.
“Det är ett råtthål!”
“Dom ska visst flytta till Norrtälje om ett tag”, sa Ingmar. “Och då blir det väl bättre.”
“Visst, Ingmar. Och det är bra att du kommer till ett studentkompani. Du kan bli officer om du sköter dig. Eller reservofficer.”
“Det vill jag verkligen inte.”
“Jag gissade det.” Skratt. “Du ska ju läsa litteraturvetenskap. Eller har du ändrat dig?”
“Jag vet inte säkert. Kanske”
“Du har tid på dig att välja.”
“Ja verkligen”, sa Ingemar. “Jag anser att det är meningslöst att lära sig döda. Särskilt nu när kriget är slut.”
“Säg inte det, Ingmar. Kriget i Korea pågår för fullt.”
“Det är långt bort.”

Ur Öva allvar - Någonstans i Sverige av Ulf Ulfvarson. Sidan 16; "Kasernen"

Mysigt att tända ljus och läsa bok när det är höstruskigt oktoberväder ute. På läsplattan just nu: Öva allvar - Någonstans i Sverige av Ulf Ulfvarson. En fiktiv roman med historisk blick mot 50-talet... och lite Norrtälje, förstås.😉



söndag 22 oktober 2017

"X: Den sista platsen" av John Ajvide Lindqvist

X: Den sista platsen av John Ajvide Lindqvist. Förlag: Ordfront. Läste boken som bibliotekslån (inbunden).

"»Under hösten 2016 drog en självmordsvåg genom Stockholms undre värld.«

Så inleds John Ajvide Lindqvists roman X – Den sista platsen, den avslutande delen i trilogin som inleddes med Himmelstrand och Rörelsen.

En gång var kriminaljournalisten Tommy T hela Sveriges älskling, men på senare år har hans stjärna dalat. Undersökningen av självmorden ska bli hans upprättelse. Tillsammans med sin hund Hagge nosar han sig djupare in i mysteriet kring den undflyende gestalten »X« som tycks ligga bakom allting. Spåren leder till ett enormt parti kokain samt till ett oändligt fält med kortklippt gräs och en himmel utan sol.

Samtidigt dras Tommys systerson Linus allt djupare in i X verksamhet. Han är 17 år och bor i det megalomaniska höghusbygget Gårdsstugan. Allt sedan han som 13-åring började sälja sin egen ADHD-medicin har han drömt om att få deala i de högre divisionerna. När han slutligen får chansen visar sig verksamheten vara både farligare och underligare än vad han kunnat föreställa sig.

X – Den sista platsen är en övernaturlig kriminalroman där småbrottslighet korsar det utomvärldsliga. Det finns en större plan bakom det som inträffar och mycket pekar mot Brunkebergstunneln. Krafter bortom människans kontroll sipprar in i förorterna och förändrar Stockholm.

Nån däruppe måste gilla oss. Eller inte."

Hur kan en roman vars handling är så bekymmersam, hårdkokt och brutal även vara så pass rolig som denna? Skrivandet som hantverk är i toppklass, oavsett hur historien vänds och vrids till på de mest surrealistiska vis. En stor dos humor, rapp dialog och avgrundsdjup svärta levereras i denna sista del i Platserna-trilogin, en bokserie som jag haft väldigt blandade åsikter om och något som varit bland det konstigaste jag någonsin läst.
Den sista platsen knöt ihop det hela perfekt, kan inte se några trådar som hänger löst. Var faktiskt rätt nyfiken på hur allt skulle jämkas samman i denna avslutande del och blev positivt överraskad, trots att det var något helt annorlunda än väntat. Gillade sen riktigt mycket slutet, väldigt bra och passande!

