torsdag 3 maj 2018

Helgfrågan v. 18



Mias bokhörna arrangerar inför varje veckoslut helgfrågan. Veckans fråga inför kommande helg:

"Vad tycker du? Är det viktigt att kommentera? Så kör vi en lite enklare Bonusfråga: Vad läser du nu?"

Visst är det viktigt att kommentera, även om det kanske inte alltid blir så värst avancerade kommentarer så försöker jag ändå skriva något litet. Vid bloggaktiviteterna (Tematrio, Veckans topplista, Helgfrågan, En smakebit på søndag, Månadens bästa bok och annat liknande kul) lämnar jag nog kommentarer hos nästan alla, vanligast är troligtvis att man missar någon som är med på sluttampen med sin länk. Vill bli bättre på att oftare kommentera andra blogginlägg jag läser utanför ovanstående bloggaktiviteter, inte så duktig på det. Tråkigt nog är jag inte på hugget för tillfället, inte ens för att svara på era kommentarer här på bloggen. Fast vill och hoppas kämpaglöden kommer åter. Man skall ju leva på hoppet sägs det.😉

I morgon skall jag kolla runt bland er andra och se vad ni valt för Månadens bästa bok, det ska bli spännande! Och på lördag har nog de flesta lagt in sina länkar till Helgfrågan, så då blir det dags att läsa om vad som tycks om detta med att kommentera, dessutom kanske få reda på vad ni läser nu. Lovar även att kommentera såklart. Är ju faktiskt inget andeväsen som saknar förmågan.😊

Svar på Bonusfrågan:

Läser i första hand kriminalromanen I egna händer av Cecilia Sahlström. Otroligt bra och lättläst, passar mig perfekt just nu.
Även så smått påbörjat thrillern De förjagade av Mikael Strömberg. Helt plötsligt fanns den på ett av biblioteken i kommunen, klart man beställde för ett bibliotekslån direkt. Har varit oerhört nyfiken på denna.
Försöker även tappert läsa en bok jag fått låna, thrillern Be inte om nåd av Martin Österdahl. Kräver en avsevärd skärpt koncentration känns det som. Blev väldigt förtjust i Österdahls andra bok i denna serie om Rysslandsspecialisten Max Anger, så det kommer nog lösa sig. Skall hursomhelst att inte bli alltför långsam med den. Dear book, it's not u, it's me.


36 kommentarer:

  1. inte alltid man har tid och ork, men nån gång kan en försöka kommentera ❤️

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller fast vid att lämna kommentarer flitigt vid bokbloggsaktiviteterna i varje fall. Känns som självklart att man vid sådana tillfällen skall besöka dessa bloggar som är med och lämna kommentarer. Tycker ju det är trevligt och givande att få kommentarer på den egna bloggen och antar att de flesta tycker på liknande sätt.

      Radera
  2. Jag tror nog de flesta tycker att det är lite trevligt om folk kommenterar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Delar den tron. Den som inte gillar det kan ju säga ifrån på något lämpligt och effektivt sätt, kanske med en kommentar?! :D

      Radera
  3. Jag tror som du, att det är lätt och tacksamt att kommentera på såna här bloggutmaningar där man hoppar runt från den ena till andra. Men till vardags är det inte lika enkelt. Jag har stressigt, jag jobbar massor, känner inte att jag hinner skriva något intelligent eller peppande alla gånger... och då låter jag bli.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hinns det inte med och man upplever att det ökar på stressen istället för att inverka avstressande, då skall man absolut låta bli! Stress skall tas på allvar, kan vara så nedbrytande och förödande. Och jovisst kan det uppfattas "tacksamt" att lämna kommentarer på bokbloggsaktiviteter, men för egen del uppfattar jag det nog mera som en självklarhet att kommentera vid dessa tillfällen, det blir ju mer som en slags inbjudan för att göra besök på andras bloggar då. Då vill man tacka för besöket med en kommentar, ibland liten men välment. :)

      Radera
  4. Det är ju rätt trevligt med kommentarer. Tror jag får lova mig själv att bli bättre på det. Kanske göra som du och ta en liten drive på lediga dagar :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har fastnat för "metoden" att vänta med att kommentera tills de flesta lagt in sina länkar. Blir mer strukturerat att göra det i ett block liksom, åtminstone för mig. Var och en finner nog på sitt sätt som funkar. ;)

      Radera
  5. Jag skulle jättegärna kommentera mera, men hinner helt enkelt inte ibland.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hinner man inte och om man blir stressad av det så låter man bli. För mig är skrivande (även av kommentarer) avstressande och då fyller det en positiv funktion.

