fredag 20 april 2018

Läser för närvarande, kollar i backspegeln och planerar löst framåt


Läser för närvarande:

Ondskans ansikte av Mats Ahlstedt
Eldsystrar av Susanne Boll
Ögonvittnet av Anna Bågstam
Be inte om nåd av Martin Österdahl


Utläst:

Föreningens tid: Väringasagan Del 3 av Leif Selander
(Smakbit kommer nu på söndag och recensionen på onsdag den 25 april)


Alla dessa fantastiska böcker ...



Dagens bokpost 2/2: I egna händer


I egna händer
av Cecilia Sahlström


Japp, ännu en bok kom med posten idag. En riktigt intressant och såklart välkommen överraskning!

Har ju tidigare läst Vit syren, författarens första bok om kommissarie Sara Vallén och inspektör Rita Anker. Det var en väldigt tankeväckande - om än otäck! - kriminalroman med en sorts realism och djup människokännedom som gjorde den extra läsvärd. Därför ser jag mycket fram emot att läsa denna uppföljare i serien.


Innehållsbeskrivning:

"De blåvita banden på Västra Sommarstadens koloniområde står i bjärt konstrast till höstens lugn och varma färger.

En man är funnen död. Mördarens tillvägagångssätt känns på samma gång impulsivt som beräknande. Kommissarie Sara Vallén vid Lundapolisen som bara dagar tidigare vittnat mot den man som misshandlat henne ska i tomheten som vittnesmålet lämnat efter sig hitta kraft att utreda mordet.

Den mördade visar sig vara en socialsekreterare. Hans krets beskriver en svärmorsdröm: empatisk, social, lojal och klok. Men Sara anar oråd. Ingen människa kan vara så änglalik. Och om han så vore – varför skulle han då ha mördats?

Det uppdagas att föräldrarna till offrets flickvän tyckte att han var allt annat än en passande svärson och ju djupare polisen gräver i hans relationer, desto mörkare hemligheter kommer i daga."


Om författaren:

"Cecilia Sahlström använder sina erfarenheter från polisyrket och socialtjänsten för att göra upp med djupt rotade fördomar. I egna händer är den andra boken om kommissarie Sara Vallén och inspektör Rita Anker. Sahlströms debut, Vit syren, blev väl mottagen som en drabbande och trovärdig kriminalroman."


ISBN: 9789176298206 | Utgivningsdatum: 2018-04-11| Första recensionsdag: 2018-04-18


Tack för rec.ex Bokfabriken!


Dagens bokpost 1/2: Ögonvittnet


Ögonvittnet
av Anna Bågstam


Denna deckare som kom med posten idag var väntad. Det här med att huvudpersonen beskrevs som "smart, rolig och ofullkomlig hjältinna" lät bra tyckte jag. Att boken dessutom lär vara tempofylld och spännande känns ju även det helt rätt, förstås. Sånt tackar man inte nej till. Nu får lövkrattan vila sig. Igen.


Innehållsbeskrivning:

"Ett brutalt mord har begåtts i pittoreska fiskeläget Lerviken vid Öresund. En kvinna har avrättats och fått sina ögonlock upptejpade. Mordet sker dagen efter att Harriet Vesterberg flyttat in i sin pappas hus, ett stenkast från brottsplatsen. Plötsligt är Lerviken långt från den idyll där hon tillbringade sin barndoms somrar. Harriet har precis lämnat Stockholm och en havererad kärleksrelation bakom sig för en nystart som utredare hos polisen i Landskrona. Men hon förstår snabbt att hon inte är så välkommen på stationen som hon hade önskat och att hennes idéer inte uppskattas. Hon bestämmer sig för att gå sin egen väg, men den leder in henne på ett spår som hon snart desperat ångrar att hon började följa. Kan mördaren vara någon hon känner?

Ögonvittnet är en tempofylld och spännande deckare som utspelar sig i Öresundstrakten, med en smart, rolig och ofullkomlig hjältinna som huvudperson."


Om författaren:

"Anna Bågstam är född 1977 och uppvuxen i Solna och Danderyd. Hon jobbar som jurist på Sveriges Riksdag och bor söder om Stockholm med man och tre barn. Förutom litteratur håller hon på med måleri, tränar boxning och kampsport. Idén till debuten, ljudboksserien Stockholm Psycho, föddes under en skrivarkurs på Folkuniversitetet."


ISBN: 978-91-1-308313-1 | Utgivningsdatum: 2018-04-05| Första recensionsdag: 2018-04-23


Tack för rec.ex Norstedts!


torsdag 19 april 2018

Helgfrågan v. 16



Mias bokhörna arrangerar inför varje veckoslut helgfrågan. Veckans fråga inför kommande helg:

"Vindarna vajar friskt kring Svenska akademin och nu är det bara 11 ledamöter kvar. Den ständige sekreteraren Sara Danius tvingades ju avgå. Vad tycker ni om detta?

Bonusfråga: Sara har är ju som bekant förtjust i knytblus, har du något plagg du gillar speciellt mycket?"

Kanske borde alla ledamöter avgå, möjligen blir det lugnast så? Annars ska det väl sjabblas i all evinnerlig tid om vem som gjort och sagt vad i den där dokusåpan. Media lär väl då fortsätta frossa i intrigerna, kan väl inte vara något vidare bra? Troligen inte tillräckligt med det där nya komplementet.

Men, men... är knappast rätt person att ha åsikter om Svenska Akademien, huruvida ständige sekreteraren skulle ha varit kvar eller ej i denna soppa, hade hon själv verkligen velat stanna kvar?

Är inte så nobel av mig, saknar kanske även snille och smak, har aldrig använt knytblus, favoritplagget är jeans.👍


tisdag 17 april 2018

Veckans topplista v. 16 – Gula böcker

Dags för "Veckans topplista", som på tisdagarna arrangeras av Johannas Deckarhörna.

Den här gången formulerar Johanna veckans tema såhär :

"Den här veckan fokuserar vi på bokomslag i samma färg som vårsolen: den dominerande kulören ska vara gul!"

Fuskar lite med King och Christie (kanske även Ohlsson), där ju faktiskt det svarta och gråa dominerar. Men Careys och Axelssons bok är i varje fall riktigt gula, utan att vara fula. Då blir det så här (ingen inbördes rangordning):

  1. Flickan med gåvorna av M.R. Carey
  2. Huset på udden av Agatha Christie
  3. Sjuka själar av Kristina Ohlsson
  4. Dolores Claiborne av Stephen King
  5. Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson

Och ja, bokomslagen ser ju ut på detta viset:








måndag 16 april 2018

"Bortom portalen 2: en novellantologi från Fantastikportalen" av Oskar Källner, Jenny Green, Anna Jakobsson Lund, m.fl.

Bortom portalen 2: en novellantologi från Fantastikportalen av Oskar Källner, Jenny Green, Anna Jakobsson Lund, m.fl. Fafner Förlag. Läste boken som recensionsexemplar (häftad). ISBN: 9789188511850

"Mystisk örtmagi, interdimensionella brottsutredare, religiösa cyborger och isögda helveteshundar. Fantastikportalen presenterar stolt sin andra antologi med tio noveller från några av Sverige vassaste fantastikförfattare"

Tvåan i titeln betyder naturligtvis att det finns en första Bortom portalen också, den första utkom 2016. Dessa två antologier kan man förstås läsa oberoende av varandra och i båda har vinnande bidrag från Fantastikportalens stora novelltävlingar publicerats, tillsammans med noveller från förlagens författare bakom fantastikportalen (en sammanslutning av nischade förlag inom fantasy, dystopi, science fiction och skräck). Hade för egen del inte läst den första antologin, men absolut kommer jag att göra det, för denna tvåa gav mersmak.

