torsdag 12 oktober 2017

"Första hösten - Blå gryning" av E. P. Uggla

Första hösten - Blå gryning av E P Uggla. Förlag: Visto förlag. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden).

"När skördarna förstördes oroade sig alla för vintern. Så naivt. De flesta skulle inte överleva hösten.

Stockholm. De nya blommorna spränger igenom ännu en trottoar och Livsmedelsverket kallar till krismöte. Vad gör man när de blå blommorna inte kan sorteras ut från skördarna? När gräset har försvunnit och kornas mjölk är ljusblå?

Ändå är det inte vad de borde fokusera på. Hösten är här och Lisen är forskaren som först ser förändringen. Inte som hon skulle önska under ett mikroskop. Hon ser den i sig själv.

Första hösten är en dystopisk skräckroman som skickligt väver in vår tids vetenskap i en verklighet bortom de mest groteska mardrömmar."


Tackade ja med förtjusning då jag erbjöds den här boken som recensionsexemplar, och mina höga förväntningar blev minsann infriade, utan tvekan.

Intresset för fantasifull spännande fiktion i form av (mer eller mindre skräckbetonade) dystopier har verkligen växt sig starkt under senare tid. Man behöver alls inte vara särskilt ung läsare för att gilla den här typen av böcker. Skräckvisionerna kan ha spännande saker att förmedla (alla tider har väl haft sina orosmoment inför framtiden och fortsatt väva vidare på meningen: "Tänk om"...).

Nu skall det handla om den dystopiska skräckromanen Första hösten, och börjar då med en flott bokvideo:



Glad jag blev att få följande upplysning i bokens efterord: "Det kommer en fortsättning."

Tack!

För det här gillade jag riktigt mycket. Finns därför en hel del man inte vill missa att nämna, utan att för den skull spoliera handlingen.

Det allra bästa med just Första hösten som dystopi är hur skickligt nutida vetenskap (plus sådan som fortfarande till stor del ligger i sin linda) är infogad i en fiktiv dramatisk händelseutveckling. Hur spännande är det inte med allt det som nu händer inom forskningen för molekylärbiologi; biokemi, biofysik, bioteknik, genetik... och även otroligt skrämmande, om man tänker på vad kunskapen eller sökandet efter kunskap kan leda till om det går fel, i värsta fall, i ett mardrömsscenario (kanske i kombination med vad för hemligheter kring det förflutna som klimatförändringarna blottar?). Tanken finns ju redan där hos oss och därför känns den här storyn så otroligt rätt i tiden.

Hade inte hört talas om LUA (eller LUCA) - den sista gemensamma förfadern; Last Universal Ancestor (eller Last Universal Common Ancestor) innan jag läste den här boken. Blev förstås oerhört nyfiken på detta något som antas ha levt under den geologiska eran paleoarchean, ja för sisådär 3,5 miljarder år sedan. Såklart måste man ta reda på mer om det på wikipedia. Sätter ens fantasi i rörelse, inte sant?

Sen skall jag inte avslöja hur detta med tarmfloran kommer in i bilden. Våra tarmbakterier, som vi tycks leva i symbios med, har man fått veta en hel del om på senare tid, enormt intresseväckande område som vetenskapligt antagligen bara är i utkanten av något större. Nyare forskning har ju, som vi kanske läst, kommit fram till att det finns fler kopplingar mellan tarm och hjärna än tidigare anat, styr på så vis t.ex. beteende och personlighet. Helt klart är det stoff som används på ett effektivt och finurligt sätt i romanen (mer än så avslöjar jag inte!).

Romanens tre huvudkaraktärer, Lisen (forskaren) å ena sidan, och femtonåriga Charly (Lisens syster) samt Adam å andra sidan, delar varvat på kapitlen. Kapitlen hålls på äkta bladvändarmanér effektfullt korta, fartigt händelserika och med avslutningar som lockar till sträckläsning. Uppdelningen därutöver är en snabb upptrappning från "Sista sommaren" till "Första hösten" (då allt går åt helsike) och kort avslutande "Vinter". Gillade hur de till olika personlighet inblandade aktörerna utvecklades under berättelsens gång (Fredrik inte minst) och det skall bli spännande att få följa upp hur det kommer att gå för de som är kvar i fortsättningen. För visst, alla överlever inte. De huvudsakliga platserna för romanens handling är från söder till norr; Malmö, Stockholm och Luleå. Miljöbeskrivningarna spär snyggt på den härligt obehagliga stämningen i övrigt. Historien är som fantasifull fiktion väl underbyggd och trovärdigt framställd med hjälp av just den där vetenskapen, som jag redan troligen nämnt alldeles för mycket om.

Skall det till att göra jämförelser, vilket jag inte tycks kunna hålla mig ifrån, kan man finna likheter till den av mig höjd till skyarna; Flickan med gåvorna av M R Carey, men även suveräna; Pestens tid av Stephen King, och lägg därtill sen en ordentlig skopa detaljerade Dean Koontz-aktiga monsterbeskrivningar, det sistnämnda fick i mitt tycke ta mer plats än nödvändigt, liksom slagsmålen. Men det där med slagsmålen är ju lite svårt att avgöra när det blir för mycket, samtidigt ger de ju actionavsnitten extra fart och skänker karaktärerna ökad samhörighet (eller tvärtom).

Hur blåa anemoner kan vara obehagligt skrämmande? Ja, det får man ta reda på genom att läsa Första hösten: Blå gryning, en ovanligt bra dystopisk skräckroman, vild fantasi blandat med fascinerande och intresseväckande vetenskap. Väntar nu med stor entusiasm på fortsättningen!

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 4/5

Finns att köpa på:
BokusInbunden
AdlibrisInbunden
Cdon: Inbunden

Andra bokbloggare om Första hösten - Blå gryning:
Bokhuset


4 kommentarer:

  1. Låter läsvärd. Härligt när man bli positivt överraskad.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jovisst, såna överraskningar är ju toppen! :)

      Radera
  2. Jag är löjligt nyfiken på denna. Med rätta, verkar det som.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Utan tvekan med all rätta... åtminstone från min horisont. ;)

      Radera

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. :)