torsdag 14 december 2017

Helgfrågan v. 50

Mias bokhörna arrangerar inför varje veckoslut helgfrågan. Veckans fråga (+ bonusfråga) inför kommande helg lyder:

"Hur rimmar man på bok? eller kan man tänka sig att det är en deckare, roman eller fantasybok.

Bonusfråga

Vad ska ni hitta på så här sista hela helgen innan jul?"

Att försöka rimma i denna timma blir inte lätt som en plätt. Blir mer än jag förmår som ni kanske förstår? Bok rimmar på klok... och Kristian Luuk, har han skrivit nåt kul som kan passa till jul? Jo så är det visst, en show blev bok till sist, skriven av bröderna Luuk.

Nä, ärligt, det här går ju inte. Kan verkligen inte rimma med december månads hjärndimma. Sorry. Sömnbrist.


Lämpligt att nämna på den här bokbloggen - vad gäller bonusfrågan - är väl sen vad den pågående läsningen handlar om för böcker kommande helg:


Korsfäst av Diane Karlstrom och Magnus Carling (del två i kriminalserien om John Romeo)
Romanen Transparente Blanche av Peter Sandström
Kriminalromanen Den sista vilan av Mats Ahlstedt


Så ligger dessutom tre utkast förberedda för att skriva två recensioner och ett lite enklare bokomdöme här på bloggen. Förhoppningsvis blir dessa blogginlägg publicerade till helgen, och det gäller:

Faktaboken Hundens första år av Charlotte Swanstein
Purebred - Herrefolket av Lisa Hågensen (del två i en dystopi-trilogi för unga vuxna/ungdomar)
Novellsamlingen Munins skärvor av Oskar Källner


Nja, de där svaren lär väl inte ha bidragit till speciellt mycket julstämning. Klicka in till Mia istället, där finns länkar till andras - antagligen mer juliga - svar, du hittar dem här.



Bok med e-post igår: Korsfäst (del 2 i bokserien John Romeo)


Korsfäst
av Diane Karlstrom & Magnus Carling


Igår kom i min mailbox en kriminalroman som var väntad. Det handlar om del två av den första trilogin om kriminalkommissarie John Romeo. Uppföljaren Korsfäst tar kronologiskt vid direkt efter den inledande delen Konstnären.

Så ny är nu boken så att jag ännu inte hittade någon bokinfo att dela i detta introducerande blogginlägg, och själva omslaget var för stort för min läsplatta (...men bara omslaget, texten för övrigt var helt perfekt på plattan, och det är ju det som är det viktiga👍). Laddade därför även ner till laptopen för att ändå kunna göra en show-off av framsidan (även om blixten möjligen stör magrutorna en aning - haha! - såna magmuskler kan inte vi tjejer få, är det månne orättvist hörrni?). Skyline är väl f.ö. Göteborg Noir, får man förmoda:



Nåväl, boken är idag alltså nedladdad och klar att börja läsa. Såklart skall det bli spännande att följa upp denna deckarserie!


Tack för recex Magnus Carling!


onsdag 13 december 2017

Bokpaus med värmande brasa i kaminen och Munins skärvor


Av de slalomläsningsböcker som är på g i min trave just nu, så är det Munins skärvor som har den största dragningskraften. Ger efter.

Dessa bokliga onsdagsinlägg (bokfika eller bokpaus) är en liten smakbits-variant till söndagarnas dito, alla goda böcker ryms ju inte på söndagarna, men vill vara med och presenteras på det viset ändå. Innan veckans sista dag är kommen lär dessutom denna novellsamling vara utläst. Ingen tvekan om saken.

Ur novellen Mannerskiölds Herrgård i antologin Munins skärvor av Oskar Källner (sid. 158-159, är där just nu):

   "Och du garanterar att det finns spöken där?" pustade deras ledare.
   "Riktiga spöken?"
   "Som det står i annonsen", sa jag. "Om du inte får se ett riktigt spöke innan natten är över, får du pengarna tillbaka."
   Mannen flinade, rättade till ryggsäcken och snabbade på takten.
   "Vänta!" ropade den siste av dem. Han var lite mer fetlagd än de andra och andades tungt. "Kan vi inte ta en paus!"
   "Ja, så bråttom är det väl inte", sa han som gick i mitten. "Jag måste tänka på mitt diskbråck."
   För mig själv kallade jag dem för Knatte, Fnatte och Tjatte. Det gör jag alltid med grupper om tre personer. Är det två besökare får de heta Piff och Puff. Är det fyra så orkar jag inte hålla reda på dem, utan kallar dem alla för bröderna Dalton. Men för det mesta är de tre.