Noveller som ingår i Bortom portalen 2:

Krafttider - Jenny Green
Revan - Anna Jakobsson Lund
Den andres val - Christian Gripenvik
Levande död - Gabriella P. Kjeilen
Porten - KG Johansson
The Hang Man - Hans Olsson
Familjegrejen - Camilla Olsson
Attentat mot Kreomen - Eva Holmquist
Jazztimmen - Didrik och Lupina Ojala
Dödens ängel - Oskar Källner

Av dessa är de vinnande bidragen: Krafttider av Jenny Green, Den andres val av Christian Gripenvik, Familjegrejen av Camilla Olsson.

I sin helhet bjuder novellsamlingen på ett brett spektrum fantastik. En väl vald stjärnmix ur vilken jag tror de flesta kan hitta sina alldeles egna favoriter, som känns lite extra tänkvärda och underhållande.

Den tydligaste klart lysande stjärnan för mig blev Jazztimmen av Didrik och Lupina Ojala. Helt suveränt skickligt skriven (stor i sin litenhet), en gripande stark historia som berör, den tar jag såklart starkast med mig i minnet. Vill inte nämna så mycket kring handlingen (svårt att göra det för korta noveller, utan att riskera spoliera), men gillade verkligen allt; dystopin med drag av Boyes Kallocain (en favoritklassiker!), hur karaktärerna gestaltades, miljöbeskrivningarna, händelseutvecklingen, dramat, det effektfulla slutet... japp, helt salig, med lite blött i ögonvrån där på slutet, wow! Så skall en lysande bra novell vara, enligt mig. Big Feelings.
Den andra stjärnan som gnistrade till extra för mig var Den andres val av Christian Gripenvik. Detta är en sorts science fiction-novell med dystopiska visioner som ligger nära vår tid. Välskriven historia, tänkvärd och intressant. I ett tidigare blogginlägg kan man läsa en smakbit ur novellen här.
Smålustiga The Hang Man av Hans Olsson och kusliga Familjegrejen av Camilla Olsson var också två noveller jag fastnade sådär extra för.

Alla utom en av novellerna (Revan av Anna Jakobsson Lund) lär inte ha publicerats tidigare, men Porten av KG Johansson kommer nog de som läst författarens roman Svarthunden att känna igen (även om det är en annan konstruktion).

För övrigt inleds boken med ett utmärkt förord av Anna Jakobsson Lund och Eva Holmquist. Kan då till sist bara intyga att novellantologier som denna helt riktigt ökar möjligheten för att upptäcka nya intressanta författarskap, och såklart; nya spännande världar... bortom portalen. Rekommenderas varmt!

Betyg: 4/5

Finns att köpa på:
BokusHäftad
Adlibris: Häftad
CdonHäftad


söndag 15 april 2018

En smakebit på søndag: Bortom portalen 2

Genom den norska bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker kan vi ta del av och även själva dela med oss av små smakbitar hämtade från böcker vi läser. På det sättet blir det fina boktips varje söndag. 

Avslutade i veckan Bortom portalen 2, en novellantologi med utgivningsdatum i morgon (16/4). Det rör sig om fantastik i form av fantasy, science fiction och skräck. Flera favoriter har jag såklart hittat. Bland de topplacerade blev mitt andraval (varifrån idag smakbiten hämtas) Den andres val av Christian Gripenvik. Novellen är en av de vinnande bidragen som en jury (med "Snille och smak", på riktigt!) valt ut i Fantastikportalens novelltävling 2017, och som därmed sen hamnat i denna antologi. Sidan 47-48:


"Rektorns kontor är stort, som det anstår en människa med makt. Redan sekreterarens rum tar upp lika stor yta som ett ordinärt klassrum, och genom sidodörrarna anar man flera lika spatiösa lokaler, med bekväma soffgrupper och terminalbord. Medan sekreteraren sätter handen för örat och informerar rektorn om min närvaro ser jag på ett par unga människor som sitter och blundar vid varsitt bord. Lever de ens? Är det bara de sista spastiska resterna av deras själar som styr fingrarnas vals? En av dem pressar handleden mot bordsskivan innan han reser sig, utloggad ur gemenskapen, själsresterna löst drivande innan de gungar till ro i nästa trygga kollektiv; det svaga ljuset från tangenterna slocknar och människan, om man nu kan kalla dem det, lämnar rummet."


Vilken novell som blev mitt förstaval som toppfavorit återkommer jag till i min recension här på bloggen i morgon.


Fler smakbitar hittar man idag länkar till här.


lördag 14 april 2018

"Stalpi" av Stefan Spjut

Stalpi av Stefan Spjut. Boken lästes som pocketformat och kom från den egna bokhyllan.

"Spänning i norrbotten!

Stalpi är ett av de samiska språkens många ord för varg. Det är namnet på den grå skepnad som kommer om natten och sprider förödelse i renhjorden, och när Stefan Spjut nu återvänder till familjen Myréns sällsamma souvenirbutik i Kiruna, är det kring spåren från denna smygande skräck som berättelsen kretsar.

En varg som sprungit över gränsen till ett land där han inte får vara fångas in och transporteras söderut. Men bilen når aldrig fram och för karlarna som kommit i beröring med djuret går det illa. Anders lider av minnesförlust och den fasansfulla gestalt som förföljer honom i hans mardrömmar tycks hela tiden komma närmare och närmare. En morgon ligger en främmande kvinna i hans säng. Hon är mager och skön som en gammal huldra och när hon ber honom att följa henne norrut kan han inte säga emot.

Susso har släckt sin kryptozoologiska hemsida och flyttat till ett ensligt beläget hus i utkanten av Vittangi. Gudrun känner inte igen sin dotter längre och orkar inte med att besöka henne. Men är det sin flicka hon är rädd för, eller den vidriga ekorre som svansar omkring henne som ett annat husdjur? I tio års tid har hon gått omkring och väntat på att den skenbara frid som präglat hennes tillvaro ska klösas sönder. Och nu händer det. Barnarövaren Lennart Brösth rymmer från psyket och Gudrun tror inte att han har glömt vem det var som förintade hans sekt.

Under tonåren satt Diana och Susso praktiskt taget ihop. Sedan tappade de kontakten helt. Diana flyttade till kusten och utbildade sig till läkare, Susso stannade kvar och blev ingenting. Förutom trolljägare förstås. Det var i alla fall vad tidningarna kallade henne och när Diana far hem till henne, efter att ha stött ihop med hennes nervösa morsa i parken, räknar hon inte med att känna igen den människa som en gång var hennes syster. Diana vet inte om att hon ger sig in i något som hon aldrig kan komma ur och att hennes handlingar kommer att få förödande konsekvenser för de människor hon älskar mest.

Stalpi knyter an till Stallo och formar sig till en fasansfull andra del i den norrbottniska legenden om Susso Myrén och den förbannelse som vilar över hennes familj.

Den som tror på troll är bara konstig, säger Gudrun, den stackare som vet att de finns är rent förbannad."