Från ett lamt okej för den första delen Himmelstrand (som jag verkligen inte var speciellt förtjust i) kan man nöjt konstatera att det ändå var bra att man inte gav upp efter den, utan istället förhoppningsfullt glad i hågen fortsatte med Rörelsen: Den andra platsen. Avslutande X: Den sista platsen skiljer sig från de föregående genom att vara mer mörk hårdkokt krim (med övernaturliga inslag) än just skräck, med det inte sagt att det inte förekommer hemskheter, oerhört otäckt blir det ändå. Ordet hårdkokt i samband med romaner brukar i vanliga fall få mig att backa, men här handlar det inte om ytlighet utan djup, tvärtom. När karaktärerna byggs på ett så här trovärdigt komplext sätt och då en behövlig del... medlidande(?) ingår i helhetsbilden, ja då uppnås jämvikt, då funkar det tycker jag.😊

Vad gäller språket är det till stor del anpassat till den kriminella världen, där den medelålders kriminalreportern Tommy T rör sig, tillika hans systerson Linus som slår in på brottets bana genom att starta försäljning av sin ADHD-medicin. Hur deras liv utvecklas på olika sätt genom handlingens fortskridande är väl genomtänkt och inget jag avslöjar mer om här, det är en fördel att veta så lite som möjligt innan man läser den här romanen. Det blir utifrån dessa två huvudkaraktärers perspektiv historien berättas. För mig blev det en smula överkurs att begripa alla ord, om det förortsslang som används är hittepå eller sådant som används i verkligheten har jag ingen aning om, men det gick ju ändå hjälpligt (begreppet "emo" var jag för övrigt tvungen att kolla upp, okej någon slags ungdomlig subkultur alltså... inget påhitt). Har nog inte läst någon roman om narkotikabrottslighet och knarkhandel tidigare, så ovant, visst.
Sen hade liksom inte storyn varit densamma utan Tommys melankoliske hund Hagge tycker jag, en sidokaraktär med paranormala förmågor, klart underhållande.

Så, sammanfattningsvis: En riktigt bra avslutning på den mest konstiga bokserie jag någonsin läst. Till största del hårdkokt övernaturlig kriminalroman som så småningom avancerar till att gränsa till skräck. Brunkebergstunneln var jätteläskig, den här gången också, avskyr tunnlar, alla möjliga sådana får mig att rysa.😱

Betyg: 4/5

Andra bokbloggare om X: Den sista platsen:
Bims blogg
Ugglan & boken
Läsa & Lyssna


En smakebit på søndag: Jägaren

Genom den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten kan vi ta del av och även själva bjuda på smakbitar hämtade från böcker vi läser. Med detta utbyte kan vi ge och få bra boktips.

Smakbiten här idag hämtas från kriminalromanen Jägaren av Kamilla Oresvärd.

David är tillbaka vid polishuset och söker tillsammans med kollegan Lovisa efter människor med något slags avvikande beteende på övervakningsfilmer för att finna mördaren (sidan 110):

Han tittar bort mot Lovisa som sitter framåtlutad och stirrar på sin skärm. Han undrar hur hon kan vara så fokuserad och stirra in i skärmen utan att tappa skärpa. Själv hatar han den här typen av jobb och det kryper i hela kroppen.
   "Det här är ingen höjdare", säger han och stoppar filmen för en paus.
   "Nej, verkligen inte." Lovisa svarar utan att släppa skärmen med blicken. "Men det är ett jobb som ska göras."
   "Mm. Jag hämtar en kaffe. Ska du ha?"
   "Ja, tack."
Han reser sig upp och ser Stina komma emot dem. "Vad ska du göra?" frågar hon.
   "Hämta kaffe."

Ja inte för att det är tråkigt att skriva smakbit på söndagen (tvärtom!), men kanske det vore läge för en kopp te. För övrigt... dricks det inte vansinnigt mycket kaffe i kriminalromaner? De stressade perioderna ute på arbetsplatserna i dessa är ju för det mesta inte direkt få, och kaffe i kombination med stress, samt en tanke på stresshormonet kortisol, hur smart är det?😉


Här hittar ni fler smakbitar denna söndag.


lördag 21 oktober 2017

"Purebred - Flykten från Olympo" av Lisa Hågensen

Purebred - Flykten från Olympo av Lisa Hågensen. Fusce förlag. Läste boken som recensionsexemplar (häftad).

