onsdag 21 februari 2018

Min kvart bokpaus


"Några dagar senare, när hon gick förbi fiket nästa gång, såg hon damen sitta där igen vid sitt bord. Och då skyndade sig Filippa in och beställde en kaffe kvickt, för att kunna ta en av de lediga platserna som fanns inom höravstånd från damen. När hon satt sig ner och avnjutit föreställningen en kvart eller så, så vaknade Filippa liksom till av en röst som pockade på uppmärksamhet. Det var den gamla damen.
– Och vad tycker du om det?
– Om vad? frågade Filippa.
– Om regeringens utspel.
– Vilket utspel?
– Ämen, va e du för en liten jentunge som inte henger me i de politiska svengarna? frågade Ingrid Bergquist som Filippa då för första gången talade med.
– Vilka politiska svängar? undrade Filippa.
– Ämen, va ere med småknåddarna nuförtiden? Ni henger ju inte me! utbrast Ingrid. Ni sitter bara parkerade och heller i er eran kaffelatte, Al Cappuccino, Macchiavelli och allt va det där slasket kan tenkas kallas.
– Jag följer med rätt bra, försökte Filippa.
– Jaja, sa Ingrid Bergquist och försjönk i sin tidning."

Sid. 28; Min kvart med Arne Tammer: roman om en roadtrip av Benjamin Thorén

Rätt kul det där med stockholmskans "e", ett typiskt uttal som lär ha försvunnit alltmer - är det så?

Blev man ju upplyst om (för två, nästan tre, decennier sedan vid dåvarande arbetsplatsen i den kungliga huvudstaden), att det lät lustigt när man pratade, d.v.s. att man sa "ä" när de sa "e" som söderbönan Ingrid 89+ ovan. En lantis (som säger "räkor" istället för "reker" och "dörren" istället för "durren") kan väl få tycka att det kan låta klart lustigt även när storstadsborna snackar stockholmska... om de nu fortfarande gör det.
Tänk så lite vi skulle ha att roa oss åt om det inte fanns olikheter! Tillvaron skulle nog vara en aning gråare utan dessa.😁

Ämen, vad sejs om ennu två smakprov som e lite snitsigare, då de geller Benjamin Thoréns roliga road trip-roman:




tisdag 20 februari 2018

Tematrio - Idoler

Veckans tematrio presenteras som vanligt av Lyrans Noblesser. Den här gången är temat som följer:

"Berätta om tre nuvarande eller tidigare idoler!"


Här är tre säkra kort bland mina idoler:


P.g.a. sin kamp för flickors rätt till utbildning:
Malala Yousafzai
Författare till boken Jag är Malala.
Tilldelades Nobels fredspris 2014 för sitt arbete mot förtryck av barn och unga samt för alla barns rätt till utbildning. (Nobelpriset delades det året tillsammans med Kailash Satyarthi som på liknande sätt som Malala kämpar för utbildning och mot extremism). Malala var då 17 år och blev den yngsta som mottagit priset.

P.g.a. sin aktivism för rättviserörelsen och klimaträtten:
Naomi Klein
Författare till boken Det här förändrar allt.
Ledare för den globala rättviserörelsen (efter sin första utgivna bok No Logo) och klimataktivist. Tilldelades 2016 pris (Sydney Peace Prize) för sin aktivism för klimaträtten.

P.g.a. sitt författarskap:
Stephen King
Författaren till alla dessa romaner som förgyllde min ungdom med fiktiv skräck, och som tydligen fortfarande (t.ex. med Dolores Claiborne) förgyller min romanläsning emellanåt. Följer med nöje författarens roliga och tänkvärda inlägg på facebook. Då är man nog någon slags fans ändå? Också har ju King även knåpat ihop en massa kul på Twitter, t.ex.:

"With President Forrest Trump, every day is like a rancid box of chocolates. You never know what kind of shit you're going to get next."


söndag 18 februari 2018

"De blindas rike" av H.G. Wells

De blindas rike av H G Wells. Novellix. Läste boken som bibliotekslån (häftad). Översättning av Alan Asaid.

"De började ropa. Pedro tog täten och fattade Núñez hand för att leda honom till husen, men denne drog snabbt tillbaka handen.
”Jag kan se”, sa han.
”Se?” sa Correa.
”Ja, se”, svarade Núñez och när han vände sig mot Correa råkade han snava på Pedros ämbar.
”Hans sinnen är ännu outvecklade”, sa den tredje blinde mannen. ”Han snavar och talar obegripliga ord. Ta honom vid handen.”
”Som ni vill”, sa Núñez och de började leda honom, varvid han knappt kunde hålla sig för skratt. De visste tydligen ingenting om vad det innebar att kunna se. Nåväl, förr eller senare skulle han nog lära dem."

En seende man råkar genom en olyckshändelse hamna i en helt isolerad by där befolkningen är fullständigt blinda sedan generationer tillbaka, och vet inget annat. Tänkvärd novell där ordspråket "I det blindas rike är den enögde kung" kanske inte alls stämmer så väl som denna man först tycks vilja tro.

Fantastiskt välskriven allegori, tänkvärd på många sätt, vackert språk, stämningsfulla miljöbeskrivningar och ett helt perfekt slut. Lämnar mig inget i övrigt att önska. Kan bara varmt rekommendera alla att läsa denna novell av H G Wells, oavsett vilka litterära genrer man föredrar.

Tidigare inlägg på bokbloggen om denna novell finns här.

Betyg: 5/5


"Ett nytt Atlantis" av Ursula K. Le Guin

Ett nytt Atlantis av Ursula K. Le Guin. Novellix. Läste boken som bibliotekslån (häftad). Översättning av Lena Jonsson.

"När kapitalismen har utarmat hela USA, staten förvandlats till en totalitär makt och klimatförändringar gjort att stora delar av land sjunkit långt ner under havsytan, stiger hoppet om att en ny och fri kontinent ska resa sig ur vattenmassorna. Ursula K. Le Guins dystopiska novell Ett nytt Atlantis skrevs redan 1975 men behandlar ämnen som känns obehagligt aktuella även idag."