Ha en riktigt trevlig Lucia... med eller utan spöken.



Psst! Ni har väl inte missat den av Swedish Zombie länkade fb-gruppen Bårhuset? En grupp för skräcklitteratur-intresserade (både läsare och författare). Bara ett tips sådär i förbifarten, till alla med förkärlek för ruskigheter.😉


måndag 11 december 2017

Tematrio - Ungdomsböcker/YA

Veckans tematrio presenteras som vanligt av Lyrans Noblesser:

"Var gränserna går mellan böcker för äldre barn, ungdomar, unga vuxna och "gamla" vuxna har jag inte så noga koll på, men många med mig gillar ju att läsa ungdomsböcker, oasvsett vilken ålder man råkar ha. Berätta om tre bra böcker som passar för ungdomar!"

Väljer att utvidga begreppet "ungdomsböcker" till att omfatta även kategorin "unga vuxna" (YA), en kategori som inte fanns när jag själv var i den åldern, då läste man vuxenböcker. Hade det inte varit för den här bokbloggen skulle jag nog aldrig ha kommit att tänka på att läsa en bok för ungdomar eller unga vuxna. Men som så mycket annat positivt som bokbloggandet fört med sig upptäcktes alltså tjusningen i detta att även läsa en sån bok emellanåt. Några recex har dykt upp på vägen, läser faktiskt just nu en ungdomsbok/YA (andra delen i Purebred) och är inne i ett väldigt spännande skede i handlingen...



Men nu var det ju frågan om att välja ut tre bästa för ungdomar (och unga vuxna, om det nu går för sig). Hur ska jag kunna veta eller välja rätt, kan jag rätt bedöma vad som passar ungdomar? Kanske inte, men det får bli så här:

av Gail Carriger

Fantasy/Steampunk. YA. Väldigt rolig roman om vampyrer, varulvar och luftskepp. En bok som gjorde att jag fick upp ögonen för att unga vuxna-böcker kan ha ett lika stort underhållningsvärde för "gamla" vuxna på 40+ som för den avsedda ålderskategorin.


av Neil Gaiman

Fantasy/Skräck. YA alt. barn och tonår/ungdom. [...]"sagolikt, kusligt och återuppväcker minnen av den sorts magi som bara hör barndomen till", skrev jag om den.


av Ingrid Remvall

Thriller/science fiction. YA. Fartfylld futuristisk spänning, med en glittrande dos ungdomlig glamour och romantik.


Japp, det var pallplatserna!

Och så måste jag ändå ta med några extra hedersomnämnanden, förutom ovanstående tre topplaceringar. Då blir det dessa (titlar länkar även här till mina bokomdömen och recensioner):

Coraline av Neil Gaiman
(Fantasy/Skräck. Läsålder: 12-15 år)

Purebred - Flykten från Olympo av Lisa Hågensen
(Första delen i en dystopisk trilogi för ungdomar och unga vuxna)

Uppvaknandet av A R Yngve
(Första delen i en science fiction-trilogi för unga vuxna)

Fienden bor inte under sängen av Monika Orski
(Samtida tänkvärd - och otäck! - roman för unga vuxna som kan ge värdefulla insikter)

Innan ankorna drunknar av Ivana Vukadinovic
(Lite som föregående, men som tar upp en annan sorts problematik bland unga)

Minnet av vatten av Emmi Itäranta
(Engagerande ungdomsdystopi där filmrättigheter sålts till produktionsbolag. Inspelningsplats lär bli ett futuristiskt Lappland i planerade filmen Memory of Water!)