"De trodde att en värld utan raser och religion skulle bli en värld i fred. De trodde fel.

I den glömda staden Olympo ruvar farliga drömmar om flykt, hämnd och förbjuden kärlek. Femtonåriga Thorbi drömmer om att döda freaket Dora, hans systers mördare. När Dora blir tagen av mystiska män iscensätter hennes vän Laban flykten från Olympo för att rädda henne. Thorbi följer med på den farliga resan. Får han bara chansen tänker han hämnas sin syster.

Långt därifrån har en gammal rörelse krälat upp till ytan och gör sig redo för krig. Thorbi och hans vänner hamnar mitt i en fasansfull plan att erövra Europa. Armén de möter har två mål. Slaveri och förintelse."

Flykten från Olympo är första delen i en dystopisk trilogi för ungdomar och unga vuxna. Världsbygget är intressant, tankeväckande och skickligt konstruerat, kan utan tvekan även engagera vuxna läsare. Efter en seg inledning (då man ännu inte riktigt fått grepp om situationen) tog storyn fart, blev då både spännande och äventyrlig. Det blir utifrån huvudpersonen Thorbi den här första delen i serien berättas.

Språket är enkelt och som man får förmoda till viss del särpräglat för Thorbis livssituation. Reagerade kanske speciellt på det alltför täta användandet av ordet freak, freaking och när det kommer till Dora; freaket. Tolkar det som en förstärkning för en form av rasmotsättning, samma rasmotsättning som kan uppfattas ligga bakom killens envisa övertygelse vad gäller skuldfrågan i systern Miras oklara död. Klart att den som ser annorlunda ut måste vara skyldig... ja, något fördomsfullt avhumaniserat på det sättet tänker jag mig att det skall framstå som. Något jag däremot tyckte extra bra om var miljöbeskrivningarna, dessa blev för mig väldigt levande och påtagliga på ett mycket speciellt sätt, allt från vackert och stämningsfullt till krypande obehagligt och hotfullt.

Förutom själva den delvis för världsordningen förklarande upptakten (innan gänget nådde sitt mål efter flykten från Olympo) blev boken för mig en riktigt spännande bladvändare. Den sönderbombade staden och vad som möter dem där förklarar världssituationen ytterligare. Stadens rasmassor av betong och metall gav en tanke om hur det kan vara att leva under sådana extrema situationer, vilket ju många gör i verkligheten i krigsdrabbade områden. Episoden med utflykten till köpcentret och vad därefter hände var en verklig nagelbitare.

Om jag skall jämföra den här dystopin med något annat... så kanske till viss del James Dashers Maze runner, såtillvida att karaktärerna är rätt olika sinsemellan och att man successivt lär känna dem på ett bra sätt. Gillar man sen tankeväckande dystopier med äventyr bör man inte bli besviken på Flykten från Olympo.
Förutom Thorbi fanns det flera spännande karaktärer som man lade lite extra märke till hur de framställdes, t.ex. mystiska Whanzi som bär på en hemlighet och stackars Keidra med sitt missförstådda hälsotillstånd.

En värld utan religioner, raser och olika språk. Kan vi tänka oss något sådant? Och hur skulle en sådan värld te sig, hur skulle den utvecklas? Tycker du liksom jag att det är en spännande tanke, läs då Flykten från Olympo. Uppföljaren Herrenvolk är planerad ges ut redan i november, och såklart vill jag läsa även den.