Säkert en väldigt intressant dystopisk historia. Hade dock svårt för de poetiska "mellanspelen" som mest störde det som var så häpnadsväckande, med tanke på att novellen skrevs för över 40 år sedan. Om jag till fullo hade förstått de bromsande poetiska delarna kanske helhetsupplevelsen möjligen hade blivit snäppet bättre. Blir nyfiken på om författarens romaner är uppbyggda på samma sätt, med en svårbegriplig drömsk poetisk del som ständigt bryter av spännande världsbyggen och tänkvärd handling i övrigt.

... "Det är smärtlindrande mediciner som de federala doktorerna alltid skriver ut och som finns i de privata serviceapotek som Läkemedelsstyrelsen har godkänt till superlåga priser som Livsmedelsverket har bestämt för att skapa forskningskonkurrens."

(Sid. 18-19; Ett nytt Atlantis av Ursula K. Le Guin)

Tidigare inlägg på bokbloggen om denna novell finns här.

Betyg: 3/5


"Ett dån av åska" av Ray Bradbury

Ett dån av åska av Ray Bradbury. Novellix. Läste boken som bibliotekslån (häftad). Översättning av Anders Bellis.


"Berättelsen Ett dån av åska från 1952 är en av science fiction-författaren Ray Bradburys mest kända noveller. Under en noggrant kontrollerad resa flera miljoner år tillbaka i tiden tar en av resenärerna ett enda litet snedsteg – som får ödesdigra konsekvenser och förändrar världen för all framtid.

Varmt slem samlades i Eckels hals; han svalde hårt, pressade ned det. Musklerna runt munnen formade ett leende när han sakta sträckte ut handen i luften och viftade med en check på tiotusen dollar mot mannen bakom disken.
”Garanterar ni att jag kommer levande tillbaka från safarin?”
”Vi garanterar ingenting”, sade försäljaren, ”förutom dinosaurierna.” Han vände sig om. ”Det här är mr Travis, er safariguide i Det Förflutna.”"


Intressant liten novell om en tidsresa med komplikationer. Själva orsaken till varför framtiden förändrades var ju väl uttänkt, men hur framtiden förändrades kändes lite hafsigt och i stort sätt var det väl bara det som för mig sänkte det hela, annars en riktigt bra science fiction-historia med tanke på sidantalet på blott 26 sidor. För övrigt ett oerhört snyggt och passande bokomslag för denna Novellix-utgåva.

Tidigare inlägg på bokbloggen om denna novell finns här.

Betyg: 3/5


"Försvararna" av Philip K. Dick

Försvararna av Philip K. Dick. Novellix. Läste boken som bibliotekslån (häftad). Översättning av Andreas Vesterlund.

"Kalla kriget har bokstavligt talat hettat till och ett våldsamt världskrig utkämpas via robotar uppe på jordens yta, medan människorna själva har flytt till underjorden. Den kultförklarade science fiction-författaren Philip K. Dicks novell The Defenders från 1953 utkommer nu för första gången på svenska under namnet Försvararna."

En smart science fiction-novell med en helt perfekt överraskning. Kul idé där robotar är svaret på hur mänskligheten skall överleva sig själv. Utmärkt utförd berättelse, missa inte den!

Tidigare inlägg på bokbloggen om denna novell finns här.

Betyg: 4/5


En smakebit på søndag: Under den döende stjärnan


Genom den norska bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker kan vi ta del av och även själva dela med oss av små smakbitar hämtade från böcker vi läser. På det sättet blir det fina boktips varje söndag. 

Den bok jag läser nu omfattar en trilogi i ett band, därför kommer det att bli en smakbit från varje del ur den på söndagarna (ja, så är planen i varje fall), idag med en bit från del 2; Under den döende stjärnan av KG Johansson.

"Det enda som fanns mellan mig och stjärnan var hjälmens osynliga dämpning och några ljusminuter av tomhet. Den matta röda jätten, tung och trög och vältrande, drogs ut i sin glödande spets och spydde ur sig floden av väte som cirklade runt och runt och runt igen, hundra eller tusen gånger, i orange och gult och grönt och blått och violett som stegrades till outhärdligt vitt när strömmen till slut sögs in i den kokande dvärgen. Jag visste rent intellektuellt att synen måste vara fantastisk men det enda jag kunde se var den värsta helvetesvision någon medeltida konstnär kunde ha tänkt sig. Fastän det var omöjligt tyckte jag att hettan och strålningen träffade mig som ett hammarslag."



Har faktiskt redan avslutat denna andra del och "tjuvstartat" med den avslutande tredje delen; Omega.



Fler smakbitar hittar man idag länkar till här.


fredag 16 februari 2018

En dystopisk novell i nyöversättning

Ursula K. Le Guins dystopiska novell Ett nytt Atlantis skrevs 1975, nu utgiven i nyöversättning.

Om författaren (info hämtad från Novellix):

"Ursula K. Le Guins (1929-2018) produktiva författarskap har sedan 60-talet rört sig över en rad genrer, däribland science fiction, ett mansdominerat område där hon inte bara tagit sig fram, utan även framhållits som en av de största: ”America’s greatest living science fiction writer” skrev till exempel The New York Times 2016."

Den här novellen kommer att bli det första jag läser av författaren. Men många känner nog till fantasyböckerna om Övärlden, barn- och ungdomsböcker (12-15 år).


torsdag 15 februari 2018

Helgfrågan v. 7



Mias bokhörna arrangerar inför varje veckoslut helgfrågan. Veckans fråga inför kommande helg:

"Har du gjort någon bokreabeställning?
Vilket är ditt absoluta bästa rea tips för i år?

Bonusfråga: Brukar du kolla efter röda prislappar?"

Snart dags för Mat med Mosley på SVT1 kl 2100, men innan dess vill man ju hinna skriva svar på Mias helgfråga:

Nej, någon bokreabeställning har det inte blivit, hade väl egentligen inte planerat att köpa några böcker. Men så dök en lite lottvinst upp på 120 kr (fått lott, inte köpt) och tanken gick då sådär omedelbartbums till bokrean, för visst är det böcker man tänker på första gången i en sån sällsynt situation?! Gjorde en liten koll och upptäckte Huset av Jens Daniel Burman för 109 kr på bokus bokrea. Skräck- och spökhistorier säger man ju inte nej till, trots att den här torsdagen tyvärr har varit fylld av verklighetens skräck så det räcker. Så det kan väl få vara något slags tips kanske, vet förstås inte om den är bra innan jag läst den, men ändå. Kanske man skulle förboka... även om det just inte riktigt är så jag tänker mig en bokrea. Är nog lite gammaldags, blir liksom inte riktigt samma grej med bokrean när den går till på det viset genom att handla över nätet, dessutom i förväg.