Tittar in hos er andra i morgon för att få en massa bra ungdomliga boktips,
det ska bli spännande!😊


söndag 10 december 2017

En smakebit på søndag: Transparente blanche

Genom den norska bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker kan vi ta del av och även själva dela med oss av små smakbitar hämtade från böcker vi läser. På det sättet blir det fina boktips varje söndag. 

Smakbiten här idag hämtas från Transparente blanche av finlandssvenske författaren Peter Sandström. Sidan 42-43:

"Jag brukade sitta på läktaren och läsa Åbo Underrättelser eller någon bok av Henrik Jansson, och Bonnie simmade fram och tillbaka i bassängen medan staden vaknade till liv nere kring floden. Sådana gånger brukade jag tänka att också detta var bara en småstad med en flod rakt igenom, precis som Nykarleby, och det hände sig att jag kom på mig själv med att spana efter vattentornets silhuett på den andra flodbanken. I Nykarleby kom vattentornet närmast molnen för den som lät blicken svepa över staden. Det grå tornet höjde sig över alla tak och antenner, lamporna i tornets mast var det första som syntes oberoende av från vilket håll man närmade sig staden. De gånger jag satt på läktaren vid Samppalinna i Åbo såg jag höghusens slutna fasader och de koketta spirorna på kyrkornas torn. Vid det nedlagda varvet nere i flodmynningen tronade väldiga kranar med armarna i vädret, uppgivet men ändå med ett högmod som lät förstå att det hade funnits stora tider inom den tyngsta industrin. En så vardaglig sak som ett torn för vatten hade ingen plats i ett sådant sceneri."

Mer information om boken hittas här (Schildts & Söderströms).

Det är stillsamt, vackert och klarsynt skrivet. Boken nominerades till Nordiska rådets litteraturpris 2015 och belönades även med Svenska litteratursällskapets pris ur Bokhandlaren Bo Carleskogs minnesfond samma år. Så här långt tycker jag att just det här citatet ur en recension av Transparente blanche känns väldigt träffande:

"Det är här Peter Sandström låter minnena silas genom nuet på samma sätt som han låter solljuset silas genom trädens kronor i föräldrarnas äppelträdgård. Mjuka, bländande och obarmhärtigt ogripliga."

Jessica Poikkijoki, Österbottens Tidning


Andras smakbitar finns här.



torsdag 7 december 2017

Helgfrågan v. 49

Mias bokhörna arrangerar inför varje veckoslut helgfrågan. Veckans fråga inför kommande helg lyder:

"Vad önskar du dig i julklapp?
Har ni någon favoriträtt på julbordet?"

Nu skall jag vara lite klyschig... men julen ser jag mest som en högtid som skall upplevas fin och rolig för barn. Så hade jag kunnat önska något så vore det väl just det, att alla barn skulle få ha det bra på julen. Tyvärr är det en önskan som man aldrig helt kan få, men man kan åtminstone försöka. Som bloggare för varenda unge vill jag därför tipsa om julklappar som räddar barns liv, klicka in på UNICEF Gåvoshop och fixa julklappar till såna med tankar som mig kring detta vad gäller julklappar. Som exempel: Julpaket (innehåller; 2 filtar, 2 sagoböcker och 16 påsar nötkräm) för 229 kr.

Nu blir det ju efter detta rätt konstigt att svara på nästa fråga, men ändå... favoriträtten bland julmaten är sillsallad. Mums, så gott. Ett himla hackande att göra, men det är värt det!😋


Måste till sist bara runda av med ett litet bokligt utvik med tanke på (även monstertokiga) barns julklappsönskningar. Tittade idag på följande boktrailer som jag tyckte var så Grinchen-söt:



Helgfrågan och länkar till andras svar hittas till helgen här.


onsdag 6 december 2017

Bokfika med Transparente blanche


Grannen i öst firar hundra år som självständig nation idag på Finlands självständighetsdag. Stort. Värt att uppmärksamma. Grattis! Får mig att slänga in ett bokfikainlägg här på bokbloggen idag efter att just ha startat upp med en bok jag länge tänkt läsa; Transparente blanche av finlandssvenske författaren Peter Sandström. Romanen nominerades till Nordiska rådets litteraturpris 2015, så här fint och passande löd juryns motivering:

"En sådan ändamålsenlig, skenbart enkel form, fylld med sorg och förundran, tragik och komik har den finlandssvenske författaren Peter Sandström nått fram till i denna sin tredje roman han har också publicerat tre novellsamlingar. Romanens språk är, liksom den äppelsort som boken uppkallats efter, vackert och nästan genomskinligt. Med sin mjuka och precisa diktion och sin ömsinta syn på människorna och deras förehavanden lockar den hos läsaren fram en känsla av varsamhet både inför livet i det skrivna, och livet utanför det."