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 3/5

Finns att köpa på:
BokusHäftad / E-bok
AdlibrisHäftad / E-bok
Cdon: Häftad

Andra bokbloggare om Purebred - Flykten från Olympo:
Boklysten
Vargnatts bokhylla
Västmanländskans bokblogg


torsdag 19 oktober 2017

Helgfrågan v. 42


Mias bokhörna arrangerar inför varje veckoslut helgfrågan. Veckans fråga inför kommande helg lyder som följer:

"Vad tycker du en bra recension ska innehålla?"

Vad boken/filmen handlar om och en sammanfattning lite kort (nämn för i allsin dar inte hur boken slutar eller vem som är mördaren!). Vilka tankar som väckts är också fint att få med, lite analys och egen tolkning efter förmåga, vad man tror att författaren vill ha fram, kanske nämna något man lärt sig eller fått insikt om. Vad man tycker om det man läst, vad som är bra, mindre bra eller rent av fantastiskt! Presentera, analysera och bedöma... ja, ungefär så tror jag i stora drag. Sen finns det ju sånt man kanske tar för självklart, d.v.s. att nämna titel och författare (eller titel och regissör om det handlar om film).

Vad som kan vara viktigt att nämna något om mer specifikt: Karaktärerna (företrädesvis de som innehar huvudroller, såvida inte någon med biroll haft stor betydelse); miljöbeskrivningarna, språket, sättet/stilen boken är skriven på; om boken/filmen uppfattats svårtillgänglig eller lätt; för vilka man företrädesvis rekommenderar boken/filmen och varför. Sifferbetyg är inte nödvändigt, det viktiga är ju ändå det man skriver och att man i möjligaste mån får fram sitt tyck och tänk på ett relevant sätt.

Uppmärksammar jag mig själv på allt som nämnts ovan när en bokbloggsrecension skrivs? Näppeligen! Men försöker att ha det i åtanke emellanåt så det inte blir helt hejsansvejsan uppåt väggarna. Har nog rätt svårt att hålla mig till en strikt strukturerad ordning där alltid alla bitar är med, det skall ju vara roligt att skriva också, på samma vis som man finner nöje i att läsa.


Och bonusfrågan:

"Vad brukar du unna dig när det är helg?"

Först och främst: Unnar mig att inte försöka lösa olösbara problem.

Därutöver: Mycket frisk luft, motion, bra hälsosam mat... men allt det där unnar jag mig nog för jämnan.


Trevlig helg!
🌞



Helgfrågan och länkar till andras svar hittas till helgen här.


onsdag 18 oktober 2017

Bokpaus med Höstsol


Har varit lite knalt med bokpaus här på onsdagarna sedan det var tänkt att inläggen skulle ersätta bokfikavarianten. Men idag blev det dags igen. Höstsol reserverades på biblioteket långt innan denna ström av recensionsexemplar förgyllde min tillvaro med en naggande god bokhög som väntar på att bli läst. Även X: den sista platsen av John Ajvide Lindqvist (utläst nu och bokomdöme kommer inom kort) och Kaja Nordengens Hjärnan är stjärnan är sådana, d.v.s. biblioteksreservationer som inte gick att ta bort. Vissa böcker bara måste man ju läsa, oavsett boktravar som lockar i ens alldeles omedelbara närhet.

Men nu var det alltså Höstsol av Lars Wilderäng det skulle handla om. Efter en klar fin höstdag med strålande sol passar det ju bra att till kvällen starta upp första delen i denna säkerhetspolitiska thrillerserie om två delar. Verkar ruggigt spännande och så här lyder baksidestexten:

"Det är tidig september och i Stockholms skärgård pågår ännu en ubåtsjakt. Men när en privatperson lyckas fånga något på bild, riktas misstankarna oväntat bort från öst och vänds istället mot väst.

Samtidigt gör ett amerikanskt specialförband i Irak en förödande upptäckt. Vapen som borde ha förstörts efter kalla kriget, decennier tidigare, har åter dykt upp. Men vem är ägaren, och finns det fler?