Bonusfrågan: Jo såklart, ser till röda prislappar och andra sätt att visa när något är nedsatt i pris. Men det skall vara sånt som är bra och inget onödigt som man inte absolut behöver. I annat fall förtar det ju själva vitsen med att man tjänat något på köpet. Men behöver jag verkligen romanen Huset, ja faktiskt! Finns bara som E-bok att låna på biblioteket, är inte överförtjust i att läsa E-böcker annat än i undantag. Någon som kanske läst boken och kan få mig på andra tankar, eller kanske tvärtom; får mig övertygad om att den bör läsas?

❤️

onsdag 14 februari 2018

Dagens bokpost: Min kvart med Arne Tammer


Min kvart med Arne Tammer
av Benjamin Thorén


Hämtade ett spännande paket hos postombudet denna Alla hjärtans dag, såklart var det en helt väntad bok, precis som jag trodde.

På Vulkanmedia kan man läsa en författarintervju med Benjamin Thorén om boken. Gör det.

Okej, förstår ni nu varför jag så gärna vill läsa den?

Någon som skriver för att det är roligt och huvudsakligen gör det för att må bra och få den som läser att trivas; ja, det låter som en bok jag gärna läser just nu och som det sen kommer att bli kul att skriva ihop en bokbloggsrecension för. Dessutom är det här en debutroman, och sådana tycks ju vi bokbloggare ha lite extra förkärlek för, så har även jag. Boken är skriven på ett lite annorlunda sätt också (d.v.s. enligt Arne Tammer-slogan; "Ge mig en kvart om dagen"), blir givetvis nyfiken.


Innehållsbeskrivning och författarinfo:

"De sex vännerna lärde känna varandra på det lokala fiket. Nu har Igor, 69, bjudit de övriga på en bilsemester i sin inte alltför splitternya bil. Med på resan följer söderbönan Ingrid, 89+, diversearbetaren Bertil, 57, journalisten Filippa R och fastighetsmäklaren Joakim, bägge 32, samt truliga Anna, 19, vars morsa rymt hemifrån och som bor någonstans i Kanadas inland.
Vart färden går vet bara Igor. De övriga gillar läget och får vara med om ett och annat på den udda resan. På ett hörn finns även en viss N P Möller samt några andra filurer. Berättelsen är efter enligt Arne Tammers devis: ”Ge mig en kvart om dagen” skriven under en kvart om dagen i ett års tid.

Benjamin Thorén, född 1965, är journalist och har betat av ett flertal mediabolag; Sveriges radio, Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter, Dagens industri m fl. Arbetar just nu på Skolverket.
Han har skapat och driver Hammarby IF:s historiska webbplats hifhistoria.se och skriver för Supportrarnas Matchprogram. Benjamin har tidigare skrivit Bonniers Slanglexikon (1996) och Svenskt slanglexikon (2015).
Det här är hans debutroman."


Hjärtligt tack för rec.ex Benjamin Thorén och Vulkan förlag!

animated-heart-image-0005


Kvällens novell om ett robotkrig



Försvararna av Philip K. Dick, utkämpas världskriget med hjälp av robotar, människorna själva har bosatt sig under jorden. Novellen The Defenders är från 1953 och Novellix har givit ut den för första gången i svensk översättning.


Info om författaren på bokomslagets insida:

"Den amerikanska science fiction-författaren Philip K. Dick (1928–1982) sålde sin första novell 1951. Det blev startskottet för hans författarkarriär och med 34 romaner och ett hundratal noveller är han en av de mest produktiva och inflytelserika författarna i genren. 1963 tilldelades hans numera legendariska verk Mannen i det höga slottet Hugopriset för årets bästa science fiction-roman.

Uppskattningen som Philip K. Dick fick under sin livstid växte ytterligare efter hans död och han är i dag närmast kultförklarad. Tolv romaner har släppts postumt och lika många filmer finns baserade på hans verk, däribland Total Recall, Screamers, Minority Report och Blade Runner."

Har på bokbloggen tidigare skrivit om Blade Runner här och Ubik här.

Men nu alltså dags för denna novell (44 sidor), som börjar så här:


På tur står sen, sist men inte minst:

Ett nytt Atlantis (1975) av Ursula K. Le Guin

... som jag faktiskt inte läst något av tidigare - shame on me!
Någon som läst Ursula K. Le Guin (1929-2018) och kan tipsa mig om bra roman(er) av författaren?



tisdag 13 februari 2018

"I de blindas rike är den enögde kung" ... eller?


   "Och solnedgångens glöd försvann, och natten kom, och ändå låg han kvar där, under kalla, klara stjärnorna."



De blindas rike av H.G. Wells i en nyöversättning som bygger på originalversionen. Novellen är en av författarens mest kända och publicerades första gången 1904. Efter 35 år gavs en av Wells förlängd version ut, denna berättelse fick även ett annat slut än originalet.

En novell från Novellix (som är källa även för ovanstående info).


Om författaren på bokomslagets insida:

"H. G. Wells (1866-1946) växte upp under fattiga förhållanden i södra London, men lyckades trots sin bakgrund ta sig igenom en vetenskaplig utbildning. Författardebuten Tidsmaskinen (1895) blev en omedelbar succé och var startskottet för en lång rad science fiction-romaner, däribland Världarnas krig (1898), ett av Wells mest kända verk. Han kom att, tillsammans med Jules Verne och Hugo Gernsback, betraktas som science fiction-genrens fader.

Wells intresserade sig även för politik och socialism, något som färgade hans författarskap - i sina texter diskuterar han ofta etiska dilemman ur ett biologiskt perspektiv. Mellan åren 1921 och 1946 nominerades han till Nobelpriset fyra gånger. "

Har på bokbloggen tidigare skrivit om Tidsmaskinen här.


På tur står sen:

Försvararna (1953) av Philip K. Dick
Ett nytt Atlantis (1975) av Ursula K. Le Guin



måndag 12 februari 2018

Science fiction i litet format!