Då jag läst Stallo (titel länkar till tidigare bokomdöme här på bloggen) var det ingen frågan om att uppföljaren Stalpi stod på tur. Var väl nu inte alls så bra som föregångaren, till viss del upplevde jag Stalpi bara rörig, men till viss del ändå riktigt bra och underhållande. Tror absolut det är en fördel att grunda med Stallo först, innan man ger sig på andra delen. Det är nog något väsentligt som kan gå förlorat annars.

Efter tio år rymmer "sektledaren" Lennart Brösth från psyket och Gudrun befarar att han skall komma att hämnas de som förintat hans sekt. Hon oroar sig för dottern Susso som isolerat sig tillsammans med den mystiska ekorren (riktigt förtjust i hur denna ekorre gestaltas!). Mor och dotter har tappat kontakten och Gudrun blandar in Sussos barndomskamrat Diana, då hon själv inte tycks förmå sig till att ta reda på hur Susso har det. Gillar hur karaktären Gudrun framställs, med både styrkor och tillkortakommanden; rättfram, tillbakahållen, fegt ängslig och lite modig på samma gång. Rolig karaktär! Diana blev dessutom en ny favorithuvudkaraktär i denna uppföljare. Tyvärr råkar hon riktigt illa ut då hon försöker återuppta kontakten med sin gamla kompis Susso. Var inte lika intresserad av Anders del av historien, just dessa delar var de som kändes röriga, för många att hålla reda på, höll samman lite dåligt, tappade intresset rätt snart. Att dessutom en del av karaktärerna runt Anders talade norska stoppade nog upp en aning. Det är förstås inga problem att läsa norskan, men det blir ju ändå inte samma tempo som för övrigt när man läser det.

Saknade lite de detaljerade beskrivningarna som fanns i föregångaren, här var mer sparsmakat vad gäller det, och andra delen har följaktligen även ett färre sidantal. Tror man kan tycka väldigt olika om just sådant som gäller det detaljerade, för mig förhöjde det i varje fall helhetsupplevelsen av Stallo.

Slutet kändes öppet för fortsättning, och kommer det en fortsättning så visst läser man även den, förutsatt att huvudsakliga spelplatsen fortfarande är Norrbotten då förstås.

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 3/5


torsdag 12 april 2018

Helgfrågan v. 15



Mias bokhörna arrangerar inför varje veckoslut helgfrågan. Veckans fråga inför kommande helg:

"Vad tycker du om kommentargranskning på bloggen?"

Har inte sådan här på bloggen, men för övrigt om det är kommentarsgranskning på andras bloggar så är det inget som stör mig och kan inte tycka något om det. Är väl bra för dom som får mycket skräppostkommentarer - som verkligen är just sådana - kan jag tänka mig.

Ytterst sällan hamnar kommentarer som inte är skräp, utan trevliga och kloka kommentarer från er bokbloggare (eller författare, eller andra bokintresserade), som skräppost. Kan väl då i sådana fall tycka det är lite tråkigt för de som hamnar där fast det är helt schyssta kommentarer, varför de fastnat där vet jag inte. Om det varit typ länkar i kommentarerna kanske det vore mer begripligt, men så är det ju inte, i de få fall det hänt. Hursomhelst kan det ju inte kännas särskilt kul för den som inte ser sin kommentar, när alla andras kommentarer syns. Men eftersom det händer så sällan kollar jag alltså skräpposten väldigt sällan och det kan dröja innan kommentaren syns, och nu får jag dåligt samvete, borde kolla oftare.

För övrigt: Jag läser och uppskattar (mycket!) allas fina kommentarer, men ibland blir det svackor då jag "inte orkar eller tar mig tid för" att skriva svar på dessa... men viljan finns, bättre sent än aldrig, kommer det så kommer det.😊



onsdag 11 april 2018

"Vit krypta" av Mariette Lindstein

Vit krypta av Mariette Lindstein. Förlag: Forum. Läste boken som recensionsexemplar (format).

"Alex och Dani är enäggstvillingar och oskiljaktiga sedan deras föräldrar övergivit dem. En midsommarnatt när de är 22 år försvinner Dani spårlöst. Man letar efter henne i flera månader utan att finna minsta ledtråd.

Omgivningen försöker få Alex att glömma det hemska som har inträffat, men hon får ett nervöst sammanbrott och ligger katatonisk på psyket i en hel månad. När hon skrivs ut har hon bara en enda tanke i huvudet: Att hitta Dani.

För att försörja sig medan hon letar efter systern tar Alex anställning på den mytomspunna dejtingfirman Ash & Coal. Det är där hon träffar den framgångsrika och attraktiva psykologen Carl Asher. Snart börjar märkliga saker att hända. Varför känner hon Danis närvaro i ett speciellt rum på firman? Vem är det som lämnar mystiska meddelanden i hennes lägenhet?

Alex misstänker att en ockult sekt har kidnappat Dani, men kan det verkligen stämma? Människor i hennes omgivning börjar ifrågasätta hennes mentala hälsa: inbillar hon sig allt? Plötsligt befinner Alex sig i ett farligt limbo där mycket tyder på att hon står näst på tur.

Vit krypta är en thriller om sekter med osynliga nätverk, frihetsberövande, maktlöshet och manipulation – och om en syskonkärlek som är starkare än allt."

Mariette Lindstein, född 1958, gick som tjugoåring med i den kontroversiella scientologirörelsen. Under tjugofem års tid arbetade hon på alla nivåer i kyrkan, inklusive toppen av hierarkin, på dess högkvarter utanför Los Angeles. 2004 rymde hon. I dag arbetar Mariette som författare och föreläsare på heltid, hon har vigt sitt liv åt att upplysa andra om sektproblematiken. Böckerna om sekten ViaTerra baseras på hennes upplevelser från Scientologikyrkan och har fått stort genomslag."

Har tidigare av författaren läst trilogin om sekten ViaTerra: Sekten på Dimön, Sekten som återuppstod och Sektens barn (titlar länkar till tidigare bokomdömen och recensioner här på bloggen). Nu är Mariette Lindstein återigen aktuell med en ny bokserie som alltså inleds med Vit krypta. Denna thriller släpptes den 28 mars. För mig kom romanen som ett oväntat recensionsexemplar på posten, fick då ganska stora förväntningar på den, gillade ju ViaTerra-trilogin.

Man får i ett högt tempo växelvis i kapitlen följa enäggstvillingarna Dani och Alex, Dani som en midsommarnatt spårlöst försvann när hon var 22 år och Alex som inte ger upp sökandet efter sin försvunna syster. Dani och Alex föräldrar har tidigare övergivit dem för att leva med en sekt och detta har ytterligare stärkt bandet systrarna emellan. Alex börjar så småningom misstänka att en sekt även ligger bakom systerns försvinnande.

Först av allt vill jag nämna att Vit krypta inte alls var min typ av bok, och att det här långt ifrån kan bli en optimal bokbloggar-recension på det "vanliga" sättet.

Ibland blir det bara för mycket. Ett övermått av våld och tortyr, trakasserier och otäcka övergrepp, sånt klarar jag väldigt dåligt av att läsa, så är det bara. Alex relation med sin chef Carl och allt kring hans konstiga (och borde väl även anses olagliga?) verksamhet, dejtingfirman, blev för mycket om det med tyckte jag, onödigt stor utfyllnad som inte tillförde berättelsen i övrig något. Så, när detta för andra blir en spännande bladvändarthriller i högt tempo, blev det för mig en bladvändare p.g.a. skumläsning.

Tyvärr.