I Skövde lägger major Johanna Bergäng all sin energi på sitt repövande kompani istället för på sitt havererade förhållande. Hennes ex Jonas Vindelby börjar sitt nya jobb som beredskapshandläggare i Uppsala medan hans bror Christian placeras ut som livvakt hos den excentriske och svårhanterlige utrikesministern. Från sina olika positioner blir de alla snart varse att tillvaron drastiskt är på väg att förändras. Vem är egentligen ansvarig när världsläget tar en fasansfull vändning?

Höstsol är den första av två delar i en rafflande säkerhetspolitisk thrillerserie. Den utspelar sig i en framtid som ligger obehagligt nära vår egen tid."


tisdag 17 oktober 2017

Ord: "Keto" och "ketogen kost" är veckans nyord, enligt Språktidningen


Acetone-3D-vdW
Keton
By Ben Mills (Own work) [Public domain],
via Wikimedia Commons
Ja, så stod att läsa igår på Språktidningens blogg. Blev lite betänksam, för "ketogen diet" började ju användas redan på 1920-talet och då som som epilepsibehandling, om jag nu inte helt har missuppfattat saken. Kanske menar man just ordet "keto"? Det ordet kan man nog däremot tycka är en aning nyare, liksom att ketogen kost i huvudsak tycks ha hamnat i det stora facket bantningsdiet numera, där så många andra matval som är hälsobefrämjande verkar hamna (trist att det ska behöva vara så).

Keto är enligt mig ett hälsobefrämjande livsstilskoncept med helhetssyn, alltså ingen diet eller bantningskur. Alla som väljer ketogen kost väljer det inte för att gå ner i vikt, även om folk säkert lätt kan tro det, inte minst genom att läsa sådana publicerade texter som för Språktidningen igår.

För egen del vill jag hellre uppfatta keto och ketogen kost som ett sätt att behålla hälsan, eller försöka uppnå hälsa och mer ork i vardagen (oavsett frisk, sjuk, klen, stark, tjock eller mager). Och vem vill inte det?


måndag 16 oktober 2017

Dagens bokpost, del 2/2: Landsförrädaren


Landsförrädaren
av David Baldacci


Nästa bok som fanns i postlådan denna oktoberdag var en thriller, tredje delen i Baldaccis serie om FBI:s utredare John Puller. Också Landsförrädaren är nyutkommen denna månad. Har inte läst de två föregående böckerna i serien och hoppas den skall gå att läsa fristående, tycker oftast det brukar vara på det viset.

Författaren är förstås vida känd och böckerna omåttligt populära, så denna skall bli riktigt spännande att få läsa.


Innehållsbeskrivning:

"Det är ett fängelse olikt alla andra, med ett säkerhetssystem utöver det vanliga och militärens hårda disciplinregler.

Ingen av fångarna har ens tänkt tanken på att rymma. Alla trodde att det var omöjligt. Fram tills nu.John Pullers äldre bror Robert är dömd för landsförräderi.Hans oförklarliga rymning från fängelset har gjort honom till landets mest eftersökta brottsling. Vita huset ser John Puller som länken till att finna Robert. Men Puller upptäcker snart att hans bror är jagad av någon som inte vill fånga honom levande. Puller tvingas dessutom att samarbeta med en annan agent som verkar ha en helt egen agenda.

De blir allt mer involverade i fallet, och Puller hittar märkliga detaljer om sin brors dom. Och det verkar som att någon är villig att göra vad som helst för att sanningen inte ska komma fram. Pullers förmåga som utredare sätts verkligen på prov, och han kanske inte är tillräckligt skicklig för att rädda sin bror eller ens sig själv."


Tack för recex Bokfabriken!


Dagens bokpost, del 1/2: Warriors - Midnatt


Warriors - Midnatt
av Erin Hunter


Yepp! Spännande böcker från Bokfabriken i postlådan igen. Börjar med att kolla upp första delen i Warriors-seriens andra svit, vilken Cajsa ser ut att vilja sätta tänderna i (eller så försöker hon möjligen hypnotisera sin matte till att trolla fram något annat ätbart):

"Mörker, luft, vatten och himmel kommer att stråla samman. Ingenting kommer att bli som förr. 