Fyra noveller av fyra berömda science fiction-författare. Dystopiskt, robotkrig, dolda riken och tidsresor. Våga testa science fiction. Vågade själv och fastnade ohjälpligt för genren, på den vägen är det. Såklart måste jag läsa dessa fyra scifi-noveller, nyligen utgivna på nytt (toppen Novellix!). Startar läsa Ett dån av åska (1952) av Ray Bradbury.

Info om författaren på bokomslagets insida:

"Den amerikanske författaren Ray Bradbury (1920-2012) slog igenom 1950 med novellsamlingen Invasion på Mars. Idag räknas han till en av de författare som lade grunden till den moderna anglosaxiska science fiction-litteraturen, trots att han – enligt honom själv – endast skrivit ett verk i genren: den dystopiska kultromanen Fahrenheit 451 från 1953. Bradburys stora produktion omfattade även fantasy, magisk realism och skräck, samt en rad filmmanus.

Ray Bradburys stil präglas av hans intresse för drömmar, det poetiska och symboler, snarare än framtidsspekulationer och tekniska innovationer. Trots det lyckades han flera gånger förutsäga framtiden på ett närmast kusligt sätt."

Har på bokbloggen tidigare skrivit om Fahrenheit 451 här.

Men nu alltså dags för denna novell (26 sidor), som börjar på det här viset (som en liten sorts "teaser"):


På tur står sen:

De blindas rike (1911) av H. G. Wells
Försvararna (1953) av Philip K. Dick
Ett nytt Atlantis (1975) av Ursula K. Le Guin


Smågodis i form av vetenskapsfantastik för alla lässugna.
Hoppas dessa även kan locka de som inte normalt läser sf att bli nyfikna. Genren är ju absolut värd mer uppmärksamhet... tycker jag.😀


söndag 11 februari 2018

En smakebit på søndag: Samvetsmakaren


Genom den norska bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker kan vi ta del av och även själva dela med oss av små smakbitar hämtade från böcker vi läser. På det sättet blir det fina boktips varje söndag. 

Den bok jag läser nu omfattar en trilogi i ett band, därför kommer det att bli en smakbit från varje del ur den kommande söndagar (ja, så är planen i varje fall), start idag med en bit från del 1; Samvetsmakaren av KG Johansson. Sidan 59:

"Ett par standardmånader hade gått men vädret var sig exakt likt. Curia är ju en måne och har inga årstider; förvirringen med 667 Cc:s bana kring sin sol, och Curias bana kring sin planet, en bana som dessutom slingrar runt kring ekliptikans plan, gör att ingenting hinner stabilisera sig. Klimatet är ett slags evig försommar med rödaktigt ljus både från solen och från den enorma planeten som ibland hänger rakt ovanför ens huvud som ... jag vet faktiskt inte vad man skulle kunna likna den vid - något som ibland ser ut som en skiva men ofta, kanske bara för att man vet vad det är, blir till ett enormt klot, ibland så stort att man måste breda ut händerna långt för att fingertopparna ska se ut att snudda vid kanterna på den gigantiska saken i himlen, medan man känner hur fötterna tycks vilja lyfta från marken. Ibland står planeten nere vid horisonten och ser ut som en bula på den, andra gånger är det solförmörkelse, mycket oftare än på andra världar. Eller det är den natt som ofta är belyst av planeten medan man kan se den svarta fläcken som är lilla Curia rusa fram över den obegripliga tingesten."

Bokinfo hämtad från Wela Förlag:

"Aly är sjutton år gammal när hans liv vänds upp och ned och han måste lämna sitt hem. Han har vuxit upp på en lantlig och ålderdomlig värld, men nu kastas han ut i det myllrande imperium som är människans hörn av Vintergatan. Hans situation tvingar honom att arbeta inom kyrkan, som trots sitt namn är religiöst obunden – den verkar för att lösa konflikter och skapa förståelse överallt i imperiet.
Aly möter svåra problem och lyckas inte alltid lösa alla. Med tiden börjar han ana att det finns mer i världen än kyrkan och imperiet känner till. Och i galaxens centrum händer något som kan hota hela mänskligheten."

Sf när det är som allra bäst. Bara ett kapitel kvar att läsa, sen dags för del 2; Under den döende stjärnan.




Fler smakbitar hittar man idag länkar till här.


torsdag 8 februari 2018

Helgfrågan v. 6



Mias bokhörna arrangerar inför varje veckoslut helgfrågan. Veckans fråga inför kommande helg:

"Vad tycker du om att fler lägger recensioner på Instagram, vilket föredrar du?
Motivera.
Bonusfråga: Hur ser dina torsdagskvällar ut?"

Tycker och tycker... folk får väl göra som dom vill, bara de inte tar skada av det eller skadar andra. Har inte Instagram själv, kan inte använda det eftersom jag inte har mobiltelefon, och förstår heller inte vitsen med det. Även om jag nu kunde använda det så skriver jag nog hellre texter på det sätt som går att göra på en blogg, vill låta fokuset ligga på text och inte på foton. Så för min del gör det inget att jag inte kan använda Instagram, inget alls. Recensioner läser jag på bokbloggar, inte på Instagram, så precis; kan inte tycka något om saken.

Men visst kan man lägga in en bokbild i ett blogginlägg också! Så här kan en torsdagskväll som ikväll se ut...


+ skriva svar på Mias helgfråga, elda i kamin och klia katten bakom örat förstås.😉


Ha en fortsatt trevlig torsdagskväll!

❤️


"Lilla dockan" av Ingrid Elfberg

Lilla dockan av Ingrid Elfberg. Bokfabriken. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden).

"En känd vloggerska direktsänder sitt självmord där hon kastar sig från infinitypoolen högt uppe på hotell Gothia Towers. Klippet sprids som en löpeld i sociala medier. Jennifer, fjorton år, är en av de som ser sändningen. Snart får honkontakt med Emil som verkar ha känt vloggerskan. Han är allt Jennifer drömt om Eller är det tvärtom?

Torbjörn och hans kollegor på Sektionen för grova brott i Göteborg ska precis knyta ihop en utredning kring gromning av unga på nätet när man misstänker att vloggerskan kan vara ännu ett offer. Men varför verkar det som om förövaren hela tiden ligger steget före utredarna? Snart börjar ledtrådarna peka tillbaka mot Sektionen för grova brott och till slut går det inte att lita på någon.