"De saknade" av Thomas Rydahl

De saknade av Thomas Rydahl. Förlag: Bokfabriken. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden).

"Solen skiner på semesterön Fuerteventura och eremiten Erhard Jörgensen lever ett lugnt liv och pysslar om sina getter. Han kan inte längre köra taxi eller spela piano, så han försörjer sig genom att hitta bortsprungna hundar och stulna mopeder. Men för att fly ensamheten tar han ett jobb som ingen annan vill ha, och riskerar då allt.

Kontinenten Afrika kämpar med ekonomisk instabilitet och tusentals flyktingar försöker ta sig till Europa, många genom Fuerteventura. Samtidigt anländer ett tv-team till öns lilla flygplats för att spela in ett avsnitt av reality-serien De saknade, med målet att hitta den kända Les pappa. Men hon vill hellre hitta sin far död än levande, och Erhard vill inte bli hittad överhuvudtaget. Le är dessutom en opålitlig kvinna med en förkärlek för piller, och en vana att få som hon vill.

Ännu en gång finner Erhard sig intrasslad i ett mystiskt fall där han tar sig vatten över huvudet för att finna sanningen.

De saknade är en fristående fortsättning på den prisbelönta spänningsromanen Eremiten."

Då debutromanen Eremiten blev vinnare av priset Glasnyckeln för bästa nordiska deckare 2015, blev jag förstås glatt överraskad när denna uppföljande andra del i serien om Erhard Jörgensen kom till mig som ett oväntat recensionsexemplar. Hade dock inte läst den första prisvinnande delen i serien, men de kommentarer och recensioner jag läst hade varit övervägande positiva. Så ville verkligen försöka se det där som var så speciellt bra, men lyckades inte riktigt, och det har nog då helt med min egen smak att göra, troligen inget annat.

För min del var De saknade av det väl råaste slaget (alla dessa "människomonster", sadistisk förnedring och brutalt våld), hårdkokt på ett sätt som jag helst väljer bort. Till det positiva kan jag ändå nämna språket, vilket gav den största behållningen, och Erhards karaktär som hade vissa sidor som upplevdes sympatiska.

Platsen för dramat var också annorlunda och lite intressant. Många av oss har ju åtminstone någon gång varit på resa till Kanarieöarna, och visst undrar man lite över hur det är där i nutid, med tanke på flyktingsituationen, o.s.v., De saknade gav en uppskakande fiktiv bild över illegala flyktingars situation och hur de utnyttjas hämningslöst av psykopater i kriminella kretsar och samhällets toppskikt. Man hoppas så innerligt att den bilden är väldigt långt ifrån verklig situation, men vad vet man? Känner förstås inte till just Fuerteventura så väl, det närmsta jag själv varit ön är Lanzarote, som ju visserligen också får vara med på ett hörn i denna story.

Boken kändes lite väl lång och utdragen, rätt trögläst och handlingen fick mig inte engagerad på det sätt som man kanske förknippar med spänningsromaner. För mig var det en bok som inte gick annat än att läsa långsamt och lite i taget, förstås inget fel i det då språket tilltalar. Hade nog ändå gärna sluppit att bli serverad allt utdraget och detaljerat om hur de inblandade våldförde sig på varandra på olika sätt, det blev mest äckligt i övermått och jag kände ibland att jag inte orkade läsa vidare, men tog mig igenom trots allt.

Blir ändå lite nyfiken på Eremiten, med tanke på att den är prisbelönt och allt. Kommer eventuellt att ge den en chans även om nu denna andra del i serien inte föll just precis mig i smaken. Och så vill jag ju läsa fler böcker av danska författare i allmänhet, eftersom det blivit ett litet sidoprojekt för mig att försöka läsa fler böcker av finska, finlandssvenska, danska, norska och isländska författare.