För ändå, även denna roman (liksom ViaTerra-trilogin) tar upp ett viktigt ämne som jag är ganska övertygad om att de flesta med mig tycker är mäkta obehagligt: Manipulativa sekter. Och som dessutom här i Vit krypta även får någon slags fusion med bitar ur läskiga hemliga sällskap och världsomspännande konspirationsteorier; fick vibbar av Skull and Bones ("Det stängda valvets hemlighet"), Scientologerna, Guds barn... eller något, vet inte, vill nog inte veta. Lägg sen till något slags ruggigt Joseph Fritzl-liknande frihetsberövande bland galna sadister med sjuka ritualer. Hur låter det?

Ibland önskar jag att det fanns någon slags varningsmärkning på böcker på samma vis som man varnar känsliga tittare för obehagliga tv-program, typ; "Känsliga läsare varnas", då skulle jag nog göra en grundligare undersökning innan jag valde att läsa en sån bok.😀
Samtidigt har jag ju ändå förmågan att uppskatta folk (med egna - och ofta dyrköpta! - erfarenheter) som vågar, kan och hittar ett sätt att nå ut med upplysningar om t.ex. sektproblematik, eller något annat mer eller mindre dolt problem som behöver uppmärksammas. Romanformen med en fiktiv historia är ju bra, då det på ett effektivt sätt kan nå fler, kanske - vad gäller sekter - även nå de som mest riskerar att bli just manipulerade och hjärntvättade på det sättet. För att förstå hur det funkar.

Den här boken fick mig efteråt att börja tänka på hur sekter obemärkt kanske kan verka och existera i samhället genom företag, kanske t.o.m. vårdföretag och friskolor? Går det att kontrollera, och är allmänheten uppmärksammade på att det är så, om det nu är så? Alltså en rätt läskig tanke.

Säkert är detta en bok som kan uppfattas välskriven med passande språkstil, spännande och gripande med väl tecknade karaktärer och suggestiva miljöbeskrivningar, m.m.. Om jag skall se till helheten upplevde jag romanen rätt okej med tanke på vad jag nämnt ovan. Tankeväckande, viktigt ämne, men alldeles för otäck och alldeles för mycket råhet, det överskuggar för mig.

Andra delen i den här romansviten lär vara planerad att komma ut nästa år. För egen del kommer jag stå över, men för er andra som tänkt läsa Vit krypta: läs andras recensioner och få ett annat perspektiv än vad jag själv förmår att ge här. För vid en snabbkoll på goodreads, som jag gjorde nu, så låg betygestimatet för romanen på 3.92, så många gillar detta riktigt bra, rentav fantastiskt bra, och det kanske du också gör, testa!😊

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 2/5

Finns att köpa på:
BokusInbunden / E-bok / LjudbokMp3-skiva
AdlibrisInbunden / E-bok / LjudbokMp3-skiva
CdonInbundenMp3-skiva


måndag 9 april 2018

Tematrio - Böcker att återvända till

Veckans tematrio presenteras som vanligt av Lyrans Noblesser. Den här gången är temat som följer:

"Berätta om tre bra romaner du gärna återvänder till!"


Istället för att nämna böcker som lästs om så vänder jag på steken och väljer tre vilka skulle vara roligt att läsa om. Då blev det såhär:




Döden på Nilen av Agatha Christie
Skall ju vara en av Christies mest kända romaner. Hercule Poirot befinner sig här på semesterresa i Egypten. Handlingen utspelar sig på ett kryssningsfartyg på Nilen. Har läst den, men alldeles för länge sedan, kanske dags för en omläsning? Och så var det bara en blev ju en riktig hit att läsa om!


Einsteins drömmar av Alan Lightman
Vilka idéer lekte Einstein med när han höll på att tänka ut relativitetsteorin? Noveller med olika perspektiv på tiden, t.ex. om tiden gick i cirkel, om varje handling utvecklade parallella verkligheter, om tiden stod still och det var rummet som rörde sig, om tiden gick baklänges, om tiden för ett människoliv pressades samman till en enda dag, eller hur vore en värld där människor lever i oändlig tid?... Faktiskt läst om vissa av dessa noveller tidigare, men aldrig läst boken i sin helhet mer än en gång då den införskaffades -95, det vill jag göra, för den är verkligen värd det.



Statsrådet och döden av Bo Balderson
Humoristisk deckare vars handling utspelar sig på den fiktiva ön Lindö i Stockholms skärgård där Statsrådets sommarställe ligger. Två grannar blir mördade och mördaren verkar kunna finnas i deras närhet. Statsrådet avlägger visit hos sina grannar (släpar med sig sin svåger, adjunkt Vilhelm Persson) för att bedriva privatspaning och lösa fallet, allt emedan polisens utredning pågår parallellt. Minns den i varje fall som väldigt rolig, men tycker man lika idag? Borde snart bli dags att ta reda på.


"Gröna fingrar sökes" av Annika Estassy Lovén

Gröna fingrar sökes av Annika Estassy Lovén. Förlag: Norstedts. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden).

"Det är sommar i Måneby, Agnes favoritårstid. Men i år är inget sig likt. Sjukdomen har slagit klorna i Agnes så hon orkar inte sköta sin älskade koloniträdgård längre. Dessutom har hon i ett svagt ögonblick lovat sin granne att ta hand om hans kakadua medan han reser jorden runt. Vad ska hon göra?

Många mil söderut, utanför Stockholm bor Leyla med sin man Johan och deras sexårige son Hugo. Efter att Johan gått över gränsen i ett av sina raseriutbrott bestämmer sig Leyla för att fly bort någonstans med Hugo. Hon svarar på en annons för en kolonistuga som uthyres mot omvårdnad och skötsel och hamnar i Måneby. De efterföljande veckorna blir den återhämtning som Leyla längtat efter, trots att hon vet att hon inte kan hålla sig undan för evigt. Går hennes äktenskap att rädda? Vill hon ens det?

Även Agnes har livsavgörande beslut att fatta, men av ett helt annat slag. Gröna fingrar sökes är en berättelse om utsatthet men också om kvinnors vänskap levnadsvisdom och en trädgårds läkande kraft."

En rätt mysig feelgood där aktörerna går igenom diverse livsomvälvande problem; främst då Leyla som den hustrumisshandlade och Agnes som kämpar med sin cancersjukdom. Deras vägar möts och en viktig vänskap växer sig stark mellan en yngre och en äldre generation, mellan en storstadsmänniska och en landsortsbo. Leyla och Agnes visar sig kunna stötta varandra inför de kommande livsval de har att hantera. Att de finns där för varandra, i de svåra situationer de befinner sig i, blir avgörande på ett sätt de först inte hade kunnat föreställa sig. Naturens och trädgårdens läkande kraft är ju känd, och Agnes koloniträdgård blir den rofyllda trygga oas där vänskapen slår rot.

Begreppet trädgårdsroman har nämnts i samband med den här boken, det var ett nytt begrepp som för mig var lika lockande som det härliga bokomslaget! En sorts feelgoodhistoria  med tydliga trädgårdsinslag fungerade ju riktigt bra. Gillade speciellt mycket just dessa "gröna" inslag i handlingen, kan såhär på vårkanten ge vem som helst lust att trädgårdera (jo, det uttrycket finns faktiskt!). Men för mig går en entusiasm för trädgård hand i hand med ett naturintresse, så när den gamla damen Agnes så utan större eftertanke värderar ett kolonilottsområde högre än en skog, då det gäller ett planerat vägbygge i det lilla fiktiva samhället... nej, då är jag alls inte med på noterna längre. Vissa andra saker skavde också en del genom handlingens gång, men till största del var det en riktigt fin historia, en bagatell som visserligen inte stannar kvar så värst länge, men en lättsamt trevlig bagatell! Oerhört snabb- och lättläst bok.