Lilla dockan är en brännande aktuell thriller om våra barns verklighet på nätet. En thriller som kryper in under skinnet och stannar där. En fristående fortsättning på Monster (2016)."

Det här var en bok som kom till mig som ett oväntat recensionsexemplar utan föregående förfrågan. Det är naturligtvis en förklaring till varför den inte var just i min smak. Så förlåt mig Bokfabriken och författaren, detta kan inte bli en "vanlig" bokbloggsrecension. Hade inte själv valt att läsa Lilla dockan, och om jag hade försökt ändå (d.v.s. om det inte hade handlat om ett rec.ex.) så skulle jag efter bara ett tiotal sidor förstått att det inte var något just för mig och slutat läst, helt enkelt. Nu tvingade jag mig att läsa igenom, visserligen rejält skumläsande, hela boken.

Efter att ändå på så vis tagit del av innehållet inser jag såklart att det här är en bok som säkert är viktig att läsa för alla tonårsföräldrar och unga vuxna. För egen del kan jag inte alls fatta att det kan gå till så där, författaren menar ju i efterordet att denna fiktiva historia baserar sig på en rå verklighet. Och övermäktigt rått är det, mer än jag för egen del klarar av. Barn som hamnar i psykopaters klor, barn som gör sig själva illa och inte respekterar sig själva, en kattstackare som stryps, skärs ihjäl och spänns upp på ett kors, ruggigt störda fula gubbar, pedofili, incest, styckade människor och jag vet inte vad, ett frosseri av äckliga hemskheter i stora skopor. Känner att jag inte vill ta in allt det där sadistiska, vill inte veta vad som kan finnas där ute, att det finns sådana psykopater, så mycket ondska... helt enkelt, jag vill inte. Hänger dessutom inte med i sådant som rör modern IT, dagens mobiltelefoni (har inte sådan mobiltelefon med kamera och internet, vet inte ens hur de fungerar), känner inte till sociala medier som Instagram, vloggare eller vad gromare är (hade innan jag läste den här boken inte ens hört ordet), o.s.v.. Så jag har alltså inte möjlighet att förstå, såsom man antas göra när man läser romanen, därför kan jag alltså inte heller skriva en riktig och rättvis bokrecension.

Så; nej, jag tyckte inte om Lilla dockan. Men det beror alltså troligen på att jag för egen del inte hänger med i hur det är för unga idag eller hur de lever, den moderna tekniken, är dessutom kanske för högkänslig. Klarar inte av att ta in att människor kan vara så onda. Mår så himla dåligt av det. Vill inte veta...

Men hur löser man då ett sådant här samhällsproblem (om det nu som författaren menar finns på liknande sätt i verkligheten) med alla dessa gravt störda fula gubbar? Vad kan stävja den där typen av vidrig brottslighet? Sätter 20-årsgräns på innehav av mobiltelefon med internet och kamera? Förbjuder sådant som Instagram och liknande? Ja, varför inte? Vad är inte värt att göra för att skydda barn och ungdomar?

Rekommenderar boken till unga vuxna och alla tonårsföräldrar som behöver få veta vad barnen kan råka ut för via internet. Men var beredd på att det är ett oerhört frossande i råa grymheter, det sparas inte på något, så mycket hemskheter som möjligt tycks packas in i den här thrillern, som lär vara brännande aktuell vad gäller barns verklighet idag. Skrämmande! För egen del ska jag nog undvika moderna deckare och spänningsromaner ett tag framöver. Speciellt sådana som baserar sig på dagens verklighet. Satsar nog på gamla klassiker, science fiction och fantasy istället. Det som tydligen är realitet idag flyr jag ifrån till fantastikens värld. Trivs helt klart bättre där. ;)

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 1/5

Finns att köpa på:
BokusInbunden / Ljudbok Mp3-CD
AdlibrisInbunden / Ljudbok Mp3-CD
CdonInbunden / Ljudbok Mp3-CD


onsdag 7 februari 2018

Bokpaus med Samvetsmakaren och prisfunderingar...



  ""Har du varit utomvärlds förr?" sade hon.
   "Aldrig."
   "Har du några implantat?"
   "... Nej." Jag försökte andas lugnare men mina lungor protesterade hörbart.
   "Standardset?" sade hon. Och fortsatte, när jag bara blinkade: "Vacciner, nät och de vanligaste språken?"
   "Visst." Jag hade i alla fall en vag aning om vad hon menade.
   Läsaren på bordet surrade tyst och något gled ut ur den. "Böj huvudet bakåt", sade flickan. Jag lydde. "Blunda inte."
   Något kallt droppade ned i mitt högra öga. Sedan det vänstra.
   "Vänta ..." Och efter några sekunder: "Nu kan du blinka några gånger."
   Jag lydde. Den kalla känslan i ögonen försvann.
   "Du kommer antagligen att känna dig lite konstig", sade hon i vad som lät som ett intränat tal. "Nanomaskinerna börjar fungera om någon minut. Blir du yr så sätt dig bara ned någonstans." Hon gav mig ett nytt leg. "Det här visar vem du är. På de flesta ställen behöver du bara visa näthinnan, men om någon vill se ett kort använder du det här. Lycklig resa."
   Jag hade gärna sagt något fyndigt men det enda jag kom på var "Tack"." 
Sid. 18; Samvetsmakaren av KG Johansson


Baksidestext:

"Aly Zoeker är sjutton år gammal när hans liv vänds upp och ned och han måste lämna sitt hem. Han har vuxit upp på en lantlig och ålderdomlig värld, men nu kastas han ut i det myllrande imperium som är människans hörn av Vintergatan. Aly blir anställd av kyrkan som trots sitt namn är religiöst obunden – den verkar för att lösa konflikter och skapa förståelse överallt i imperiet. Han möter svåra problem och lyckas inte alltid lösa alla. Med tiden börjar han ana att det finns mer i världen än kyrkan och imperiet känner till. Och i galaxens centrum händer något som kan hota hela mänskligheten."


