torsdag 23 november 2017

"Ester Karlsson med K" av Christina Olséni och Micke Hansen

Ester Karlsson med K av Christina Olséni och Micke Hansen. Förlag: Bokfabriken. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden).

"Ester Karlsson, 78 år och änka, bor tillsammans med kakaduan Roland i den välmående bostadsrättsföreningen Lärkan. Livet går sin gilla gång med dispyter om tvättstugan och den trasiga gallerhissen som de mest spännande inslagen i vardagen fram till dagen då Lärkans vaktmästare hittas död i sitt vindsförråd.

Polisen konstaterar snabbt att det rör sig om mord och Ester, som behöver fylla sina dagar, beslutar sig för att starta en egen utredning. Med kafferep och vaniljdrömmar nästlar sig Ester in hos både poliser och grannar, i hopp om att finna ledtrådar. När det kort därpå inträffar ytterligare ett dödsfall i fastigheten så går ingen av Lärkans invånare fri från misstankar - allra minst Ester själv.

Ester Karlsson med K är en varm pusseldeckare skriven av författarna bakom succéserien Mord i Falsterbo."

Ester Karlsson med K kan man nog kalla en deckare i den humoristiska genren. Lite som Bo Baldersons pusseldeckare om Statsrådet ungefär, fast med en sorts djärv och smått misslynt Miss Marple i huvudrollen. Lägg därtill en touch av en Maria Lang-liknande historia, med lite småstadskänsla... voilà, där har har ni det! Bo Baldersons pusseldeckare sätter jag själv som främst i den där humoristiska genren, så från min synpunkt hedrar den jämförelsen.

Mordmysteriet är av slutna rummet-karaktär och förlagd till en bostadsrättsförening på Sandgatan i Lund, där den pensionerade änkan Ester Karlsson äger en våning (obs! våning ej lägenhet, påpekar Ester högdraget, så träffande!). Även hennes syster med hypokondriske make Arne har en lägenhet i samma hus. Det är väl sen inte helt omöjligt att den som känner till Lund även får ett extra utbyte av romanens platsbeskrivning kan jag tänka. För de som sen tidvis eller alltid föredrar mindre blodiga och inte så våldsamma mordgåtor är den här historien också lämpad.

Att som karaktärer ha pensionärer som fritidspraktiserande privatdetektiver funkar toppen. Man kan lugnt förstå att författarna själva gillar dessa äldre figurer de skriver om och då brukar det bli bra! De pensionärer som befolkar den här romanen tillhör nog det lite övre samhällsskiktet, det märks förstås i deras livsstil och då de tycks ha en blick för exklusiv design, hållande på etikett, o.s.v.. En kategori äldre i nutid som kanske är trovärdig? Tror nog att äldre läsare ändå rent i allmänhet kan identifiera sig, åtminstone delvis, med karaktärerna och på så vis får stort nöje av romanen.

Systrarna Ester och Barbro fikar americano med katalaner (tycks vara en sorts supersöta kakor i folieform) och Valrhona-chokladfyllda croissanter (valrhona = någon slags exklusiv chokladsort) på Patisseriet, ett konditori och stenugnsbageri i Lund.
Det här författarparet skriver alltså underförstått "mysdeckare", någon slags feelgood-variant, där poliserna har en underordnad roll i mordgåtans lösning. Och signifikant i handlingen för den typen av nutida romaner tycks vara ett stort koffeinintag kompletterat med snabba kolhydrater i form av kakor, bullar och smörgåsar, så i hög grad även här, det fikas verkligen flitigt. Hur blev det såhär? Eller är det något jag inte reagerat på tidigare?

Upprepningar finns det gott om, men inom humorgenren är det ju ett knep för att förstärka det komiska och på så vis har man liksom överseende med det på ett annat vis än annars. Här kan man väl också nämna Esters sällskapsdjur, kakaduan Roland, småkul ingrediens på ett tjatigt sätt. Och utan Roland hade man förstås heller inte fått ta del av den där episoden som gav - åtminstone mig - sällsynta skrattårar i ögonen; Arnes nedplitade lapp till P-vakten i samband med besöket hos veterinären... helt obetalbar episod, missa inte den! Diagnosen för kakaduan hade jag f.ö. förutsett. Det starka band som finns mellan Ester och hennes sällskapsdjur är dessutom mycket ömt och fint beskrivet i handlingens utveckling. Esters sorg efter sin bortgångne make finns med i bilden och hennes speciella drivkraft för att lösa mordgåtan gör att hennes bearbetning efter förlusten får sig en skjuts till nästa fas. Tyckte mycket om hur just det framställdes också.
Bland karaktärerna finns många, skiftande och roligt porträtterade typer, kan inte nämna alla, men Arne är väl en figur som utvecklas på ett trevligt sätt tycker jag.

Är Esters handlingssätt realistiskt och är hennes person trovärdig? Nej, inte så värst med tanke på hennes ålder och bakgrund, framförallt inte det hon tog sig för att göra i samband med den oväntade händelsen med mikrovågsugnen. Men jag kräver liksom inte realism, i en så här lite långsamt berättad historia piggade det faktiskt bara upp. Jag gillar Ester, det är krut i tanten som verkligen törs säga vad hon tycker och tänker, lite kärv och bitsk trots sin tillbakadragenhet och sitt väna uppträdande emellanåt. Jag har inget emot att få träffa henne igen, om så skulle vara, i nästa bok?

Förslag inför kommande storhelg: Lägg den här lättlästa boken som julklapp under granen till någon du vill locka fram ett leende hos. Lagom förströelse till den som behöver något lättsamt och roande. Passar äldre, ung och allt däremellan.

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 3/5

Finns att köpa på:
BokusInbunden / E-bok
AdlibrisInbunden / E-bok
CdonInbunden

Andra bokbloggare om Ester Karlsson med K:
Vargnatts bokhylla
Zellys Bokhylla


2 kommentarer:

  1. Jag har läst boken och ställer mig mycket undrande till din åsikt om produktplaceringar och smygreklam? Är boende i Lund och vet att detta caféet finns på just den gatan. Det vore väl väldigt märkligt om författarna hittade på ett annat namn på ett café som finns på riktigt. Alla författare som skriver i verkliga miljöer skriver ju om befintliga lokaler, caféer, kyrkor m.m
    Gunnel

    SvaraRadera
    Svar
    1. Okej, förlåt, hade ingen aning om att man kunde ställa sig undrande inför en sån sak, eller anse det vara märkligt på något vis. Det är ju bara mitt högst personliga tyckande som inte borde vara så värst upprörande i sammanhanget. Produktplaceringen/smygreklamen jag syftade till gällde sen typ Kusmi Tea o sådana saker. Hursomhelst tog jag bort det ur recensionen p.g.a. din anmärkning. Bokbloggandet är för mig en oavlönad syssla som ändå känns meningsfull då man kanske kan öka intresset för att läsa böcker. Mitt syfte är ju inte att irritera utan att inspirera, så jag hoppas Gunnel att du accepterar min ursäkt.😊

      Radera

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. :)