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 2/5

Finns att köpa på:
BokusInbunden / Ljudbok CD
AdlibrisInbunden
Cdon: InbundenLjudbok CD / Ljudbok Mp3-CD


måndag 4 december 2017

Tematrio med önskvärda tillskott i bokhyllan

Veckans tematrio presenteras som vanligt av Lyrans Noblesser:

"Berätta om tre tillskott som känns nödvändiga i din bokhylla!"

I sådana fall får det bli tre böcker som varken finns på eller (än) verkar ha beställts av biblioteket. Dessa kunde - så där lite magiskt - gärna få materialisera sig i min bokhylla:



Blå villan av Eva Frantz
Cozy crime i småstadsmiljö och första delen i en serie med polisen Anna Glad. Blev ju verkligen överförtjust i författarens Sommarön och den här senaste måste jag ju bara försöka trolla fram där i hyllan, på något sätt.



De förjagade av Mikael Strömberg
Så frestad att läsa denna... rysare? Behöver verkligen något skrämmande att läsa igen, och igen, och igen. Förväntar mig någon typ av effektiv skräckthriller, hoppas jag har rätt. Abrakadabra! Näpp, hände inget denna gången heller.



Swedavien av Johanna Juneke
Är sen väldigt nyfiken på världen Swedavien. Dystopisk thriller om en framtida värld, och den typen av roman går ju liksom inte att låta bli, i mitt fall. Så en magisk formel för att trolla fram även den vore tacknämligt.


Eller så tar man lärdom av agent Dale Cooper och köper sig en bok kanske? Sitter långt inne, men kan möjligen vara enklare än trolleri.



lördag 2 december 2017

En smakebit på søndag: Hjärnan är stjärnan

Genom den norska bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker kan vi ta del av och även själva dela med oss av små smakbitar hämtade från böcker vi läser. På det sättet blir det fina boktips varje söndag. 

Smakbiten här idag hämtas från Hjärnan är stjärnan: ditt enda oersättliga organ av Kaja Nordengen. Egentligen en redan utläst bok, men gör idag en liten extra genomgång innan den skall lämnas tillbaka till biblioteket. Dansk författare förra söndagen måste ju följas av en norsk författare denna söndag (sen skulle det ju faktiskt toppa med en finsk författare nästa söndag förstås... vad har jag nu gett mig in i!😅). Nåja, hittade tre bra smakbitar, och det var stört omöjligt att välja en av dessa. Så, helt fräckt, här är alla tre:


Sidan 91; om "hjärnans gps":

   "Har man ingen som kan förklara vägen för en så är papperskarta eller digital karta att föredra framför gps, om man vill hålla sin orienteringsförmåga i form. Storleken på gps-skärmen gör också att man ofta inte vet var man är och vart man ska samtidigt. Véronique Bohbot är en hjärnforskare som har gått så långt som att hävda att utbredd användning av gps passiviserar oss så pass mycket att det kan få sådana negativa konsekvenser som Alzheimers sjukdom senare i livet. Medan taxichaufförerna i London har lärt oss att aktiv användning av hippocampus gör den större, hävdar Bohbot att gps-användning faktiskt kan göra hippocampus mindre.
Vi ska vara glada för att vi inte är beroende av att ha ström i mobilen för att hitta."


Sidan 156; om det viktiga fettet för hjärnan:

"Näst efter ren fettvävnad är faktiskt hjärnan det mest fettrika organet i vår kropp. I motsats till vad som gäller för fettvävnad används fettet i hjärnan inte till energi, utan till uppbyggnad av nervceller och stödjeceller, i synnerhet de celler som isolerar nervcellsutskotten med lager på lager av fettrika membran för att signalerna ska komma fram snabbt och effektivt.
   Fettsyror kan klassificeras i två kategorier: icke essentiella fettsyror, som vår kropp kan bilda själv, och essentiella fettsyror, som vi är beroende av maten vi äter för att få. Vissa essentiella fettsyror är särskilt viktiga för att bygga upp vår hjärna, och av dessa är det omega-3 som det har blivit mest fokus på. Det finns otaliga källor till omega-3. Varifrån vi får omega-3 är dock inte oväsentligt. Det är i fet fisk som lax, öring, makrill och sill, och i fiskprodukter som fiskleverolja, som vi får de långkedjiga omega-3-fettsyror som vår hjärna behöver. Bara ett par procent av omega-3-fettet från växter ombildas till långkedjiga omega-3-fettsyror. Så, återigen: Ät fisk."