      Radera
  6. Det är nog ganska lika för mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Verkar så. Läst ditt inlägg och kände igen mycket där av hur jag själv tänker kring saken. :)

      Radera
  7. Det känns bekant på många sätt, är nog lite så för mig också. Det är jättekul med kommentarer men det är det där med tiden, den räcker inte alltid till, helt klart finns förbättringspotential kan jag känna ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Allt är en prioriteringsfråga när det är frågan om tid. Det som känns rätt och det vi (och andra) mår bra av är nog det man skall försöka välja att göra i den mån man kan. För egen del upplever jag det t.ex. positivt med att både ge och få bloggkommentarer, då prioriterar jag det och försöker bli bättre på det.

      Radera
  8. På de mer organiserade bloggaktiviteterna är det lätt att kommentera. Jag skulle gärna surfa runt lite oftare på andras bloggar utanför aktiviteterna, men så har vi ju den där verkliga världen som inskränker ens tid.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Läser ibland andras recensioner utan att kommentera, lite dumt faktiskt att man inte gör det, inte så värst tidsödande att göra ju.

      Radera
  9. jag tycker att det är trevligt med kommentarer och åsiktsutbyte.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut trevligt och givande med åsiktsutbyte på det sättet. :)

      Radera
  10. Det verkar som om de flesta vill bli bättre på att kommentera :)

    SvaraRadera
  11. Hur mycket tid man har att kommentera varierar, men det är tråkigt med de som aldrig kommenterar trots att man kommenterar hos dem gång på gång. Kanske tycker de bara att man har en helt ointressant, tråkig blogg, vad vet jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja vad vet man egentligen... alla gör som det passar, antar jag. Tänker inte så mycket på orsakerna, skriver blogg på det sätt jag själv tycker är roligt, sen; take it or leave it. Vill sen någon att man inte ska kommentera hos dem så kan jag ju tycka det vore lämpligt att de gör någon hint om att så är fallet. Och förresten, du har ju en helt fantastiskt fin blogg! Så långt ifrån ointressant och tråkig man kan komma. :)

      Radera
  12. Kommentarer är givande och viktiga.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ger liv åt det hela på ett positivt sätt.

      Radera
  13. Wehej vad glad jag blev bara över den korta kommentaren om I egna händer!! :)/Cecilia Sahlström

    SvaraRadera
  14. Ja jag tror det är oerhört viktigt att kommentera andras bloggar, det för man ta sig tid till.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är värt att ta sig tid för, på många sätt.

      Radera
  15. Jag brukar också kommentera de inlägg som är kopplade till bloggaktiviteter. Sedan kommenterar jag andra bloggar, som inte är bokanknutna, vid andra tillfällen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att kommentera recensioner, som inte är kopplade till bokbloggsaktiviteter, skulle nog också vara givande att göra lite mera. Då skulle jag nog vilja gå tillbaka också för att läsa svaren på kommentarerna, kan ju bli ett spännande utbyte av olika perspektiv.

      Radera
  16. Det är alltid trevligt med kommentarer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det kan jag ju bara hålla med om. :)

      Radera
  17. Det är trevligt både att få och ge kommentarer, men det kan ju inte vara ett tvång. Härligt att du hittat nåt riktigt lättläst, det behöver man verkligen ibland!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Såklart inget man skall känna sig tvingad att göra, då förtar det ju själva nöjet med det hela. :) Lättlästa böcker med riktigt korta kapitel och en intressant handling som driver på att fortsätta vidare är så perfekt när det går smått med läsningen av olika anledningar.

      Radera
  18. Gillar kommentarer :). Borde kanske hinna med mer av den varan under pendlingstimmarna men då lyssnar jag på ljudbok och hjärnan klarar liksom inte av att både skriva och samtidigt följa handlingen i boken ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ha ha! Ja du, det får väl vara någon måtta med vad man kan kräva av simultankapaciteten. :D

      Radera

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. :)