Leyla och Agnes finner man sympati för på en gång, liksom Agnes mer trevliga grannar i trädgårdskolonin. Surkartet Göte är väl bland de mindre trevliga grannarna den mest osympatiska, och med honom förs ämnet inskränkt fördomsfullhet in i bilden.
Leylas största problem är nu inte tråkiga Göte, utan maken Johan som blivit alltmer alkoholiserad och börjat misshandla henne. Detta utgör orsaken till att hon tillsammans med sin lilla son flyr storstaden för att bosätta sig i Agnes kolonistuga. Den gamla damen orkar inte längre sköta dess trädgård p.g.a en cancersjukdom. Agnes lider lite i det tysta och har inte ens berättat för sin son om sin sjukdom.
Både Leylas och Agnes problem skildras väldigt trovärdigt och man känner verkligen med dem båda. Så bra att de två karaktärerna fick träffas i Gröna fingrar sökes, möt dem där du också!😊

Slutligen, märk väl: Man måste inte vara trädgårdsfrälst för att uppskatta den här romanen, rekommenderas även till er utan gröna fingrar.👍

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 3/5

Finns att köpa på:
BokusInbunden / Ljudbok / E-bok
AdlibrisInbunden / E-bok
CdonInbunden


söndag 8 april 2018

En smakebit på søndag: Vit krypta

Genom den norska bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker kan vi ta del av och även själva dela med oss av små smakbitar hämtade från böcker vi läser. På det sättet blir det fina boktips varje söndag. 

Smakbiten här hämtas från nyligen utlästa thrillern Vit krypta av Mariette Lindstein (sid. 89):




"Det tar bara några minuter innan de andra männen är där. Det är Hajen som har hittat henne. Han gör ingen ansats att dra ut henne från gömstället förrän de andra kommer. Hon bara ligger där, förkrossad, och skakar. Hon kan inte sluta skaka. Hennes hjärna kan inte ta in att detta händer på riktigt. Kroppen har försatts i chocktillstånd och lever sitt eget liv.
   Männen skrattar när de får syn på henne. Och hatet inom henne återföds, pyr, växer, utplånar nästan rädslan för vad de kommer att göra med henne nu."



Ja, den här romanen om sekter, frihetsberövande, maktlöshet och manipulation gav mig mardrömmar.

Recension här på bokbloggen kommer på onsdag. Bävar något inför att skriva den, för det här visade sig tyvärr inte vara "min kopp te". Blev ju jätteentusiastisk efter att ha läst författarens första bok Sekten på Dimön. Men, men, tror nog Vit krypta kommer att bli populär hos majoriteten. Själv hör jag nog till den där lilla minoriteten som har svårt att läsa om alltför mycket sadistisk tortyr och övergrepp, för mycket sex och våld (lär vara det som säljer bäst menade bokklubbstidningen häromsistenes), men alltför mycket sådant får mig att helst vilja sluta läsa. Blev en del skumläsning när det gäller detta recensionsexemplar, skall ärligt erkännas. Och ärlighet varar längst, sägs det ju...😌

Hursomhelst är ju själva ämnena som tas upp kring sekter (med osynliga nätverk) och manipulation oerhört viktiga att få mer insikt om för alla och envar. Speciellt unga människor, kan jag tänka. Därför skall man läsa den här författarens romaner. Och passar inte trilogin som inleddes med Sekten på Dimön, så kanske man borde testa läsa Vit krypta istället, många kommer nog att tycka det är en spänningsroman av toppklass, en riktig bladvändare. Alla har vi ju olika smak vad gäller böcker, och tur är väl det.😀


Fler smakbitar hittar man idag länkar till här.


fredag 6 april 2018

Läsa/skriva: Nu, då, sen



I läshögen just nu:

Bortom portalen II (Antologi)
Fantasy, science fiction, skräck

Stalpi av Stefan Spjut
Genreplacerad som thriller, men visst även fantasy?
(Snart utläst)

Föreningens tid: Väringasagan Del 3 av Leif Selander
Historiska äventyr


Gav upp denna bibliotekslånebok i veckan:

Monogrammorden av Sophie Hannah
(Ett av årets val till "påskekrim" - hann inte med den, men plockar kanske upp den igen vid något annat tillfälle)


Årets påskläsning f.ö. blev två klassiska deckarhistorier vars handling utspelar sig på öar:

Mördaren ljuger inte ensam av Maria Lang
(från 1949)
Passande långfredagsläsning

Och så var det bara en av Agatha Christie
(från 1939)
Ett klassiskt mästerverk


Recensioner här på bloggen nästa vecka:

Gröna fingrar sökes av Annika Estassy Lovén
Samtida, men kanske även kan räknas som feelgood-roman?
(Recension kommer på måndag den 9 april)

Vit krypta av Mariette Lindstein
Thriller
(Recension kommer på onsdag den 11 april)


"Och så var det bara en" av Agatha Christie

Och så var det bara en av Agatha Christie. Läste boken som bibliotekslån (inbunden).

"Tio små tennsoldater åt supé i Rio. En satte i halsen, och så var de bara nio.

Så inleds den klassiska barnramsan som gett namn till Agatha Christies stilbildande mästerverk från 1939.

Tio främlingar har blivit bjudna till en herrgård på en isolerad ö utanför Englands sydkust. Gårdens okände ägare dyker själv aldrig upp, men låter snart sina gäster förstå att var och en kommer att bestraffas. Moraliskt är de alla skyldiga till mord som de aldrig har stått till svars för. När den första döda kroppen hittas, samtidigt som det står klart att all kontakt med omvärlden är bruten, inleds en mardrömslik kamp på liv och död.

Och så var de bara en är en av de mest sålda böckerna genom tiderna, alla kategorier. Det är den första i raden av Agatha Christie-deckare som bygger på en barnramsa."

Tio personer är på olika vis inbjudna till en ö kallad Negerön. Ingen av dem känner varandra sedan tidigare, ej heller känner någon av dem till den Una N. Owen/U.N.O-./Mr Owen som kallat dem dit. Då de ankommer till ön möts de upp av paret herr och fru Rogers som strax innan anställts av den anonyme Owen. Den enda kontakten med fastlandet sker via motorbåt som skall komma med post och livsmedel varje morgon. Mr Rogers meddelar att Herr Owen skall anlända nästkommande dag. Då gästerna på kvällen serveras middag blåser det upp till oväder utanför fönstren. Middagsgästerna lägger märke till tio små figuriner, tio precis som i den olycksbådande ramsa som finns inramad på väggarna i gästernas rum. Därefter börjar märkliga saker ske och ön blir isolerad från fastlandet, ingen kan ta sig därifrån. De påföljande morden kan inte betyda något annat än att någon av de som befinner sig på ön är mördaren, men vem? Samtliga har något skumt i sitt förflutna, som de helst vill bortförklara. Alla misstänker varandra, ingen litar på någon.