Sf-trilogi i ett band: Samvetsmakaren, Under den döende stjärnan, Omega. Sammanlagt 713 sidor... då behöver man lixom en "semla" och te för att starta.😉

Samvetsmakaren är f.ö. vinnare av Spektakulärt pris 2013 ("Sveriges bästa svenska science fiction-roman").

Spektakulärt pris... något som dött ut? Lär ha delats ut första gången 2010, men efter 2014 kan jag inte luska ut om fler delats ut följande år. Konstigt. Hursomhelst delades priset ut i två kategorier: bästa science fiction-roman och bästa långfilm inom science fiction, fantasy och skräck. Kanske någon som läser detta vet något om hur och till vilka detta pris delats ut 2015 och framåt? Så himla nyfiken av mig.


"Den enda dåliga människan i världen" av KG Johansson

Den enda dåliga människan i världen av KG Johansson. Wela Förlag. Läste boken som bibliotekslån (häftad).



"Del 2 i trilogin Africka. 
Ett årtionde har gått sedan okända gyllene varelser dök upp, först i Afrika och sedan på andra platser, för att skapa obegripliga pyramider och sedan - försvinna. Ingen vet varifrån varelserna kom eller vart de tog vägen. Ändå har världen blivit bättre, kanske just på grund av mötet med det okända. Krig och våld tycks vara på väg att försvinna in i historieböckerna. De flesta människor lever lugna och lyckliga liv. Men inte riktigt alla."



Efter Africka del 1 var det för mig givet att fortsätta läsa den här trilogin, oavsett om nu själva omslaget för uppföljaren kändes mer som en bok för ungdomar och inte som en sf-roman. Upplevde det här huvudsakligen vara en relationshistoria och handla om en trasslig ung människas liv, Alea som beter sig illa mot sig själv såväl som mot andra i övermått (var ofta beredd att sluta läsa boken när det bara blev för mycket!). Efter mer än halva boken började det i varje fall likna lite mer som en sf-historia och då blev det ju (i mitt tycke) mer intressant, tur då att man stod ut med den långa upptakten. Men alla tycker ju olika.

Sedan jag började läsa den här författarens böcker fastnade jag för språket (gillar det väldigt mycket), det komplext kreativa och tankeväckande i berättandet. Man vill bara läsa mer, den känslan kvarstår efter Africka 2, även om det tog ett tag innan den infann sig denna gång.

Till att börja med irriterade jag mig genuint på stökiga Alea (eller "Smulan"). Väl i Afrika då Alea på något slags mirakulöst sätt gått från neddekad missbrukare till att bli helskärpt (knappast trovärdigt, eller?) störs jag av hur lättvindigt både Lars och Jenny överger sin lilla dotter och strular som dom gör fram och tillbaka. Första halvan av boken handlar mest om psykologen Lars arbete med att få sin patient Alea på rätt köl, vilket f.ö. inte tycks gå så värst bra då Lars får en opassande tät relation till sin patient och halkar in i ett medberoende.

Så, när det då i handlingen väl började hända spännande saker i Afrika igen, hade man alltså fått traggla sig igenom halva boken. Sen kom väldigt mycket, väldigt komprimerat, väldigt snabbt på den återstående halvan, den som var så bra, men kunde ha varit ännu bättre om allt det där hade fått ta mer plats.

En spännande "detalj" att nämna (utan att för den skull spoliera för mycket för er om handlingens häpnadsväckande utveckling): Gillade tanken kring hur nätet användes för att påverkan på människornas medvetanden. Har ju funderat en del på hur våra hjärnor påverkas av den dagliga användningen av internet, att det av många används så flitigt och integrerat i det dagliga livet som det ofta görs med den moderna mobiltelefonin (som jag fortfarande ställer mig skeptisk till). En variant av den sortens nätglas som används i Africka 2 kanske är nästa grej för att ständigt vara uppkopplad, vem vet?

Alla dessa utomjordingar...

Samtidigt som jag läste de gyllenes (romanens utomjordingar) fantastiska "föreläsning" via sitt språkrör i Africka 2 kom artikeln i SvD om hur forskare gjort en första upptäckt av exoplaneter i annan galax... 3,8 miljarder ljusår bort. Som gjort för ett science-fiction-scenario ju?👍

Till slut kom sen en perfekt avslutning, satt och log... och visst, Africka del 3; De mörka kontinenterna måste man ju bara läsa efter detta, ger inte upp, vill ju såklart veta hur det går för mänskligheten även i denna fantastikversion. Tråkigt nog fanns bara första och andra delen på ortens bibliotek, synd när bokserier inte finns att låna i sin helhet.

Betyg: 3/5


söndag 4 februari 2018

"Parasitus" av Christian Johansson

Parasitus av Christian Johansson. Epok förlag. Läste boken som bibliotekslån (häftad).


"Den tar de svagaste först

Den höll honom fast med enkelhet, lekte med honom och han kunde se den nu trots att han blundade. Den var innanför hans ögonlock. Han skrek, men skriet fastnade när den trängde sig in i hans mun och ner i halsen. Nåjdens ord ekade i hans huvud medan den fyllde honom. "Nu ser du. Nu tillhör den dig."

Familjen Billgren lämnade storstan övertygade om att barnen skulle få en tryggare uppväxt ute på landsbygden. De hade fel. Ryktena påstår att något som varit bundet till denna värld i över 150 år lever i mörkret ... "


Ruskigt bra och välskriven rysare/thriller. En sådan där fängslande kuslig historia som griper tag, en bok svår att släppa.

Är väldigt förtjust i skräck med anor, d.v.s. där en gammal historia ger upphov till något skrämmande i nutid, där ett nu varvas med ett då och förklaringarna sakta kommer fram om hur allt hänger ihop.

Den norrländska miljön, vintern, kylan, mörkret, avfolkad glesbygd, hemligheter bland ortsbefolkningen och en trevlig empatisk Stockholmsfamilj med barn som flyttar dit. Dessa beståndsdelar (och några till) kombinerat med det övernaturliga (utan att snåla) skapar något riktigt ruskigt. Spännande rakt igenom till slutet... och vilket slut! Förfärligt, otäckt, magnifikt.

Har tidigare bara läst en novell av författaren (i antologin 13 svarta sagor om superhjältar), vill nu såklart även läsa romanen Skönheten.