I många månar har det varit lugnt i skogen. Men så, i en dröm nås Åskklanskrigaren Törnklo av en profetia från Stjärnklanen. Ett hot närmar sig och Törnklo är utvald att rädda sin klan. Runt om i skogen slår samma natt tre andra katter upp ögonen. De fyra utvalda har vaknat.

En ny generation krigarkatter vågar sig ut på en resa som inte ens klanernas ledare känner till. En resa som kräver största tänkbara mod.

Hjältemod, vänskap, maktkamper och svek - krigarkatternas hårda liv fascinerar läsare över hela världen. Warriors-serien har blivit en jättesuccé med över 20 miljoner sålda böcker. Midnatt är första delen i Warriors-seriens andra svit, Den nya profetian. Fortsättning följer i Månsken."

Ja, det här är ju lite lustigt. Har tidigare tänkt mig vara oförmögen att bedöma och recensera barnböcker tillräckligt bra (Warriors-serien riktar sig till läsålder 9-12 år). Har av den anledningen resolut tackat nej till erbjudande om recex för den typen av böcker...  Jante är stark ibland. Men just dessa sagolikt fina böcker om krigarkatternas hårda liv har man liksom inte undgått att tjusas av, spänning för barn och en sorts fantasy jag själv skulle ha älskat i den åldern. Lika magiskt vackra inuti som utanpå (jodå, detaljerade och utsmyckade kartor finns även det innanför pärmarna). Nu när så denna första del i andra sviten kom som ett överraskningsexemplar, vad gör man? Sätter klorna i den naturligtvis, och ger blanka tusan i Jante.

Har läst några recensioner om tidigare böcker i serien, för t.ex. Warriors - Ut i det vilda på bloggen Bokhuset, läs den utförligt bra recensionen här; eller för Warriors - Det svåra valet på bloggen Mest Lenas Godsaker, läs den fint lovordande recensionen här.
Verkar alltså inte direkt konstigt att den här bokserien tycks ha gjort sådan stor succé över hela världen.

Nåväl, Cajsa håller sig nog ändå borta från eventuella krigarkatter. Att solo jaga möss, klättra i träd, busa med hundar och mysa vid braskaminen är antagligen mer den unga damens grej.👍




Tack för recex Bokfabriken!


söndag 15 oktober 2017

En smakebit på søndag: Purebred - Flykten från Olympo

Genom den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten kan vi ta del av och även själva bjuda på smakbitar hämtade från böcker vi läser. Med detta utbyte kan vi ge och få bra boktips.

Smakbiten här idag hämtas från den första delen i dystopiska trilogin Purebred Flykten från Olympo av Lisa Hågensen. En bokserie tänkt för ungdomar och unga vuxna... men såklart att även vuxna kan läsa den med stor behållning!


Sidan 244:

    “Får vi komma in? Vi vill inget ont.”
    Tobias ser på Whanzis reptvinn och våra smutsiga kläder. Konstigt nog nickar han och släpper in oss i den dunkla hallen. Det luktar svagt av något jag aldrig känt förut.
    “Jag har precis satt på kaffe”, säger han och går före in i huset. “Vill ni ha? Jag har ingen mjölk.”
    Väggarna i den smala korridoren är mjukt vinröda. Jag stryker fingrarna mot dem och känner på de sträva mönstren.
    “Sammetstapeter”, viskar Laban, och jag undrar hur han kan veta så mycket. “Och äkta mattor”, han pekar på golvet, som består av långa, mörka träplank med tjocka rödblå tygstycken ovanpå.
    “Har de sånt här uppe på Kanten?” viskar jag och låter pekfingret följa sammetsgirlangens väg över väggen.
    “Nej. Jag har läst om det i böcker”, viskar han tillbaka. Böcker, det är ett magiskt ord. Jag har aldrig hållit i en, trots att det finns flera stycken i skolan i Olympo, och ännu fler hos de inflytelserika på Kanten. “En av fördelarna med att bli lärare, vet du”