Sidan 172; om verklighet versus perception, och smakbiten handlar om luktupplevelser:

"En lukt kan framkalla en flodvåg av minnen, påverka ditt humör och till och med det du presterar på jobbet. Visste du att en väl vald doft i rummet är tillräckligt för att genomsnittspersonen ska sätta upp högre mål och komma på effektivare strategier för att lösa uppgifter?
   Om du skulle behöva hjälp med något så prova att fråga om det utanför ett bageri. Folk som exponeras för lukten av nygräddade kakor eller nyrostat kaffe har nämligen större benägenhet att hjälpa främlingar. Det faktum att vi blir både mer hjälpsamma och mer produktiva av lukter som vi tycker är goda hänger enligt många hjärnforskare ihop med vårt humör. Goda lukter är kopplade till goda minnen, och goda minnen gör oss på gott humör."


Mer information om boken hittas här (svenska Norstedts) och här (norska Kagge Forlag). Och som man nog kan förstå är det en väldigt intressant bok som ger många aha-upplevelser, nya insikter och värdefulla tips. En läsrekommendation blir det här idag från mig.👍


Andras smakbitar finns här.


Önskar er alla en fin första advent!


fredag 1 december 2017

Preliminär läsplaneringslista

Dags att åter uppdatera läsplaneringslistan. Några har åkt ut (lästa, pågående, saknas på biblioteket eller bortplockade av annan anledning) och några nya har kommit in.


Lilla dockan
Ingrid Elfberg
(recex)

Den sista vilan
Mats Ahlstedt
(recex)

Landsförrädaren
David Baldacci
(recex)

Warriors. Midnatt
Erin Hunter
(recex)

Förbättra din tarmflora: Vetenskap, tips och recept
Michael Mosley
(kommande recex december)

De förjagade
Mikael Strömberg

Det sista experimentet
Emma Ångström

Koka björn
Mikael Niemi

Dödsdömd
Sharon Bolton

Det tyska huset
Arnaldur Indriðason

Det som inte växer är döende
Jesper Weithz

Vita tigern
Christin Ljungqvist

Barnflickan
Hanna von Corswant

En väktares bekännelser
Elin Säfström

Swedavien
Johanna Juneke

Africka
K.G. Johansson

Samvetsmakaren
K.G. Johansson

Skydda din hjärna
David Perlmutter, Kristin Loberg

Jordad
David Jonstad

Kollaps: livet vid civilisationens slut
David Jonstad


Helgfrågan v. 48


Mias bokhörna arrangerar inför varje veckoslut helgfrågan. Veckans fråga inför kommande helg lyder:

"Har du någon speciell julbok som du gillar?
(behöver inte vara kokbok)"


Ja "julbok" kan man ju tolka på många vis. Någon speciell julkokbok finns inte i hyllorna, däremot massor av kokböcker (farmors, mormors och en hel del sönderfallande gamla kokböcker, allt från adertonhundra kallt och framåt) där julmaten naturligtvis finns med, mat är kultur! Men lämnar kokböckerna därhän och plockar fram denna, enligt mig en helt underbar feelgood-julbok; snäll, finstämd och vacker, med julmirakel och, ja... den har allt, helt enkelt, (precis utgiven på nytt i år, toppen!):


En röd liten fågel i juletid
(skrev om den på bloggen för ett par år sedan här)
av Fannie Flagg



Nästa speciella "julbok", såtillvida att den har ett releasedatum förlagd till annandag jul, är en bok jag rätt säkert tror jag kommer att gilla, den bör också nämnas. Så spännande ny vetenskap. Den här boken, av självaste Mosley himself, vill jag verkligen läsa:

av Dr Michael Mosley



Helgfrågan och länkar till andras svar hittas till helgen här.