Huvudkaraktärer:
  1. Mrs Ethel Rogers - kokerska och hembiträde
  2. Mr Thomas Rogers - butlern
  3. Anthony James Marston - ansvarslös ung man med utseendet för sig
  4. General John Gordon Macarthur - pensionerad krigshjälte
  5. Emily Caroline Brent - äldre religiös dam
  6. Lawrence John Wargrave - pensionerad domare
  7. Edward George Armstrong - doktor
  8. William Henry Blore - privatdetektiv och f.d. polis
  9. Philip Lombard - legosoldat
  10. Vera Elizabeth Claythorne - tjänstledig ung lärare som tagit arbete som sekreterare

Smart konstruerad mordgåta fylld av spännande mystik och dramatik, där miljön för handlingen förstärker effekten. Smårysligt och fängslande berättat av deckardrottningen nummer ett, utan konkurrens.

Det var bara till att börja med som det upplevdes svårt att lära känna alla huvudkaraktärer på en gång, men när de väl hamnat på den där ön, utanför den fiktiva engelska byn Sticklehaven, hade man full koll på alla. Att det gick så fort ändå kan väl bara betyda att karaktärsbeskrivningarna är skickligt utförda och att de tio personerna var intressanta.

Romanen är snabbläst och texten luftigt indelad fram till den långa, mer kompakta, epilogen. Det blir först där som det - på ett lite annorlunda vis - avslöjas vem U.N.O/mördaren var. Hade inte kunnat lista ut vem, men som en riktigt bra Christie-deckare försöker man förstås genom händelsernas gång lista ut vem det kan vara, man misstänker och avskriver. Klart underhållande och klurigt, såklart ser man då mellan fingrarna med att inte precis allt är direkt trovärdigt.

Kunde inte låta bli att dra paralleller till Harper's Island, den var ju så bra! För den serien måste ju bara inspiration ha hämtats från Agatha Christies dramatiska mordhistoria, eller?:


Romanen i sig lär ha filmatiserats ca tio gånger. Konstigt nog har jag själv helt missat att se någon av dessa filmatiseringar, men blev klart nyfiken på denna brittiska miniserie (BBC One) från 2015, som skall ha visats i Sverige som två filmer (ursprungligen tre delar):


And Then There Were None (Am. titel 1940) utgavs första gången 1939, i svensk översättning året därpå. Romanen har sålts i ca 100 miljoner exemplar och är en av världens mest sålda böcker, alla kategorier. Av Agatha Christies fantastiska produktion bör man absolut inte missa Och så var det bara en. Riktigt bra var den!

Betyg: 4/5


torsdag 5 april 2018

Helgfrågan v. 14



Mias bokhörna arrangerar inför varje veckoslut helgfrågan. Så här skriver Mia:

"Jag håller just nu på att summera Påskläsutmaningen och då slår det mig, hur mycket en del hinner läsa.  Eftersom jag var magsjuk låg jag till sängs en dag och när jag pysslade med mat Påskdagen lyssnade jag på ljudbok. Jag läste och jag läste, ändå blev det bara 875 sidor, jag är alltså bland de sämsta. Nu har jag absolut inte gråtit över detta, det får mig mer att analysera.Jag är en långsam läsare, speciellt om boken inte är hundra procent bra.Vilken typ av läsare är du?"
"Bonusfråga:Vad längtar du efter just nu?"

Kan vara långsam läsare om boken är "inte min smak" eller bra. Kan var supersnabb läsare om boken är bra eller "inte min smak".

För att utveckla:

"Inte min smak" = skumläser till viss del och det går fort (man vill bli av med den), eller ...
... så är det en sådan bok som inte går att skumläsa, ja då går det ju liksom långsamt och lite traggligt.

Bra = fantastisk/superspännande/engagerande/intressant och det går snabbt som attan att läsa, eller ...
... så är texten precis sådan som föregående fast mer av karaktären att den kräver eftertanke, reflektion och eventuellt en del koll i uppslagsverk (lite googlande numera kanske?) mitt upp i allt. Då får det gå långsamt med fascination, då glömmer man tiden, det gör inget att en sådan bok tar tid eftersom det nog är meningen att den skall få göra det.


Och för att så slutligen svara på bonusfrågan:

Att hela mänskligheten helt mirakulöst blir medmänsklig, en lösning på klimatfrågan, jämlikhet, rättvisa, fred på jorden, och att schyssta aliens kommer med botemedel till alla jordbor med sjukdomar, krämpor och handikapp. Får jag fundera en stund till kommer jag nog på mer att längta efter.😉


"Mördaren ljuger inte ensam" av Maria Lang

Mördaren ljuger inte ensam av Maria Lang. Läste boken som bibliotekslån (inbunden).

"Rutger Hammars stuga Lillborgen ligger på Ön i sjön Uvlången i Bergslagen. Där samlar han och hans fru under en sommarhelg en handfull gäster för att umgås, bada och segla.

Men när Puck Ekstedt under en promenad överraskas av ett skyfall och tvingas fly in under en gran gör hon ett makabert fynd: en av Hammars gäster ligger där strypt med en röd sidenscarf om sin hals.

Pucks fästman Einar Bure beslutar att kontakta sin gamle vän Christer Wijk, kommissarie vid Stockholmspolisen, för att lösa fallet.

Det visar sig att gästerna alla knyts samman genom kärleksband och svartsjuka. Alla verkar ha något att dölja, men det är bara en av dem som är mördaren."

Berättelsen är i jag-form (har ibland lite svårt för sådant). "Jag" är här Puck Ekstedt, ung litteraturstuderande professorsdotter från Uppsala. Puck har bjudits in att tillbringa sommaren i en sportstuga som ägs av hennes mentor Rutger Hammar, nyvorden doktor i litteraturhistoria. Sportstugan ligger på en ö i en insjö belägen i Bergslagens mörka skogar. P.g.a. att historikern Einar Bure (Rutgers goda vän som Puck är småkär i) också är ditbjuden tackar hon ja. På ön finns också Rutgers hustru Ann-Sofie Hammar som är hemmafru, Rutgers f.d. fästmö Marianne Wallman (skulptris och konsthistoriker), Mariannes väninna Viveka Stensson (licentiat i litteraturhistoria), skalden Carl-Herman Lindensiöö (modernistisk lyriker), Lil Arosander (rikemansdotter till direktör Arosander i AB Lyxfilm och Jojje (George) Malm som är "coming-man" i AB Lyxfilm. Tillkommer senare gör "Pyttan" Hammar, som är något så simpelt som en sjuttonårig Stockholmsgymnasist. Puck iakttar de amorösa spänningar som finns mellan de inbjudna gästerna (relationerna tycks gå härs och tvärs). Under en natt finner hon en av dem mördad, Einar Bure tillkallar kriminalkommissarien Christer Wijk för att lösa mordgåtan, hemligheter och lögner uppenbaras.

Var lite osäker på om jag hade läst denna debutroman av Maria Lang tidigare, men kan klart nu konstatera efter en genomläsning att detta var första gången, hade aldrig tagit mig igenom den om jag försökt tidigare, hade uppfattat den alltför utdragen och långtråkig. Kan inte alls hålla med om att den här romanen håller än idag, saknar kanske någon slags nostalgikänsla (wow, kan nog konstatera att jag är för "ung" för det!😄) och har väl heller inte den rätta toleranströskeln för historiens sexism, som säkert inte alls ens uppmärksammades på sin tid?
Dessutom fann jag ingen sympati med någon av de lite brackiga personerna som befolkade romanen, dessa befästes inte hos mig och hade därför svårt att hålla isär dem genom handlingens fortskridande, ett fortskridande med ständig bristande koncentration p.g.a. ointresse. Säkert ytterligare förstärkt av själva språkstilen. Dessa akademikers tröttsamma "konversationer" skummade jag bara igenom, och alla inbördes relationer hit och dit kunde jag alls inte uppbåda något intresse för, ett intresse som säkert är nödvändigt för att finna tjusning i en story som denna. Morden blir hursomhelst många där på ön, damerna svimmar nervklent stup i ett, botas konsekvent med konjak, och så blir de vips på alerten och rödblommiga igen. Ganska tjatigt, men säkert typiskt för sin tid.