Har egentligen läst ut boken, men avslutningsvis finns ett utdrag ur uppföljaren Purebred II: Die Herrenvolk. Önskar väldigt gärna läsa fortsättningen av den här bokserien och vill nog spara tills jag har hela boken framför mig, men vacklar lite, dessa två inledande första kapitel det handlar om kan ju inte göra någon skada, speciellt när det tycks handla om ett prequel (ja, åtminstone de två kapitlen), men jag vet inte. Brukar ni läsa den typen av förhandstittar i böcker? Små smakbitar är ju en helt annan sak, förstås, och här hittar ni fler sådana denna söndag.

animated-elk-and-moose-image-0006

lördag 14 oktober 2017

Gårdagens bokpost: Ester Karlsson med K


Ester Karlsson med K
av Christina Olséni och Micke Hansen


Javisst! En mysig pusseldeckare kom på posten igår.


Innehållsbeskrivning:

"Ester Karlsson, 78 år och änka, bor tillsammans med kakaduan Roland i den välmående bostadsrättsföreningen Lärkan. Livet går sin gilla gång med dispyter om tvättstugan och den trasiga gallerhissen som de mest spännande inslagen i vardagen fram till dagen då Lärkans vaktmästare hittas död i sitt vindsförråd.

Polisen konstaterar snabbt att det rör sig om mord och Ester, som behöver fylla sina dagar, beslutar sig för att starta en egen utredning. Med kafferep och vaniljdrömmar nästlar sig Ester in hos både poliser och grannar, i hopp om att finna ledtrådar. När det kort därpå inträffar ytterligare ett dödsfall i fastigheten så går ingen av Lärkans invånare fri från misstankar - allra minst Ester själv.

Ester Karlsson med K är en varm pusseldeckare skriven av författarna bakom succéserien Mord i Falsterbo."

Låter ju hur bra som helst! Och jag som alldeles nyligen klagade på att så få äldre figurerade i romanerna, så kom då den här som ett bre... en bok på posten. Timing.😊

Åsa Carlsson med C behöver nog en varm, snäll och rolig bok att grunda med om man tänker på all skräck och dystopi som planerats framöver. Att det sen är en pusseldeckare, dessutom med ett mystiskt "det slutna rummet"-mord, är ju helt suveränt, gillar sådana.😉




Tack Bokfabriken för recensionsexemplaret!


torsdag 12 oktober 2017

Helgfrågan v. 41

Mias bokhörna arrangerar inför varje veckoslut helgfrågan. Veckans fråga inför kommande helg lyder som följer:

"Har du några tips på hur man gör för att ta sig ut svackan?"

Med "svackan" menas förstås en lässvacka. Men att förtydliga det på en bokblogg var nog lite onödigt.

Tja, vad sägs om att surfa runt på alla dessa inspirerande bokbloggar ett tag för att leta upp något riktigt passande skräddarsytt för den egna smaken kanske? För egen del (om jag befann mig i en lässvacka) skulle det nog så här års innebära skräck eller dystopi tror jag, eller varför inte en dystopisk skräckroman, och känner man så kan jag för tillfället rekommendera denna.

Ibland kan det annars hjälpa att pausa romanläsandet om det går trögt och istället leta fram en riktigt intressant faktabok med ett ämne som man kan få grotta ner sig i fullständigt.

Och bonusfrågan:

"Höst, Vinter, Vår eller Sommar?"

Våren! Varken för kall eller för varm, bara så där ljuvligt lagom, efterlängtad och skirt grönskande. Inget man helst skall börja längta till nu när hela vintern ligger emellan.😏


Helgfrågan och länkar till andras svar hittas till helgen här.