Parasitus är kort och gott en perfekt spänningsroman som jag ger mina bästa rekommendationer, speciellt för dig som gillar rysare, skräck och thrillers med övernaturliga element.

Betyg: 5/5


En smakebit på søndag: Lilla dockan

Genom den norska bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker kan vi ta del av och även själva dela med oss av små smakbitar hämtade från böcker vi läser. På det sättet blir det fina boktips varje söndag. 

Här idag hämtas smakbiten från den psykologiska thrillern Lilla dockan av Ingrid Elfberg. Sidan 51:

  "Den isande vinden tog tag i hennes jacka när hon klev ut och hon drog den hårdare runt sig med händerna utan att dra igen dragkedjan, mobilen i ett hårt grepp i ena handen. Hon var sen, inte mycket, men tillräckligt för att hon redan visste att farsan skulle knorra. Han hade någon grej med att passa tider. Hon såg fram emot att få komma hem igen, i alla fall till det som varit hennes hem, och att få presenter. Äta tårta. Ändå inte."

En av tre böcker som ligger och blänger lite anklagande på mig från pågående läsningshögen. Det går långsamt med dessa, men visst, det går ju framåt. Att plocka upp en smakbit där jag just befinner mig i den här boken (som lär vara en fristående fortsättning på en bokserie?) kanske kan få upp lite fart på det hela.

Romanen skall hursomhelst vara en "brännande aktuell thriller om våra barns verklighet på nätet". Kanske inte är så dumt att känna till för envar? Sånt som skall skildra verkligheten av idag kan nästan bli lite för läskigt och konstigt ibland... 🙈


Andras smakbitar hittar ni idag länkar till här.


lördag 3 februari 2018

"Metro 2035" av Dmitrij Gluchovskij

Metro 2035 av Dmitrij Gluchovskij. Bokförlag: Ersatz. Läste boken som bibliotekslån (inbunden). Översättare: Ola Wallin.

"MOSKVA ÅR 2035.

Efter atomkriget som ödelade jorden har en människo spillra tjugo år senare skapat en ny civilisation i Moskvas vidsträckta tunnelbana. I underjorden jäser konflik terna när en okänd röta drabbar de livsviktiga svamp odlingarna. Hela metron hotas av utplåning. Men är invånarna verkligen de enda överlevarna? Finns det kanske fler städer som har klarat sig i atomvintern? Artiom, som redan räddat metron från undergång, är besatt av idén att finna en drägligare boplats och ger sig nästan dagligen ut i stadens livsfientliga ruinlandskap, klättrar upp i de övergivna höghusen och söker kontakt med omvärlden med hjälp av en gammal arméradio. Men etern är död.

METRO 2035 är en fristående och avslutande fortsättning på succé- böckerna Metro 2033 och Metro 2034. De bygger på sovjetiska myter om en hemlig stad under jorden och det faktum att Moskvametron byggdes för att motstå en kärnvapenattack. Böckerna har gjort succé och sålt i över 120000 exemplar bara i Sverige. Det finns även ett datorspel med samma namn."

Metro 2035 är tredje avslutande delen i denna framtidsdystopiska romanserie som utspelar sig i Moskva. Tyckte riktigt bra om de föregående två delarna Metro 2033 och Metro 2034, såg naturligtvis då även fram emot denna sista del i serien. Förstod tyvärr inte att uppskatta den lika bra, men sammantaget rätt okej ändå.

Dmitrij Gluchovskij är främst känd för Metro 2033 (från 2005), en bok som blivit film och översatts till ett trettiotal språk.



En kort resumé: Historien utspelar sig i ett Moskva i ruiner efter ett världsomfattande kärnvapenkrig. De människor som tagit tillflykt ner till Moskvas tunnelbana har på stationerna skapat en slags statsstater med olika styrelsesätt och ideologier. En röd tråd genom bokserien bygger också på sovjetiska myter om en underjordisk hemlig stad, att Moskvas metro en gång byggdes med tanke på just en eventuell kärnvapenattack.

I Metro 2035 får man återigen möta dessa överlevare under jord, två huvudkaraktärer blir Artiom, som även figurerade i bokseriens första del, och Homeros som var med i seriens andra delen. Sasha är en annan återkommande karaktär, vars frivilliga livsval knappast kändes trovärdigt, eller så förstår jag det helt enkelt inte. Det myllrar verkligen av trasiga människospillror i denna klaustrofobiska värld 2035, och ibland blev det bara för mycket av eländet och grymheterna.
Men även ovanjordisk aktivitet blir lite mer aktuell i denna bok, den radioaktiva strålningen vid jordytan tycks börja avta, och monstren lyser med sin frånvaro... förutom grymma människomonster, som det finns desto mer av.
Av trilogins delar är den här sista nog den mest politiska, och med all sannolikhet kan läsare i bokens hemland läsa ut fler tolkningar än andra kan göra. Därmed inte sagt att dess budskap kan uppmärksammas av alla. Ganska tydligt, ibland väldigt bra och träffsäkert.

Som lite kuriosa kan nämnas att stationen VDNCh, där Artiom är hemmahörande, lär vara en sorts satirvariant av Danmark, och Ringlinjen, där Hansan regerar, menas parodiera EU. Kan ju vara kul att ha i bakhuvudet när man läser Metro 2035.

Hursomhelst var det här en bok som kändes alldeles för lång och utdragen, hälften hade varit nog. Blev tvungen att bitvis skumläsa vissa partier, men historiens själva upplösning/förklaringarna var riktigt bra. Så visst upplevde jag det ändå vara värt att läsa trilogin i sin helhet, trots att nu läsflytet inte alltid var det bästa för avslutande delen.

Betyg: 2/5


fredag 2 februari 2018

Spännande på bok- och filmfronten: Annihilation / Avgrund

Blev genom bokbloggen Bokföring enligt Monika uppmärksammad på en kommande utgivning av Jeff VanderMeers prisbelönta eko-thriller Annihilation, i svensk översättning med titeln Avgrund. Officiell release den 19 februari, Fria Ligan förlag.