Det lär ha varit i anslutning till filmen Mördaren ljuger inte ensam (2013) som Maria Langs böcker gavs ut på nytt (inte sett filmen och kommer nog heller inte att göra). Har med anledning av det testat att läsa några på nytt, men det blev nu inte någon större succé, vad såg jag tidigare i det här? Så bra är det verkligen inte och fler Maria Lang kommer jag inte att offra tid på, finns alldeles för många bra böcker som skrivs i nutid för det. Uppkommer viljan för att läsa klassiska deckare finns ju alltid Agatha Christies omfattande produktion att välja ur. Läste efter denna Langs debutroman (från 1949) Agatha Christies Och så var det bara en (från 1939), avsevärt mycket bättre mordhistoria som också utspelar sig på en ö.

Men en tvåa i betyg borde väl betyda att något ändå var okej? Jovisst! Tyckte så mycket om miljöbeskrivningarna vad gäller Bergslagsnaturen, gillade verkligen hur väderförhållandena denna sommarhelg skildras, och mördaren... nej, kunde aldrig lista ut vem mördaren var innan det avslöjades.

Betyg: 2/5


onsdag 4 april 2018

"Raya" av Henrik Johansson

Raya av Henrik Johansson. Rastlös förlag. Läste boken som recensionsexemplar (danskt band).
ISBN: 978-91-984057-5-0

"En storm drar in över staden och förseglar bagerifabriken. En våg av vilda strejker sveper över landet. På fabriksgolvet sprider sig oron bland de osäkert anställda, något måste göras. De samlar sig och utmanar såväl fackklubben som företagsledningen. I stormens öga står en familj.
Raya jobbar som vikarie vid ugnen, den första kvinnan på sin post. Hennes mor förpackar brödet i slutet på linjen. Hennes styvfar är deras chef.
Detta kammarspel utspelar sig under ett dygn och två arbetsnätter där allt ställs på sin spets.

Raya är en bok som tar avstamp i det moderna arbetslivet med sina osäkra anställningar, samtidigt går den att relatera till #metoo-rörelsen och dagens debatt om att inskränka strejkrätten. Men lika mycket är Raya en roman där familj och arbete krockar.

Henrik Johansson, född 1973, bor i Malmö. Han är vid sidan av författandet också verksam som kritiker, krönikör och skrivpedagog. Raya är hans tredje bok efter Av kött och blod (2013, Federativs förlag) och Johanssons liv, arbetsglädje och återuppståndelse (2016, Rastlös förlag)."

Lite kort om de väl beskrivna och levandegjorda karaktärerna: Raya går på vikariat som ugnsskötare vid bagerifabriken Perita. Hennes styvfar Werner är avdelningschef och hennes mor Jackie jobbar på en annan våning vid samma fabrik. Allt startar med att Rayas arbetskamrat Elsa, som är timanställd, inte längre rings in eftersom hon varit sjuk. Nya timanställda Adrian tar hennes plats och skall läras upp.
Raya och en av hennes mer sympatiska medarbetare Ivàn börjar mer aktivt reagera över situationen och ifrågasätta missförhållandena på arbetsplatsen, de blir dessutom ytterligare sporrade av en strejkvinst i en annan bransch där arbetarna fått fast anställning. Fackombudet John kopplas så småningom in och ett protokoll från ett fackmöte kommer till direktör Schulses kännedom på orätta vägar.
Raya blir dessutom trakasserad av den äldre trågaren Roy, en riktigt ruskprick som arbetat på fabriken i 35 år och som även är med i fackstyrelsen.
Sidokaraktärer är Jackies arbetskamrat Daria som också jobbar i packen, samt Marie i vaktbåset på bottenplan, Marie jobbar tolvtimmarspass, är inhyrd av Perita och har alltså en annan chef.

Under ett dygn och två arbetsnätter trappas dramatiken upp kring en eventuell planerad strejk, ytterligare förstärkt av väderförhållanden i form av en ankommande storm. Strejken växer sig hotfull för arbetsgivarna och skänker hopp för de unga anställda som har otrygga anställningsformer. Allt är hursomhelst upplagt för kaos på bagerifabriken där skylten ovanför stämpelklockan proklamerar: "Perita - Vi bakar med kärlek!".

Handlingen utspelar sig i, eller i direkt anslutning till, bagerifabriken, som får en slags arbetsplatsbeskrivning. Precis som vad gäller karaktärerna kan man visuellt se miljöerna framför sig när man läser. Kapitelrubrikerna visar var man befinner sig, vilken dag och vilket klockslag. Effektivt och snyggt.

Ämnena som tas upp genom handlingens gång är många och engagerande. Vill plocka upp några, t.ex.: sådant som berör bemanningsföretagens utbredning och hur det påverkar arbetsrätten; arbetsplatser där de anställda ställs mot varandra; fackföreningarnas anpassning och alltmer vaga roll, hur svårt det har blivit som anställd att påverka arbetssituationen; tendenser då individens intressen sätts framför gruppens intressen - trots att det ena fallerar om inte det andra fungerar; obekväm arbetstid, beordrad övertid, nattarbete som påverkar hela livssituationen; risken för olycksfallskador och avvikelser när personal är utarbetad, saknar tillräcklig erfarenhet/kompetens eller helt enkelt (kanske i en underbemannad situation) inte förmår utföra ledningens krav... marknadsekonomins baksida. Att potemkinkulisser existerar, det vet nog alla mer eller mindre. Men i långa loppet, är det till någons fördel?

Vem vet, kanske begreppet prekariat* kommer att bli mer flitigt använt i takt med att osäkra anställningsförhållanden ökar. En trend som inte verkar gå att få stopp på. Sorgligt nog. Nedbrytande situation för den som befinner sig i denna växande samhällsgrupp, men även enormt tärande och svårt att förhålla sig till för de tillsvidareanställdas krympande skara. Hur upprätthålls samarbetet, kontinuiteten och kvalitén vid hög personalomsättning? Ekonomi för stunden, men på sikt?

*(Prekariat = sammansatt av orden prekär - utsatt, och proletariat - underklass. Samhällsgrupp som under lång tid står utanför etablerad arbetsmarknad eller har osäkra anställningsförhållanden, såsom visstids-/projektanställning, praktik, anställda av bemanningsföretag, arbetslösa. Individer utan yrkesidentitet, brist på anställningstrygghet, avsaknad av fast inkomst, sjukförsäkring, semester, betald pension. Personer som med osäkra framtidsutsikter tvingas försörja sig på en ändlös räcka tillfälliga arbeten utan större hopp om förbättring. Som timanställda alltid vara tillgängliga då de rings in - idag antagligen genom sms - ofta med kort varsel. Aldrig våga tacka nej. Boktips: Prekariatet: den nya farliga klassen av Guy Standing)

Det här är nu ingen dokumentär roman utan en angelägen fiktiv historia som lär ha fått hämta stoff ur författarens egna erfarenheter och samtal med andra anställda. Den skickliga berättarkonsten kryddas med en sällsam svart humor, det blir klarsynt, uttrycksfullt, intensivt och laddat på ett rätt unikt sätt. Det är intelligent utfört och här finns bakom orden en hel del återhållsam ilska över det moderna arbetslivets avigsidor. Då blir det till något som berör ovanligt starkt att läsa. Samtidsskildringar i skönlitterär form som denna behövs.

Hur personerna agerar i de olika situationerna (inklusive dialogen) upplevs kvickt och ofta träffsäkert skildrat. Ytterligare några tänkvärda inpass: Raya som nämner en kick-off med en tredjedel av de anställda, resten är anställda av bemanningsföretag; fackombudet John som föreslår en omplacering för Raya på arbetsplatsen då hon utsätts för Roys trakasserier, istället för att ta upp problemet med Roy; kontraktsanställda som inte får sina kontrakt förnyade efter att de gått med i facket.
Romanens sorgliga avslut gör så ont så det framkallar tårar, för mig inte så ofta det händer när jag läser böcker, men här var det verkligen oundvikligt. Vilken stark historia!

Det enda jag kanske inte tyckte var sådär jättelyckat med den här boken var nog själva omslagets framsida. Okej för att det kan vara minimalistiskt, enkelt, matt och färglöst svartvitt, men borde inte åtminstone författarnamnet få stå på framsidan? Visserligen är det innehållet som räknas, men ändå.

Som ni förstår finns så mycket tänkvärt i denna moderna samtida roman som jag slutligen, efter denna tröttsamt långa recension, innerligt mycket hoppas många kommer att läsa. Perfekt om sen viljan finns att även diskutera dess innehåll. Välj den till bokcirkeln, blogga om den, fundera, relatera, hitta en ventil och pys ut om tankar och associationer som dyker upp... bara: Läs!

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 5/5

Finns att köpa på:
BokusDanskt band
AdlibrisDanskt band


tisdag 3 april 2018

Dagens bokpost: Eldsystrar


Eldsystrar
av Susanne Boll


Bokpost idag var en ny psykologisk thriller, som jag inte alls hade hört talas om innan. Ej heller kände jag tidigare till författarnamnet, trots att det här uppges vara en etablerad romanförfattare (som skall ha egna erfarenheter av romanens ruggiga huvudtema: Stalking. Hu!). Men i gammal vanlig ordning när det gäller böcker inom spänningslitteraturen blev jag nu förstås riktigt nyfiken på den här boken efter att ha läst författarintervjun på promotionbladet, samt följande beskrivning hämtad från förlaget:

"Eldsystrar är en vass, psykologisk thriller där en tät intrig kombineras med både mörker och oväntade vändningar. Susanne Boll är utbildad psykolog vilket avspeglas i de trovärdiga personskildringarna.
Vera Liljas favoritklient Ayana kommer inte till den avtalade terapitiden och hennes frånvaro oroar Vera. Det visar sig vara en berättigad oro.

Vera Lilja är en erfaren och omtalad psykolog med mottagning vid Odenplan i Stockholm. Hon är en skicklig psykolog, men har under en tid mottagit anonyma hot som blivit alltmer påträngande. Någon som är våldsam, kränkt och driven av ett glödande hat riktar allt fokus mot Vera Lilja.

I Veras ungdom förlorade hon båda sina föräldrar i en fruktansvärd eldsvåda, där även hennes syster blev svårt skadad. Vera har i hela sitt liv känt en enorm skuld och försöker sona den genom att hjälpa andra. När det visar sig att Ayana är kidnappad gör sig det förflutna påmint. Det som Vera i ett helt liv försökt att glömma. Veras psykologiska kunskaper sätts på spel – det handlar om liv eller död."

Om författaren:
"Susanne Boll föddes 1972 i Motala och är psykolog, journalist och författare. Hon har tidigare skrivit tre relationsromaner men har nu tagit klivet över till spänningsgenren.
Susanne Boll bor i Stockholm med sin familj."


Alltid väldigt spännande med böcker av författare man inte tidigare läst något av, så den här ser jag självklart fram emot att få börja läsa så småningom. En hel del annat på gång just nu, så första recensionsdag om två dagar kan jag helt garanterat inte pricka in.😀


ISBN: 9789176297308 | Utgivningsdatum: 180329| Första recensionsdag: 180405


Tack för rec.ex Bokfabriken!


söndag 1 april 2018

En smakebit på søndag: Gröna fingrar sökes

Genom den norska bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker kan vi ta del av och även själva dela med oss av små smakbitar hämtade från böcker vi läser. På det sättet blir det fina boktips varje söndag. 

Tar en paus från deckarvärldens alla mord idag och läser vidare i feelgood-historien och trädgårdsromanen Gröna fingrar sökes av Annika Estassy Lovén. Plockar smakbit från där jag just befinner mig, sid. 184. Hustrumisshandlade Leyla har lyckligtvis bestämt sig för att inte åka hem till sin make Johan:

"Vad fan säger du, Leyla? Kommer ni inte?"
   Leyla kastade en blick på Hugo som satt vid trädgårdsbordet och åt frukost bestående av kanelbullar och varm choklad med vispgrädde i. Men hon hade skurit ett äpple i klyftor för att kompensera den övriga kostens brist på antioxidanter och mineraler.
   Hon sänkte rösten. "Förlåt Johan. Men din mamma är ju nästan helt återställd, det sa du ju själv nyss. Vi kommer hem när Hugo blivit frisk från sin förkylning. Jag vill inte att han ska behöva resa med feber i kroppen. Och så slipper Eivor bli smittad också. Du vet hur mycket hon avskyr när Hugo hostar och snorar."
   Nödlögnen klibbade i halsen. Leyla gick bort till stigen som ledde ner till älven. Det hjärtliga i Johans röst när han svarade var borta. Hon satte sig ner med ryggen mot en björk och försökte få kontroll över sin andning. Det susade i huvudet och hjärtat dunkade. Helst skulle hon vilja trycka bort samtalet men att lägga luren i örat på Johan vore som att slänga bensin på brasan.
   "Nu gör du det igen Leyla."
   "Vilket då?"
   Hon strök sig över pannan, mindes smärtan av slaget. Vad hon än sa, vilket tonfall hon än använde, gjorde det Johan arg. Hon drog upp knäna under hakan och kröp ihop."

Det tycks mig vara mycket sötsaker när det gäller feelgood... precis som för påsken. Tanken att socker är vår tids tobak är nog inte alltför tokig. Den vinstfokuserade industrin har knappast något intresse för framtida generationers hälsa, utan gör nog vad den kan för att öka sockerberoendet, men feelgood? Tänk er en feelgoodhistoria där alla röker och snusar istället för knaprar kakor och tuggar i sig bullfika... tror väl inte riktigt det skulle vara lika accepterat, eller vad tror ni?

Är väldigt petig och kräsen när det gäller feelgoodlitteratur, men än så länge känns det som att just Gröna fingrar sökes har sina ljusa sidor, rätt många faktiskt. Den tar upp flera jobbiga ämnen på ett inkännande sätt, samtidigt som den å andra sidan öser på med välbehövlig medkänsla och gestaltar en växande vänskap på ett fint sätt. Och det här med "trädgårdsroman", hur perfekt är inte det? Såna skulle jag nog kunna bli beroende av!😄


Fler smakbitar hittar man idag länkar till här.