Om romanen Avgrund (info hämtad från Fria Ligan förlag):

"En grupp forskare vandrar genom ett område där naturen har återerövrat de sista resterna av mänsklig civilisation och något världsfrämmande har förändrat den genetiska uppbyggnaden av allt levande. Den första expeditionen återvände med rapporter om ett paradisliknande landskap. Den andra expeditionen slutade med massjälvmord. Den tredje expeditionen gick under när dess deltagare attackerade varandra. Deltagarna i den elfte expeditionen återvände som skuggor av sina forna jag och avled alla inom kort i cancer. I romanen Avgrund följer läsaren den tolfte expeditionens vandring in i det okända.

Gruppen består av fyra kvinnliga forskare: Antropologen, Lantmätaren, Psykologen och Biologen. Deras uppdrag är att kartlägga Område X och dokumentera sina observationer. Ingen av dem nämns vid namn, ingenting avslöjas om deras bakgrundshistoria och ingen av dem förblir opåverkad av området.

På ett hypnotiskt och surrealistiskt sätt utforskas den yttre världen samtidigt som forskarna tvingas konfrontera sina egna inre. Deltagarna upptäcker en enorm topografisk anomali och livsformer bortom all förståelse. Men det är hemligheterna som de själva fört med sig över gränsen till området som till slut ska förändra allt."


I romanen skall man alltså få följa en forskningsexpedition till ett miljökatastrofområde som i årtionden varit outforskat. Vad som där väntar är fullkomligt okänt. Författarens berättarstil har liknats vid Franz Kafka, Henry David Thoreau och Jorge Luis Borges. Vad sägs om det!?

Romanen har blivit film och denna har premiär den 23 februari i år... men inte i Sverige (tyvärr), mer om det kunde man läsa i dagens nätupplaga av SvD idag: "Filmen för intellektuell för svenska biopubliken". Filmtitel är för övrigt som boktitel Annihilation. Så det är väl bara att hoppas att den kommer som dvd så småningom då. Filmen lär ha haft en stor budget och trailern varslar om en riktigt stilig science fiction-thriller. Blev därmed lika intresserad av filmen som jag blev för boken, d.v.s. ofantligt mycket!😅




Boktugg hade för övrigt en intressant text igår angående ämnet bok blir film, läs den här: "Så gör svenska förlagen med böckerna som kommer på bio 2018". Där står visserligen Annihilation med (bland de 18 böckerna/filmerna), men den som efter att ha läst boken även vill se filmen på bio får alltså bege sig till USA, Kanada eller Kina... för den ointellektuella svenska biopubliken lär den ju alltså inte visas.😉

Tips: Är du också nyfiken på vad som händer i bokbranschen, så anmäl dig för Boktuggs gratis nyhetsbrev på boktugg.se/nyhetsbrev du också.👍


torsdag 1 februari 2018

Helgfrågan v. 5


Mias bokhörna arrangerar inför varje veckoslut helgfrågan. Veckans fråga inför kommande helg:

"Vilken bok ligger på din första plats i vårens utgivning?"

Förutom Novellix fyra sci fi-noveller (reserverade på biblioteket): H.G. Wells – De blindas rike, Ursula K. Le Guin – Ett nytt Atlantis, Ray Bradbury – Ett dån av åska, Philip K. Dick – Försvararna... ja förutom dom då, som för övrigt släpptes idag, och idag är det ju knappast "vår", så blev jag tvungen att kolla upp. Tror den här ligger bra till:


av Peter Wohlleben
(titel länkar till bok- och författarinfo på förlaget Norstedts)


Den boken har ju utgivningsdatum den 22 mars, och då får man förmoda att våren känns något närmare än idag.


Månadens bästa bok januari

Mias bokhörna arrangerar Månadens bästa bok och där kan man hitta länkar till bokomdömen och recensioner för dessa bästa böcker som deltagarna valt för den gångna månaden. Kolla in massor av fina boktips!

Mitt val för denna årets första månad stod mellan en faktabok och en roman. För såsom jag tolkar det kan man även välja en faktabok som månadens bästa, om det nu visar sig att det är just en sådan man själv anser kvalificerar sig för "utmärkelsen". Det är ju verkligen inte en deadly serious grej detta, vilket jag vill framhålla då valet den här månaden föll på just faktaboken som handlar om kost, och sådant som handlar om kost verkar ju helt klart vara ett lite känsligt område. Därför denna extra utläggning. För att fega ur hade jag kunnat valt romanen, men nu har jag bestämt mig för att vara modig, och ärligt talat var det den här boken som gav störst intryck - upplevdes "bäst" - under januari månad (är ju så vansinnigt intresserad av kostens betydelse för hälsan, går liksom inte att ändra på!😀):

Förbättra din tarmflora: vetenskap, tips och recept av Dr Michael Mosley

..."Tack vare en stor mängd ny forskning som kartlägger världen i mag-tarmkanalen får vi helt ny förståelse för hur kroppen fungerar.
   Förutom att tarmen tar upp energi ur maten vi äter, utgör den huvuddelen av vårt immunförsvar och producerar över två dussin hormoner som påverkar alltifrån aptiten till humöret.
   Dessutom älskar jag det faktum att ett mycket tunt lager "hjärna" ligger dolt djupt innanför tarmvävnaden. Det kallas för det enteriska nervsystemet och utgörs av samma slags celler - nervceller - som finns i hjärnan. Det finns över 100 miljoner nervceller i mag-tarmkanalen, lika många som i hjärnan på en katt. Men i stället för att bilda en enda stor klump - som hjärnan - är nervcellerna i mag-tarmkanalen utspridda i ett tunt nät som sträcker sig hela vägen från matstrupen till ändtarmen. Den här "andra hjärnan" räknar inte geometri och oroar sig inte över deklarationen, men den styr matsmältningen och lindrar tarmsmärtor.
   Uttrycket "magkänsla" speglar hur nära magen och hjärnan är sammanflätade." 
(Inledning, sid. 9-10; Förbättra din tarmflora: vetenskap, tips och recept)

Så... för den som har magkänsla för att vilja/orka läsa min bokbloggsrecension, klicka här.

Gillar ju sen att sätta betyg på böcker (obs! inte deadly serious grej det heller i min mening) så den här faktaboken fick 5/5.
Från tarmflora till övernaturliga parasiterande väsen... Thrillern Parasitus av Christian Johansson fick också betyget 5/5 under januari månad, rysligt toppenbra skräckis. Men sorry, parasiten blev golvad av goda tarmbakterier den här gången.😉